Sveriges Radio tar bara in praktikanter terminsvis. Men trots att Emilie Ebbis Roslund endast hade tio veckor att disponera på Ljungskile Folkhögskola, var det prompt till Sveriges Radio hon skulle. Så hon lyfte på telefonluren och ringde växeln, bad om numret till samtliga producenter, och prickade av en efter en. Nästan alla refererade bestämt till terminsprincipen.

Tills hon nådde rätt person.
– Det var en äldre man som hade jobbat där länge. Vi klickade och hade bra snack. Jag lyckades övertala honom om att mina tio veckor räckte och han började kolla om det gick att lösa något. Jag ringde i princip varje dag för att höra hur det gick. Han drog i några trådar och till slut fick han napp.

Producenten Liv Ungermark behövde en "assistent" eller "runner". på P3 Guld-galan.
– Det var en liveproduktion till en av Sveriges största galor. Jag hade aldrig förut vistats i en sådan miljö så det var helt nya arbetsuppgifter och många frågetecken. Jag tvekade många gånger och tänkte "ska jag?" Men som tur var hade jag Liv Ungermark som handledare.

Producenten var uppmuntrande och alltid tillgänglig för att bolla frågor eller reda ut osäkerheter.
– Jag tittade på henne och tänkte att hon är en djävla drottning alltså; Jag vill också kunna sitta helt cool och chilla under en livesändning, skrika lite, delegera. Jag kunde se mig själv i henne. Det var nog bra att ha en kvinnlig första handledare.

Varför var det bra att hon var just kvinna?
– Man blir bemött på ett annat sätt av en kvinnlig mentor. Det kan bli mycket "lilla gumman" och kommentarer om utseende från män, särskilt i början när uppförsbacken är som brantast. En kvinna som jobbar med en annan kvinna fokuserar mer på arbetet.

Emilie Ebbis Roslund växte upp i en förort till Stockholm med en snickare till far och sekreterare till mor, utan "flashiga kontaktnät".
– Jag har alltid gått igång på orättvisor, ända sedan jag var barn. Jag minns en släkting som sa något homofobiskt när jag var typ sex år, och jag började undra varför inte en kille kan vara med en kille.

Det var med viljan att förändra och samtidigt utveckla sin fallenhet för att skriva som hon drog till Göteborgsområdet för att studera, först medie- och kommunikation på JMG och sedan webb- och radiojournalistik på Ljungskile Folkhögskola.

Hon återvände till hemstaden med ett nyfunnet intresse för ljud och klippning.
– Jag fastnade för de intima möjligheterna i radio och kände att SR låg närmast mig.

P3 Guld var bara början på livet som projektanställd för Emilie Ebbis Roslund. Sedan dess har hon haft en oerhörd mängd olika kontrakt, inte minst på Sverige Radio. Och de har nästan aldrig överstigit fyra månader.
– Jag har haft 24 kontrakt på tre år, bara på SR, varvat med SVT och Nöjesguiden. De första åren mådde jag inte alltid bra, och så är det för många som är i den situationen. Jag visste inte vad jag hade för inkomst eller ens var min lön skulle komma från. Samtidigt hade jag inget stadigt boende, så det var en ständig jakt på såväl nya hyres- som jobbkontrakt.

– Samtidigt trivs jag också bra med projektanställningar, så länge det är frivilligt. Jag älskar att jobba superintensivt under en period och sedan vara ledig en annan. Jag känner att det är bra för kreativiteten. Om jag blir fast i att göra samma sak varje dag över längre tid så kan jag lätt tappa mitt flow och bli rastlös.

Emilie Ebbis Roslund har alltid varit noga med lönen, dels för att kompensera för alla osäkra anställningar, dels för att balansera upp ojämlika löneförhållanden på redaktionerna. Hon har för vana att samla in information om vad alla tjänar på arbetsplatsen och att själv vara öppen med sin egen lön.
– Jag är allergisk mot hyckleri. Nästan alla stora mediebolag har fina policyers om att rapportera med mångfald och jämlikhet, men praktiserar dem inte själva. På nästan alla redaktioner jag varit på tjänar männen mer än kvinnor. Då hjälper jag gärna till att balansera upp det. Intressant är att killar aldrig vill prata lön, men däremot tjejer.

Har du några tips på löneförhandling?
– Kolla alltid upp lön och löneutveckling hos facket. Själv är jag med i facket, det är ett bra sätt att hålla sig à jour och påverka. Det är superviktigt att man får lön för det man presterar.

Emilie Ebbis Roslund drivs av lust och har kortsiktiga mål. Under yrkeslivet har hon rört sig i gränslandet mellan olika roller, som debattör, programledare, producent och journalist. Hon ansvarade för bloggen Genusmani och relationspodden Singelrådet på Nöjesguiden. På Expressens viralsajt Omtalat, dit hon tog med sig podden, blev hon uppmärksammad för att livesända sin egen gynekologundersökning i syfte att uppmuntra fler att göra cellprovning. Dessutom skrev hon krönikor eller listor.

I slutet av förra året, på hennes sista arbetsdag på redaktionen, listade hon "11 störiga saker som alla småstadsbor gör när de kommer till Stockholm". Marcus Bohlin på Sundsvalls Tidning kontrade i ett debattinlägg att "Det är glädjande nog inte ofta man ser en kvällstidningsjournalist skriva en krönika där personer hånas för sitt kön, sin hudfärg eller sin sexuella läggning. Att håna lantisar och mindre bemedlade personer samt odla klassförakt, det kommer man däremot undan med. Särskilt om artikeln är skriven för webben och på ett uppenbart klicksökande sätt."

Hur ser du på det?
– Det är en ironisk text till att börja med, men få svenskar besitter tyvärr förmågan att uppfatta sarkasm och ironi. På Omtalat bör man förvänta sig underhållning, inte en djupare politisk debatt som på en ledarsida. Texten föddes faktiskt ur att jag själv har gjort de sakerna tillsammans med min mamma och våra släktingar som är från Piteå. Jag borde ha skrivit att det var självupplevt. Jag fattade inte att det skulle bli såhär stort, det var en text jag slängde ihop på en halvtimma utifrån lite mobilanteckningar.

– Men de som skriver att det handlar om klasshat borde ta två Attarax och gå och lägga sig. Jag tycker inte att det handlar om klass. Och om det är någon som sysslar med förakt så är det Marcus Bohlin som klumpar ihop alla "lantisar" som en enhetlig grupp.

Men du gjorde generaliseringar om "småstadsbor" först i din text.
– Ja, men till skillnad från Marcus Bohlin är min text inte en politisk ledare. Jag jobbar med underhållning och det hade inte varit lika roligt om jag skrivit "11 saker som NÄSTAN alla småstadsbor gör när de kommer till Stockholm". Det blir ingen humor utan generaliseringar – kontexten är avgörande.

Det pratas mycket om en medieelit med kulturellt kapital som ser ner på landsbygden eller "folket". Riskerar inte texter som denna späda på den polariseringen?
– Lantisar tillhör inte en förtryckt grupp i samhället. Det finns inga strukturer med illa behandlade lantisar, som går att jämföra med människor med mörk hudfärg, med allvarliga förtryck som sexism och rasism. Jag tycker det är rätt skamlöst att dra den parallellen.

LÄS MER: Emilie Ebbis Roslund byter Omtalat mot Filip & Fredrik

Just nu avverkar Emilie Ebbis Roslund åtta veckor som programledare på Filip och Fredriks Breaking News och sköter fortsatt podden Singelrådet. Anledningen till att hon lämnade Omtalat var för att profilera sig mer i programledarrollen.
– Jag trivs så himla bra. Det är en jäkla fart, vi bokar till exempel alla gäster till kvällens program samma eftermiddag, vilket kräver en otrolig dedikation.

Själv ansvarar hon för att skapa innehåll till sociala medier, under elva timmars långa arbetsdagar. Bland annat gör hon livesändningar på Facebook inför programmet.
– Jag har fått 100 procent ansvar, de sa "gör vad du vill, vi testar oss fram" och det är då jag jobbar som allra bäst. När någon tror på mig och jag får ett nästan obegränsat handlingsutrymme. Och det får jag verkligen på Breaking News.

– Alltså, jag lever för livesändningar. På helgerna när jag inte jobbar får jag liveabstinens. Jag lider av kontrollbehov så programledarrollen passar mig nog bra just därför, "lol".

Vad har du gjort för att bli en framgångsrik programledare?
– Jag har övat, men utan att reflekterat så mycket över det. Sen är jag väldigt personlig också, vilket verkar funka bra. Jag tror man står ut från alla "duktiga" programledare då.

Hur har erfarenheterna från SR och omtalat kommit till användning?
– Mina år på radion har avdramatiserat både mikrofon och livesändningar. Jag är typ aldrig nervös. Vad är det värsta som kan hända? Vet inte. Men om något otippat händer så adderar det bara bra drama till sändningen.

Framtidsambitionen då – är det att bli som Liv Ungermark; sitta som en drottning och skrika och delegera under tv-produktioner?
– Lätt! Först jag ska bli som Liv, sen ska jag bli Eva Hamilton. Och sen embracea min "crazy cat ladyness" genom att öppna ett katthem på min hemadress.

Emilie Ebbis Roslunds 5 karriärtips

  1. Gå med i facket!
  2. Varje gång du tänker "jag vill inte verka jobbig" – var "jobbig"!
  3. Förhandla ALLTID om din lön.
  4. Våga stå upp för dina värderingar och säg ifrån när något känns fel.
  5. Deppa inte ihop under dina arbetslösa perioder – Det löser sig.

Fakta / Om Emilie Ebbis Roslund

Ålder: 29
Familj: "SINGEL. Bor ihop med Mohamed Touzari och hoppas bli kattmamma inom en snar framtid."
Utbildning: Radiolinjen på Ljungskile Folkhögskola , Medie- och kommunikationsutbildningen på JMG, Projektledning på IHM Business School.
Karriär i korthet: P3, Nöjesguiden, Expressen.
Gör på fritiden: "Sänder live på Instagram (@ebbiskatt & @arstavagen79). Sen samlar jag på dinosaurier, matlådor och kaktusar också."
Tjänar: 279 200 (2015).
Filmtips: "Jag är för rastlös för att titta på film så har inga tips :("
Lästips: "Jag läser typ bara böcker om astrologi och självhjälp. Just nu "The sociopath next door" så att jag kan sluta dejta psykopater."
Medievanor: "Läser pushnotiserna som kommer upp mobilen. Ska bättra mig vid ett senare tillfälle."
Hissar: Snapchat.
Dissar: Iphone 7:s hörlursingång.