Dela sidan:

I jägarnas drevjakt går drevkarlar i bredd genom skogen som en kedja, för att driva viltet mot väntande passkyttar. Var viltet än vänder sig står en jägare på pass.

Den metaforiska innebörden av mediedrev beskriver fenomenet väl, menar tidningsmannen och näringslivsproffset Joachim Berner.

Han sitter i ett hörntorn på den förnäma adressen Stureplan 3, mittemot de ikoniska reklamskyltarna som skymtas genom diset en gråmulen vinterdag. Det är styrelseordförandeposten i Mitti som har gett honom kontorsplats hos ägarbolaget Segulah.

Han berättar om uppväxten i ett "auktoritärt familjeföretagarhem" i Göteborg, där mannen i huset bestämde – och företaget skulle överlåtas till sonen.
– Men ärvd framgång ifrågasätts. Min ambition var istället att göra karriär på egen hand och mata mitt samhällsintresse. Jag ville synas, och det kunde man göra inom media.

Han gnetade sig upp bland Göteborgs tidningar och radio, och efter att den lokala kulmen nåtts på 90-talets GP beskrevs han snart som ett av landets hetaste medienamn. Inget undgår DN, som knöt ynglingen till sig och krönte honom till chefredaktör. Strax efter millennieskiftet skulle han så frälsa den ekonomiskt blödande tidningen Expressen.

Joachim Berner hade nått sin topp som mediechef – men härifrån skulle det gå utför. Tre händelser på tidningen kom att avgöra hans framtid:

Han missbedömde kärnläsaren och gjorde en produkt som han själv tyckte om, med kultur- och nöjesbilaga istället för sportbilaga.

Han släppte igenom ett löp om Vänsterpartiledaren Gudrun Schymans "erotiska film", som fälldes för förtal.

Dessutom blev han anklagad för sexuella trakasserier av en kvinnlig chef som enligt SvD ledde till en förlikning på 1,7 miljoner kronor.
– När jag frågade redaktionen vad de tyckte att vi skulle göra för tidning, så svarade de vad de trodde att jag ville höra. Det är mysigt med griskultingar som suger på en, men det var förrädiskt för mig som ledare.

Han vill inte kommentera uppgifterna om förlikningen, men däremot anklagelserna.
– Kvinnan uppfattade mig som flörtig, och det fick jag veta via en krönika av Cissi Elwin i ICA-kuriren. Och ja, det kan jag ha varit, men inte på något kränkande sätt. Det var ingen beröring eller några närmanden. Man ska också veta att jag aldrig blev åtalad för något. Och för vad skulle det vara? Det är inte olagligt att vara flörtig.

Kan ni ha haft olika uppfattningar om vad som är kränkande och inte?
– Jag kan inte avgöra hur hon uppfattar det.

Upplagan rasade och det blev bara åtta månader på tidningen. Officiellt fick han sparken, men i dag påstår Joachim Berner att han förekom beslutet.
– De bad mig att stanna tills de hittade en ny ersättare, vilket jag också gjorde. Sen kom löpsedeln som tack för kaffet.

Det var när Joachim Berner knappt ett år senare skulle ta över vd-rodret på SR, som Expressenhändelserna kom att spela ut sin roll. I den mediedebatt som följde beskrevs han som en sexist som hade kört Expressen i botten, och när det gick som längst filmade närgångna medier in i barnens sovrum. Till och med KD:s partiledare Alf Svensson uttryckte sitt ogillande.

Joachim Berner blev tillsagd av Sveriges Radio att inte bemöta kritiken och efter en veckas kaos drog styrelsen tillbaka beslutet. Vd-drömmen släcktes – och bakom låg enligt honom politiskt rävspel.
– Jag blev en del av Vänsterpartiets uppgörelser med Socialdemokraterna på grund av förtalsdomen, vars SR-styrelsemedlem Tomas Rudin verkställde partiets order. Själv hade jag inget politiskt skyddsnät.

Enligt Tomas Rudin själv berodde det helt sonika på det fackliga motståendet. Inte långt därefter fick hela styrelsen avgå.

Vid första anblick ser det ut som republikanernas elefant eller demokraternas åsna. Men den amerikanska flaggan på Joachim Berners mobilsticker har formen som en val. Den föreställer Marthas Vineyard – en semesterö för flera amerikanska presidenter, från John F Kennedy till Barack Obama, men också för tidningsmannen själv.

Valen skymtar till då och då när den tumlar runt i Joachim Berners händer och han berättar om tiden efter Sveriges Radio. Han drog sig tillbaka från medievärlden med tre miljoner i avgångsvederlag – som enligt honom själv inte utnyttjades till fullo – och förutom några styrelseuppdrag fylldes de två kommande åren med mörka tankar och terapisessioner.
– Jag kan förstå de som tar livet av sig under ett mediedrev. Det är helt jävla hopplöst – var du än går så är det någon som pekar ett finger åt dig.

– Jag skandaliserades enligt en rätt vanlig massmediedramaturgi. Man bygger upp en person som framgångsrik, och sen när man är längst där uppe så letar man upp svagheter och skjuter ner en.

Han låter ändå inte bitter i rösten, Joachim Berner är snarare saklig när han ger sin bild av SR-styrelsens agerande.
– Frågorna om sexuella trakasserier och löpsedeln penetrerades noga redan i rekryteringsprocessen med styrelsen. Jag berättade om allt som hade hänt och framförallt vad som inte hade hänt. De kände till det här när de gav mig jobbet, innan drevet började.

– Det finns en fantasi i samhället om att högt uppsatta personer, inte minst politiker och mediechefer, aldrig gör några misstag. Men den människan finns inte.

Såhär i efterhand, tycker du fortfarande att löpsedeln med Gudrun Schyman var korrekt?
– Jag har hållningen att som utgivare får man fanemig stå för det som publiceras i tidningen. Och det gjorde jag. Jag vek inte ner mig, skyllde inte på organisationen och sonade dessutom mitt straff. Jag hade inte sett löpet innan det publicerades, men då är det mitt ansvar som ansvarig utgivare att ha en organisation som gör att jag får syn på sådant som är kontroversiellt innan det går ut.

Hur ser du på misslyckandet på Expressen?
– Jag missbedömde kärnläsaren. Expressen är folklig, men jag har aldrig varit Bert Karlsson. Egentligen var jag inte rätt man för Expressen, och det har jag aldrig varit.

I dag har 15 år gått sedan det turbulenta magplasket och Joachim Berner sköter förutom flera styrelseuppdrag trots allt pappas gamla bolag. Han betraktar sina misslyckanden som lärdomar och nämner uppdragen i den borgerliga regeringens pensionsmyndighet som sin upprättelse.
– Erfarenheten har också blivit en tillgång när det blåser på. Jag inser i dag att det var ett misstag att hålla tyst, nu hade jag tagit debatten. Dessutom har jag lärt mig att vila i, lära mig av, och förstå mina motgångar. Man måste tillåta det vara jobbigt – jag gjorde det i två år, säger han och nämner ett samtal med Göran Persson som särskilt läkande, dock utan att avslöja vad som faktiskt sades.

Joachim Berners 5 karriärtips

  1. Se till att förstå företagets ägande. Det är viktigt att du delar deras värderingar.
  2. Våga vila i motgångarna och lär dig något av dem. Har du bråttom vidare, riskerar du att upprepa misstagen.
  3. Investera i företaget du jobbar i, om du kan. Jobbet blir mycket roligare.
  4. Ha ett rikt liv förutom jobbet och rör på dig. Jobbet är inte allt. I synnerhet när du inte har något.
  5. Var schysst. Folk du möter på vägen upp möter du på vägen ner.

Fakta / Om Joachim Berner

Ålder: 54.
Bor: Lidingö.
Uppvuxen: Göteborg.
Familj: Gift, två barn och två bonusbarn.
Tjänar: 1 890 400 (2015).
Karriär i korthet: Arbetet, Privata Affärer, redaktionschef Göteborgsposten, chefredaktör DN och Expressen, vd Lowe Brindfors, styrelsen för bland annat Pensionsmyndigheten och Arbetsförmedlingen.
Utbildning: Ekonomi och MBA vid Handelshögskolan i Göteborg.
Drömjobbet: "Nuvarande arbetssituation, med fokus på egna investeringar."
Medievanor: DN, Di, SvD, Affärsvärlden, Resumé, Facebook, Squid.
Musik: Americana.
Lästips: Gustaf Douglas memoarer. Sympatisk, ödmjuk och intressant.



Dela sidan: