Dela sidan:

Allsvenska gräsmattor fryser till is, läktare gapar tomma och tatuerade svenska fotbollsspelare firar semester i Miami, Dubai eller Thailand. Fotbollssverige har gått i dvala till skillnad från de större ligorna på kontinenten. I vintermörkret sitter den hårt arbetande Expressenreportern Daniel "Disco" Kristoffersson framåtlutad över sitt skrivbord med telefonen framför sig. Inkorgen är fylld till bredden med tips på spelare som ska byta klubbar. Kim Källström slutar, IFK Norrköping värvar Jordan Larsson och den allsvenska skyttekungen Magnus Eriksson försvinner till USA – bara tre av avslöjandena som "Disco" har kommit med i vinter. Vem vet vem som kommer att bli hans nästa bomb?

Silly season är ett växande fenomen inom svensk fotbollsjournalistik. Från den avslutande omgången av Allsvenskan i november fram tills att möjligheten för svenska klubbar att värva spelare försvinner den 31 januari har fotbollsreportrarna siktet inställt på transfermarknaden. Med Malmö FF:s och Östersunds FK:s framgångar i de europeiska cuperna har mer pengar pumpats in i svensk fotboll på senare år och klubbarna har fått större muskler att värva spelare för. Parallellt ges internationella övergångar och rykten större utrymme i kvällstidningarna. När de europeiska transferfönstren stänger lockar tv-format som "Deadline day" och "silly-bloggar" storpublik. Samtidigt talar kritikerna om att floden av internationella rewrites knuffar ut den granskande journalistiken och att redaktionerna glömmer källkritiken i jakten på klick. Daniel Kristoffersson började arbeta på Expressen under en tid där man kunde hålla på en transfernyhet till nästa dags papperstidning. Han har arbetat sig igenom värvningsvintrar, stått och huttrat längs frusna konstgräsplaner och gått på upptaktsträffar i nära tio års tid. De tillsynes monotona cyklerna till trots – "Disco" älskar silly season.

– Jag har väldigt hängivna läsare där man får mycket reaktioner. För mig blir det som ett rus. Jag har aldrig tagit några droger. Men det blir en kick som lämnar dig orolig om du inte har haft några nyheter på några dagar. Det är därför jag lämnar nyheter från semestern. Jag måste stilla behovet och döva rastlösheten. Det kanske låter sjukt, men det är så roligt.

Blir det fler obekräftade rykten i nyhetsspalterna?
– Ja så är det, men där måste man också välja. Får man höra att en klubb är intresserad av en spelare och skriver om intresset utan att övergången blir av så är läsarna tillräckligt smarta för att förstå att det bara handlar om rykten. Som fotbollsjournalist måste man lära sig att läsa av i fall någon bara läcker information för att skapa ett intresse för en viss spelare. Skriver du för många artiklar av den typen så riskerar du att tappa i trovärdighet.

Den gångna veckan har Daniel Kristoffersson varit nere i Abu Dhabi på den årliga januariturnén med svenska landslaget. Han är där för att knyta kontakter med de unga talanger som mycket väl kan komma att bli återkommande inslag i framtida landskamper. Det är en liten skara svenska journalister med Fotbollskanalens Olof Lundh, Frida Nordstrand från TV4, SVT:s Jane Björck och Aftonbladets Fredrik Jönsson på plats i en miljö där landslaget är öppnare än i vanliga fall. Med tidsskillnaden får han tre timmar extra att jaga fram nyheter i Förenade Arabemiraten.

– Det kommer att bli väldigt hektiskt de närmaste veckorna. Det kommer att komma en och annan bomb. Det är många klubbar som behöver fylla trupperna, ett och annat proffs kommer sannolikt att återvända till allsvenskan. Då är det extra viktigt för mig att alltid ha telefonen med.

Vad är en bomb?
– En oväntad övergång som det inte har spekulerats om innan. En nyhet som får stort genomslag och citeras i många svenska medier, helst även internationellt.

I hälsingska Bergsjö där Daniel Kristoffersson växte upp var fotbollen nummer ett. Han fostrades i sporten och snacket. Följde Tomas Brolins resa från Näsviken, via GIF Sundsvall till IFK Norrköping, landslaget och italienska proffslivet. Han håller fortfarande ett öga på det blåa laget i Sundsvall, men ser debatten om lagsympatier bland fotbollsjournalister som mer eller mindre död.

– Alla sportjournalister som jobbar med fotboll är uppväxta med ett lag. Det är bara löjligt att säga något annat. Har du inget lag är du inte tillräckligt intresserad för att bli bra. Är man en driven reporter och vill avslöja nyheter om olika lag så kommer aldrig dina lagsympatier att stå över din yrkesroll.

Daniel Kristoffersson ville skriva, men hade inte tillräckliga betyg för journalistlinjen. Han läste i stället information- och pr-linjen på Mittuniversitetet i Sundsvall, med journalistiken som baktanke. Han fick en praktikplats på Sundsvalls Tidnings sportredaktion och bevakade allt från hästhoppning och slalom till ett derby i division fem. Men det blev inget vikariat på tidningen. Mitt i besvikelsen fick han ett samtal med erbjudandet att hoppa in nio dagar på Expressen. Arbetstiderna var från tre på dagen till ett på natten. Han satt kvar till tre på nätterna, tog bussen hem till min farmor och farfar i Jakobsberg, sov några timmar och åkte in till redaktionen igen. Han såg det som en chans som bara kommer en gång i livet.

Daniel Kristofferssons första artikel i Expressen blev också hans första scoop. AIK skulle möta Helsingborg i september. Reportern hade under tiden på Sundsvalls Tidning haft kontakt med Helsingborgs back Fredrik Björck som hade ett förflutet i AIK. Spelaren hade berättat att han haft livvaktsskydd i samband med övergången. Reportern gick fram till nyhetschefen i samband med att backen skulle möta sin gamla klubb på Råsunda. Det blev tre sidor i papperstidningen med rubriken "Han skyddades av livvakter". Daniel Kristoffersson sparade artiklarna. Precis som med andra stora avslöjanden hamnade artikeln i en klippbok i familjehemmet och han skapade en vana av att höra av sig till föräldrarna om han hade en bra grej i tidningen. Expressen förlängde hans kontrakt med två veckor, sedan ytterligare tre månader och en månad till innan han fick fast anställning. Förutom en period som Londonkorrespondent 2012-2013 har Allsvenskan varit Daniel Kristofferssons hemmaplan.

– Jag tycker om att skapa relationer med folk runt klubbarna. Att gå på träningar, surra med folk och kunna vara där det händer. Det var häftigt att bevaka Premier League, men det blev en väldig distans mellan spelarna och medierna. Det blir mycket krönikor och det är svårt att få intervjuer när klubbarna stoppar spelarna. Jag hade lite flyt eftersom det här var en tid på Alexander Kačaniklić slog igenom, Jonas Olsson var stekhet och Sebastian Larsson en etablerad stjärna. Annars var det helt stängt.

En händelse som visar hur det kunde se ut var när han skulle göra en intervju med Martin Olsson som då spelade i Norwich tillsammans med Johan Elmander. Svaret från klubbens presschef var tydligt: "Nej, du ska inte träffa honom. Han gör inga intervjuer":

– Jag fick messa Martin och vi gömde oss på en parkeringsplats för att göra intervjun. Samma sak med Alexander Kačaniklić som då spelade i Fulham. Vi fick smita in bakom en trapp på The Hawthorns och göra en intervju när han hade avgjort mot West Bromwich. Jag bad en kille som gick förbi att ta en bild på oss när jag gjorde intervjun.



Det blev en slitsam tid i London där han i princip arbetade dygnet runt. Artiklar om Premier League värvades med turerna kring Julian Assange och jakt på Chris O'Neill. Därtill besökte han 22 länder i tjänsten, under ett år. Hemma i Sverige hade Anders Nettelbladt tagit över som sportchef på Expressen. Nu skulle Daniel Kristoffersson byggas som nyhetsjägare i stället för krönikör.

– Jag förstod att det var Allsvenskan som var grejen. Jag tycker så klart att det är roligt att skriva krönikor, men det är nyhetsjakten som är min grej. Med den mängd sportjournalistik som finns så måste du sticka ut för att nå igenom bruset. Antingen är du stilist som Simon Bank, Noa Bachner eller Johan Orrenius eller så har du en annan spetskompetens. Jag bestämde mig för att jag ska vara först med nyheter.

– Sedan är jag inte den bästa stilisten utan hittade min nisch som nyhetsjägare. Jag började på Expressen i samma veva som Johan Orrenius (i dag Offsides chefredaktör reds. anm.) Han hade en intervjuserie och när jag läste hans intervju med den dopade cyklisten Niklas Axelsson så minns jag att jag undrade vad jag gjorde på Expressen. Men sen insåg jag att det inte var just stilistiken som var min grej.

Den 18 november 2016. Daniel Kristoffersson har fått reda på att Malmö FF ska sparka tränaren Allan Kuhn trots att han fört klubben till SM-guld. Han ska in i Expressens tv-studio och avslöja nyheten när han får reda på att tränarkollegan Nanne Bergstrand får lämna Hammarby. Han springer till redaktören och säger att den sistnämnda nyheten måste toppa sändningen. Några timmar senare breakar han på sin blogg att Allan Kuhn får sparken av mästarklubben. Ett händelselopp som illustrerar hur Silly season kan fungera. Daniel Kristoffersson försöker att vara ärlig, ibland räcker det inte att säga vad man ska skriva.

– Jag har blivit utskälld flera gånger. Men man måste förklara hur man jobbar. Jag minns när Andreas Alm fick sparken från AIK för snart två år sedan. Då fick jag en ganska bra skrapa för vad jag hade skrivit i en krönika. Jag har blivit utskälld av Bosse Andersson (Djurgårdens sportchef reds. anm) ganska många gånger och även andra sportchefer med. Men det handlar ju om att de inte vill att vi ska skriva. I slutändan förstår de att jag bara gör mitt jobb.



Han har etablerat sitt nätverk successivt. Genom att besöka träningar regelbundet och snacka med spelare och folk kring klubbarna under många år har han blivit accepterad och fått trovärdighet bland fotbollsfolket. I dag får Daniel Kristoffersson ett stort inflöde av tips. Han kan sålla och behöver inte vara desperat. Under silly season är det många affärer som sys ihop i december och offentliggörs i januari. Under julen 2014 blev landslagsmittfältaren Emil Forsberg klar för Red Bull Leipzig. Daniel Kristoffersson fick avvika från julaftonsmiddagen med svärföräldrarna och stänga in sig på ett rum i en och en halv timme. Under december till februari ser han till att datorn alltid är fulladdad, att det finns uppkoppling var han än befinner sig och att telefonen är laddad.

– Det är inte att man är populär hemma under de här månaderna. Man har alltid ögonen på telefonen och går ifrån många middagar för att skriva. Just julen kan bli extra känslig.

Hur tror du att en allsvensk sportchef reagerar när Daniel Kristoffersson är i andra sidan luren?
– Då tror de nog att någonting är på gång. Oftast svarar de ärligt eftersom de vet att jag kommer att skriva i alla fall. Vissa lägger bara locket på.

Hur ser din kontakt med agenter nu?
– I och med att spelarna har blivit svårare att nå behöver man ibland gå via agenten för att nå honom eller att spelaren vill att agenten sköter snacket. Många spelare, framför allt i allsvenskan och de som varit med ett tag, kan man ha direktkontakt med. Men långt ifrån alla. Det speglar någonstans samhällsutvecklingen i stort. Spelarna som kommer fram nu har inte sällan ett enormt självförtroende och kanske tror att de är bättre än vad de är. I hockeyn finns det en helt annan tillgänglighet.

– För tre år sedan kunde jag inte ringa 60 procent av landslagsspelarna, trots att de var mindre stjärnor än många i Ishockeylandslaget.

Hur stor bedömer du risken att agenterna använder dig för att spela deras spel?
– Man måste lära sig att se vilka det kan vara vettigt att ha kontakt med och vilka som inte är det. Det är svårt om man är ny, men man måste lära sig vilka som försöker utnyttja en. Man får räkna med att vissa vill påverka intresset för deras spelare. Så är det oavsett vilken journalistisk genre du än jobbar inom. Det får inte bli så att man går någons ärenden och det gäller att lära sig spelet och sortera.

Vilken är din största journalistiska blunder när det kommer till övergångar?
– Det var när Teteh Bangura var stekhet och skulle säljas från AIK. Jag var på semester på Gotland och fick tips om att det var tyska Schalke04 som ville köpa och fick det bekräftat från två källor. Jag mejlade in en artikel om att försäljningen var nära. Saken är den att det här var den 22 juli 2011, samma dag som Utöya. Jag slog upp tidningen nästa dag och såg rubriken "Teteh Bangura klar för Schalke04 – säljs för 40 miljoner". Han var inte helt klar och vi drog på det lite för hårt. Några dagar senare såldes han till Bursaspor. Men när jag pratade med AIK:s dåvarande sportchef Jens T Andersson i efterhand har jag förstått att en försäljning till Tyskland var ni princip klar, men det var surt och man mådde lite dåligt när han gick till Bursaspor.


I sommar gör Daniel Kristoffersson sitt tredje VM i fotboll som reporter för Expressen. Mästerskapet i Ryssland blir hans första med Sverige på plan. Han är där som nyhetsjägare. Vill vara först med startelvorna, avslöja landslagsspelarnas nästa klubbadresser och eventuella skador när han tar rygg på svenska landslaget.

Är det ett annat sätt att jobba för dig när det handlar om landslaget?
– Under Zlatans tid i landslaget var det väldigt slutet. Jag har bevakat honom i Milan och PSG. Han har också förändrats. När han var i Milan hade vi bra kontakt och han stannade och pratade med oss efter varje match. I PSG var det nästan samma sak. Nu ger han knappt några intervjuer. Han har ett otroligt inflytande över spelarna så hans vara eller icke vara påverkar mycket. Det är bara att kolla på Erik Hamrén. Han byggde hela sin förbundskaptenskarriär på Zlatan. Han fick göra som han ville.

Vad har det skett för förändring sedan Janne Andersson tillträdde som förbundskapten?
– Det är fantastiskt annorlunda. Det är så öppet nu så det finns inte. Det fanns en aversion gentemot medierna som började redan med Patrik Andersson och Henke Larsson som Zlatan Ibrahimovic tog vidare. Den kulturen har i mångt och mycket försvunnit med Janne.

Hur påverkar det ditt jobb om Zlatan kommer tillbaka till VM?
– Det skulle förstås bli roligare, men landslaget skulle självfallet bli mer svåråtkomligt igen. Men jag tror inte han kommer att spela VM. Det finns inte en chans.

Är fotbollsfolket bra på att förstå hur medierna funkar?
– En del förstår, andra kommer aldrig att förstå. Erik Hamrén var förbundskapten i sju år utan att förstå hur medierna fungerar. Trots att landslagets presschef Hans Hultman försökte lära honom så fattade han inte.

Vad handlar det om för missförstånd?
– Han förstår inte rapporteringen. Att det kan bli en rubrik om man säger en grej. Han hade noll förståelse för hur det funkar. Det var både fascinerade och sorgligt. Jag tror att Erik Hamrén i sig är en väldigt sympatisk person, men han var genomgående grinig mot medierna. Han var också väldigt känslig. Läste varenda stavelse. Om du påverkas av vad medierna skriver på det sätt som han gjorde så påverkar det spelarna också.

***
Inom svensk fotboll går Daniel Kristoffersson under namnet Disco. Smeknamnet kommer ifrån när han var i sena tonåren och spelade fotboll i Sundsvallslaget Kovlands IF. Under en blöt lagfest på nattklubben Oscar dansade Daniel Kristoffersson frenetiskt i lyckan över att komma in. Under träningen två dagar senare började lagets materialförvaltare att kalla honom för Disco-Danne. Bildbyråns vd Nils Jakobsson som då arbetade åt Sundsvalls Tidning som fotograf tog med sig smeknamnet till redaktionerna. Sedan dess är han Disco och han gillar det.

***
FAKTA/Daniel Kristoffersson
Ålder:
35 år
Familj: Frun Sanna
Uppväxt i: I Bergsjö och Sundsvall
Bor: På Södermalm
Utbildning: Informations och PR-programmet vid Mittuniversitetet.
Karriär i korthet: Började som praktikant på Sundsvalls Tidning vintern 2005. Har varit på Expressen sedan september 2006. Fotbollsreporter sedan 2008.
Tjänar: Drygt 600 000 kronor per år.
Filmtips: "The Talented Mister Ripley"
Lästips: Allt med Håkan Nesser
Gör på fritiden: Fiskar och reser.
Medievanor: Expressen, Aftonbladet och Sundsvalls Tidning. Twitter, Instagram och Facebook.
Oanad talang: Spelat i Elitserien i Badminton.
Hissar: Allsvenskan.
Dissar: Människor utan humor.

***
För att koppla av reser Daniel Kristoffersson med sin fru – och fiskar gädda.

***
Daniel Kristoffersson rankar sina största bomber i karriären:

1) Zlatan stannar i Manchester United
2) Kim Källström slutar med fotboll
3) Allan Kuhn sparkas – Magnus Pehrsson tar över



Dela sidan: