Dela sidan:

Lagom till jul presenterar tidningen Resumé "Årets lobbyist". Vinnare 2016 är Majblommans Lena Holm. En lobbyist är enligt statuterna "en påtryckare som försöker driva fram beslut som är gynnsamma för dem själva eller deras uppdragsgivare".

Den ultimata lobbyisten torde därför vara en aktör som genom sin blotta existens inte bara får det politiska systemet att darra i knävecken utan som också lyckas få lagstiftarna att tro att de inte får ha invändningar mot de propåer som kommer från lobbyisten ifråga.

En sådan aktör finns och den borde – utan att förringa någon tidigare pristagare - varje år vara den självklara och högst värdiga kandidaten till detta pris.
Vi talar om SVT – public service-bolaget som på egen hand får bestämma vad som är public service, hur public service ska finansieras och hur det ska, eller rättare sagt inte ska, övervakas.

Vi raljerar inte, denna lobbyistinsats är med alla rimliga mått mätt beundransvärd.

Låt oss ge några exempel:

Evenemangslistan. SVT lyckas få våra lagstiftare att seriöst diskutera införandet av en lista med evenemang som är så viktiga att bara TV4 – om någon – har rätt att konkurrera med public service om sändningstillståndet. Så ska OS-sändningarna räddas tillbaka till public service och så ska de för branschen livsviktiga direktsändningarna öronmärkas för SVT. Vilka evenemang som ska omfattas av listan kommer SVT på lämpligt sätt att tala om för våra lagstiftare som förväntas buga och bocka och säga att "vi naturligtvis inte lägger oss i programverksamheten och lovar att expediera denna lista".

Förhandsprövningen. När EU-kommissionen griper in och talar om hur statsstödsreglerna ska tillämpas faller den svenska regeringen till föga och inför faktiskt, tillsammans med många andra EU-länder, något som heter förhandsprövning. Beslutet innebär att nya tv-satsningar från public service ska granskas ur ett konkurrensperspektiv innan de tillåts. Om de kommersiella kanalerna lider onödig skada av satsningen utan att den på annat sätt kan sägas tillföra något samhällsvärde så ska den stoppas. Regeln infördes 2010. Men den har ännu inte tillämpats. Det beror på att SVT lyckats få fram en skrivning av Myndigheten för press, radio och tv som är smått fenomenal: "Public service-bolagen bör dock, med beaktande av bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen till skydd för yttrandefriheten, självständigt avgöra om en anmälan ska göras även om granskningsnämnden funnit att en viss tjänst är anmälningspliktig."
SVT avgör alltså själv vad som ska förhandsgranskas, oavsett vad någon annan tycker. Bara det konststycket får i alla fall undertecknade konsulter att rodnande inse att vi spelar i en annan division. Ännu har SVT, kan tilläggas, inte funnit skäl till någon förhandsprövning.

Medieutredningen. Så gott som samtliga andra medieaktörer underströk behovet av att SVT och public service skulle ingå i medieutredaren Anette Novaks nyligen presenterade utredning. Ändå fastslog regeringen i direktiven att frågor om sändningstillståndet skulle vara exkluderade. Novaks skickliga direktivtolkning gjorde att SVT ändå på marginalen kunde ingå, främst i en delrapport, men inte ens hon själv förväntar sig att våra lagstiftare ska ta någon notis om hennes inspel.
Allt detta, och mycket mer, är en effekt av SVTs föredömliga lobbyistinsatser.

Vi menar att SVT och public service är viktigare än någonsin och att det är bra att myndigheten har en stark samhällsställning. Ett av årets viktigaste medieseminarier i Sverige anordnades under hösten av SNS där mediehistorikern, professor Jean Seaton, betonade att public service är den enda aktör som kan säkerställa att våra länder inte bryts itu och helt fragmenteras. I en tid när så många fabricerade nyheter snurrar runt i den nya sköna medievärldens torktumlare måste det finnas en stark motkraft.

Därför måste public service bli starkare, inte svagare. Men denna styrka kräver förändringsvilja. SVT måste, med Seatons ord, ta ett mycket större lokalt ansvar och definiera sitt uppdrag som att till varje pris, i varje tillämplig kanal, söka nå alla delar av det svenska samhället. Det gäller flyktingar och andra nyanlända, men det gäller också de antidemokratiska krafter som vi helst vill exkludera och fördöma. Om dessa subversiva element inte längre nås av någon samhällsinformation bortom de egna kanalerna, då är Sverige illa ute. Detta måste vara en av de viktigaste delarna i public service-uppdraget.

SVT behöver hjälp med denna förändring av våra lagstiftare. Att lägga sig i är att bry sig. Det vet varje ansvarskännande förälder. Men tvärtom ligger det nu i korten att en annan förändring som på sikt är ofrånkomlig – övergången från licens till skattefinansiering av public service – i det längsta kommer att fördröjas, därför att SVT kommer att lobba emot.

Så nog ska SVT hyllas för sina lobbyistinsatser. Men kanske borde lagstiftarna också börja fundera på att bry sig lite mer om sitt skötebarn.


Björn Rosengren
Tidigare näringsminister (1998-2002)
Grundare Priority
Ordförande för Film & TV-producenterna

Mats Bergstrand
Tidigare redaktör DN Debatt (1989-2009)
Konsult JKL

 



Dela sidan: