Dela sidan:

Klockan 21.15 på fredagen klev chefen polisens operativa nationella avdelning Stefan Hector in för att möta pressuppbådet tillsammans med insatsledaren Jan Evensson och Säpos operativa chef Johan Olsson i Polishuset i den andra presskonferensen efter terrorattacken på Drottninggatan. Han hade fått vissa direktiv, men lutade sig mot sina år i polisyrket.


LÄS MER: Polischefen hyllas som superkommunikatör

– Mina egna förberedelser låg egentligen i min profession. Jag har arbetat med de här frågorna i hela mitt liv i stort sett. Det räckte för att jag skulle veta vad jag pratar om. Sedan gav våra pressansvariga på kommunikationsavdelningen ett syfte som jag riktade in mig på. Utöver mina erfarenheter och kunskaper som jag samlat på mig genom livet så sträckte sig förberedelserna till mindre än tio minuter.

Stefan Hector berättar om en naturlig rollfördelning mellan polisens nationella operativa avdelning (Noa), polisen regionalt och Säpo där han som kommenderingschef nationellt tog de nationella frågorna.

LÄS MER; Experten; Därför var Polisens kommunikation briljant

Har du någon utbildning i kommunikation?
– Faktiskt inte. Jag har ingen formell medieutbildning, men jag har under åren gjort ett stort antal intervjuer. Därför har hjälpen från kommunikationsavdelningen varit viktig eftersom de vet vad som är viktigt. I övrigt litade jag på mina erfarenheter i jobbet.

Stefan Hector inledde första presskonferensen under fredagen med att berätta "jag har aldrig arrangerat en presskonferens tidigare". Han hade ändå en känsla för vad som var viktigt att kommunicera i detta tidiga skede.

– Jag hade ett övergripande budskap. Att allmänheten skulle veta att vi under det fruktansvärda som inträffat har flera som arbetar både regional och lokalt för att gripa gärningsmannen. Jag tyckte också det var viktigt att förmedla vilket syfte terrorismen har med sina dåd. Att de vill få oss så pass rädda att det påverkar vårt sätt att leva och att vi därför inte ska låta oss kuvas. Samtidigt var det viktigt att betona att Polisen inte kan garantera att liknande attentat inte kommer att ske igen. Men att vi gör vårt yttersta för att minimera riskerna. Det är ett budskap med två dimensioner; att vi inte ska bli skrämda, samtidigt som det inte finns några garantier.

Det finns en målkonflikt där ni ska vara öppna samtidigt som det operativa polisarbetet inte ska skadas. Hur präglades arbetet av denna balansgång?
– Det blev påtagligt. Vi ska få allmänheten att känna sig så trygg som möjligt under förutsättningen att det är hotnivå tre, förhöjt hot om terrorism. Inom ramen för den nivån så ryms attentat av det här slaget. Sedan har vi ett ansvar för förundersökningen där väldigt många uppgifter av sin natur ligger under sekretess. Det var utmanande och en ständig balansgång. Det är svårt att förmedla utan att förstöra utredningen.

LÄS MER: Polisens presschef: "Medietrycket har varit enormt"

Hur såg utmaningarna ut?
– När jag sitter där på pressträffen så är det mycket jag vill berätta om vårt arbete för att skydda medborgarna, men då kan jag röja vårt arbetssätt och våra metoder på ett sätt som ger gärningsmannen fördelar.

– I fallet med bilden på gärningsmannen stod två intressen mot varandra, att behålla informationen inom ramen för förundersökningen stod mot att snabbt dela bilden för att lokalisera gärningsmannen och genom ett gripande skydda allmänheten, i det här fallet bedömde kommenderingsledningen att skyddet av allmänheten mot ytterligare angrepp vägde tyngre än förundersökningens intresse av sekretess.

Hur ser du på att ni inte bekräftade antalet dödsfall på pressträffen, trots att andra polisinstanser redan hade bekräftat en dödssiffra?
– Det finns sammanhang där man inte får ha fel. Siffror för antalet döda och offrens identitet är två sådana. Vi förhöll oss till detta och agerade med en viss försiktighet. Vi använde oss av den ingressen när vi klev in på presskonferensen, att det var dom uppgifterna vi har just nu för att signalera att det kunde komma att ändras. Därför sade vi att det fanns uppgifter på antal döda och skadade, men att vi av olika omständigheter inte kunde bekräfta dessa. Polisen har tidigare gått ut med felaktiga uppgifter i andra sammanhang och det påverkar förtroendet för polisen negativt.

Det senaste året har präglats av svarta rubriker i media för Polisen. Efter helgens händelser hyllas ert arbete och man ser hur förtroendet ökar. Hur ser du på utvecklingen?
– Det är så klart positivt. Vi har gått igenom en riktigt tung period det senaste året där den mesta av mediebevakningen har handlat om våra tillkortakommanden. Jag tänker inte bedöma huruvida bilden har varit rättvis eller kalla de senaste dagarnas medierapportering kring vår insats för en upprättelse. Men min uppfattning är att Polisen har visat sig väldigt kapabel att klara allvarliga kriser och det bygger på ett arbete som görs dag efter dag. Det kommunikativa budskapet blir att vi är en organisation med många människor som kämpar varje dag för att skydda medborgarna. Det är en bild jag är stolt över.

Meddelarskyddet slås ut vid sådana här händelser och det var flera uppgifter som läckte ut i pressen. Kommer ni att försöka leta reda på källorna?
– Min allmänna betraktelse är att ansvarsutkrävandet i det svenska samhället är att brott avgörs i domstol och det kräver att förundersökningen behandlas med sekretess. Varje uppgift som kommer ut riskerar att underminera möjligheten till lagföring. Det här tycker jag att alla bör tänka på. En eftertanke om hur man som polis kan försämra möjligheterna till en fällande dom. Däremot tänker jag inte gå in på eventuella åtgärder gentemot läckorna.

Tydlig, pedagogisk och lugn. Under helgen fylldes sociala medier av hyllningar till Stefan Hector. Winston Churchill, Lottie Knutson och Anders Ygeman var några av jämförelserna. Andra lyfter fram att ponduspolisen borde bli ny rikspolischef. Själv är Stefan Hector närmast lite överrumplad av uppståndelsen.

– Jag blir naturligtvis glad. Samtidigt är det väldigt oväntat för mig. Jag gillar mitt jobb och det här är roligt och överraskande, men jag vill flytta fokus från mig som person. Det handlar om ett kommunikationsarbete i hela organisationen. Jag är bara en liten kugge i en stor apparat.


Dela sidan: