Dela sidan:

Om en vecka klipper Maria Källsson band och invigningstalar om litteraturens kraft i par med kulturminister Alice Bah Kuhnke. Modus operandi för ett kulturevenemang kan tyckas. Men allt är inte som vanligt. Som vd för Bokmässan i Göteborg har Maria Källsson under de senaste veckorna försökt flytta starten av en nazistdemonstration från Svenska Mässan, som av en händelse går av stapeln parallellt med invigningen. Och precis som under de 56 veckor som har passerat sedan Svensk Bokhandel fick nys om Nya Tiders medverkan känns hennes strävan utsiktslös. I över ett år har hennes organisation på tolv personer hanterat dagliga intervjuförfrågningar på samma tema, starka röster med starka anklagelser och uppmaningar till bojkott . Hon har inte haft makt att sätta agendan. Allt Maria Källsson vill är att prata böcker.

– Det är klart att det inte finns några garantier för det. Men jag tror besökarna kommer få känslan av att väldigt mycket är som det faktiskt brukar vara. Om man läser tidningsartiklar inför mässan kan man nästan få känslan att alla har hoppat av och att det inte blir någon mässa, säger Maria Källsson.

1500 ackrediteringar, varje år. Att få journalister att komma till branschpartyt har aldrig varit en kamp. Sedan Nya Tider, den högerextrema tidningen med omkring 4000 i upplaga och en förkärlek för konspirationsteoretiska teckningar av världen, fick tillstånd att ha en monter i mässhallen har bokmässan skapat ett ofrivilligt spinn.
Bara i september 2016 genererade mässan 13 000 inlägg i sociala medier och fram till i dag har det skrivits omkring 7000 artiklar om mässan, enligt siffror från undersökningsföretaget Meltwater.

Från ditt perspektiv: Varför har inte litteraturen fått stå i fokus?
– Den största anledningen är ett väldigt polariserat samhällsklimat där populistiska och högerextrema krafter gör framryckningar. Vi andra, som inte står för sådana värderingar, känner en stor frustration över att inte kunna tackla problemet. I den frustrationen hittar man olika strategier. Vi har delvis hamnat i ett läge där vi kritiserar varandras strategier i stället för att stå enade mot främlingsfientlighet.

– En annan del är missuppfattningen kring vad en bokmässa är och vad som är vår seminarieverksamhet där vi bjuder in författare. Vi har aldrig bjudit in Nya Tider. Men jag vet inte i hur många artiklar som detta har påståtts.

Maria Källsson och hennes organisation visste inte vilken dörr de hade öppnat när de tillsammans med koncernledningen först tog beslutet att släppa in Nya Tider. När reaktionerna kom fanns det inte tid att göra en grundlig genomlysning av tidningen. Arrangören valde då att lyssna på den kritiska opinionen och ville stänga ute tidningen med motiveringen att de inte delade värdegrunden. Men vid den tidpunkten fanns det ingen vilja från Nya Tider att ge efter. De var ju vinnare. Det gick inte heller att bryta avtalet och Bokmässan fick backa.

Utifrån sett så framstod ni som en väldigt velig arrangör?
– Jag förstår det. Vi var oförberedda och nu har vi gjort vår läxa.

Vad fick ni ut av att ha Nya Tider på bokmässan förra året?
– Genom att Nya Tider ställer ut försvarar vi en princip, samma princip som gör det möjligt för en regeringskritisk utställare att ställa ut på den turkiska bokmässan. Det är exakt samma princip. Innehållsmässigt tillför inte Nya Tider bokmässan någonting. Men det kokar ner till att vi inte recenserar människors åsikter, för det är delvis en väldigt farlig väg att ge sig in på. Men har man en åsikt som strider mot svensk lag eller som förespråkar hat och våld, då är det en annan sak.

När ni tog första beslutet, fanns det någon koppling till yttrandefrihetstemat som gjorde er mer benägna att tacka ja?
– Vi var oförberedda förra året och nu har vi sett över våra principer och försökt spegla vad vi anser att en bokmässa ska vara. Det blir ett hypotetiskt resonemang att svara på den frågan. Sant är att vi inte kunde hantera frågan på ett bra sätt.

Förstod ni någonstans att det skulle uppstå en debatt?
– Det här är kanske vår samtids absolut största fråga. Hur kan en demokrati tackla extrema element som gör anspråk på den demokratiska vägen? Hur ska man göra när intolerans och förkastliga åsikter tar plats på etablerade arenor? Vårt svar på frågan är att vi tror att en bokmässa som står för bildning och öppenhet kan hantera Nya Tiders argument. Vill man inte besöka dem så ska man definitivt inte göra det, jag kommer inte heller att göra det.

– Samtidigt, den här åsikten finns i samhället. Är det bättre att försöka stänga ute den och hoppas att det löser sig? Jag kan inte svara på den frågan helt säkert. Men än så länge har de inte publicerat någonting som gör att vi just nu kan stänga ute dem. Det är mycket möjligt att de kommer att göra det framöver.

Men var ni förberedda på debatt?
– Naturligtvis förstod vi att detta skulle orsaka debatt, det är en svår fråga men att debatten skulle bli så animerad trodde jag inte. Inte heller att vi skulle hamna i ett låst läge med bojkotter etcetera.

Vad visste ni om Nya Tider innan?
– För lite.

Kan man se Nordiska Motståndsrörelsens demonstration som en direkt konsekvens av den debatt som har varit?
– Man kan se debatten som har varit och demonstrationen som exakt samma typ av framryckningar som de här rörelserna gör. De vill ha uppmärksamhet och är väldigt duktiga på att sätta koreografin för det här spelet. De kan dramaturgin och konfliktytorna och vi som står på andra sidan förfasas, rasar och skriver om det.

Det jag menar är: tror du att Nordiska Motståndsrörelsen hade sökt tillståndet i anslutning till Bokmässan om inte ni hade gett Nya Tider tillstånd att vara där i första hand?
– De var i Falun på 1 maj, visade sig i Båstad under tennisveckan, de visade sig i Almedalen och har varit i Stockholm. De är där medierna är, där de vet att de kan få mycket uppmärksamhet. Det är ett strålande tillfälle för dem.

Lucia 2016. Maria Källsson presenterar Bokmässans utställarprinciper vid en pressfrukost i ett försök att visa transparens. Nu står det klart mässan inte kommer att stänga ute någon så länge de följer lagen. Nya Tider är därmed åter välkomna. Strategin tycks fungera och för första gången på väldigt länge blir det ganska lugnt. Men när Nya Tider söker möjligheten att få ställa ut på nytt läggs nya vedklabbar på elden. Våren 2017 kommer uppropet där flera namnkunniga författare förklarade att vägrade komma om bokmässan inte ändrade sig. Sedan följer flera initiativ som uppmanar till bojkott.

– Bokmässan innehåller väldigt många element som gör den här debatten tacksam. Välartikulerade personer som också är starka personligheter. Det finns också ideligen konfliktytor. Jag har förståelse för rapporteringen eftersom det är vår tids svåraste samhällsfråga. Men skriverierna har bitvis varit väldigt endimensionella. Man har ägnat den här aktören alldeles för stor uppmärksamhet utan att frågorna har ställts till dem. Väldigt få medier har gjort en riktig genomlysning av vad Nya Tiders publicistik handlar om. Man har beskrivit konfliktytan mellan författare som inte vill komma och Bokmässan. Men varför ställs inte frågorna till Nya Tider? Det är lite synd tycker jag.

Inför årets mässa lät arrangören Tidningen Expo gå igenom allt som Nya Tider har publicerat. Det tog fyra månader. Gränsdragningen som experterna på högerextremism fick var i fall tidningen uppmanade till hot, hat och våld eller bryter mot svensk lag. Genomlysningen visade att Bokmässan inte kunde stänga ute Nya Tider på juridiska grunder.

Du upplevde att rapporteringen var ensidig. Vad gjorde du för att försöka föra fram ditt perspektiv?
– Det var väldigt svårt. Vi höll en presskonferens i juni och presenterade vårt seminarieprogram med 400 seminarier. Alla frågor jag fick i princip rörde sig kring "Hur känns det att Nya Tider kommer?".

Skulle du kalla det ett drev?
– Den definitionen kan jag inte göra, men för en liten organisation som vi är så har det varit en massiv anstormning från pressen.

Involverade ni byråer eller konsulter i krishanteringen?
– Det finns ingen konsult eller byrå som kan tala om för dig huruvida du ska tillåta en utställare eller inte. Det vi främst gjorde var att träffa många andra bokmässor ute i världen. Vi träffade organisationer som stod inför liknande utmaningar, som Biblioteksföreningen som har upplevt en debatt kring vilken litteratur man ska ta in eller fasa ut. Vi har Haft några externa parter som hjälpt er bolla frågor under hela processen.

Det var aldrig kultursektorn som var Maria Källssons dröm när hon växte upp i Lidköping. Efter universitetsstudier i schweiziska S:t Gallen och Lund hamnade hon på Stockholmsbörsen. Efter fem år kände hon "Det här är inte meningen med mitt liv". Tillsammans med sin man som också är bördig från Lidköping bestämde hon sig för att flytta västerut. Hon arbetade med marknadsföring och pr för Köksriket i hemstaden och lyckades som vd fylla Rörstrands Museum. För fem år sedan blev hon rekryterad av Bokmässan som mässansvarig. Men Maria Källsson hade lika gärna kunnat bli byråledare.

2015 skulle hon bli vd för Valentin & Byhr i Göteborg. Det blev en kort sejour. Efter en vecka fick hon ett samtal från dåvarande vd:n Anna Falck som arbetat på Bokmässan i 27 år med orden: "Det är inte du som ska sluta det är jag. Jag vill att du kommer tillbaka och tar vd-jobbet". Maria Källsson kunde inte tacka nej.

– Man brottas verkligen med sin lojalitet om man nu har den i sig. Det var ett otroligt svårt samtal. I slutändan tänkte jag på mig själv och berättade direkt för ägarna vad jag kände. Det var min femte arbetsdag och jag förstod att jag skulle göra dem besvikna.

Vad har du fått ut av att verka inom kultursektorn?
– Det är en enorm resonans i kulturbubblan som skiljer sig åt från andra branscher. Det är en egen värld med debatter som alla, verkligen alla, ska förhålla sig till. När man blir intervjuad av en kulturjournalist så är det en annan sak jämfört med nyhetsrapportering. Det krävs tid att förstå den här resonansen där folk aktivt känner krav på sig att ta ställning.

– Vi har också fått utstå kritik från personer som jag beundrar. Det är inte alltid så lätt. Göran Rosenberg är en person som jag högaktar. Jag hade gärna lyssnat på hans argument i den här frågan. Han ville inte ens stiga upp på samma golv.

Har du tagit kritiken personligt?
– Nej, då hade jag gått under. Det är kanske det absolut viktigaste. Om jag hade förskingrat pengar eller skadat Bokmässan mer konkret hade det varit en annan sak. Men jag kan inte ensam bära oket hur vi tacklar ett polariserat samhälle där vi handskas med intoleranta krafter.

Var du nära att avgå?
– Det har varit så extremt arbetsintensivt att jag inte getts möjligheten till en paus där jag känt "nu skiter jag i det här". Det har också funnits en lojalitet. Bokmässan och alla författare förtjänar mer än den här frågan.

Vad är ditt viktigaste råd till en organisation som utsätts för ett sånt här stort tryck?
– Jag har levt med den här frågan i 56 veckor. Jag får en förfrågan om intervju om dagen, minst. Eftersom vi är så få i organisationen så måste vi säga nej. Annars hinner vi inte med vår viktigaste uppgift: att arrangera mässan. Mitt råd skulle vara att försöka ge organisationen så uppdaterad information som det bara går. För känslan av att stå upp för någonting, vara enade och hålla ihop kan man delvis skapa genom att alla har tillgång till samma information.

Har du blivit bättre på att delegera?
– Snarare bättre på att informera. Ger man information får man ofta väldigt bra motfrågor och feedback. Det har tvingat mig att tänka ett varv extra.

– Sedan måste man lära sig att lägga ifrån sig telefonen. Man kan leva med det här dygnet runt och inget blir bättre av det. Man tänker inga nya tankar. Det är bättre att bestämma sig för att i 12 timmar inte kolla om de skrivit någonting. Jag har verkligen inte varit bra på det. Men om jag fick ge ett råd så skulle det vara det. Man tänker klokare tankar när man får tänka på annat.

Känner ni att ni har ögonen på er?
– Vi har levt med en hög medvetandegrad under en längre tid. Bokmässan är en institution, men att fördubbla antalet pressklipp på ett år med en fråga tar kraft. Vi kanske jobbar mer utifrån genomtänkta scenarier internt nu där vi utgår från hur den mediala uppfattningen kan bli på ett annat sätt i dag.

Vad har du lärt dig om hur medier fungerar?
– Att konfliktytan styr allt. Den är alltid intressant för journalister och den är ganska outtröttlig. Så länge den finns kvar eller att det exempelvis kommer in en ny röst så kan media hålla fast vid samma frågeställningar väldigt länge.

Har du ifrågasatt den uthålligheten?
– Jag har ju levt med den här frågan så oerhört länge nu. Jag har vridit och vänt och legat sömnlös många nätter. Men jag hoppas inte att jag varit arrogant mot journalister. Fast det är klart att jag är trött på att prata om det här.

Har du satt kommunikationen högre på agendan?
– Jag väljer att göra väldigt mycket mindre av den här typen av intervjuer. Det blir mer skriftliga svar. Det blir så eftersom jag upplevt mig misstolkad eller att saker dras ur sitt sammanhang. Det är ett sätt att få kontroll. Det blir skriftliga och mer fyrkantiga uttryck.

Det låter tråkigt?
– Det handlar om att sortera bort för att klara av trycket. Vi har inte haft tid.

Har det varit svårare att få namn till Bokmässan?
– Det är klart att inbjudna författare som inte är tillräckligt inlästa på debatten och blir uppmanade till bojkott har svårt att förhålla sig till formuleringar som; "De har bjudit in en nazistisk utställare till bokmässan". Då är det lätt att missförstå. Det har tagit tid att förklara för våra internationella gäster hur det egentligen ligger till och där har vi behövt få förlagens hjälp. Det har lett till att det inte är många avhopp men det har krävt ett massivt arbete.

Under stormen har hon också skaffat sig ett nät av rådgivare utanför organisationen som hon kan ringa och resonera med. "Personer som har arbetat med journalistik, men kanske mer på ledarsidorna.", säger hon. När hon vill stänga av kulturdebatten åker hon helst till huset i Västergötland. "Här pratar folk om den årliga skörden och har ett större perspektiv på livet". Men dagen efter Resumés möte med Maria Källsson kom ett tillfälle att rikta ljuset åt ett annat håll då den turkiska författaren och människorättsaktivisten Aslı Erdoğan presenterades som dragplåster till Bokmässan. Den stora nyheten inför nästa vecka är annars sammanslagningen med Mediedagarna i Göteborg (MEG). Passande nog står bildning med ämnen som filterbubblor, faktaresistens, hat och desinformation i fokus under årets mässa.

– Förut har vi kunnat separera frågorna mellan Bokmässan och MEG väldigt tydligt. Det går inte längre. I dag finns det en stor fördel med att låta de här frågorna flyta in i varandra. Branscherna står inför liknande utmaningar när fake news och faktaresistens växer i betydelse.

Har din syn på yttrandefrihetsbegreppet förändrats?
– Ja, det har den. Yttrandefrihet är enormt svårt i praktiken. Det är så mycket enklare att vara yttrandefrihetsivrare när man inte sympatiserar med en viss regim och det finns en förtryckt författare. Det är en annan sak när någon bär på en åsikt som man verkligen inte delar och åberopar yttrandefriheten för att föra fram sitt budskap.

Men Avpixlat och Granskning Sverige fick kalla handen?
– Vi har haft sakkunniga på den högerextrema miljön som har genomlyst dem åt oss. Med Avpixlat handlade det om hot, hat och våld. När det gäller Granskning Sverige så finns det ingen relevans att ha en hatsajt på plats. De har ingen publikation utan spelar in när de ringer upp och trakasserar människor.

Parallellt med det kolossala medieintresset har det pågått en omfattande kampanj från folk som har velat att flera internationella författare ska hoppa av. Flera personer som var involverade hade kopplingar till de alternativa kulturscener som kommer att löpa parallellt med Bokmässan.

– Uppfattningar om vad vi står för och vilka vi är, de är subjektiva. Den uppfattning som de har satt på pränt gentemot internationella författare är inte direkt smickrande för oss. De håller Bokmässan ansvariga för många saker som sker kring högerextremistisk framväxt. Det tycker jag inte är rättvist. Men det är individer som har skrivit breven, inte organisationerna.

Kommer det här att påverka er lönsamhet?
– Det är utsålt på golvet, besökarantalet är svårt att sia om. Ingenting indikerar det just nu.

Finns det någonting du känner att ni kunde gjort annorlunda?
–Vi har inte varit experter på att tackla extrema rörelsers framväxt och men insåg tidigt vår misstag och var öppna med att vi behöver hjälp i de här frågorna.

Är bokmässan förändrad för alltid?
– En Bokmässa speglar samtiden. Man har förfasats av olika saker vid olika tider. 1989 blev Jackie Collins inbjuden och många var vansinniga över att tantsnusket skulle komma till mässan. Då handlade det om gränserna mellan fin- och fulkultur. Nu handlar det om en orolig tid med Putin, Trump och inskränkta rättigheter i Ungern och Polen.


FAKTA/Maria Källsson
Ålder: 41 år
Familj: Make, två killar 8 och11 år samt en borderterrier.
Uppväxt: i Lidköping
Bor: Lidköping/Göteborg
Utbildning: Internationell ekonom, statskunskap
Karriär i korthet: Stockholmsbörsen, Rörstrand Kulturcenter, Bokmässan/Bok & Bibliotek
Tjänar: 1 073 481 kronor (inkomst av tjänst 2016)
Filmtips: "The square", den bästa scenen är presskonferensen
Lästips: "100 % svensk" av Soran Ismael
Gör på fritiden: Åker båt tidig vår till efter hummerfisket, springer och äter god mat
Medievanor: Telefonen i första hand men många papperstidningar och magasin följer med mig i väskan överallt och om böcker räknas läser och lyssnar jag mycket.
Oanad talang: Packa väskor
Hissar: SXSW i Austin
Dissar: Filterbubblor



Dela sidan: