Dela sidan:

Allt fler varumärken gör kommunikation med ett "högre syfte". Man vill vara en del av samhällsdebatten. ICA, Volvo och Comviq är några färska exempel på kommunikation som handlar om det nya mångkulturella Sverige. Jag tycker att det är bra, kommunikationen blir mer relevant och effektiv om den handlar om de frågor som människor tycker är viktiga på riktigt.

Vad jag däremot inte förstår är varför det är så tabu att diskutera de ställningstaganden och budskap man skickar i sin offentliga kommunikation. När Resumé intervjuar ICA:s marknadschef Mats Liedholm poängterar han tydligt att man inte har något som helst politiskt budskap i filmen.

Här är monologen som ICA-Ulf läser upp i filmen:
"Är inte Sverige värt att firas. Jag menar, här får man tycka vad man vill, tänka vad man vill och älska vem man vill. Vi är dessutom både friskare och lyckligare än många andra människor på jorden. Så det är väl inte så konstigt att så många vill hit. Och du och jag som vaknar här varje dag, har vi ändå inte dragit vinstlotten?"

Handlar tystnaden om ICA och andra varumärken är rädda för att tappa potentiella kunder om man talar om integrationen? Är man helt enkelt rädd att inte få sälja blöjor till sverigedemokrater?

Då borde man ha avstått från kommunikationen överhuvudtaget. Om man inte på allvar tycker det man säger.

***

Jag har tröttnat på den stereotypa bilden av macho-Zlatan, han som går omkring med bar överkropp i en dyr mörk våning i centrala Paris och sparkar på en sandsäck. Han visar tatueringarna, ser bekymrad ut och utstrålar hundra procent hårdkokt manlighet. Berättelsen om hur Zlatan tagit sig från förorten till de fina salongerna berättas ännu en gång i den nya Volvoreklamen, utan att visa minsta spricka i Zlatans fasad.

Jag har sagt det förr: Det är dags för en ny bild av Zlatan. Jag vill se honom stuva in skrikande ungar i baksätet och fylla bakluckan med sandiga strandleksaker. Det är så vi dödliga använder en Volvo kombi. Jag hoppas att Zlatan en dag kommer att våga visa en mer realistiskt bild av sig själv. Den sidan i kombination med Forsman & Bodenfors kreativa höjd och nivå på hantverket skulle kunna skapa bra kommunikation.

Vitamin Well-filmerna då, visar Zlatan inte en annan sida där?

Jo, absolut. Men, med all respekt, kvalitén på reklamen är några klasser under Forsman & Bodenfors, så effekten blir inte så stark som den skulle kunna bli. Men även de filmerna gör säkert sitt jobb.

***

Att sitta i juryn för Swedish Content Awards var lärorikt. Min bedömning är att det bästa som produceras av contentbyråerna håller hög klass. Däremot är bredden på toppen, för att prata sportspråk, än så länge rätt smal. Byråerna måste också bli bättre på att beskriva effekten av det arbete som de gör. Och att ha en svensk gala på engelska funkade inte den här gången. Tror att Swedish Contents ordförande Maria Westman skulle bli en bra konferencier nästa år. Läs mer om årets vinnare här!

***

1994 var ett år som formade mig som journalist. Jag flyttade till Stockholm och började som sportredigerare på Sveriges största tidning Expressen. Det var inte helt lätt att hitta bostad, en natt sov jag på golvet i Sundbyberg hos en kollega som hette Thomas Mattsson (jag skulle nog kunnat ha sovit där oftare, eftersom Mattsson i praktiken bodde på tidningen).

Jag jobbade både natten Estonia sjönk och Stureplansmorden, det är starka minnen än idag. Första halvan av fotbolls-VM i USA såg jag på plats, den andra halvan från Expressens sportredaktion. Att få redigera min idol Mats Olssons texter var stort, det fick man göra när chefen Jonas Nilsson tyckte att man hade gjort något bra. De fantastiska bilderna till var ofta tagna av Peter Widing. Han var man nästan lite rädd för, om man inte gjorde det bästa av bildens potential fick man veta det. Samma Peter Widing, bildchef på Offside, som nu gått bort alldeles för tidigt. Läs mer om Peter Widing här och här.

***

Missar i helgen: Olof Lundhs släppfest för sin fotbollsbok.
Missar inte i helgen: Familjens brunch i Höganäs saluhall.

***

Oväntad händelse i veckan: Jan Guillou visade mig sitt renoverade badrum. Piratförlaget traditionella vårfest hemma hos paret Skarp/Guillou var en trevlig tillställning.

***

Vi gjorde ett pappersmagasin i torsdags, med fokus på mediefamiljen Hjörne och Stampen. Papper passar alldeles utmärkt för fördjupande journalistik.
Här är innehållet i senaste Resumé.

***

Vad blir det för långläsning på Resumés sajt under helgen? Lördag: Helgintervju med programledaren Pär Lernström (vi har en fin Instapuff ute redan i dag). Söndag: Karriärintervju med Rebecka Edgren Aldén författare, före detta chefredaktör och nu konceptansvarig på Bonnier Tidskrifter. Jag är imponerad av hennes arbetskapacitet och disciplin. Det är klart inspirerande att läsa om någon som går sin egen väg i karriären, bara för att man är bra på något (göra magasin) behöver det inte betyda att man inte bra på fler saker (skriva romaner).

På måndag, nationaldagen, blir det bonusläsning med en intervju med SVT:s programdirektör Jan Helin. Missa inte den.

***

Radarparet Mats Edman och Calle Ericsson letar efter kapital, runt 25-30 miljoner kronor, till nya bolaget Premium Reality Media. Jag tror att de tänker rätt i grunden, med datadriven kvalitetsjournalistik som kostar pengar. Men det svåra är egentligen inte att ha intressanta idéer utan att ha kapital och genomförandekraft att genomföra sina planer. Vi får se om duon får napp på krokarna de lagt ut i medierna.

***

DN:s chefredaktör Peter Wolodarski värvar vidare, den här gången köper han över Expressens stjärna Terese Cristiansson.

***

Vill du annonsera i Resumés dagliga tidning i Almedalen? Det är en bra idé om du vill nå Sveriges ledande beslutsfattare inom medie- och kommunikationsbranschen. Hör av dig till Andreas Johansson på mejl andreas.johansson@resume.se.

***

Dags för en nostalgitripp! Så här såg Resumés sajt ut för tio år sedan, på dagen. Tiden går, kan man lugnt säga.

***
Nu åker jag till Skåne, trevlig helg!



Dela sidan: