Dela sidan:

Stockholmstjejen Livia Moore har alltid lockats av kreativitet. Med en ekonomiutbildning kunde hon sätta en twist på det hela. Kunskaperna och drivkraften har hon tagit med sig in i ett gäng startups – och var under flera år bosatt i New York. Bara en dröm för många.

Idén till touchscreen-klockan Mutewatch föddes på Handelshögskolan i Stockholm 2008. Grundaren Mai-Li Hammargren och pojkvännen hade olika dygnsrytmer och idén om ett tyst, vibrerande alarm på handleden som inte väckte partnern var helt i tiden. Det var innan Apple Watch. Ja, innan alla wearables framfart.

Livia Moore rekryterades som marknadsdirektör inför lanseringen 2010. I början var de fem personer som jobbade dygnet runt med klockan – flera av dem med studier vid sidan om. Världskändisar som Lady Gaga och Swedish House Mafia anslöt bakom klockan.

– Mutewatch blev en global succé. Den sålde i över hundra butiker världen över, från Selfridges i London till Maxfield i Los Angeles. Apple-grundaren Steve Wozniak köpte en. Han poppade upp i vårt ordersystem och vi tänkte att det kan väl inte vara han. Vi gjorde research på adressen och insåg att det var ju så. Sedan bar han klockan i en intervju på BBC. Det var ett kvitto på att vi gjorde någonting bra, säger Livia Moore.


Mutewatch/Steve Wozniak.

Hur arbetade du med marknadsföringen av Mutewatch?
– I och med att vi var ett så litet företag var jag även säljansvarig i Storbritannien och USA. Det vanliga är att köra mejlkontakt, men jag åkte till mode- och inredningsbutiker på studs och visade klockan. Det var en helt annan sak att presentera på det sättet. Colette i Paris var först med att ta in klockan. Mycket av framgången låg även i att vi fick press innan klockan ens var färdig, framför allt i techbloggar, och många techfantaster köpte klockan på pre-order.

Genom den här typen av marknadsföring växte en ”community-känsla” fram som gjorde att kunder och återförsäljare fick lära känna de som arbetade på Mutewatch.

– Det var som en ”techig” gräsrotsrörelse.

Innan Mutewatch lansering gick ryktet om att Apple skulle släppa en klocka. Men det dröjde ända till sommaren 2015 innan Apple Watch kom.

– Det var mycket som hände på området med wearables. Men det var svårt att som litet bolag konkurrera på det området. Mutewatch var aldrig hightech på det sätt som Apple Watch är. Det var framför allt en designprodukt – en jävligt snygg klocka.

Problemet var att investerarstolarna stod tomma. Detta ledde till slut till att bolaget likviderades 2014. Då hade Livia Moore sedan länge lämnat.

31-åringen växte upp i Stockholm med en svensk mamma och brittisk pappa. Hon fick därför med sig två modersmål, något hon har haft stor nytta av. Intressena var många – politik, mode, ekonomi, restaurang. Livia Moore hade det inte helt klart för sig vad hon ville göra.

Efter gymnasiet började hon arbeta som servitris på Grand Hôtel. Med den intjänade lönen gav hon sig av till Storbritannien, närmare bestämt Manchester, för att praktisera på partiet Labour och vara en del av James Purnells valkampanj. Klädintresset gjorde att hon således lämnade Manchester för London och påbörjade modeutbildningen på Saint Martins konstskola. Men efter introkursen var hon inte lika övertygad.

– Det var för smalt och för inriktat. Kanske var det inte modevärlden som jag var intresserad av även om det var det kreativa jag lockades av, säger Livia Moore.


Foto: Izabella Englund

Hon gled över till ekonomi och inledde sin studenttid på Handelshögskolan i Stockholm 2008. Höstterminen 2010 hade hon första mötet med New York.

– Jag gjorde praktik på Sveriges Generalkonsulat och blev kär i staden. Så pass att jag kom tillbaka för jobb under sommarmånaderna.

På Handels mötte Livia Moore ett stort kårliv som sammanstrålade i roliga föreningar, men även större projekt.

Handelsdagarna en viktig del av kulturen, där de större företagen inom finans, management consulting och redovisning får chans att träffa studenterna. Men det är inte alla på Handels – däribland Livia Moore – som vill bli fondförvaltare eller börsmäklare. Därför lanserades initiativet M2, Media & Marketing – där istället medie- och kommunikationsbranschen kommer in. Livia Moore och studentkollegan Ellen Kvarby (idag kreativ chef på Sony Music Sweden) tog över som projektledare när de gick i ettan. Totalt 18 personer var med i projektgruppen som resulterade i M2-dagen.

– Vi anordnade föreläsningar, paneldebatter, caselösningar, tidningsrelease och fest på Astoria. Det var M2 som på något sätt triggade mitt intresse för marknadsföring på riktigt. Jag fick se vad en marknadsförare kunde göra i praktiken.

Efter M2 startade Livia Moore bland annat Handelshögskolans feministförening, var vice ordförande i Medieutskottet och sjöng i kör.

Berätta om ditt feministiska engagemang?
– Jag har varit feminist sedan tonåren, gick alltid i demonstrationståg på Internationella kvinnodagen, läste på om kvinnorättsrörelsen och pratade mycket om ämnet med mina vänner.

Var feminism en bristvara på Handels?
– Den lyftes inte tillräckligt mycket. Det är en självklarhet att om vi tror på alla människors lika värde måste vi också kämpa för att krossa de strukturer som hindrar jämlikhet och jämställdhet. Feministföreningen växte väldigt snabbt, säger Livia Moore.

Efter Handels och tre år in på Mutewatch kontaktades Livia Moore av Carl Waldekranz, webbshop-lösningen Tictails grundare.

– Vi tog en öl på Tranan. Jag tänkte mest att det skulle vara en förutsättningslös öl för jag ville absolut inte sluta på Mutewatch. Men när jag gick från Tranan kände jag hur pangförälskad jag blivit i idén om Tictail. Jag kunde inte tacka nej.


Tictail.

Livia Moore blev Community Manager på Tictail i november 2012. Det var under Tictails uppstart med bara två personer i marknadsteamet. Vilken inrednings- och modebutik som helst kunde sätta upp en webbshop via Tictail. Kostnadsfri tjänst och enkla gränssnitt innebar att Tictail snabbt nådde tillväxt.

Marknadsföringen var lik Mutewatch, fast det denna gång handlade om en mjukvarulösning.

– Vi jobbade mycket med community-byggande kampanjer, events och pr under uppstartsfasen och satsade på att skapa ett starkt och personligt varumärke i städerna vi fokuserade på.

Under 2014 tog man in riskkapital från USA och bestämde sig för att öppna ett kontor i New York, då USA-marknaden gick som tåget. Fem svenskar flyttade med. För Livia Moore öppnade sig möjligheten att återigen få leva i staden.

I början bodde hon i Nolita, på Manhattan.

– Jag visste att om jag bosatte mig i Brooklyn så skulle jag aldrig vilja flytta därifrån. Men till slut flyttade jag in högst upp i en Brownstone-byggnad i Bed-Stuy. Jag cyklade varje dag till jobbet, en resa som tog knappt 30 minuter.

Att bygga bolag i USA var egentligen inte annorlunda mot Sverige.

– Vi tog med oss den svenska stommen med platta strukturer. Jag har många kompisar som jobbar inom reklam i USA och där är skillnaderna mer påtagliga. Du kommer in i ett superamerikanskt bolag med starka hierarkier.

Arbetsklimatet då?
– Det var högt tempo och jag drogs med i det. I USA äter du till exempel sällan lunch på något annat ställe än vid datorn. Allt blev upphöjt. Ljudnivån, människorna, sakerna du gör. Men även om det tar en massa energi, får man också tillbaka väldigt mycket energi från folk runt omkring.

Livia Moore fick en stor mängd inbjudningar till events och middagar. Hon beskriver hur allt blev maximerat, även på det personliga planet.


En av alla fester på Tictails takterass i New York. Foto: Jona Dahl/Tictail

Kan det också vara en konsekvens?
– Ja. Det blir hetsigare och mer krävande. I början kändes det som att jag var på världens längsta semester och gjorde saker hela tiden, för att allt kändes så kul. Efter ett tag lärde jag mig att också ta det lugnt, och började gå på yoga. Genom att bo utomlands har jag tvingats komma helt ur mina rutiner och gamla tankebanor.

Hur då?
Mottot är ”var aldrig rädd”. Jag behöver påminna mig själv om att bara göra när jag överanalyserar för mycket och att komma ihåg att det löser sig när jag oroar mig för något. Till exempel att aldrig vara rädd för att be om något eller göra något som jag inte gjort förut. Men det handlar såklart också om sammanhang och personer. Socialt har jag alltid varit oblyg och har mycket vänner, älskar att festa och umgås.

Nu har hon lämnat livet i New York för att om två veckor börja som marknadsdirektör på hajpade privatekonomiappen Tink i Stockholm. Via appen kopplar du upp dina konton som automatiskt kategoriserar utgifter och inkomster. 85 miljoner kronor togs in i senaste rundan. Idag har man runt 350 000 användare.

Varför är Tink intressant?
– Jag är intresserad av privatekonomi och att få jobba med att hjälpa folk få kontroll över sin egen privatekonomi känns fantastiskt. Tink kommer nu att gå från att vara budgetapp till banktjänst, vilket innebär ett bra tillfälle för att bygga ett marknadsteam.

Vad blir utmaningarna på det nya jobbet?
– Att ta bort stämpeln på privatekonomi som något tråkigt, svårt eller jobbigt.

Det är ännu en startup. Hur kommer det sig egentligen att du har arbetat så mycket på dessa företag?
Startups är ofta mer progressiva än traditionella företag på det sättet att det finns en annan arbetsglöd och att man skapar tillsammans. Inget är förutbestämt. Jag gillar kulturen, själen och den stora flexibiliteten.

På frågan om var Livia Moore är om fem år säger hon att det skulle hon aldrig vilja veta.

– Det finns ingen vits med att planera min karriär. För plötsligt dyker det upp något som är det bästa alternativet. Jag kanske blir yogalärare eller startar en salladsbar – vem vet?

FAKTA/Livia Moore
Ålder: 31
Familj: Pappa och bror
Uppvuxen: Stockholm
Bor: Vasastan, Stockholm
Tjänar: ”Bra”
Utbildning: BSc in Business and Economics, Handelshögskolan
Karriär i korthet: Servitris på Grands Veranda, CMO på Mutewatch, Community Manager på Tictail, Marketing Director på Tink
Gör på fritiden: Träffar vänner, reser, läser, yogar, åker på festival, dagdrömmer!
Läser: ”Open Secrets” av Alice Munro. Mycket kär i Alice.
Ser: Sträckkollade alla säsonger av Skam, fullkomligt ÄLSKAR (hur kan en inte göra det?).
Goda egenskaper: Kan bli så in i bängen peppad på livet.
Sämre egenskaper: Ibland när jag blir riktigt peppad så tappar jag koncentrationsförmågan.
Oanad talang: Kan bära väldigt många saker på samma gång i min hand. En upparbetad förmåga efter åren som servitris.



Dela sidan: