Dela sidan:

Det finns många metoder för att förutse framtiden. Ett av de mest använda, som dessutom brukar fungera bra medialt, är att helt förklara någots död. Ge mig en krona för varje key note speech som har med en titel i stil med "X is dead, prepare for Y" och jag skulle kunna köpa mat till hela Afrika.

Och dessa förutsägelser stämmer naturligtvis. För nog är det väl ganska troligt att det mesta runt oss kommer dö, eller förändras så kraftigt det att proklamerandet av dess död en bra beskrivning. Bilen kommer dö. Facebook och Google kommer väl också dö. Helt säkert är att du och jag kommer dö. Men det är endast den som resonerar om när det kommer sker och hur processen ser ut som leder dit, som ger oss ny och värdefull information.

Att påstå att man kan göra sådana förutsägelser med hög träffsäkerhet är rätt förmätet. Men eftersom det är så jädra kunskapsbildande att ens försöka, så gör vissa av oss det ändå. Och då är det smart att lära av de bästa.

En som lyckades formulera ovanligt starka framtidsscenarios var civilingenjören John Elfreth Watkins Jr. som för över hundra år sedan förutsåg allt från bilismens framväxt och frysmatsrevolutionen till människans utrotande av vilda djur och den globala trådlösa kommunikationen - den som kommer ge oss realtidsnyheter och "telegrafisk överföring av bilder". Dessutom angav han med förbluffande exakthet USA's beräknade förändring i folkmängd och medellängd. Tyvärr fick han inte rätt i sin förutsägelse att folkhälsan skulle vara så god att alla som inte kunde gå 10 miles om dagen skulle "anses vara en vekling". Inte heller fick han rätt i att alla myggor och kackerlackor skulle vara utrotade. Men ändå.

En annan fascinerande framtidsförutsägelse är när medieteoretikern Marshal McLuhan på slutet av sextiotalet förklarar konsekvensen av att koppla upp världens alla framtida datorer till "koppartrådsnätet": "Våra individuella preferenser kommer lagras i en enorm online-databas. Alla kommer samtidigt bli konsumenter och producenter."

Marshal och John hade en sak gemensamt när de framtidsspanade: De pratade med framstående ingenjörer inom olika områden och fick beskrivet de tekniska möjligheter de såg. Dessa nischade förutsägelser kunde sedan pusslas ihop till en helhetsbild.

Utöver intervjuandet av ingenjörer vet vi tyvärr väldigt lite om John Elfreth Watkins arbetsmetoder och tankemodeller, men desto mer om Marshal McLuhans.

Marshal McLuhan hade en medieagnostisk tankemodell för att skapa framtidsscenarios som han kallade de fyra "tetrad-frågorna". Genom att tanka in tekniska förutsägelser i tetradfrågorna skapade han ett ramverk för scenario skapande.

Tetradfrågorna bygger på grundinsikten att allt vi människor skapar är en förlängning av oss själva, i praktiken av våra kroppar: Den domesticerade vildhästen är en mänsklig skapelse som förlänger vår fot, precis som bilen och tåget. Kameran är en förlängning av vårt seende. Den lagrade bilden förlänger vårt bildminne.

Den första frågan när man ser en teknisk uppfinning är därför - vilken del av kroppen förlänger detta? Följdfrågan är - vilka möjligheter ger det oss? Den tredje frågan lyder - vilka andra mänskliga skapelser tvingas förändras på grund av denna uppfinning? Och den fjärde (mest spännande frågan om du frågar mig) lyder: Till vad inverteras möjligheterna när skapelsen överexpanderat?

Om man beskriver till exempel bilen via tetrad-frågorna kan det bli:
Bilen förlänger våra ben. Det gav människan en större frihet i valet var man skulle arbeta och bo. Hästens roll förändrades från den fattiges arbetsredskap till den rikes statussymbol. Men när bilismen överexpanderat inverteras friheten till den ofrihet vi nu lever i, där trafikstockningar och platsbrist för bilarna minskar människors frihet att arbeta och bo där de vill.

Med Marshal McLuhans tetradfrågor i ryggen var det ganska tydligt för mig för många år sedan att plattformiseringen och industrialiseringen av internet så småningom skulle innebära en slags invertering av dess fördelar. Den nya decentraliseringen av information och expansionen av mänsklig mångfald skulle reversera till dess motsats. Via plattformarnas överexpansion skapas en ny typ av centralisering av information. Mångfalden inverteras till en kulturell monokultur. Via plattformarnas monopol och dess systemdesign skapas en strömlinjeformning av mänskliga uttryck. Ganska exakt det som Internet från början bröt upp.

Framtidsforskare och miljörörelser insåg för många decennier sedan att bilen måste återuppfinnas och bilismen förändras. Idag driver bildindustrin till stor del förändringen och de flesta har nog glömt att det var en handling av aktivism när Greenpeace visade upp en bil som gick på raps-olja på 80-talet. Bilismen krossas inte av en enda idé - utan av en cocktail bestående av tekniska innovationer, ansvarsfulla regleringar och nya idéer om vilket liv man kan leva. Redan nu kan man ana hur framtiden för bilen och bilismen kommer se ut, inte minst eftersom vi redan nu ser hur bilkooperativa appar, förarlösa bilar och nya kulturella ideal som bryter upp den gamla idén om att alla ska ha varsin bil.

Det här är första delen i Gustav Martners spaning om framtiden för digitala plattformar. Del två kommer nästa vecka i Resumé Insikt Marknad. Ingen prenumeration? Lugn, det fixar du här


Dela sidan: