A Loud Minority har inte haft någon vd sedan grundartrion, som arbetat ihop i 20 år, köpte tillbaka byrån från XperienceGroup. Gent Wahlström har haft det interna ansvaret, Martin Örner har varit byråns ansikte utåt medan Richard Farman har varit creative director sedan de startade upp Fieldwork 1997. Enligt honom började problemen när byrån köptes upp av XperienceGroup innan sommaren 2014. Efter alla turer med Red Bull och konkursen i Fieldwork ville trion starta upp en verksamhet igen så fort de kunde.

GRANSKNING: A Loud Minority på väg mot konkurs – miljonskulder hos Kronofogden

De blev uppvaktade av Patrick Walldén och efter ett och ett halvt år var affären klar. Den stora koncernen köpte hela bolaget och A Loud Minoritys delägare fick en så kallad "earn-out-modell" där avtalet innebar att de skulle jobba och få en del av vinsten under tre år. Efter ett år ville Richard Farman och hans kollegor köpa tillbaka byrån. Enligt Resumés uppgifter fick de dessutom dela på en miljon kronor.

– Det fungerade inget bra och vi tyckte att de misshandlade bolaget. Det lades till en massa overheadkostnader som dränerade bolaget. Efter ett tag stod det klart att de inte betalade leverantörer. Vi var rädda om varumärket och köpte tillbaka bolaget.

Hur såg uppgörelsen ut?
– Vi hade ingen insyn och fick inte de rapporter som vi hade krävt. Men vi var rädda om varumärket och därför valde vi att köpa.

Richard Farman berättar att A Loud Minority hade ett negativt resultat på två miljoner kronor och skulder på nära tre miljoner när de åter var i grundarnas ägor för två år sedan. Tiden därefter beskriver han som en hopplös kamp där man arbetade för att komma ikapp skulderna samtidigt som det tillkom nya.

– Det kom som en bitter överraskning. Men vi trodde verkligen att vi kunde jobba igen minusresultatet och betala tillbaka pengarna. Det har vi arbetat för sedan dess, men med nya projekt har det kommit nya kostnader och skulder.

Hur kunde ni ha så dålig insyn i bolaget?
– Vi bad om rapporter som vi inte fick om bolagets status. Har ni försökt omförhandla avtalet? – Nej, det har vi inte. Vi kopplade in jurister för att få ersättning för ett uppdrag vi gjorde under Stockholm Fashion Week på 300 000 kronor. Vi fick inte lön under de sista månaderna. Men de pengarna kommer vi aldrig att se.

Hur ser du på att ni köpte tillbaka bolaget trots att ni satt på ett ordentligt informationsunderskott?
– I efterhand skulle vi aldrig ha köpt tillbaka byrån. Det var ett råttbo. Vi skulle bara gått därifrån. Vi var väldigt naiva och kände någon sorts konstig stolthet över verksamheten. Vi drevs av revansch och ville bygga upp bolaget som de hade misshandlat.

Richard Farman berättar att byrån gjort en avbetalningsplan med de flesta av underleverantörerna. Att man försökt komma i kapp skulderna.

Enligt de källor som vi har pratat med har ni prioriterat att betala vissa företag och privatpersoner medan andra inte har fått betalt fast fakturorna är mer än ett år gamla. Hur har ni tänkt där?
– Det har varit svårt att prioritera, men linjen har varit att vi har försökt att se till att mindre bolag och privatperson går i första hand jämfört med större aktörer om det är rätt eller fel vet jag inte. Det är svårt att göra prioriteringar när det kommer nya skulder med nya projekt.

Fast det finns frilansare som ännu inte fått betalt?
– Vi försöker betala alla. Det är en av frilansarna vi befinner oss i konflikt med som inte levererat det vi har kommit överens om, som gjorde att vi fick ta in en konsult för 100 000 kronor. I andra fall försöker vi beta av skulderna. Det har aldrig varit vår avsikt att slippa undan.

Hur ser du på att en av era leverantörer Brandworks ansökt om att byrån ska gå i konkurs?
– Det kom som en total överraskning. Vi har haft en dialog och Perry Farnestam (ekonomikonsulten som byrån har anlitat) hörde av sig till vd:n så sent som i förra veckan. Jag förstår dem eftersom det handlar om mycket pengar. Men om vi går i konkurs får ingen pengar och det ska inte behöva sluta så. Därför försöker vi få Brandworks att dra tillbaka sin konkursansökan. Vi vill hitta en lösning och vill göra rätt för oss.

– Vi har känt till risken att ett företag skulle kunna försätta oss i konkurs, det är därför vi försöker ha en pågående dialog med de större fordringsägarna.

Med tanke på att ni varit med om en konkurs för fem år sedan. Har ni varit tillräckligt försiktiga?
– Vi gjorde en ordentlig genomlysning av XperienceGroup innan vi ingick avtalet. Vi grundades samma år som PS Communication och det fanns inga anledningar till oro. Vi hade dessutom haft en bra verksamhet under de två första åren med A Loud Minority.

– Men i backspegeln är det framförallt två misstag vi har gjort. Vi skulle aldrig sålt byrån till XperienceGroup och vi skulle aldrig ha köpt tillbaka den. Det var det dummaste vi har gjort. Vi borde lämnat och startat en ny byrå.

Om ni vetat att ni varit på obestånd i två års tid. Hade det då inte varit rimligt att berätta för de bolag och frilansare ni ingår avtal med att underrätta dem om situationen?
– Jo, det borde vi förstås ha gjort. Problemet i den här branschen är att våra kunder i många fall inte heller betalar i tid och det tillkommer kostnader i projekt som gör att vi kommer ur rytmen med våra betalningar. Det har blivit en ond sprial där vi inte heller har kunnat få några krediter eftersom vi varit på obestånd.

Ni har varit oärliga?
– Jag tycker inte att vi har varit oärliga. Det har moment 22. Vi har alltid haft för avsikt att göra rätt för oss och det har vi fortfarande. Vi har hela tiden haft en löpande dialog med våra leverantörer – så gott vi har kunnat och formått.

Hur gör ni för att lösa den situation som ni hamnat i?
– Vi försöker med Perrys hjälp betala av leverantörer och samtidigt få in nya jobb för att få in pengar och betala av skulderna.

Hur har de här åren varit för er?
– Det har varit både psykiskt och fysiskt påfrestande och det har också drabbat privatekonomin för alla tre av oss.

Har ni tillräcklig affärsmässig kompetens för att driva verksamheten?
– Absolut, det har vi. Gent har varit vd för Fieldwork som var en långt mycket större byrå än A Loud Minority med 30 anställda som mest. Vi har det kunnande som krävs, har varit i den här branschen i 20 år nu och bedrivit bolag utomlands. Vi kan det här och vill göra rätt för oss. Du säger att ni vill göra rätt för er, men har ni gjort rätt för er? – Nej, det har vi inte gjort. I vissa fall har folk fått vänta på att få betalt alldeles för länge. Men även om folk har fått vänta så har vi till slut betalat. Vi betar av skulderna.

Tror du att ni kommer att undvika konkurs?
– Jag hoppas det. Vi har fortfarande leverantörer och kunder som vill jobba med oss och vi har intressanta projekt på gång.

Brandworks vd säger att de lämnade in en konkursansökan eftersom de förväntade sig att er ekonomikonsult städade upp efter er och förberedde en konkurs. Är detta ett medvetet upplägg för att undvika att betala skulder?
– Om vi hade velat gå i konkurs hade vi kunnat göra det för länge sedan. Vi har kämpat i två år för att lösa den här situationen och de flesta av skulderna är helt eller delvis betalda. De skulder som är obetalda är de som tillkommit det senaste året.

Har det varit svårt att få kunder på grund av ert obestånd?
– Det är klart det har. Det är en liten bransch med många människor som känner varandra och i vissa fall vet vi att leverantörerna har ringt upp våra kunder.

Martin Örner är på tjänsteresa i USA är det en del av lösningen?
– Det hoppas jag, men jag är inte insatt i detaljerna och vill inte säga för mycket.

Vad har du att säga till de personer som inte fått pengarna tillbaka?
– Vi gör och har gjort allt vi kan. Vi vet att vi inte har betalat i tid. Men vi har aldrig velat behandla någon illa.