"Åkte tunnelbana nu, en söndag runt 17:30, och på tio minuter hann jag bli trakasserad av två olika män. En som började skrika och härja om mitt utseende (...) Kort därpå säger jag hejdå till mina vänner och på perrongen kommer ett nytt asshole fram och försöker smeka mig i ansiktet (...) Kan vi bara adressera hur jävla sjukt det här är?!".

Orden kommer från 25-åriga Linnéa Claesons Instagram, under en bild där hon med sitt karaktäristiska regnbågsfärgade hår ser in i kameran med budskapet "BACKA" präntat på tröjan.

Tyvärr är Linnéa Claeson van. Redan när hon var elva år fick hon sin första bekantskap med den sexualiserade verkligheten. Då skickade en person en bild på sin penis till henne. Sedan har omfattningen eskalerat i takt med att hennes framgångar som handbollsspelare vuxit. Som ung vann hon två VM-guld med u-landslaget och omskrevs mycket i media. För två år sedan startade hon Instagramkontot @assholesonline, där hon dragit fram de hatande männens fula tryne i strålkastarljuset. Linnéa Claeson har gång på gång postat hennes, ofta mycket roliga, svar till män som trakasserar henne via sms, messenger, mejl ...

Rimstuga. #assholesonline #linneaclaeson @assholesonline @linneaclaeson

Ett inlägg delat av Tired of assholes online? (@assholesonline)

– Jag startade kontot för att det kändes bra, inte för att jag hade något mål eller plan. Det kom naturligt eftersom jag alltid har velat prata om det. Om jag får en penisbild nu kommer jag antagligen att visa den för dig. Det är inget jag ska skämmas över eller vara ensam med. I bland driver jag med männen, i bland inte. I bland är jag bara arg på dem och publicerar vad de skrivit. På så sätt har jag hittat ett forum där jag kan skriva om mina hjärtefrågor; våldtäktskulturen, machokulturen, sexuella övergrepp och civilkurage, säger Linnéa Claeson och tillägger:

– Nu gör jag det för att jag har ett ansvar. Många blir stärkta och finner mod och kraft i mitt mod och min styrka. Då vill jag fortsätta.

Hur blev humorn ditt försvarsvapen?
– Mamma brukar säga att jag alltid har varit rapp i käften. Jag är lite kaxig och har alltid haft många killkompisar. Sedan har jag gått i en idrottsklass med 33 killar och två tjejer. Då blir man käftig, annars dör man. Jag har alltid haft många hatare, vilket har gjort mig tuff. Men också fått mig att förstå att det är okej att skämta i försvar för att visa att det kanske inte är mig det är fel på. Folk blir irriterade och provocerade av att jag är modig och glittrig.

Är det därför du har många hatare?
– Jag tror det, att jag som tjej tar jag mycket plats och inte ber om ursäkt för det. Jag har precis lika mycket rättigheter som killarna i klassrummet och kommer aldrig backa från det. Det sticker i ögonen på många.

De män som hatar kvinnor och som skriver till Linnéa Claeson kan vara vem som helst. När hon varit med i media blir meddelandena flera till antalet. Hon läser inte allt. Det varken hinner eller orkar hon med.

– Det är säkert någon jag känner, antagligen någon du känner, kanske någon här. Som människa vill man rama in folk och hitta lösningen. Men problemet med en skev kvinnosyn är globalt utbrett. Det är något som vi alla måste jobba med, vad patriarkatet har inneburit.

Förutom bilder på penisar får Linnéa Claeson ofta meddelanden där männen skriver om hennes utseende, att de vill ha sex med henne eller träffa henne. Men det har också hänt att hon fått filmer på våldtäkter. I vissa fall är meddelandena så grova att hon har kontaktat avsändarnas familjer.

– Jag tar ansvar och tycker att man ska fundera på när och hur man gör det. De gånger jag har gjort det har mottagaren, fruar och flickvänner, blivit ledsna, arga, chockade, besvikna, tacksamma. Det är inget kul samtal att få direkt.

Vad är det som gör att du hör av dig?
– Det är en svår fråga. Jag brukar försöka tänka på om jag själv hade velat veta. Ofta gör jag det när jag tycker att gränsen är nådd.

Vad vill männen? Har du något svar på det?
– Kränka, egen vinning i form av en känsla av makt, sex. Någon slags blandning av det, jag tycker att det är svårt att särskilja. Hat. Vissa försöker tysta mig, precis som de försöker med andra kvinnor i det offentliga rummet; journalister, politiker, kändisar. Det är ett demokratiproblem som vi borde sätta på kartan. Det är nog inte jättemånga som tänker att vi verkligen ska ses, de är nöjda med att skriva. Det är själva grejen, spänningen.

De får någon slags sjuk egen tillfredsställelse?
– De mår både bra och dåligt av det. Skam, dåligt samvete, sex, njutning. Känslor är ju komplicerade. Nu spekulerar jag bara, men jag har ju en del erfarenhet efter att ha varit med i branschen ett tag, så att säga.

Har du funderat någon gång på att lägga av – att du inte pallar att vara offentlig mer?
– Nej. Jag gör det som är kul, viktigt och det som är jag. Det här är jag. Om jag slutar skulle det vara som att jag inte pallar vara mig själv längre. Det finns inget alternativ. Dessutom känner jag ett ansvar.

Ansvaret tar hon inte bara genom att kommunicera via @assholesonline. Under våren har Linnéa Claeson varvat matcherna i SM-slutspelet och juridikstudierna med att föreläsa om sina erfarenheter i riksdagen och opinionsbilda i media.

– Jag vill skaka om genom att använda juridiken, mitt mod, driv och min fantasi. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, men just nu försöker jag få politikerna att jobba hårdare mot våldtäkts- och machokulturen. Det är fantastiskt att vi har en feministisk regering med bra jämställdhetsmål, men jag förväntar mig att de går från ord till handling. Jag vill se action.

– Den största myten om jämställdhet är att det skulle ta lång tid att skapa förändring. Det tar precis så lång tid som vi vill att det ska ta. Vi har hittat på lagarna själva. Om vi vill ändra dem så kan vi göra det. Men vi vill inte det. Vi vill inte göra som Island, att införa en lag för jämställda löner.

Är det en bortförklaring?
– Ja, och en tradition. Man säger att det växer fram – men vadå växer fram? Jag vet att jag är ung och idealistisk och att det är svårt att implementera förändring, men jag vill se resultat nu.

Du har bland annat besökt Socialdemokraternas kongress och riksdagen. Vad har du fått för respons från politikerna?
– De tycker att det är roligt och uppfriskande. Om de bjuder in mig kommer jag inte bara stå där och nicka och le, jag kommer att säga vad jag tycker och ställa krav. Det vet de, och det är därför de bjuder in mig.

Du har ett år kvar av din juridikutbildning och säger att du kommer använda den framöver till att förändra. Hur ska du göra det?
– Juridik och en livlig fantasi är en bra kombination. Jag fastnar inte i lagar och hur de är utformade. När jag läser om dem funderar jag på om de är bra eller inte, i stället för att bara lära mig hur de ser ut.

Många lever i tron att vi har det ganska bra i Sverige. Vad behövs i samhället för att jämställheten ska bli bättre och att machokulturen ska förändras?
– Det första steget är att synliggöra och skapa en diskussion – vilket jag jobbar för. Men det som drabbat mig är inte unikt för mig, och det handlar heller inte om mig. Det är skevt att världen ser ut så här och att våra unga kommer att växa upp till det. Vi har ett ansvar att göra något åt det, som medmänniskor. Kvinnorna har redan gått halva vägen. Männen måste möta oss på mitten. Jämställdhet, och rasism för den delen, är inte en kvinnofråga eller en fråga för mörkhyade. Det är en fråga för dig och mig eftersom vi bryr oss om andra människor. Det som behövs är medvetenhet, solidaritet och mod att ställa sig upp när alla andra sitter kvar. Att våga säga ifrån när någon drar ett rasistiskt skämt, även om skämtet kommer från min bästa vän. Folk är så rädda för dålig stämning, men det är personen som säger så som skapar den dåliga stämningen, inte den som säger till.

Linnéa Claeson säger ifrån hela tiden, i alla möjliga sammanhang. Föräldrarna brukar säga att hon haft ett rättspatos sedan hon var liten. För ett tag sedan tränade hon ett gäng tioåringar i handboll. När ett av barnen kallade ett annat för "jävla bög" skickade hon upp ungen på läktaren och sa att han inte fick spela handboll mer.

– Hans föräldrar blev arga och tyckte inte att jag hade rätt att göra det. Och visst, det var tråkigt för honom att han inte fick spela handboll mer. Men det var ännu tråkigare för alla andra att han sa som han sa. Tänk om något barn i gruppen var homosexuell och ba: "Jaha det var inte bra att vara det". För mig är det hundra gånger viktigare än att killen tyckte att det var tråkigt att sitta på läktaren. Jag har noll sympati för honom.

Det är extra viktigt att vi säger ifrån och markerar mot barn. Linnéa Claeson menar att normaliseringen av sexuella trakasserier börjar redan på dagis.

– När killarna tafsade på mig och mina tjejkompisar bortförklarade vuxna deras handlingar genom att säga saker som "de är killar, de gillar dig, ignorera det". Om en femåring drar en tjej i håret och tar henne på rumpan samtidigt som han skriker "balla, balla" – då ska det bli kaos. Precis lika mycket kaos som om din kollega kommer in här och nu och tar dig på brösten. Så sjukt är det. Om vi inte gör det, inte tar honom till rektorn, ringer föräldrarna och hotar att han åker ut från skolan – då visar vi ju honom och henne att hon inte har rätt till sin egen kropp. Att han får ta på henne för att han känner för det och tycker att det är lite najs.

Sedan fortsätter det när femåringen blivit 12, 14, 16.

– Då heter bortförklaringarna: "killar är kåta, killar tänker inte, killar är fulla". Det är med barnen vi har det stora ansvaret att jobba, men jag ser inte det i dag. Jag ser inte att det blir kaos. Vi måste våga skapa kaos, för annars händer samma sak på internet. En liten penisbild här, ett litet sexmeddelande där – det gör väl inget. Har man blivit tafsad på sen man var fem år är det inte så jävla konstigt att få penisbilder när man är elva heller. Sen ska man bara ignorera allt eller ta det som en komplimang. Jag blir verkligen upprörd när jag pratar om det.

Hur tacklade du penisbilderna när du var så ung som elva?
– Man blir van. Precis som alla tjejer blir vana vid att bli tafsade på ute på krogen och inte få lika mycket utrymme i klassrummet eller på jobbet. Det är få kvinnor som går till jobbet och varje dag tänker att det är sjukt att de inte får lika mycket lön som deras manliga kolleger. Som kvinna är det normaliserat att bli sämre behandlad. Eller att vara rädd när man går hem. Det gör mig så jävla förbannad. Jag har precis som alla andra tjejer vant mig och hitta ett sätt att överleva. För någon är det att ignorera, för någon annan är det att slåss.

När tror du att vi har ett jämställt samhälle?
– När männen fattar att jämställdhet angår oss alla. Vi kvinnor har dragit lasset hur länge som helst. Det är vi som har sett till att vi har blivit myndighetsförklarade, att vi kan rösta, att våldtäkt är kriminaliserat inom äktenskapet. Jag tycker absolut att vi kvinnor ska fortsätta kampen mot att bli starkare. Men då behöver vi solidaritet och män som står upp för oss och med oss.

***

Linnéa Claeson om ...
... sin ideella organisation Omtanke Stockholm: "Jag och Elin Westher, som också pluggar juridik, grundade den i somras. Vi ville göra något konkret och nattvandrar, går med kaffe, bullar, vinterkläder, hygienartiklar till hemlösa och pratar med dem. Lyssnar på dem när de behöver prata. Det är lärorikt, trevligt och jättejobbigt på samma gång. Man behöver inte vara någon Moder Teresa för det, det kan vem som helst göra. Bre en extra macka på morgonen och ge den till någon i tunnelbanan som ser ut att behöva den. Det tar knappt någon tid, kostar inte så mycket pengar, är bara omtanke."

... sin ideella förening Refugee Relief: "Vårt första projekt är att hjälpa flyktingar i Grekland. Vi har mycket kontakter där, eftersom vi själva har varit där. Just nu jobbar vi med att samla in kläder, för människor fryser ju ihjäl."

... sitt ideella arbete under flyktingkrisen i Grekland: "Jag jobbade på asylboenden i Sverige, men sen stängde de gränserna och jag ville göra mer. Jag var där i tio dagar och det var den värsta och den bästa resan i mitt liv. Det vi framför allt gjorde var att visa att det finns människor som brys sig och tycker att flyktingarnas liv är viktiga. Sedan hjälpte vi till att fixa kläder, mat och att leka med barnen. Vi fixade en liten pool till dem och jag hade med gnuggistatueringar och såpbubblor. Jävligt banalt men ändå saker som får barn att känna att de är barn några minuter om dagen."

FAKTA / Linnéa Claeson
Gör: Handbollsspelare, juridikstudent, driver kontot @assholesonline och grundare av ideella organisationerna Omtanke Stockholm och Refugee Relief.
Ålder: 25 år.
Uppvuxen: Norrköping.
Bor: Stockholm.
Familj: Mamma, pappa och storasyster.
Gör på fritiden: Allt är jobb, allt är fritid. Annars: Måla, springa, dansa.
Tjänar (2015): 55 000.
Filmtips: Sagan om Ringen – extended version. Släpp allt och se den!
Lästips: Allt med JRR Tolkien och JK Rowling.
Medievanor: Youtube och postsecrets.com – en sajt där människor anonymt publicerar sina hemligheter.
Oanad talang: "Jag är tuffare än vad jag ser ut".
Dissar: Rasism och främlingsfientlighet.
Hissar: Människor med civilkurage. Räddningstjänsten under terrorattentatet i Stockholm, till exempel. När alla springer bort, springer de åt motsatt håll.

***

Linnéa Claeson vann Näringslivets 150 Superkommunikatörer tidigare i veckan, i kategori Media. Juryns motivering lyder:

"2015 anmälde tre procent av alla kvinnor i Sverige att de utsatts för sexualbrott. Mörkertalet är betydligt större. Med humorn som vapen drar pristagaren ner brallorna på alla de män som hatar kvinnor."