Dela sidan:

Staffan Heimersons petning från Aftonbladet för att han haft fel åsikt på ett enda område, har debatterats på många håll. Aftonbladets krav på rätt åsikt i åsiktskorridoren belyser än en gång den fundamentalistiska hållning som råder i Sverige där alla  ska sjunga samma stämma i samma kör. Falsksångare åker ut. Detta har jag själv fått känna på då jag för ett år sedan inte avskedades från Aftonbladet för mina åsikters skull, utan bara tyst och utan rubriker försattes i disposition på ett slags mammutarnas begravningsplats i tidningen.

Det finns aspekter med Staffan som ingen tagit upp. Staffan gick kanske över gränsen denna gång, men det är inte olagligt att ha annorlunda åsikter, det var också hans uppdrag som krönikör. Vad tidningen glömmer är att den gjort sig av med en av Sveriges absolut mest erfarna journalister. Ingen annan svensk journalist har så lång aktiv utrikespolitisk erfarenhet, nära 60 år. Ingen annan har rest så mycket, bevakat så många krig och konflikter. Hans höga ålder brukar leda till tillmälen som ”stelnad gubbe” och ”dinosaurie” då han i själva verket är piggare, mer mentalt och fysiskt rörlig och mer nyfiken på världen än de samlade skäggen på Södermalm.

Få av de politiskt korrekta krönikörerna i media i dag vaknar med samma iver som Staffan varje morgon. Få följer utländska media lika nyhets- och kunskapstörstande. Han sneglar inte oroligt mot åsiktskörens dirigent, för att få veta vilken åsikt som gäller i dag, utan bildar sin egen uppfattning. Han har under många år haft ett starkt engagemang i många samhällsfrågor,  inte minst i flyktingfrågan där han varit mer radikal än Aftonbladet.

I debatten lyser ännu ett drag i den svenska kulturen, åldersdiskrimineringen, i synnerhet mot äldre män, som yngre kvinnliga krönikörer hämningslöst och under allmänna applåder kan stämpla som ”gubbslem”,  ”reliker” medan ingen manlig krönikör skulle våga kalla en kvinnlig kollega för ”torrkärring” . Eller beskylla henne för att vara för ung och oerfaren. Då kallas det härskarteknik, men då den utövas av den unga generationen betraktas det som rapp debatteknik.

Staffan kommer säkert att hitta en ny plattform, för i motsats till så många yngre krönikörers tomma åsiktspåsar, har Staffan ett rikt liv att ösa ur.


Dela sidan: