Dela sidan:

Maja Siösteen lyfte upp ytterligare ett foto på en svensk näringslivsprofil. Mannen hade djupa vikar långt upp i den höga pannan, bakåtstruket hår. Hon vände på fotot och läste en handskriven textrad: Stefan Persson, verkställande direktör, Hennes & Mauritz. Presskonferens, maj 1996. Hon sökte upp rätt mapp i Bonniers arkiv för Dagens Industri och stuvade ner kopian bland de många andra foton som föreställde samma man. Sedan repeterade hon sysslan, tills högen av nytagna bilder hade krympt något och timmarna rusat.

Så såg en av många lördagar ut i Maja Siösteens uppväxt, när hon följde med mamma till redaktionen på Bonnierskrapan för att jobba extra. Med tiden behövde hon inte vända på kopiorna längre. Snart hade hon själv ett eget litet arkiv i huvudet. Och det skulle komma att bli användbart längre fram när hon klev över tröskeln till redaktionen på Veckans Affärer.

På ett liknande sätt skulle hon senare i karriären använda Guldägget som ett sätt att lära sig reklambranschen, för att sedan vara ordentligt redo för klivet över till de tävlandes sida.

 

Eftermiddagsmörkret sänker sig över Barnhusviken, som skiljer Vasastan från Kungsholmen. Maja Siösteen söker sig längst ut i ett av Bonnier Konsthalls rundade hörn med heltäckande fönster, mot ett svartfärgat bord med matchande stolar.

Nord DDB:s pentry på åttonde våningen är stilla, frånsett en arbetsgrupp som jobbar på en pitch, en hund som lufsar omkring mellan borden samt en och annan medarbetare som gör i ordning eftermiddagsfika.

– Här kommer en av typ fem byråhundar, säger Maja Siösteen och erkänner viss hundrädsla när den dyker upp för att hälsa.

Det är fortfarande någon vecka kvar innan hon helt lämnar de sju åren som Guldäggsgeneral på Komm bakom sig, och börjar på sin nya tjänst som chef för den dagliga driften på DDB, vid sidan om Tove Langseth. En byrå som just har bytt namn i samband med att de nordiska kontoren integreras. Skiftet präntas in i medarbetarnas hornhinnor genom påträngande intern kommunikation: I princip alla DDB-loggor på kontoret har klistrats över med nya tillägget "Nord".

– Det kom väldigt lägligt. Det känns bättre att kliva på i början av en resa, istället för att hoppa på längs vägen, säger Maja Siösteen.

Hon minns med värme "karriärstarten" på Di, och hur arkivjobbet sedan ledde till en period på barnutgåvan Barnens Industri. Där tog hon sig ett steg närmare ovan nämnda Stefan Persson och ställde honom rejält mot väggen i en intervju: "Varför har inte H&M sportkläder i sortimentet"? Ett år senare dök det upp i kedjans butiker.

– Jag vill fortfarande hävda att det var min förtjänst, säger Maja Siösteen och skrattar.

Idén om att bli journalist höll sig kvar ungefär fram till gymnasieåren, där medie- och kommunikationsprogrammet förde henne rakt i famnen på marknadsföring och reklam. Hon spelade samtidigt fotboll på högsta nivå, i allsvenska Djurgården. En karriär, som trots den höga klassen, inte riktigt betalade sig. Hon såg frustrerat på när brodern som spelade ett snäpp lägre i divisionssystemet skodde sig på en skälig lön, medan hennes egen inte gjorde något avtryck på lönekontot. Men en dag hittade hon ett sätt att mjölka talangen.

– College i USA är svindyrt. En spelare i mitt lag hade varit i USA med stipendium, och då väcktes tanken att kombinera fotboll och studier. Jag lyckades få ett stipendium genom fotbollen och kunde på så sätt förvandla mina framgångar till ett värde i pengar. Di gjorde ett reportage om min resa till USA och värderade stipendiet till över 2,4 miljoner. Jag bröt armen i första matchen och spelade gipsad hela första säsongen. Men jag blev kvar i fyra år och läste ekonomi, reklam samt marknadsföring.

USA-traditionen att lyfta de som är extra duktiga passade plikttrogna Maja Siösteen bra, som många gånger prisats för att hon aldrig missat en träning i klubblaget. Till exempel kunde studenterna som mest få tre symboliska band runt halsen vid examen beroende på sina betyg, som ett kvitto på att de har gjort extra bra ifrån sig. Hon fick alla tre.

Maja Siösteen lämnade staterna 2008 med stort självförtroende, och hade siktet inställt på att hitta drömjobbet som marknadschef på momangen. Men finanskrisen grusade den något djärva idén. Hon fick nöja sig med att göra en kort återkomst i den hemmavana redaktionsmiljön på Di och sedan gå vidare till att driva event som projektledare på Veckans Affärer.

– Vi jobbade med många stora namn i näringslivet, som Petter Stordalen till exempel. Då var jag glad över alla lördagar i Di-arkivet. Jag hade ju stenkoll på vilka alla var.

Tidningen var då sponsor till Guldägget, och Maja Siösteen hade sporadisk kontakt med dåvarande guldäggsgeneralen Digge Zetterberg Odh. När branschtidningarna så basunerade ut att hon skulle lämna tjänsten, såg Maja Siösteen en chans till ett steg in i branschen. Hon ringde upp vd:n Jessica Bjurström, som fattade tycke för aspirantens profil och tillsatte henne.

Meningen var att hon skulle kliva över till byråsidan efter två lärorika år. Men i slutändan blev det hela sju.

– Första året var jag helt rookie, och hade inte alls koll på reklambranschen. Guldägget firade dessutom 50 år, och det pratades historia och nostalgi. Jag fick verkligen plugga på. På sätt och vis var det en fördel att kliva in med blankt papper, för jag var inte alls färgad, utan kunde förhålla mig helt objektivt till alla byråer och kreatörer. Till exempel när jag skulle tillsätta juryn.

I likhet med arkivet på Di studerade hon genom tävlingsbidrag och jurymedlemmar branschen, lärde sig namnen på dess profiler och hur bra reklam såg ut. Hon lärde bland annat känna Tove Langseth, Nord DDB:s vd som bland annat suttit i Komms styrelse. På Maja Siösteens sjunde år som general möttes de för en lunch, och då såddes ett frö till ett framtida samarbete. Efter sommaren i år hördes de igen, och slog slag i saken.

 

"Smilla!" ropar en av bordsgrannarna i Nord DDB:s pentry. Hunden lunkar tillbaka till husse, som packar ihop sina grejer. Maja Siösteen följer den med blicken och konstaterar att hennes karriär inte har varit traditionellt rakspårig. Snarare har hon förflyttats sidledes: Från bildarkivet på Di, via konceptaffären i media till Guldägget och slutligen DDB på byråsidan.

– Även om jag har varit väldigt målinriktad och medveten så har vägen blivit rätt slumpmässig. Jag tänker att jag har kommit lite från sidan till mina arbetsplatser. Samma sak nu. Jag har ju inte jobbat på en byrå förut, men jag tror att det är värdefullt att komma in från andra sidan, med andra ögon och nya tankar. Än så länge har det varit en fördel snarare än ett problem.

Maja Siösteens 5 karriärtips

  1. Utbilda dig. Även om du inte vet vad du vill göra i framtiden leder utbildning dig någonstans, kanske i ett beslut att du absolut inte vill jobba med det du utbildat dig till.
  2. Var nyfiken och öppen för nya människor
  3. Skaffa dig ett stort nätverk och vårda dina relationer
  4. Jobba med det du tycker är roligt och med människor du tycker om
  5. Behandla alla människor du träffar med respekt, oavsett vilken position personen har för praktikanten kan bli din framtida chef längre fram i karriären.

Fakta / Om Maja Siösteen

Ålder: 33.
Bor: Vasastan.
Uppvuxen: Sollentuna.
Familj: Min man Linus och barnen Frank 4 år och Tilde 1 år.
Tjänar: 384 500 kr (Föräldrapenning 2016).
Karriär i korthet: Praktik på Ericssons marknadsavdelning i New York, projektledare och eventchef på Veckans Affärer, Affärsområdeschef Event & Tävlingar på Komm och nu Operating Officer på Nord DDB.
Utbildning: Dubbel kandidatsexamen i marknadsföring och reklam från University of Hartford, ARU och Strategisk Projektledning på Berghs.
Medievanor: Nyhetssajter, branschpress, sociala medier, Netflix, HBO och podcasts.
I lurarna: "Mestadels poddar om jag inte tränar då lyssnar jag på de senaste hitsen på Spotify."
Rekommenderar: "Att ha en hobby, något som inte är likt det du sysslar med till vardags."



Dela sidan: