Dela sidan:

"Jag tycker att tjejerna borde ha tagit sitt ansvar och satt dit dem direkt". Två kvinnor diskuterar #metoo under en lunch. Kanske är de mor och dotter. Den äldre berättar hur filmstjärnan Anita Ekberg satte armbågen i magen på sin tafsande medspelare under en filminspelning på 1950-talet, allt medan filmen rullade. Hon frågar sig varför det har behövt ta lång tid för bägaren att rinna över. Jag lyssnar på samtalet i smyg medan jag väntar på Cissi Wallin. För frilansskribenten, komikern och aktivisten tog det fem år att polisanmäla Fredrik Virtanen för våldtäkt. Förundersökningen lades ner. När hon har skrivit om händelsen i efterhand har hennes berättelse ifrågasatts. Inte sällan av kvinnor.

I oktober 2017 reser Cissi Wallin med familjen till New York. Hon sitter på en diner i Tribeca och scrollar igenom nyhetsflödet i mobilen där anklagelserna mot filmproducenten Harvey Weinstein börjar få spridning. Hon läser New York Times granskning. Kvinnornas berättelser gör intryck på henne. Hon förstår någonstans att saker kommer att förändras. Cissi Wallin följer händelseförloppet där Harvey Weinstein till slut sparkas från sitt eget bolag. Där och då börjar hon prata med människor i sin närhet, alltifrån jurister till sin man. Hon tar ett beslut. Måndagen den 16 oktober publicerar hon ett inlägg på Instagram där Fredrik Virtanen namnges som den man hon har anklagat för våldtäkt i flera år.

– Den här personen jobbar kvar. Det är ett maktmissbruk. Mitt mål var inte att få blickarna riktade mot mig och bli det unika offret. Men jag har en priviligierad position, många följare och en viss makt. Jag har blivit äldre och har ett bra liv. Jag kände en skyldighet gentemot andra kvinnor som utsatts av den här mannen, som inte har samma plattform som jag. För deras skull kunde jag inte motivera att hålla tyst.

Har du funderat på att gå ut med hans namn tidigare?
– Ja, men jag har blivit hotad och tystad. Det har varit smutsiga metoder, som i ett filmmanus.

Vem har försökt tysta dig?
– Hans dåvarande juridiska ombud som jobbade på uppdrag av Schibsted* har ringt upp mina arbetsgivare. Det har skett på ett väldigt smart och utstuderat sätt.

Har juristen hört av sig de senaste veckorna?
– Nej, nu ger man väl sig på dem som är lättare att ge sig på. Men jag läste på ganska mycket kring hur det funkar. Enligt min sammanvägda bild är det en liten risk att bli förtalsdömd, delvis på grund av att han är en offentlig person.

Det här är prövat rättsligt. Ändå bedömer du det som en liten risk att bli dömd för förtal?
– Ja, det blir aldrig ett allmänt åtal. Det blir ett mål han måste driva själv.

– Det här var också ett politiskt inlägg. Vi har ett samhälle som sviker kvinnor. Rättsstaten fungerar inte när polisen bara några veckor innan #metoo säger att de inte har resurser att hantera antalet sexualbrott.

Förutom förtalshotet, vad fanns det annars för rädslor hos dig?
– Jag förväntade mig tystnad. Du tror inte att någon ringer upp dig och säger "du är en jävla lögnare", för så funkar det inte. Vetskapen om att kunna bli utesluten, att inte få några uppdrag, eller att folk inte hälsar på en den fanns där. Men det var jag inte rädd för egentligen, eftersom det hände redan förra gången. Jag vet hur anal Stockholms medievärld är. Det är massa ängsliga, elitistiska människor som sitter på Teatergrillen och inte har någon ryggrad.

Oavsett vad Fredrik Virtanen har gjort, tänkte du någon gång på den publicitetsskada som eventuellt kan drabba hans familj, hans fru och barn, innan du skrev hans namn?
–Jag förstår din fråga. Men det har vi fått höra i många år. Självklart tänkte jag på hans barn, men jag kom fram till att den som borde ha tänkt på dem var Fredrik Virtanen själv. Jag tycker självklart jättesynd om hans fru och barn, ingen skuld på dem. Men hur ska jag ta hänsyn till det? Det här är också ett dilemma. Syftet för mig var inte att hämnas. Det handlade om att stoppa ett beteende och namnge honom som en insats för de kvinnor som inte har samma möjligheter.

I ditt första inlägg skrev du just om din position och att du inte var rädd för att förlora jobb längre. Hur mycket handlar det här om positioner, plattformar och makt?
– Det är bara makt. Det handlar inte om sex. Det är därför de här personerna inte ger sig på jämbördiga. De går inte och våldtar sin kvinnliga chef.

Vad ska man göra åt maktstrukturerna i mediebranschen?
– Självrannsakan är nyckeln. Människan är av naturen lat och feg. Den tycker att det är skönt när någon annan gör jobbet. Det är cyniskt, men många mediehus kanske tycker att det räcker med en HBTQ-flagga och fylla tablån med kvinnor. Problemet är att hur mycket jämställdhet exempelvis SVT eller Sveriges Radio än pumpar in i sina policydokument så kommer det alltid att finnas människor som missbrukar makten de sitter på.

– Det här är bara en chefsfråga. Under #metoo säger många chefer förvånat: "varför har de inte kommit till mig?". När jag jobbade på MTG hade vi jättestora problem med sexism. Jag hade makten när jag gick till chefen. Om jag hotades med att få sparken att kunna säga: "då går jag till Resumé". Men praktikanttjejerna har inte den makten.

Hur tycker du att medierna har hanterat namngivningarna?
– Det sker ett paradigmskifte mellan sociala medierna och gammelmedier. Det är klart att de traditionella medierna har en särställning hos den äldre publiken. Men att mitt inlägg där jag outade Fredrik Virtanen har fått fler sidvisningar än vad många stora nyhetssidor får på en dag är också ett tecken på att makten har förflyttats. Det var intressant att se hur tidningarna stod med brallorna nere och inte visste hur skulle hantera pressetiken. Det är bara att titta på hur inkonsekvent Aftonbladet hanterade sin egen rapportering om Fredrik Virtanen.

Vad tror du hade hänt om inte du och Lulu Carter hade outat Fredrik Virtanen respektive Martin Timell?
– Inte lika mycket. Jag vill inte ha någon hjältegloria, men samtidigt visste jag efter mina år i branschen att vi inte hade suttit här i dag om jag inte hade gjort det.

Lulu Carter och Cissi Wallin kände inte varandra innan deras namngivningar. Men efter att den förstnämnde gått ut med ett inlägg där Martin Timell liknades vid Harvey Weinstein kontaktade hon Cissi Wallin och sade: "Nu har jag gjort det här. Vad tänker du göra?".

– Vi gjorde det på var sitt håll och stöttade varandra. Men det var ingen konspiration. När kejsaren blir naken börjar någon leta efter morgonrocken. Jag har pratat om det här i många år, men det är inte många som har lyssnat innan.

Har du agerat i bakgrunden när andra kvinnor gått ut med anklagelser?
– Inte så mycket faktiskt. Men det är många som har hört av sig till mig och berättat att de blivit utsatta av kända personer och i fall de har blivit utsatta av samma man erbjuder jag mig att koppla ihop dem med varandra och kontakta en bra jurist, exempelvis Elisabeth Massi Fritz. Det är vad jag kan göra. Men det är inte så att jag har velat uppvigla någon.

Cissi Wallin ser risker med vilket klimat #metoo har skapat:

– Det finns bra saker med att förövare hängs ut. Men det riskerar att bli en visklek där "en äcklig blick" likställs med ett övergrepp. Jag vill inte förminska upplevelser av objektifiering. Men vi måste hitta ett sätt att förhålla sig till anklagelser och göra skillnad mellan äpplen och päron. I mitt fall finns det ett systematiskt beteende som flera kvinnor, oberoende av varandra, vittnar om. Om någon säger att någon hört att någon annan har hört att den där mannen tog en tjej på rumpan är det en annan sak.

– Jag tycker #deadline med sina relativt få outningar har visat att det kan bli fokus på den stora frågan och inte en hetsjakt på person X. Det visar i stället ett nedtystat problem och hur utbrett det är i mediebranschen.

Vad hade det betytt för dig om du hade kunnat haft de här samtalen med andra utsatta kvinnor innan du själv anmälde?
– Det hade varit en otrolig lättnad. Jag kan inte uppfinna en tidsmaskin, men man kan göra saker som jag hade önskat att andra hade gjort för mig. Jag är inte så arg längre. Det var då och tiden såg ut på ett annat sätt.

Har du varit besviken på rättsväsendet?
– Egentligen inte. Jag hade inte så höga förväntningar eftersom min anmälan kom så sent. Däremot har jag varit besviken på medlöparna som skuldbelagt mig och möjliggjort beteendet. Han har haft en jurist som ringt till TV4:s jurist och försökt snacka ner mig, försökt få bort mig från tv-program som inte har någonting med det här att göra.

Vi sitter på ett café på Götgatsbacken. Södermalms pulsåder. Den plats i Sverige som i belackarnas ögon blivit symbolen för politisk korrekthet och hyckleriet inom det mediala etablissemanget. Här är överrepresentationen av journalister är så påtaglig att statistiken över mediearbetare i stadsdelen blir nyhetsartiklar år efter år. Mediemännen var den första yrkeskategorin i landet som blev föremål för granskning och självrannsakan. Där mediehus efter mediehus nu måste tvätta byken.

Fredrik Virtanens tidigare chef, Jan Helin, var chefredaktör när Cissi Wallins polisanmälan mot Aftonbladetprofilen upprättades.

– Det finns en skev självbild bland oss som jobbar med media att vi är progressiva. Men det finns spår av en grabbig kultur, nedärvd från 1970- och 80-talet, sade Jan Helin till Resumé tidigare i höstas med anledning av anklagelserna mot Fredrik Virtanen.

Cissi Wallin är klädd i svart från topp till tå. Hon har under de senaste veckorna provocerats av att den tystnad hon upplevde bland journalister efter att Fredrik Virtanen hade namngetts. I sociala medier känner hon att människor poserar med sina feministiska åsikter – och samtidigt ler med hennes förövare på bild.

– Jag kan förstå om det är två gamla ex-partners där den ena anklagar den andra och det finns inga andra anklagelser. Jag ifrågasätter inte våld i nära relationer, men där är det svårare för allmänheten att ta ställning. Men det är bisarrt nu när det visar sig att "alla har vetat" att det var han. Det kommer historia efter historia. Alla har lekt charader och ingen har velat se elefanten i rummet.

Vad säger du om mediebranschen, där många har känt till din historia?
– Jag förstår att det inte är enkelt att bara ta avstånd från en människa som man gillar. Det är inte svart och vitt. Det står inte i pannan vem som är kapabel till att våldta. Det finns, till synes, fantastiska människor som också kan vara sexualförbrytare. Det jag inte fattar är hur vissa har utgått från att jag bara har ljugit.

Hur har den här månaden varit för dig?
– Ganska mycket såsom jag förväntade mig. Jag är inte 22 längre och chockas inte över att hamna i stormar, i teorin. Men man kan inte förbereda sig emotionellt. Där är det en chock. Med det sagt har det varit ganska positivt. Jag tycker att debattklimatet har förändrats på fem år. Det finns en annan samtalston när det kommer till sexualbrott. Men det ligger en envis kamp bakom. För bara fem år sedan när jag berättade om det här så började andra feminister skuldbelägga mig med orden "Du följde ju med honom hem".

Kulturhuset förra helgen. Cissi Wallin deltar i debattserien "Battle of Ideas" där #metoo avhandlas under en och en halv timme. I panelen sitter bland annat den norske journalisten och författaren Marte Michelet som kritiserat uthängningarna på sociala medier i Aftonbladet, men också den brittiske sociologen Jan Macavarish som lägger skuld på de kvinnliga offren, att kvinnor måste ta ansvar för att inte bli utsatta. Under åren då Cissi Wallin burit på sin berättelse har hon sett sig själv som ett "dåligt offer". Hon är inte frikyrklig eller frigid, utan har haft perioder med mycket alkohol och ett utsvävande leverne.

– När du blir våldtagen måste du tyvärr oftast välja att acceptera, lägga det i en låda och förtränga. Men jag ser den här personen överallt. Ser honom skriva sina fina feministiska krönikor.

Hur tycker du att tonen i sociala medier har varit under #metoo, mot de män som anklagas?
– Jag uppmanar alla som hör av sig till mig och vill att jag ska outa den som förgripit sig på dem att ta saken i egna händer. Jag kan stötta dem, men det blir bara fel. Du måste äga din berättelse. För annars bekräftar vi den kritik som finns; att det är en häxjakt och en visklek. Jag tycker inte heller att det ska finnas en folkdomstol, men många av de som förnumstigt viftar med pressetiken har inte varit utsatta för övergrepp.

Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg problematiserade i en krönika att männen som outas inte kan få sin sak prövad i domstol eftersom brotten är preskriberade. Hur ser du på det?
– För det första tycker jag att preskriptionstiden måste höjas från 10 år. För det andra: om det är män med stora plattformar så har de all möjlighet att försvara sig. I Fredrik Virtanens fall har fått utrymme att ge sin version ett antal gånger, förvisso med kritiska frågor. Men i vissa fall har de inte ringt upp mig.

Hur ser du på journalister som jobbar på mediehus där de lyder under de pressetiska reglerna, går hem, lägger pressetiken på hyllan och hänger ut förövare i sociala medier?
– Vi är människor och många som har gjort det är drabbade själva eller har vänner som blivit drabbade. Det här är ett uttryck för frustration. De som har delat min uthängning av Fredrik Virtanen, som kan ses som ett snedsteg från pressetiken, är medmänniskor.

De senaste åren har medierna debatterat näthatet och gjort flera initiativ för att bekämpa det. Finns det en risk att #metoo blir en backlash för den kampen?
– Det finns en baksida med allting och klimatet kan så klart bli hårdare. Men jag tycker att vi måste hitta ett förhållningssätt så att jag vet vad jag ska göra när min bästa vän blir anklagad för sexualbrott. Vi måste börja prata. I jobbiga stunder så hårdnar klimatet eftersom folk känner en massa saker som pyser ut.

– Jag tycker att det är hyckleriet som man ska bekämpa. Om man lägger upp en bild på sociala medier med symbolen "Vi gillar olika" och är ett rövhål i den verkliga världen då spelar den där handen ingen roll.

Anta att jag är chef och har en anställd som anklagas för ett sexualbrott som ligger flera år tillbaka i tiden och det finns ingen polisanmälan eller förundersökningen är nedlagd. Vad gör jag då?
– Jag är inte retoriker, men jag skulle kunna skriva en punktlista till Aftonbladet ledning hur de borde ha agerat. I stället sade Sofia Olsson Olsén (Aftonbladets publisher reds anm.) i direktsändning (i SVT Aktuellt den 19 oktober) att det var oansvarigt av mig att outa honom. Hon lade skulden på mig och sa att jag borde ha gått direkt till henne. Enligt mig har de gjort alla fel i sin krishantering. Det var otroligt kränkande att höra Aftonbladets chefredaktör i Aktuellt. Hon borde ha kommit till mig.

Vad skulle de ha gjort?
– De borde tydligt ha deklarerat att de tar det här på största allvar, inte skuldbelagt mig och säga att det är prövat rättsligt. Det är inte prövat, det är en nedlagd förundersökning där ord stod mot ord. Det finns ingen sanning i det. Jag förstår att det är jobbigt att agera, det går inte bara att ge människor sparken. Men det man kan kommunicera utåt är att visa förståelse och vara självkritisk. De borde också ha skickat Fredrik Virtanen på rehabilitering då han uppenbarligen hade alkoholproblem.

När Cissi Wallin publicerade inlägget på Instagram visste hon inte hur det skulle påverka hennes karriär. I dag är det inte sorgen som ligger bakom hennes svarta kläder. På kvällen efter vårt möte ska hon och poddkollegan Clara Henry leda "Värvets" jubileumsshow på Cirkus. Så här snart sex veckor efter hennes Instagraminlägg får Cissi Wallin mer erbjudanden än någonsin. Telefonsamtal om bokkontrakt, filmmanus och egna tv-program.

– Jag vill sitta still i båten, inte framstå som att jag parasiterar på den här upplevelsen. Det var därför jag inte ville vara med i #metoo-boken även fast jag tycker om Alexandra Pascalidou. Jag tyckte det var för tidigt och förstod inte riktigt syftet med att släppa en bok just nu, allt finns ju redan på nätet. Jag kommer förmodligen att skriva en bok någon gång, men den kanske inte bara kommer att handla om #metoo.

Anser du att #metoo har skapat en bättre offentlig debatt kring de här frågorna?
– Både och. Det finns en risk att det blir en inflation och urvattning, att uppropen handlar om något annat än sexism. Vi måste skilja på idioti, bufflighet och folk som inte kan föra sig socialt från rena övergrepp och solklar objektifiering.

#metoo, debatt och sedan upprop i bransch efter bransch. Cissi Wallin tycker att det finns en okunskap kring hur man anmäler sexualbrott. Men också en emotionell dimension där många offer är rädda för att bli misstrodda när de går ut med sin berättelse. Med initiativet och plattformen "Min upprättelse" vill Cissi Wallin och pr-konsulten Elcim Yilmaz hjälpa utsatta kvinnor. Hon har också fått hjälp med att ta ett större grepp kring problematiken och fånga in flera grupper av kvinnor. Min Upprättelse har teamat upp med tre organisationer som de ger pengar till.

• Make Equal med grundaren och jämlikhetsexperten Ida Östensson.
• Tre ska bli noll som retorikexperten Elaine Eksvärd instiftat för att stoppa sexuella övergrepp mot barn
• Föreningen Storasyster som vänder sig till kvinnor som har utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp.

Förutom att sprida information kommer organisationen även att arbeta med opinionsbildning och upprätta en stiftelse. "Min upprättelse" har bland annat fått finansiering av tv-producenten Henrik Bastin, "en ganska bra summa". Även byrån The Amazing Society har bidragit med pengar. Nästa vecka planerar organisationen att gå ut i ett pressmeddelande och jaga nya investerare.

– Vi kommer att rikta oss till mäktiga personer, framförallt män och säga: "Vi fattar att den här frågan är viktig för dig, men du kanske inte har tid för du är inte berörd. Men vi vill ha dina pengar".

Men ni kommer inte uppmana folk att outa förövare i sociala medier?
– Jo, om de vill det. Men det här handlar om att hjälpa offer berätta sin historia och upprätta en anmälan. Det kan vara alltifrån att berätta för en polis, att berätta för en kompis till att göra ett inlägg på Instagram. Men vi kan inte uppmana folk att göra något olagligt, även om jag gjorde det själv. Målet är ett fungerande rättsväsende och en kultur där vi skyddar offer, inte förövare.

Hur kan den här diskursen påverka förutsättningarna för en samtyckeslag?
– Jättemycket. Men det krävs att det blir mer än hashtags och delningar. Jag fattar att folk inte orkar göra jobbet. Men med Min upprättelse kommer vi att driva det här vidare. Jag tror vi kommer att få en samtyckeslagstiftning ganska snart.

 

 

***

FAKTA/ Cissi Wallin
Ålder: 32 år
Familj: Gift med Linus, mamma till Helmer snart 3 år
Uppväxt i: Uddevalla
Bor: Vid Medis på Södermalm
Utbildning: Knappt gått ur gymnasiet Karriär i korthet: Brokigt cv, allt från skådis i Guldbaggebelönad film till egna radioprogram i P3 och Radio1. Kolumnist i Metro sedan över ett decennium, driver humor och samtidssartirshowen "PK-klubben" med Clara Henry och jobbar nu med sajten och stiftelsen "Min upprättelse"
Tjänar: 387 100 kronor (fastställd förvärvsinkomst 2016)
Filmtips: Kollar aldrig på film, är småbarnsförälder
Lästips: Magasinet Filter och allt från Lisa Magnusson
Gör på fritiden: "Sover, lagar mat, är allmänt skittråkig.
Medievanor: "P1 morgon, läser SvD och DN i mobilen, sen kolla insta och fejjan såklart. Brukar läsa Huffington Post varje dag också. Och Resumé när jag själv är med."
Oanad talang: Kan sjunga bra
Hissar: Äkthet och ryggrad
Dissar: Beröringsskräck och tystnadskultur

Fredrik Virtanen: Varken drogat eller våldtagit någon

Fredrik Virtanen har i en intervju med Aftonbladet bemött de anklagelser om våldtäkt och sexuella trakasserier som riktats mot honom. Han menar att han under den aktuella perioden hade problem med missbruk men att han varken våldtagit eller drogat någon.
– Det var Cissi Wallin som anklagade mig för våldtäkt. Hon anklagade mig redan för många år sedan och jag har hela tiden nekat till det och jag är oskyldig till det, säger han till tidningen.

Anser du dig ha blivit oskyldig anklagad och uthängd i media?

– Ja, det gör jag. Jag tycker det är hemskt att det rått lynchjustis på internet. Vi har ett rättsväsende i landet som bör hantera frågor om brott. Jag tycker inte man ska hänga ut personer på sociala medier i drev. Den som anklagas kan omöjligen försvara sig, säger han till Aftonbladet.

*Resumé har sökt juristen som arbetade för Aftonbladets räkning och ska ha ringt upp Cissi Wallins arbetsgivare i samband med att polisanmälan mot Fredrik Virtanen upprättades, utan framgång.


Dela sidan: