Dela sidan:

De senaste veckorna kan mycket väl utgöra en form av katarsis för en svensk mediebransch med vacklande självbild. #metoo-kampanjen har resulterat i interna utredningar om sexuella övertramp på mediejättar som TV4, Aftonbladet, SVT, MTG och TT. I centrum för rapporteringen står anklagelserna mot Martin Timell och Fredrik Virtanen. Två uppburna mediemän som knappast är de första exemplen på manliga egons gränslöshet inom Mediesverige. Under mitten av 1990-talet restes en byst av Lennart Hyland utanför SVT-huset. Tio år senare flyttades statyn till en innergård på Gärdet. Svensk tv-historias tydligaste förgrundsgestalt gömdes undan utan någon större förklaring.

– Lennart Hyland var ingen fin gubbe, säger Jenny Strömstedt.

Nyhetsmorgons programledare var själv inte på plats under krismötet i måndags. Men TV4:s vd Casten Almqvists budskap var tydligt: TV4 ska utreda varför ledningen sett mellan fingrarna och särbehandlade en av sina stora profiler. Bolagets vd passade också på att referera till Jenny Strömstedts krönika i Expressen om att kanalens haveri är ett arv från TV4:s barndom. Nu jagas TV4 av den kultur hon och kollegorna har flytt i tanken.

– Jag har försökt rannsaka mig själv under senaste veckorna och jag identifierar mig med de lite äldre kvinnorna i #metoo-kampanjen. De som först sagt "Jag är solidarisk med er. Men är faktiskt förskonad från det här". Sen sitter man på kvällen och tänker över vad som hände på personalfesterna, hur snacket gick på möten och i fikarummet. Men man såg det som en del av arbetsmiljön eftersom det var den tiden och den kulturen.

– De gamla cheferna har kommit undan ganska mycket i den debatt som har varit. Det är några år tillbaka som TV4 hade störst problem i de här frågorna, även om det uppenbarligen har mörkats kring samtida problem. Jag välkomnar varmt välkomna den enkät som facket och ledningen nu gör tillsammans.

Jenny Strömstedts karriär på TV4 började redan under gymnasiet då hon fick ett extrajobb i receptionen strax efter starten 1990. Efter tre års studier gjorde hon praktik på nystartade Nyhetsmorgon. En tid då TV3 sände Tutti Frutti och manliga kändisar letade efter ledtrådar på barbröstade kvinnor i TV4:s familjeunderhållning "Fångarna på fortet". Med dagens glasögon en sexualiserad period där gränsen mellan pornografi och populärkultur ibland flöt ihop.

– Det var en annan tid. All kommersiell verksamhet äger rum i sin samtid för att den ska fungera. Jag hade inte med mig några genusglasögon hemifrån, inte heller någon feministisk analys. Det var på TV4 som jag blev medveten om att män var överordnade kvinnor i samhället och på kanalen. Jag ville förändra det.

Under 1990-talet var Fröken Sverige-tävlingen ett välkänt inslag i TV4:s tablå. Istället för metrologer hade kanalen så kallade väder-flickor.

– Eftersom produkten vi jobbade med var kommersiell blev sexualiteten någonstans en handelsvara. Spelet mellan könen var, och kanske fortfarande till viss del är, en del av mediedramaturgin på tv.

Under rökpauserna i bildarkivet, tillsammans med kollegan Kristina Thulin, fick Jenny Strömstedt tillgång till berättelserna som skulle innebära ett feministiskt uppvaknande för henne. Vilka utlägg fick egentligen killarna och vilka fick tjejerna? Det uppdagades också att Malou von Sivers tjänade mycket mindre pengar än vad programledaren Bengt Magnusson drog in för samma jobb. På personalfesterna var maktordningen tydlig.

– Det dracks en himla massa sprit och det är klart att det hände grejer. Det kanske också var lite spännande med de här mäktiga männen. Och maktstrukturerna ligger också branschen i fatet. Det handlar om attraktiva arbetstillfällen, hård konkurrens om jobben, i en glamourös bransch där alla vill få in en fot. Det fanns också en stjärnkultur där vissa av männen var upphöjda till rockstjärnor med tillhörande handlingsfrihet. Det är ju sjukt att tänka på i efterhand.

Med tiden kom Jenny Strömstedt och flera andra kvinnliga kollegor att göra sitt för att förändra strukturerna. Bland annat genom att ifrågasätta Fröken Sverige-tävlingarna.

– TV4 är en kommersiell produkt och du måste vara i takt med samtiden för att få avkastning. Sexismen var länge accepterad. Det är bara att titta på de reklamfilmer vi sände på 1990-talet. Att ligga steget före kanske aldrig varit TV4:s grej när de kommer till den här typen av värden. Inte så progressivt. Men jag tror att TV4 tjänat på att ha en nyhetsredaktion i huset som måste ligga i framkant, granska problem, skildra nya strömningar. Sen är det samma sak där, vackra ord kommer ofta före självinsikten.

Var sexismen delvis normaliserad under 1990-talet?
– Det fanns ingen diskussion. Det är lite som innan man förbjöd rökning på krogen. Man förstod inte att det var ett problem. När jag kom in tittade man runt och tänkte "jaha, det var väl tråkigt, men det är så det funkar här". Att förändra värderingar så de sitter i kroppen är en långsam process. Det är lätt att bli den tjatiga bittra typen som kallas för "jävla feministfitta". Men när det är många som driver på för en förändring så går det. Det är vad som hänt nu och det är fantastiskt.

Har du i efterhand rannsakat dig själv och insett att det har hänt saker på vägen som kanske inte var okej men inte agerat själv?
– Så är det. Och det har jag tänkt på jättemycket. Det är förjävligt att kamrater har berättat saker för mig och jag inte har tagit det vidare. Kanske främst till den som kladdat. Så får det inte gå till. Men vi upplevde det som ett gränsland och skrattade nog bort det faktum att folkkära programledare tog chansen att trycka upp en mot en vägg och stoppa in tungan. Men det är nya tider nu.

– Jag blev beklämd när Carina Berg berättade om hur hon blivit tafsad på flera gånger för sju år sedan. Det är en katastrof. Men jag har också lärt mig hur jag ska agera i framtiden.


Under veckorna har Jenny Strömstedt fått en rad mejl med frågor om hur hon kan jobba på ett företag som TV4 där pengarna uppenbarligen gått först. Själv tror hon att ett varumärke som förknippas med sexism faller väldigt hårt 2017. Hon skulle efterlysa ett TV4 som är mer i takt med samtiden.

– Jag skulle vilja se ett TV4 som är lite mer progressivt framöver. Att stå för ett antal värden och sedan låta det genomsyra verksamheten proaktivt. Både internt och externt. Inte reaktivt som nu.

Hur har frågor om sexuella trakasserier diskuterats från ledningshåll?
– Jag kan inte påminna mig att jag har pratat om det en enda gång. Men det är precis samma diskussion som en person som har supit för mycket i 20 år men skött sitt jobb och ingen har sagt till. Alla säger att det är förjävligt, men ingen gör något. Ingen ingriper heller mot kvinnan som lever i ett destruktivt förhållande. Man är bekväm och rädd och det är ett allmänmänskligt beteende som vi alla måste kämpa mot dagligdags för att bli hyggligare medmänniskor.

– I den bästa av världar skulle TV4 och andra företag ha en lathund kring hur man hanterar sexuella trakasserier. För det här är diskussioner vi inte vill ta. Det här är problem vi helst inte vill se.

Har du sagt ifrån när du sett problem?
– Ja och jag tycker att jag har blivit lyssnad på hela tiden. De senaste 15 åren har jag också haft en priviligierad position där folk lyssnar på mig. Jag är också priviligierad eftersom jag inte har råkat ut för något. Men det finns en maktstruktur där många jobbar under taskiga förhållanden och en stjärnkultur som ger utrymme för män att bete sig.

Jenny Strömstedt utvecklar:
– Om den som står framför kameran inte mår bra så blir det dålig tv. Det är alla medvetna om och tar hänsyn till. Det blir en makt som man måste förvalta med stor försiktighet. Man måste vara en bra människa. Den här stjärnkulturen kommer inte att minska såsom medierna är konstruerade just nu. Det är personliga varumärken som driver trafik, sanktionerar kvalitet och också är ansiktet utåt för en värdegrund.

Kan det bli en långsiktig förändring på TV4?
– Jag tror det eftersom hela #metoo-kampanjen ligger ovanför det. Det var inte bara en person. Under de här veckorna har jag haft otroligt givande samtal med män från olika delar av samhället. Tar jag på mig de positiva glasögonen så förstår jag också vilken kraft det finns i samtalen kring de här frågorna. Det är ingen som kommer ta ett skamgrepp på något av de mediehus där de anklagade mediemännen har jobbat.

– Sedan är inte allt bara svart eller vitt. Tittar jag på mig själv som 20-åring så är det klart att man gillade spelet på något sätt. Man flirtade. Med det sagt så är det så klart aldrig okej med maktmissbruk, tafsande eller övergrepp.

Hur tycker du att det här har hanterats av TV4?
– Det är ett haveri att det inte har gjorts något tidigare. Alla förutsättningarna fanns och det har länge stått klart för alldeles för alldeles för många att någonting inte stämde. Om det handlar om ekonomiska beslut, grumliga lojaliteter eller ren okunskap vet jag inte. Förmodligen lite av varje. Det kan också vara en missriktad välvilja, att man ger folk för många chanser.

– Men jag tycker ändå att det finns en trovärdighet i den ångest och den vilja till förändring som de har visat upp. Det är en sak och säga det nu, det viktiga är det förändringsarbete som sker framöver.

Jag tolkar det som att du i grunden har förtroende för cheferna. Kommer de att kunna sitta kvar?
– Jag har förtroende för deras arbete med att bedriva kommersiell tv. Men att hantera sexuella övergrepp - där kan jag inte ha förtroende för deras förmåga. De har ju inte hanterat det och det gick ju åt helvete. Men jag har i allmänhet svårt för alla dessa avgå-utrop. Det finns en genuin ångest hos de här cheferna som inte handlar om rädslan för att förlora jobbet. Det här är personer som känner att de svikit en utsatt medmänniska. I min enfald tänker jag att människor som begår sitt livs största misstag aldrig kommer att göra det igen. Man kommer aldrig någonsin att släppa den här typen av frågor. Samtidigt har jag respekt för att de som larmat under lång tid och inte blivit hörda finner det vansinnigt att ingen behöver lämna.

Jenny Strömstedt återkommer flera gånger till ett resonemang om stjärnkulturen där kanalens profiler, företrädelsevis män, ibland har fått härja ganska fritt. Att ledningen har haft större tolerans för mediemän med stjärnglans än andra medarbetare. Och det handlar inte bara om sexistiskt beteende, menar programledaren.

– Man får vara otrevlig. Man får buffla och det kommer alltid att finnas en organisation som täcker upp för en och krattar manegen. Sedan tror jag också att det handlar om mans- och kvinnorollen. Kvinnor kan inte härja på samma sätt, då blir du stämplad som en bitch och får inga jobb. Kvinnorollen har varit konstruerad på ett annat sätt där man har krattat framför de här männen. Men jag tror att det är på väg bort helt.

Det finns ett varierande mått av bekräftelsebehov i den här branschen och framgång kanske också kan göda en destruktiv form av narcissism?
– Det finns en diagnos som vi kallar programledarsjuka där vi lever i en konstig värld där folk tycker det är spännande för att man är med i tv och där du kan få höra att du är fantastisk av främmande människor. Har man otur så börjar man tro på det där för mycket och tappar förståelsen för att kommunikation handlar om två personer. Kombineras det med sexistiska värderingar så kan det få förödande konsekvenser.

– Samtidigt. Vi kommer alltid vilja ha människor att se upp till, publiken vill ju ha stjärnor.

Men en annan typ av stjärnor?
– Ja, alla som kommer in och blir stjärnor borde kanske gå en sorts värderingskurs.

Tar sig programledarsjukan ett annat uttryck hos män än kvinnor menar du?
– Kvinnor tillåts inte leva ut det på samma sätt, sedan kan inte jag svara på om mitt beteende varit toppen alla gånger. Men jag upplever att vide de tillfällena brukar folk säga till mig direkt. Och så borde det vara gentemot alla.

Hur tror du att TV4:s varumärke har skadats av det här?
– Det är klart att det har skadats. Hur mycket beror helt på vad som sker nu och vilken handlingskraft företagsledningen visar.


FAKTA/ Jenny Strömstedt
Ålder: 45
Familj: Make Niklas Strömstedt, tre barn, bonusbarn och katter.
Uppväxt i: Sollentuna
Bor: Stockholm
Utbildning: Journalisthögskolan i Stockholm.
Karriär i korthet: Började som resarcherpraktikant på Nyhetsmorgon 1993. Har sedan dess varit anställd på TV4 och sagt upp mig tre gånger men alltid kommit tillbaka och är nu frilansmedarbetare.
Tjänar: Jag tar ut en lön på 50 000 - 60 000 i månaden.
Filmtips: "Korparna". Jens Assurs film är inget lyckopiller men otroligt vacker och berättar en universell historia om lojalitet och längtan efter frihet.
Lästips: "Doften av en man", Agneta Pleijel och Åsa Mobergs Livet, som en historiekurs för nyblivna #metoo-aktivister.
Gör på fritiden: Lagar mat, läser och tränar. 
Medievanor: Allt. Jag simmar varje dag i ett hav av nyheter i telefonen och på tv. Samt att jag daligen slåss för rätten att ha papperstidningen kvar hemma.
Oanad talang: Jag kan dreja.
Hissar: Alla fantastiska manliga roliga snälla smarta kollegor som aldrig haft något problem med gränser någonsin.
Dissar: Rötägg som fått hållas.



Dela sidan: