Dela sidan:

Med efternamnet Bonnier kommer det alltid spekuleras kring hur framtiden ska se ut, och huruvida man är ett namn för koncernen. Love Bonnier är son till tidigare vd:n Jonas Bonnier och är själv aktieägare i medieimperiet. Högst upp i Bonnier-skrapan på Torsgatan i Stockholm ligger familjens representationsvåning. Vi ses i bokcaféet på bottenplan för att göra intervjun.
– Vi är väldigt många inom Bonnier-familjen. Vissa jobbar inom koncernen, andra inte. Min familj har inte pressat mig utan tycker jag ska göra det som gör mig lycklig. Inom vissa familjeföretag finns säkert en vilja att bära arvet vidare, men det är inget jag känt av. Det är inte så att jag har något principiellt motstånd mot att jobba där men det känns inte aktuellt för tillfället, jag är mer intresserad av att bygga något eget. Jag vill vara en egen individ snarare än bara en representant för någonting, säger han.

Efter slutförd pol. kand vid Uppsala universitet, praktikperioder på GolinHarris, New Republic, King och nästan två år som konsult på JKL har han bestämt sig för att karva ut sin egen identitet, separerad från efternamnets arv. Förra veckan annonserade han tillsammans med PR-konsulten och kompisen Simon Strand att de startar den strategiska kommunikationsbyrån 500.

Intresset för medier, kommunikation och politik föddes tidigt. I hemmet fanns, av naturliga skäl, mycket tidningar och Love Bonnier började redan under högstadiet läsa Dagens Nyheters ledarsida. Han räknar tidningens nuvarande chefredaktör Peter Wolodarski som en av sina politiska förebilder.

– Vi pratade ganska mycket om medier i min familj när jag växte upp. När jag sen flyttade till Uppsala och pluggade statsvetenskap och satte mig in i politisk kommunikation insåg jag rätt snabbt att jag inte ville bli politiker.

 Under tiden som konsult på JKL jobbade han i gränslandet mellan public affairs och kommunikation och insåg att det var en möjlighet att kombinera sina intressen utan att behöva jobba inom politiken.

 Varför vill du inte jobba inom politiken?
– För det första gillar jag inte uppmärksamheten, när det gäller politik trivs jag nog bättre i kulisserna. För att vara politiker handlar det mycket om att skapa uppmärksamhet kring sig själv och jag trivs väldigt bra med att inte vara offentlig på det sättet. Sen var jag, åtminstone till en början, mer intresserad av ideologier snarare än sakpolitik.

Din pappa, Jonas Bonnier, berättade i en intervju med Expressen att han varit en ”curlande” förälder. Håller du med om det?
– Jag har så klart haft en priviligierad uppväxt, vilket jag är väldigt tacksam för. Trots att pappa har jobbat mycket har både han och mamma alltid varit närvarande. Det är väl snarare så att de har varit stöttande än curlande. Jag och pappa har väldigt mycket gemensamt. Vi båda är båda musik- och filmintresserade, även om han är mer inne på modern RnB och jag på gammal storbandsjazz. Han kan i princip varje Beyoncé-låt utantill. 

Love Bonnier

Du har inte haft någon paus hittills i livet utan har gått vidare mellan olika projekt och utbildningar. Har du alltid varit säker på vad du vill göra?
– Jag har inte känt så stort behov av det, jag gillar att både plugga och jobba. Att vara ute och resa ett år, som många andra väljer att göra, är inget jag känt för. Tvärtom skulle jag snarare säga att jag är en ganska orolig person, omvärderar varje vecka vad jag vill göra men är samtidigt mån om att fullfölja de saker jag tar mig för. Ibland underskattar jag min förmåga, man får känna sig fram hela tiden.

Känner du att det är viktigt att prestera?
– Ja det skulle jag säga. Den självständighet och frihet som kommer av att prestera värdesätter jag högt. Det är viktigt att visa, både för mig själv och andra, att jag kan stå på egna ben.

Har du upplevt någon period med motgångar?
– Inte direkt, vad det gäller det professionella planet. Den oro och nojighet jag går runt med går upp och ner och kan i perioder vara väldigt jobbig. Samtidigt tycker jag inte speciellt synd om mig själv. Jag vågar sällan hoppas på fantastiska resultat vilket gör mig förberedd om det skulle gå snett. Jag tror det är viktigt att inte satsa allt på ett kort utan försöka skapa en balans i livet kring de komponenter som är viktiga för en, allt kan inte vara jobb. Man måste ha andra saker som är viktiga i ens liv och kan dämpa fallet om man skulle misslyckas på ett professionellt plan.

Våren 2015 fick Love Bonnier ett samtal från PR-konsulten Simon Strand. Han berättade att Loves namn dykt upp i olika sammanhang och att de borde ta en lunch. Sedan dess har de umgåtts, både privat och via 26 Club, föreningen för unga och talangfulla kommunikatörer som Strand startade för snart ett år sedan. Ganska snabbt föddes idén om att starta något gemensamt.
–  Vi började prata lite smått om att det skulle vara kul att göra något tillsammans. På JKL tyckte jag de roligaste uppdragen var de där jag fick blanda blanda strategi, kreativitet och opinionsbildning riktad mot en bredare målgrupp, vilket är det vi vill göra på 500. Simon hade frilansat ett tag och var sugen på att skala upp sin verksamhet, sen kändes det spännande att driva något eget. Det är en sak som kan hålla en motiverad när det är väldigt mycket att göra, att man känner att man bygger något.

Hur skiljer ni er som personer?
– Simon har kortare från tanke till handling och är ofta mer extrovert än vad jag är när det kommer till affärer. Han är exempelvis fantastisk på att hitta nya personer. Har man en idé så dyker det inom tio minuter upp ett mejl från honom med förslag på hur man ska presentera den för en potentiell kund. Det händer saker hela tiden.

 Är det Simon som står för det kreativa, medan du är mer av en strateg?
– Tittar man på våra pressbilder kan jag förstå att det ser ut så, säger Love Bonnier och skrattar. Jag tror såhär; Simon är nog bättre på strategi än vad många tror och samma sak gäller nog mig och kreativiteten. Däremot så är vi väldigt olika på ett personligt plan. Jag är mer orolig och han bara kör.

Hur har det gått i början?
– Det har gått bra! Vi startade i augusti och har redan åtta kunder, det är mycket att göra just nu. Som jag sa förut har jag aldrig tvivlat på vår förmåga men jag förbereder mig för att det inte ska gå så bra.

Ni har sagt att ni vill bidra med ”ungdomlighet i en bransch som ofta lider av traditionalism”. Vad betyder det egentligen?
– Det finns många byråer som är duktiga på strategisk kommunikation men har svårare att ta in det kreativa och jobba mot en större grupp. De är väldigt duktiga på lobbying och jobba mot några få utvalda tjänstemän, utskott eller andra individer, men när de ska rikta sig mot en större grupp kan det ofta falla lite platt. En del public affairs-byråer är närmare jurister än kommunikatörer. Det är politiker som har jobbat specifikt med vissa sakfrågor som gör jobben. Sen finns motsatsen där reklambyråer har jättekul idéer och alla skriver om deras kampanjer, sen får man relevant och väl underbyggd kritik som sätter punka på hela idén.

Love Bonnier tror det finns en lucka i att fylla i byråbranschen. Han och Simon Strand vill med 500 kombinera strategiskt och kreativt arbete. Att göra kampanjer för en bred grupp och inte bara för en initierad krets som samtidigt har en strategisk underbyggnad.
– Produceras en kampanj måste företaget veta hur man ska svara på eventuell kritik och ha åsikter de kan bottna i, och om man ska pudla ska man göra det på rätt sätt. På grund av det rådande debattklimatet får fler och fler kampanjer utså kritik idag. Ibland rättmätigt, andra gånger inte.

Bara förra året kritiserades kampanjer med Audi, H&M och Åhléns från olika håll och av olika anledningar. Love Bonnier påpekar vikten av att identifiera de riskfyllda elementen i sin kampanj och att arbeta fram en plan för hur man ska agera om en kritikstorm börjar blåsa upp

Love Bonnier

Ni har inte gjort upp någon större plan för framtiden. Hur tänker ni kring den?
– Det är klart vi har en del saker vi hoppas på. Samtidigt tycker jag att man inte vill ge för offensiva löften. Rullar det på i den här takten så kommer vi befinna oss i en annan situation om ett år. Vi vill växa i takt med kunduppdragen, vi jobbar tills vi är fullbelagda och har skapat ett tillräckligt kapital för att ta in fler personer. Det är inte svårare än så.

Innan jag pratade med Love Bonnier var det lätt att föreställa sig honom som en ganska stel typ. Oftast klädd i traditionell kostym, runda glasögon och oklanderlig frisyr. Vid fotograferingen går en kvinna förbi och är övertygad om att hon hamnat mitt i en modeplåtning. Ganska snart märker man att den traditionella ytan inte återspeglar sig i personligheten.
– Man kan säkert tro att jag är en konservativ person eftersom jag klär mig så, det är egentligen tvärtom. Mycket av klädinspirationen kommer från film och musik, jag ser något och tycker ”så där vill jag också se ut”. Ursprungligen var det den brittiska 60-talsrocken som influerade mig. I Beatles och the Who bar alla kostymer, så jag började med kavaj redan under gymnasiet, vilket inte var helt vanligt. Nu när jag lyssnar på mycket storbandsjazz har jag blivit ännu mer influerad av klassiskt mode.

Någon speciell detalj?
– Ska man bara titta på en sak är det slipsar som gäller, breda slipsar.

Finns det någon som burit bättre slipsar än andra?
–  Kanske inte just slipsar men gamla jazz-artister som Frank Sinatra, Benny Goodman och Cab Calloway hade fantastiska kläder, även om Calloways zoot-suits och hattar med breda brätten kanske inte något jag skulle använda idag.

När senast hade du på dig t-shirt och hoodie?
– Det var nog någon gång i somras, så det var inte så längesen, säger han och ler.

FAKTA/Love Bonnier

Ålder: 25
Uppvuxen: Stockholm
BorStockholm (Östermalm)
Familj: Flickvän, mamma, pappa, syster
Utbildning: Politices kandidatprogram, Uppsala universitet
Karriär i korthet: Public Affairs-teamet på JKL, grundare 500
Tjänar: 489 900 kr (2015)
Gör på fritiden: Jag är väldigt intresserad av film, musik och kläder, och så tränar jag en del. Jag har rate:at över 500 filmer på IMDB.
Filmtips: Ferris Buellers Day Off
Lästips: Världen av igår av Stefan Zweig samt Helikopterrånet av Jonas Bonnier
Medievanor: DN, Di, the Atlantic, Breakit, Resumé, Expressen (Särskilt kulturdelen), Washington Post, Bloomberg, Manolo (Blogg), Stockholm Direkt och annat som delas på Facebook/Twitter.
Oanad talang: Ok på att sjunga
Hissar: Slips
Dissar: Dresscodes

Love Bonnier om...

den politiska kommunikationen: Det är ett problem att politiker uttrycker sig alldeles för vagt och håller sig till sina talepunkter. Det distanserar politiken från väljarna och folk blir frustrerade. Det är samtidigt väldigt svårt att vara politiker idag, en liten felsägning kan få stora konsekvenser. Även om det är fåfängt hoppas jag att väljare kunde sluta lägga vikt vid småsaker och att politiker därigenom blir lite mer frispråkiga.

26 Club: Det är kul, man får träffa olika gäster och medlemmar för att diskutera erfarenheter. Överhuvudtaget är det många situationer inom kommunikationsbranschen som liknar varandra och det ger väldigt mycket att diskutera de situationerna med människor i samma position.

…. politiska förebilder: Jag ser Peter Wolodarski som en politisk förebild, det är även en person jag diskuterar politik med ibland. Sen är det  ideologer snarare än politiker jag tagit intryck av. Personer som John Rawls, Will Kymlicka, John Stuart Mill och Peter Singer.



Dela sidan: