Dela sidan:

Annonsörsflykten från Youtube handlar om mer än bara det faktum att några av världens mest kända varumärken inte längre vill riskera att förknippas med videoklipp där det förkunnas stöd för exempelvis terrorism, rasism eller antisemitism.

När internationella jättar som Volkswagen, Pepsi, McDonalds, Walmart, Starbucks, A&T, Verizon, Johnson & Johnson och många fler överger Youtube förlorar videonätverkets ägare Google inte bara reklam att placera ut på fler än två miljoner olika sajter, nu ifrågasätts också själva fundamentet för sociala medier utan publicistisk hållning och ansvarig utgivare.

Det är naturligtvis en fantastisk möjlighet att envar kan sprida sitt innehåll. Att vi kan dela med oss och hålla kontakten med andra. Men när några av oss börjar distribuera hot och hat? När Svenska Spel, för att ta ett för mig närliggande exempel, plötsligt får sin reklamfilm på Youtube exponerad i anslutning till ett videoklipp när främlingsfientliga aktivister gör så kallat "hembesök" hos Expressens chefredaktör? Bara för att Expressen granskat den anonyma rasismen på nätet?

Det finns stora demokratiska värden att försvara här. Tryck- och yttrandefriheten, som i Sverige är grundlagsskyddad sedan 251 år, är viktig att värna och det ska finnas vidsträckta rättigheter. Men om det publiceras maningar till våld och konkreta mordhot? Sådant förekommer, dessvärre, i sociala medier som Twitter och Flashback och dessutom på hatsajter som Avpixlat, Fria Tider och Nordfront.

Ibland är det "artiklar" som innehåller falska och farliga tillmälen om samhällsbärare som politiker, poliser, åklagare eller journalister. Ibland är det i så kallade forum som det värsta förs fram. Men gemensamt för allt detta är att de grövsta övertrampen inte sker i de etablerade medier, vilket också den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén konstaterat.

Den här debatten handlar inte bara om Youtube, också Facebook har kritiserats för bland annat falska nyheter. Nu är det fokus på att annonsörerna överger videonätverket, men egentligen är det här en maktkamp mellan traditionella publicister och nya aktörer som inte tar ansvar för vare sig det som skrivs eller sägs eller för den annonsmiljö som man säljer.

Först maktkampen: det var Rupert Murdochs brittiska morgontidning The Times som avslöjade Youtube-skandalen med reklamfilmer intill olämpligt intill. Sedan följde mediemagnatens amerikanska affärstidning The Wall Street Journal upp med en stor granskning. Relevant? Ja.

Kanske spelade det också roll att Murdochs imperium vill konkurrera med Google, och redan gör det med sitt delägande i annonsystem som AppNexus och Unruly som fajtas på marknaden med Googles DoubleClick...

Men här står faktiskt större värden på spel. De etablerade mediehusen som kommersiella tv-kanaler, reklamradion, tidskrifter, dagstidningar och nyhetssajter representerar ett rikt utbud av journalistik som publiceras inom ramen för både lagar etiska regler och redaktionernas egna publicistiska policys. Det har faktiskt betydelse. Och det vet publiken.

En ny studie i Holland, gjord av De Persgroep, slår fast att videor på etablerade mediers nyhetssajter uppfattas tre gånger mer trovärdiga än om samma videor publiceras på Youtube eller Facebook. Uppmärksamheten är också större om dessa videos finns på nyhetssajterna, jämfört i sociala medier.

Det är kanske inte så konstigt. Om, säg, Expressen TV producerar kvalitetsjournalistik från krigets Irak eller Syrien så är det tryggare för både tittare och annonsörer om tv-inslagen ligger intill innehåll om Zlatan Ibrahimovic eller Annie Lööf. Detsamma gäller förstås tv, texter och bilder som Dagens industri, Dagens Nyheter eller något annat etablerat media presenterat. Expressen, Di och DN är precis som Svenska Dagbladet, Sundsvalls Tidning med flera seriösa miljöer.

Jag tror att det vi ser nu är början på en renässans för värdet av det som etablerade medier representerar: ansvarstagande och transparens.

De senaste årens alla turer om hur Facebook redovisat felaktig statistik för sina annonsörer och Youtubes senaste fallerande när det gäller att skydda reklamköparna från att förknippas med extrem- och våldsbudskap, påminner oss alla om varför det är så viktigt med tydlighet.

Här kan vi som representerar svenska mediehus, som verkar och anställer och beskattas här i Sverige, bli ännu bättre. Vår bransch har erfarenheter ända sedan 1700-talet, då Norrköpings Tidningar grundades, och vi har världens äldsta tryckfrihetsförordning.

Här finns, faktiskt, också några av världens mest innovativa medieföretag men konkurrensen mot utländska aktörer har de senaste åren varit snedvriden. Nu sker ett uppvaknande. Det är positivt för annonsörerna, men också för konsumenterna – alltså ytterst medborgarna. Om vi kan fortsätta att finansiera etablerade medier, så stärker det demokratin.

Alexander Lydecker,
Annonsdirektör för Expressen, Dagens industri och Dagens Nyheter


Dela sidan: