Dela sidan:

Mediekonsumtion handlar om vanor. Till stor del grundläggs dessa under barndomen. När jag växte upp på landet utanför Sundsvall på 80-talet började jag som tolvåring att köpa Expressen exakt klockan tre på eftermiddagen varje dag. Det var då tidningen kom med bussen, innan dess hade den tryckts i Stockholm (gissar jag) och flugits upp till Sundsvall. För att sedan transporteras med buss drygt två mil in i landet.
På morgonen läste jag Sundsvalls Tidning, som på den tiden trycktes så sent att man fick med alla sena lokala sportresultat jag var intresserad av. Varje kväll tittade jag på Sportnytt, som sändes klockan 21.30.

35 år senare har ny teknik och medielogik krossat de gamla medievanorna. Jag köper sällan Expressen, men läser ofta tidningens kultur, nöje och sport på nätet. Det händer att jag ser på Sportnytt, men i princip alltid i efterhand. Jag försöker att hinna läsa morgontidningarna Dagens Nyheter och Dagens Industri så noga som livets omständigheter tillåter.

Vi är många som har svårt att få tiden att gå ihop. Den tid som finns över för mediekonsumtion är oerhört konkurrensutsatt. Det finns alltid en match, film eller dokumentär att se. Eller ett spel att spela. För att inte tala om slukhålet sociala medier, som ständigt hittar nya uttryck och funktioner.

Medievanorna som byggdes upp under det tidiga 80-talet är slagna i spillror.
De stora breda medierna har givetvis noterat vad som hänt, men man har ändå svårt att på riktigt ta konsekvenserna. Har man tjänat hundratals miljoner kronor på att trycka papperstidningar med ett brett kurerat innehåll är det mentalt svårt att göra något helt annat. Även om man intellektuellt inser att det vore det mest rationella.

Jag har under semestern testat att skaffa mig en ny medievana genom att konsekvent läsa Dagens Nyheter digitalt kvällen innan tidningen kommer ut i papper. Morgontidningen blev alltså min kvällstidning.

Jag tycker att den digitala lösningen funkar klart bra, framförallt på paddan. Det känns betydligt mer meningsfullt att läsa DN när nyheterna känns någorlunda färska än när jag, som förr, läste papperstidningen sent på kvällen ett dygn senare. Givetvis finns mer utvecklingsarbete att göra, men för mig funkar DN mycket bättre som digital kvällstidning än som analog morgontidning.

Några dagar in på första arbetsveckan efter semestern, med mindre tid för mediekonsumtion än under ledigheten, är det inte lika lätt att hålla i den nya vanan. Men för mig passar det bättre att läsa tidningen så, det är troligt att läsningen av Dagens Industri framöver hanteras på samma sätt.

Jag tror att det är både svårt och kostsamt – ibland nästan omöjligt – för många "gammelmedier" att hitta en relevant digital position. Bara för att man hade en målgrupp som älskade vad man gjorde i papper är det inte säkert att den målgruppen alls gillar vad man gör digitalt – även om det är ungefär samma sak.

Livet är inte rättvist.

Eller också är det just rättvist som det digitala livet är: Du kan inte leva på gamla meriter utan – varje dag – visa varför din produkt är relevant.

***
Dagens Nyheter har under veckan avslöjat exakt hur illa det är ställt med Mittmedia.
Läs mer här och här. Missa inte heller den här analysen av Resumés Leif Holmkvist. 

Med tanke på hur läget ser ut för både Stampen och Mittmedia är det ingen överdrift att säga att den svenska tidningsbranschen befinner sig i en djup kris.
Apropå den här krönikans inledning: Mittmedias kris handlar till stor del om att man inte har lyckats skapa nya digitala medievanor hos sin publik.

Är då lösningen för Mittmedia att backa från att försöka skapa nya digitala intäkter och istället göra om sina betalda papperstidningar till gratistidningar?

Globalt verkar strategin med gratis innehåll och annonsintäkter nått vägs ände. Journalistiskt prisade och hyllade The Guardian gick med två miljarder kronor i förlust.
Fortsättning följer.

***
Har frilansande journalister moralisk rätt att stjäla upphovsrättsligt skyddat material?
Den tesen driver frilansjournalisten Lisa Bjurwald implicit i det senaste avsnittet av mediepodden "Atladottir och Bjurwald". Hon menar att eftersom det är så lätt att lura de stora tidningarnas betalväggar, "hackar hon in sig" (hennes ord) på sajterna. Med tanke på att hon är egenföretagare och inte längre anställd och "högavlönad" har hon rätt att göra det.

Med samma logik har frilansare rätt att gå på ICA eller Coop och snatta Expressen och Aftonbladet, om kassapersonalen inte upptäcker det får de skylla sig själva. Den som är lättlurad förtjänar att luras, om den som luras inte är "högavlönad".

Så här säger Lisa Bjurwald i podden:
"Jag är egenföretagare så jag ser mig själv inte längre som högavlönad. Jag ser det som en ekonomisk fråga. Jag ser det som när man var 14 år och behövde snatta ett läppstift då man skulle gå ut. Jag måste läsa den här artikeln och då jag gör det."

Med tanke på att Lisa Bjurwald tidigare arbetat med Medievärldens satsning Medievärlden Premium, ofta nämnd podden, är det anmärkningsvärt att hon tar så lätt på upphovsrätten. Hon är för övrigt fortfarande delägare i Medievärlden vars strategi är att ta betalt för ett kvalificerat digitalt innehåll.

Jag lyssnar nästan alltid på mediepodden och Atladottir och Bjurwald, som ofta har intressanta perspektiv på medier och journalistik. Men den här gången körde man i diket.
Det är ingen skillnad på analog och digital stöld.

***
På tal om Attladottir och Bjurwald: Margret Atladottirs sajt Politism verkar stå inför en utmaning när det gäller att få ordning på affären.

***
Resumés stora satsning just nu är på våra prenumererade digitala nyhetsbrev, Resumé Insikt.

De hjälper beslutsfattare och nyckelpersoner i medie- och kommunikationsbranschen att göra bättre affärer. Läs mer om Resumé Insikt här.

Teckna en gratis provprenumeration här.

Tycker du att detta verkar intressant? Boka i så fall redan nu in tisdagen den 20 september. Då har du chans att delta i halvdagskonferensen "Resumé Insikt – Live", vi kommer att börja med lunch och köra fyra timmar på eftermiddagen. Föreläsare blir SVT:s programdirektör Jan Helin, Handelshögskolans professor Sara Rosengren och kommunikationsexperten Gustav Martner. Vi kommer att börja vid 12.00. Mer information om evenemanget, som ska anordnas i Stockholm, kommer inom kort. Men sätt ett kryss i kalendern redan nu!

***
Resumé kunde i veckan avslöja den okända konflikten bakom Karin Lennmors avgång från chefredaktörsposten på Svensk Damtidning. Med all respekt för att detta rör en känslig personalfråga: Jag tycker att Allers ledning borde tala klarspråk om vad som har hänt. Det vore värdigare för alla inblandade.

***
Tre riktigt bra böcker jag läst under sommaren: Geir Gullikses "Berättelse om ett äktenskap", Negra Efendics "Jag var precis som du" och "Att bli Steve Jobs" av Brent Schlender och Rick Tetzeli. Reportageboken om Steve Jobs är faktiskt bättre än Walter Isacsons ikoniska biografi.

På läslistan: "Den längsta kampen: Hillary Clintons väg till makten" av Martin Gelin, "Panamadokumenten" av Bastian Obermaiers & Fredrik Obermaier och Niklas Ekdahls "Hur jag dog".

***
Kvällens stora tv-krock: Kommer Dagens Arbetes Zlatandyrkande chefredaktör Helle Klein välja att se Manchester United-Southampton eller OS-finalen mellan Sverige och Tyskland? Hon hinner se det mesta av Zlatans match, men sedan blir det en krock. Räcker en OS-final för att Zlatan-twittraren Helle Klein ska svika sin idol?

***
Helgens läsning på Resumés sajt: På lördag publicerar vi en lång intervju med tidningen Amelias nya chefredaktör Maria Sognefors. Dagen efter möter du Googles kommunikationschef Gustaf Brusewitz, som avslöjar sina bästa karriärtips.

Vi var övrigt igång redan förra helgen, då intervjuade vi Metros chefredaktör Eric Ljunggren här.

Du kunde också läsa om hur pr-konsulten Per Frykebrant jobbade med Hilary Clintons kampanj här.

***

Är du intresserad av att läsa om vilka som är de nya makthavarna inom Bonniersläkten? Läs Resumés magasin vars första nummer för hösten kommer ut på torsdag.

***
Trevlig helg!



Dela sidan: