Dela sidan:

"Vi ska leva våra liv som vanligt, terrorister ska inte styra oss." Dessa två fraser är vad ledande politiker i Västeuropa upprepar efter terrorattacker. Så lät det efter de massiva attentaten i Bryssel, nyligen efter attentatet i London och påfallande tydligt timmarna efter att även Stockholm prickades in på denna högst obehagliga karta. Men medan många ropade att vi skulle möta det nya hotet med öppenhet, tyder folkets handling på en önskan om dess motsats. Och den reaktionen var så stark att Åhléns City tvingades till att ändra ståndpunkt och hålla stängt, när de från början ville ha öppet.

Det finns goda skäl för att ha en ignorerande ståndpunkt gentemot terrordåd. Terror syftar till att sätta skräck i befolkningen och slå sönder samhällsstrukturer och enligt en näst intill enig forskarkår är det uppmärksamheten som driver terrorister. Ju större rubriker, desto större är framgången i de egna leden. Således är teorin business as usual en bättre metod för att stoppa fortsatta terrorangrepp. Ungefär som uppfostran av barn och hundar – icke önskvärt beteende stoppas bäst av att ignoreras. Det finns en viss logik i tänket.

Det var i den andan Åhléns City först beslutade att hålla öppet som vanligt dagen efter attentatet och att rea ut de varor som hade skadats i attacken. I alla fall om man ska läsa deras pressmeddelande precis så som det är skrivet, utan att läsa in något annat mellan raderna. Alltså, trots att Åhléns City drabbades materiellt och humant hårt av vansinnesdådet, så var de beredda att (nästan) oberört gå vidare. Ignorera idioten, helt enkelt.

Om vi för en stund glömmer attentatet, och ponerar att det hade varit en "vanlig" brand som hade utbrutit på Åhléns City – så hade öppet och extrapriser dagen efter varit det normala förfarandet, det vill säga business as usual. Åhléns leds givetvis inte av pekuniära sociopater utan ville troligen modigt agera efter de deviser som styrande och forskare vill att man ska göra – för att förhindra ytterligare terrordåd.

Men det var ingen vanlig brand, det var det första fientliga angreppet på vårt samhälle på hundratals år. Och många svenska reagerade med högst förståelig känslosamhet. Inte minst många kommunikationsexperter som läser denna tidning – vars expertis dock inte omfattar terrorism. Åhléns pekades istället ut som tondöva, profithungriga och omänskliga. Öppenhet skulle med andra ord vara en tanke och en statusuppdatering på Facebook – inte en handling. Öppenhet och mod skulle manifesteras tillsammans, livet kunde inte pågå som vanligt. Det fanns en del som till och med hävdade att Åhléns var respektlösa gentemot dådets offer och dess anhöriga.

Var dessa röster befann sig en vecka tidigare när tre svenska ungdomar dog och ett flertal skadades svårt i en bussolycka är dock oklart. Det är tydligt att vi inte längre är lika inför döden. Skeende och plats tycks vara avgörande. Bussolyckan är dessutom en händelse där profit kan ha spelat en aktiv roll i olyckan. Manifestationer uteblev trots det, liksom blomhav till de som försökte rädda.

Vad vi ser är en av de mest tydliga effekterna av vårt flockbeteende; när flocken går i en riktning och tycker samma sak, ska de oliktänkande se upp. Åsiktskorridoren trängs ihop till klaustrofobiska dimensioner.

I sociala medier vreds Åhléns goda föresatser om till antagen cynism och profithunger. Ett antagande som snabbt blev en vedertagen sanning i kärleksmobben på Faceboook (utan att någon från Åhléns fick yttra sig). Flocken såg istället till att varuhuset skulle hållas stängt och de skadade varorna skulle helst bara försvinna. Kan kännas bra för de som kräver, men om man backar ett steg inser man snart att detta inte är den starkes kärleksfulla aktion för öppenhet, utan den skrämdes krav på reaktion. Det är inte öppenhet, när leden sluts med massmöten och flaggor.

Den häktade har erkänt. Vi vet ännu inte hans kopplingar till terrororganisationer som bombar sönder hundratals oskyldiga varje vecka. Men om han har terroristens bakvända logik, kan han knappast vara missnöjd med resultatet. Blomhav och manifestationer. Sveriges största varuhus ofrivilligt stängt i två dagar, liggandes som en pudel med tassarna i vädret. Näste marginaliserade tomte ser vilket eftermäle hans till synes obetydliga liv skulle kunna få.

Den första raden i en kreativ brief bör man använda på sig själv i många situationer även utanför reklamskapandet. "Varför gör vi detta, vad vill vi åstadkomma?"

Marcus Hanser
Copywriter och varumärkesstrateg



Dela sidan: