Dela sidan:

En allt större del av dagens nyhetsrapportering sker i form av webb-tv. Det märks särskilt väl nu under Almedalsveckan, då det flödar intervjuer, reportage, analyser och kommentarer på olika mediesajter, både live och förinspelat.

Inget konstigt med det. I en tid då nyhetscykeln rullar allt snabbare har den rörliga bilden genomslagskraft och webb-tv är både snabbt och enkelt. En mick, en kamera, en webbfeed – sedan är det bara att köra.

Men i stort sett all webb-tv saknar textning. Och det innebär att modern webb-tv, paradoxalt nog, är utformad för gamla tiders tv-tittare. Den där tittaren som begränsar allt sitt tittande till tv-soffan.

Så ser inte verkligheten ut. Inte nu längre. Dagens mediekonsument sitter inte bänkad på en lugn plats, utan är i rörelse – mobil i hand. Hen vill kunna kolla nyheterna på tåget, på lunchrestaurangen, på konferensen, på flygplatsen... Alltså: i miljöer där det inte går att ha ljudet på eller där det är svårt att höra.

Hela 85 procent av Facebooks videos spelas upp med ljudet av, enligt undersökningsföretaget eConsultancy. Det ger en tydlig indikation om vad dagens webb-tv-tittare vill ha.

Dessutom: Över 1,4 miljoner människor i Sverige har nedsatt hörsel, varav över hälften är under 65 år. Det är en stor tittargrupp som i praktiken stängs ute när det saknas text. Och det är en form av diskriminering som står i strid med medieföretagens uttalade ambitioner om mångfald, yttrandefrihet och allas lika värde.

Så varför textas inte mer? De samtal vi har haft med medieaktörer i Almedalen visar att det finns ett stort intresse, men också ett stort mått av okunskap. Vad kostar det? Hur går textning till? Vilka tekniker är effektivast? De flesta tycks ha svårt att lyfta blicken från gamla hjulspår och kolla in alla de nya möjligheter som växer fram.

Det pågår just nu en spännande teknikutveckling, med hård konkurrens om effektiv tal-till-text-omvandling. Och i Almedalen testade SVT en ny typ av livetextning, som bygger på skrivtolkning, och som fick mycket positiv respons.

I USA finns sedan länge lagstiftning som kräver textning på webben och den utvecklingen kan komma även i Sverige. Redan nästa år väntas lagstiftning som kräver textning av videos på offentliga webbar, i enlighet med EU-direktiv.

Men lagstiftning borde inte behövas, egentligen. Det vore förbryllande om inte svenska medieföretag tar initiativet själva och börjar texta sitt rörliga material på webben. För vilket medieföretag vill inte ha fler tittare? Vilket medieföretag vill inte vara relevant för dagens och framtidens mediekonsument? Konstigare än så är det inte.



Dela sidan: