Dela sidan:

1. Rekonstruktören är i motsats till en konkursförvaltare inte skyldig att exakt fastställa tidpunkten för obestånd, men ska tillse att borgenärerna inte missgynnas av mannamån eller borgenärsbrott. Han bedömer därför det prognosticerade obeståndet, alltså när Stampens ledning och styrelse borde ha insett att den ekonomisk ställningen var ohållbar, och skriver på sidan 11 i sin berättelse:

"Det kan därför inte uteslutas att ett prognosticerat obestånd uppkommit i början av 2015."

LÄS MER: "Rekonstruktören: Resumé har fel om Stampen"
LÄS MER: "Stampen – ett skuldträsk"

Denna tidpunkt lägger han sedan till grund för ett resonemang om eventuell återvinning av de aktier som tagit i pant för nya krediter under 2015. Resumé skriver att det prognosticerade obeståndet uppstod i januari 2015, då Stampen för tredje gången på tre år bröt mot kreditvillkoren och tvingades till korta dyra lån. Vi verkar vara tämligen överens på den punkten.

2. Däremot är vi oense om det fördelaktiga med en konkurs och det må vara rekonstruktörens privilegium att försvara en rekonstruktion. Konkurs låter förfärligt, men är ett effektivt verktyg för att sanera marknaden från misslyckade företagare som då berövas sitt satsade kapital.


En konkurs i Stampen har följande fördelar jämfört med rekonstruktion:

# Verksamheten blir helt rensad från skulder.

# Bolaget slipper det goodwillberg som hotar utradera det egna kapitalet.

# Bolaget slipper statens fordran på lönegaranti från rekonstruktionen.

# Verksamheten befrias från den ledning som försatt i bolaget i knipa.

# Marknadens förtroende för verksamheten kan återskapas i ny regim.


Rekonstruktion av en sönderkörd verksamhet är svårt och misslyckas ofta eller slutar i en senarelagd konkurs. Christian Andersch förtjänar all respekt för sitt försök att rädda Stampen, som innefattar stor kompetens.

Om Stampen tillverkat korv hade hans uppdrag varit enklare med tanke på frånvaron av en global digital konkurrens på korvmarknaden och framtida behov av livsmedel. Men ett bolag byggt på papperstidning, tryckerier och budbilar är speciellt. Stampen har försökt ”amputera benet i skivor” genom att sparka anställda och sälja tillgångar. Men i dag vill ingen ta över tidningar utan att få bra betalt för det.

En konkursförvaltare hade, särskilt för två år sedan när obeståndet var tydligt, kunnat sälja sanerade verksamheter mot prenumerationsskuld. Det hade varit bra för läsare, anställda och den lokala demokratin.



Dela sidan: