Dela sidan:

Precis som många andra branscher lider vår av brist på mångfald. Självklart är det inget som görs medvetet och jag tror inte att det handlar om illvilja. Flera av oss strävar åt samma håll och vill skapa en förändring – men jag saknar ett jävlar anamma.

Jag har funderat, diskuterat och till och med försvarat branschen. Men gång på gång blir jag besviken och kan inte längre skylla på okunskap. Det handlar snarare om arrogans och lathet. För ni verkar ju inte vilja bry er. Inte bry er om de röster som höjs, inte bry er om de med tolkningsföreträde, inte bry er om konsekvenserna av att alla i arbetsgruppen är stöpta i samma form. Med lantställen i skärgården, villa i Bromma och en DN-prenumeration.

Branschen har pratat om vilka som syns och inte syns i svensk reklam. Det har startats initiativ som Sthlm Open. Men det krävs ännu mer. Än idag skapas kommunikation som direkt exkluderar vissa grupper och alltför ofta är det människor med utomnordisk bakgrund. Människor som heter Pablo, Fatemeh eller som jag, Canan.

Först när ni börjar tar ert ansvar kring vilken typ av kommunikation ni skapar, vilka skämt ni drar på Guldäggsscenen och framför allt vilken typ av person ni rekryterar, kommer ni att kunna skapa relevant kommunikation för hela Sverige. Först då kommer alla att skratta åt era skämt på Guldäggsgalan och först då kanske jag slipper frågor från seniora kreatörer i reklambranschen om varför jag dricker alkohol fast jag inte äter fläsk.

Sedan följer också att ägandet behöver förändras i branschen för att det ska till en förändring på djupet, men det tar vi en annan gång.

Canan Yasar
Creative director på Obeya PR


Dela sidan: