Dela sidan:

"Det är inte pengarna det handlar om. Det är inte pengarna det handlar om." Likt Hans Alfredson i filmen "En ond man" upprepade min kompanjon och Paradisets vd Stefan Öström just det mantrat när vi hade sålt byrån till DDB. På 1990-talet fanns dock ett visst fog bakom papegojandet. De flesta större reklamköpare krävde att deras byrå tillhörde ett nätverk med kontor, om inte över hela världen så åtminstone i Norden.

Avsaknaden av nätverk innebar att man var utestängd från att jobba med McDonald's, Statoil, Proctor & Gamble, Barnängen, Volkswagen, OLW, Telia, Tele 2 och många fler. Vi skulle aldrig få dansa med de stora, hur slätkammade och världsvana vi än försökte framställa oss.

Våra huvuden hängde som på en decemberfödd sjuttonåring utanför ­puben när klasskompisarna myndigt beställer sin första öl. När DDB ringde och ville snacka business hade vi alltså insett att vi behövde ett större sammanhang. Vi skrev på.

Medan bläcket torkade inträffade Forsman & Bodenfors 2.0. De jävla lantisarna sköt oss fegt i ryggen genom att göra svidande bra internationell reklam med huvudkontoret närmare Majorna än Manhattan. Reklamköpare insåg snart att vad F&B åstadkom var precis vad de behövde. Med pragmatikerns penna reviderade Statoil sina inköpsregler: "Nätverk? Who cares." Fler kunder följde. Men vi fick några miljoner som vi låtsades vara oviktiga i sammanhanget, påståenden som inte direkt understöddes av det illa dolda intresset för nyrenoverade herrgårdar och arkitektritade bostadsrätter.

Emellertid begrep vi att pengarna hade anlänt tack vare att vi fick uppdrag genom nätverket. Det är här de flesta missar poängen med att ingå i internationella byrånätverk. Nätverket ska kanalisera business, det är så gott som hela vitsen. Om du i dag säljer till ett nätverk som inte kan agera business feeder, då måste du fråga dig varför du säljer till dem.

Ett uppgående i något större ger inte per automatik högre byråintäkt. Vad det tveklöst ger är ökade krav och nya utgifter. Det är här man bör vara tydlig inför sina anställda och kunder. Med erfarenheten av att ha sålt en byrå skulle jag säga så här i dag:

"Ja, det här innebär förändringar. Ja, vi som har grundat byrån och de som är delägare kommer att få bra betalt för det. Det kommer att ställas andra krav på rapportering. Vi behöver förstärka ekonomi­funktionen flera gånger om vilket i sin tur kommer att belasta personalkostnaderna. Vi kommer att få betala avgifter till nätverket av varierande slag. Vi kommer att, på gott och ont, drivas mer som ett vanligt större företag. Det innebär en trygghet, absolut. Men den kommer inte utan viss omställning, ibland till och med friktion. Främst kommer kraven att ställas på oss i ledningen men vi är beredda att ta utmaningen. För alternativet är att vi inte rör oss framåt, att vi stannar av i utvecklingen av vårt företag. Tyvärr existerar inte status quo, antingen gör vi fart genom vattnet, eller så driver vi bakåt. Vi väljer det förra för vi är måna om vår resa. Den som egentligen bara har börjat."

Det där med fart genom vattnet och resan är beprövade klyschor som faktiskt funkar bra, särskilt i Göteborg med omnejd. Nackdelarna då? De torde vara uppenbara. Nu ska här levereras. Insikten av värdet av reklampriser finns i dag hos somliga företagsledningar. Till viss del. Men endast därför att det skapar grogrund för mer business.

Chanstagningar uppmuntras inte, better safe than sorry gäller. Om ett stort konto förloras måste de uteblivna intäkterna omedelbart ersättas. Under tiden får man skära i kostnader. Gissa vilka. Tappar man ett stort prestigeuppdrag har vd ett digert jobb att förklara varför. Händer det två gånger har han sannolikt inget jobb alls. Och det snabbare än han hinner stava till "Ikea".

Så har det fungerat i den här världen länge. Om någon tror att börsnoterade företag i dag är mer generösa, förstående eller långsiktiga, så ring mig gärna. Det vore spännande att tala i telefon med någon som befinner sig på en annan planet.



Dela sidan: