Dela sidan:

Massajfolket i Kenyas nationalreservat Masai Mara räknar sina förmögenheter i kor. Djuren har en central del vid bröllopsceremonier, dels som mannens gåva till bruden, men också genom att dess mjölk sprutas på brudparets fötter i tron om att det skapar fertilitet.

I nyår gifter sig ett ungt par i en av byarna. Då står en av Sveriges mest meriterade mediepersoner på gästlistan. SVT:s tidigare vd, Eva Hamilton, har starka band till människorna i området.
– Vi ska gifta bort en av mina guddöttrar. Hon är en av de första massajflickorna att gå på universitetet och syster till en av mina söners vänner. Jag har hjälpt henne genom studierna. Alla på brudens sida, inklusive jag, ska få en uppsättning tjocka filtar för att ersätta hennes värme när hon försvinner till en annan familj.

Kenya har varit som ett andra hem för Eva Hamilton och hennes familj sedan 40 år tillbaka. Hennes man driver ett safaricamp i nationalreservatet och de har bidragit till ett flickhem samt till en skola i det närliggande samhället.

Kopplingen till Afrika fanns redan på 50-talet. Eva Hamilton spenderade då tre av sina barndomsår i Etiopiens huvudstad Addis Abeba eftersom pappa, överstelöjtnant Gustaf Hamilton, tjänstgjorde som militärattaché.
– Även om jag bara var tre år gammal så präglade det mig mycket. Det är förklaringen till att vi, min egen familj. började fara omkring och tälta i Kenya redan när mina egna barn var små, och att vi fortfarande hänger där så mycket. Eftersom min man driver den här campen så har vi blivit rätt insyltade och engagerade i lokalsamhället – vår äldste son är "adopterad" av en massajfamilj och har som bevis en egen vandringsstav som alltid väntar på honom i byn.

Massajfolket i Kenya kan kännas avlägset Eva Hamiltons svenska medievardag. Hon är i dag på toppen av en imponerande karriär som kan delas in i tre block: Tidningsbranschen, SVT och styrelseuppdragen.

Som skrivande journalist hann hon med flera av landets största tidningar från norr till söder: Sundsvalls Tidning, Sydsvenskan, Aftonbladet, Dagens Industri och Svenska Dagbladet. Hon gjorde 25 år på SVT. De sista åtta åren som både kontroversiell, men inte minst hyllad vd. Hon har blivit utnämnd till landets mäktigaste mediekvinna av Veckans Affärer, titulerats Årets ledare av Affärsvärlden och blivit hedersdoktor vid Mittuniversitetet. I dag arbetar hon som styrelseproffs och representerar företag som LKAB, Fortum och Nexiko.

Eva Hamilton har en unik bakgrund. Inte på grund hennes uppväxtår i Etiopien, utan för att hon härstammar från två av Sveriges mest kända adliga släkter: Hamilton och Hammarskjöld.
– Det är två släkter med historia. Man kan roa sig med att spåra hundratals år tillbaka och läsa om vilka som gifte sig med vilka, hur pengarna kom och hur pengarna gick. Men i mina föräldrars generation fanns det inte några slott eller andra klassiska attribut som förknippas med adeln. Det fanns familjesilver, prydda med Hamiltons vapen, men några pengar hade vi egentligen aldrig att slösa med.

Släktträden är fyllda av filosofer, statsmän och militärer. Fanns det andra förväntningar på dig än en journalistisk karriär?
– Jag är den första i min närmsta omgivning att bli journalist. Det finns absolut en pliktmoral i sådana här familjer, att man alltid ska göra sitt bästa i alla lägen. Det förväntades att jag skulle ha höga betyg – men nej, jättefina jobb och mycket pengar, sådana förväntningar fanns aldrig. Mamma och pappa var glada över mitt yrkesval.

Det var fallenheten för att skriva i kombination med den kokande politiska soppan i 70-talets USA som triggade igång journalistambitionerna.
– Jag skrev mängder dagböcker, men engagerade mig också i skoltidningar på universitet. När jag studerade på ett amerikanskt collage utanför Baltimore fick jag uppleva hela den omvälvande perioden när kolonialtiden började bryta samman, länder i Afrika och Latinamerika blev självständiga, Black Power och Women's lib växte sig starka. Där fanns studenter från hela världen. I alla heta diskussioner föddes ett samhällsintresse som jag har burit med mig sedan dess.

Skolan du pluggade på heter Dag Hammarskjöld College. Var det en slump att du hamnade just där?
– Ja, det hade faktiskt inget att göra med att jag hade honom som släkting, men det var förstås ett plus när jag väl kom dit. Jag fick platsen via ett stipendium.

När Eva Hamilton ser tillbaka på sin karriär konstaterar hon tillbakalutat att hon helt saknat plan.
– Jag kom in på Sydsvenskan med hjälp av min morfar, som var en stor man i Malmö. Men jag kom in på Sundsvalls Tidning av egen kraft. För en Stockholmstjej med min bakgrund var det nyttigt att lära sig om pappersindustrierna och starka fackorganisationer i sulfatdoftande Sundsvall samt jordbruken i Skåne.

– Den enda plan jag hade var egentligen att i en fjärran framtid försöka bli utrikeskorrespondent. Och det blev jag ju så småningom på SVT. Men att jag skulle jobba med tv var egentligen aldrig min ambition.

Slump, "en släng av dumdristighet", törst efter överraskningar – och mod. Det är vad som har lotsat henne fram genom karriären, menar Eva Hamilton och ger ett exempel.
– Jag var fast anställd på SvD och blev erbjuden ett annat jobb, som jag egentligen inte ville ha. Men de erbjöd mig mer betalt. Så jag gick till dåvarande chefredaktören Lennart Persson och sa att jag ville ha högre lön "för annars byter jag jobb". Då tittade han bara lugnt på mig och sa nej. Jag blev förstås tvungen att säga upp mig av ren självbevarelsedrift. Men jag tog inte heller det där erbjudna högbetalda jobbet, utan landade istället på Dagens Industri.

Efter en tid blev hon erbjuden att jobba på SVT:s Rapport. I ytterligare ett exempel beskriver hon hur slumpen och "dumdristigheten" efter några år placerade henne på chefsspåret.
– Redaktionerna Aktuellt och Rapport skulle samordnas för att spara pengar. Men de hade helt olika kulturer, var konkurrenter och hatade alla tankar på samarbete. I det läget kunde knappast Rapportchefen bli chef över Aktuellt eller Aktuelltchefen bli chef över Rapport. Så istället blev det jag. Mina chefer dittills hade varit farbröder, jag hade inga förebilder och själv var jag alldeles för emotionell och snabb för att bli chef, tyckte jag då. Hur vågade jag?

Eva Hamilton tillträdde som vd för SVT 2006, i en tid då TV4 på allvar hade börjat utmana som kommersiell public service-konkurrent. De köpte tunga markörer som manifesterade det "nationella kittet" – Nobelpriset, Nationaldagen och fotbolls-VM.

SVT hade under de kommande åren ett årligt underskott på 250 miljoner kronor, varav det mesta var fasta kostnader. Samtidigt satt en borgerlig regering vid makten som ämnade banta såväl uppgift som ekonomi för det socialdemokratmärkta public service-bolaget.

Det hela krävde mod. Eller dumdristighet? Eva Hamilton tog till yxan. Hon slängde ut gamla programformat, lade om produktioner och 2009 sa hon upp personal för första gången i SVT:s historia. En femtedel av de fasta anställda fick gå. Det hela föranledde vd:ns kanske stormigaste tid. Året efter nedskärningarna började hon nämligen använda bemanningsföretag istället för att erbjuda ordentliga anställningar, för att täcka vad hon kallade för "oväntade produktionstoppar". Något kritikerna beskrev som ett "permanent arbetskraftsbehov".

 

LÄS MER: SVT-medarbetare rasar över inhyrdas villkor

LÄS MER: "Jag har gråtit mig till sömns"

 

Som ung reporter – var du nöjd som vikarie och extraanställd, eller strävade du efter fast anställning?
– Det var aldrig en nödvändig dröm, men samtidigt inte ouppnåeligt på något sätt. Jag fick ju också fast på SvD. Men som i dag, att aldrig kunna bli fast anställd och inte kunna få banklån och allt vad det innebär, det är en knepig situation.

Du har själv i allra högsta grad bidragit till att införa fler osäkra anställningar på en av Sveriges största medieinstitutioner. Kan du se tillbaka på besluten med gott samvete?
– Året efter nedskärningarna var exceptionellt, med flera stora mediehändelser, OS, val och kronprinsessbröllop. Det behövdes folk temporärt. Men vi kunde inte sätta oss i en situation där vi blev skyldiga att återanställa de vi just sagt upp, för då hade hela den smärtsamma processen gått om intet. Därför öppnade vi upp för det här med tidsbegränsade anställningar. Men när jag avgick som vd hade vi lyckats minska antalet tillfälliga lösningar kraftigt. Samtidigt tycker jag att det behövs fler möjligheter för att kontinuerligt få in ny och ung kompetens. Jag försvarar fortfarande valen jag då gjorde.

Har inte statligt ägda SVT en speciell roll för att inte bidra till osäkra anställningar?
– SVT ska följa arbetsmarknadslagstiftningen – och det gjorde vi. Det är också viktigt att folk rör på sig. Om du plockar in vikarier vid tjänstledighet och föräldraledighet med dagens lagstiftning så är denne snart berättigad en fast anställning. På SVT och SR finns en inbyggd tillväxt som gör att vi per definition blir fler och fler vilket leder till att man tvingas till uppsägningar. Då tycker jag att bemanningsföretaget var ett bättre alternativ.

LÄS MER: Så besvarar SVT-bossen kritiken

Eva Hamiltons ambition har hela tiden varit att vara en modig och "skitbra" vd för SVT. I en värderingstung kunskapsorganisation innebär det transparens och kommunikation, menar hon.
– Journalister som Janne Josefsson lyder ju inte. Lydnad är en kontraproduktiv och gammalmodig form av arbetsdisciplin. Det är deras yrke att inte lyda. Därför kan det aldrig handla om befallningar, utan om att kunna kommunicera en övertygelse. Du leder genom att göra det troligt att värderingar genomsyrar hela verksamheten, från botten till toppen. Ger du direktiv om att resa turistklass, så kan du inte själv åka business. Om du ska genomföra en förändring så vet du aldrig att den blir hundra procent rätt. Du kanske måste ta ett beslut baserat på sjuttio procent som väger åt ena hållet och trettio mot det andra. Berätta då ärligt om de överväganden du gjort. Och var beredd att justera! Det bygger trovärdighet och stark kultur.

I åtta år satt Eva Hamilton kvar som vd. Längre än så riskerar man att tappa modet, påstår hon själv.
– Det finns de som kramlar sig fast vid makten. Men jag tror inte att det är bra att man sitter som vd, eller i någon annan position, längre än så. Man bör sluta innan någon annan kommer på tanken att man ska sluta. Jag gjorde många omvälvande förändringar på SVT – men man börjar ju gilla sin organisation, och jag är inte säker på att jag skulle förmå att förändra igen. Och igen och igen.

LÄS MER: Eva Hamilton lämnar SVT

LÄS MER: "Jag pensionerar mig inte innan jag dör"

I dag tumlar Eva Hamilton runt i styrelsesverige. Ena dagen står hon med hjälm i LKAB:s 1 300 meter djupa gruva i Kiruna och tittar på förarlösa tåg som lassar malm. Andra dagen diskuterar hon Lindex nya kassasystem eller får en dos intensiv medieproduktion på Filip Hammars och Fredrik Wikingssons Nexiko.

Att hon har hamnat där grundar sig egentligen i samma drivkrafter som tidigare i livet. Man kan välja att kalla det för dumdristighet, mod eller jakten på att lära nytt.
– Jag tror att man ständigt måste göra det, utsätta sig för nya överraskningar. Om jag ska utvecklas så behöver jag konfronteras med tankar och människor jag normalt annars inte skulle stöta på. Ett tag hade jag som ambition att varje månad utsätta mig för sådana situationer, där jag var tvungen att ha öppna ögon. Det kunde vara en träningslokal för MMA eller att hänga på Situation Sthlm. På SSAB i Oxelösund möter jag metallare som med ABBA i hörlurarna valsar ut stora glödgade ämnen till stålplattor, som ska bli grävskopor i Kina. Det är också en vardag som finns. Man måste våga hoppa i livet, öppna nya fönster.

Nyligen tog Eva Hamilton och hennes familj emot två pojkar från Syrien, som en av hennes söner bekantat sig med på en akutmottagning i Stockholm.
– Det finns perioder i livet då man är öppen för förändring. Det har varit så det senaste året. Så nu blir det gympakläder, fotboll, läxor, hämtningar, läxor, popcorn och övernattningar igen. Det har varit en ögonöppnare, spännande, svårt och otroligt berikande. Om jag fick lite tid över efter SVT så har jag varit snabb med att inteckna tiden igen. Det sker nästan undermedvetet. Någon gång när jag blir gammal ska bli en mer kontemplativ person, och inteckna min tid lite mindre.

 

Eva Hamiltons 5 karriärtips:

  1. Planera inte så mycket. Gör det du gör nu helhjärtat och så länge det är roligt.
  2. Ta chanser som erbjuds. Även om de känns lite för svåra.
  3. Sök upp miljöer, människor och kunskap utanför din egen zon.
  4. Var inte rädd för att fatta beslut. Och justera lite om det sen behövs.
  5. Detta är ett litet land: var snäll!

Fakta / Eva Hamilton

Ålder: 62. 
Bor: "I villa på Värmdö: landet." 
Uppvuxen: Addis Abeba, Stockholm och Columbia, MD, USA. 
Familj: "Man, 4 söner, 2 sonhustrur (eller nästan hustrur), 2 extrasöner från Syrien, 2 barnbarn. Mamma. Matlag- fyra familjer har träffats regelbundet för vardagsmiddag sen tio år."
Tjänar: 1.5 mkr. 
Karriär i korthet: Journalist för dagstidningar och SVT, korrespondent, programledare, chef SVT Nyheter, chef Fiktion SVT, vd SVT. Styrelseledamot i bl.a. LKAB, Dramaten, Lindex, Fortum, IVA och ordförande för Nexiko AB. Föreläsare. Hedersdoktor.
Utbildning: "College Columbia, MD, Uppsala Universitet – men hoppade av civilekonomutbildningen, Journalisthögskolan. Men egentligen är nog rätta svaret: Livet." 
Drömjobbet: "Som "riktigt" jobb går det inte att överträffa att vara vd för SVT: roligt, meningsfullt, svårt! Men jag gillar alltid mest det jag gör just nu. Annars skulle jag ju göra något annat..." 
Medievanor: "DI och DN på plattan, Fokus i papper, Economist på flyget, P1 i bilen och Rapport när jag lagar middag. AB och Expressen digitalt. Tidningen Chef. Rätt mycket FB. Tycker Twitter är råddigt och innehåller för mycket skvalp. Instagram ibland." 
Musik: "Mix megapol i bilen och klassiskt när jag behöver ro. Men mindre än vad jag skulle vilja." 
Lästips: "Har tre böcker igång samtidigt. Nyss avslutat Tronstriden och Björn Rosengrens memoarer. Ska börja på Bruce Springsteens tjocka bok." 
Rekommenderar: "Att skriva dagbok. Ger ett ögonblicks distans till det fort framrusande livet."



Dela sidan: