Dela sidan:

Just den här dagen i slutet av november skulle Frida komma hem innan barnen kom från skolan. I vanliga fall brukade det vara tvärtom. Det visste hennes make Peter om.

Redan när Frida kliver in i lägenheten anar hon oråd. På den låsta badrumsdörren sitter en lapp med texten "Ring 112" och en uppmaning att inte öppna. Paniken griper tag i henne. Frida tänker inte lyda instruktionen. I stället springer hon över till grannen och ber desperat om hjälp att bryta upp dörren.

Synen som möter henne när de lyckas ta sig in är den värsta tänk­bara. I badrummet ligger Peter livlös. På byrån ligger avskedsbrevet och vigselringen. Försöken att återuppliva hennes man sedan 21 år tillbaka är lönlösa.

Tiden innan självmordet hösten 2015 var Peter sjukskriven på grund av depression. Hans död hade kunnat skrivas av som en personlig tragedi. Om det inte vore för en torrt formulerad mening i ett myndighetsbeslut:

"Försäkringskassan bedömer att dödsfallet har inträffat till följd av en arbetsskada."

Det här är historien om hur en älskad familjefar och uppskattad kollega drabbades av den yttersta konsekvensen av utbrändhet. Men också om en änka som har kämpat i två år för upprättelse och rätten till livränta åt sina två barn. På andra sidan ett företag i kommunikationsbranschen som konsekvent har nekat till all form av ansvar för sin medarbetares insjuknande.

– Jag anklagar dem inte för hans död. Men jag anser att de genom oaktsamhet orsakat att han blev utmattningsdeprimerad. Om han hade jobbat på ett bättre företag är jag säker på att han hade varit vid liv i dag, säger Frida, som för första gången väljer att berätta om självmordet och orsakerna bakom.

Pingstdagen år 2000. I en liten stenkyrka från 1200-talet på den uppländska landsbygden säger Peter och Frida ja till varandra. Det unga paret hade träffats några år tidigare under sina utbytesstudier i Amsterdam. Därefter hade de bott tillsammans i en liten enrummare på Södermalm i Stockholm. Nu hade de bestämt sig för att leva resten av sina liv ihop.

Himlen är blå och ängarna som omgärdar kyrkan står i full grönska. Sommaren väntar runt hörnet och luften är fylld av glädje och förväntningar. Frida är uppvuxen i trakten och i just den här kyrkan konfirmerade hon sig i tonåren. Flera av hennes släktingar ligger begravda på kyrkogården som också rymmer deras familjegrav.

Året därpå började Peter jobba på byrån som då hette Journalistgruppen. Han blev snabbt en person som många gillade, som hade nära till skratt och ofta bjöd in till sociala aktiviteter utanför arbetstid. Samtidigt hade han mycket integritet och blev sällan privat i samtalen med sina kolleger. Det var få personer som han verkligen blev förtrolig med.

Yrkesmässigt var Peter en ytterst kompetent och lojal medarbetare som alltid såg till att leverera det som krävdes och mer därtill. Med tiden blev han en nyckelperson som en av sex account directors i uppdraget för Ericsson som var byråns överlägset största kund. Samtidigt var han ingen karriärist i ordets traditionella bemärkelse. Han hade inga ambitioner att bli chef utan drevs snarare av att bli respekterad inom sitt område och kunna arbeta självständigt gentemot uppdragsgivaren.

Jobbet på Journalistgruppen, som efter några år bytte namn till JG Communication, passade Peter perfekt. Han kunde ta långa semestrar på somrarna och resa bort med familjen, som nu hade växt med två barn, på vintrarna. Han hade passerat 40-strecket och tiden med barnen, de många fritidsintressena och att resa stod högst upp på hans prioriteringslista. På de många semesterbilderna syns Peter med ett brett leende i länder som Mexiko och Egypten.

År 2015 förändrades något. Peter brukade aldrig beklaga sig för Frida över problem på jobbet, men under våren började han ondgöra sig över sin arbetssituation. Enligt Fridas minnesbild tog allt sin början i samband med att chefen som var ytterst ansvarig för Ericsson-uppdragen blev sjukskriven under vintern 2014. Peter fick ta över en del av hans sysslor utöver sitt ordinarie jobb, men tanken var att det bara skulle ske temporärt. Chefen återvände emellertid inte och lämnade byrån i inledningen av 2015.
– Den största delen av hans arbetsuppgifter landade på Peter. Hans tjänst var gott och väl 100 procent innan dess, så det blev jobbigt för honom. Men han ställde upp ändå, minns Frida.

Det utökade ansvaret tog på krafterna och påverkade familjelivet.
– Han magrade, sa att han inte hade tid att käka lunch, och blev irriterad på mig när jag sa att han inte kunde jobba så mycket som han gjorde, berättar hon.

Han arbetade då ungefär tio timmar extra i veckan, enligt Fridas minnesbild. Timmarna på kontoret var fyllda med mer ansvar och fler ­arbetsuppgifter än tidigare utan någon särskild avlastning.
– Jag vet att han inte registrerade all tid eftersom han utgick ifrån att han kunde ta ut den någon gång längre fram.

I maj 2015 började den nye chefen Lars. Han hade lång erfarenhet av kommunikationsbranschen och Peter hade uppfattningen att han skulle ta över de uppgifter som tidigare legat på den förre chefen. Men så blev det inte. Lars menade att hans roll inte var densamma som sin företrädares. Därför satt Peter kvar med bland annat rapporteringen i knät.
– Jag har aldrig hört honom säga något elakt om någon under alla år. Men han var arg för att Lars ville "inspirera och coacha" honom snarare än att leda och fördela arbetet. Det gjorde honom irriterad, säger Frida.

Månaden därpå annonserade ledningen att JG Communication och systerbyrån Citat skulle slås ihop och bilda contentbyrån Sitrus. Som en konsekvens av sammanslagningen drabbades båda företagen av nedskärningar, vilket även påverkade Peters team. En av de mest seniora och kunniga skribenterna inom ­Ericssonuppdraget blev uppsagd, vilket gjorde Peter orolig och frustrerad. Dessutom skulle JG:s ekonomichef, som hade hjälpt till med budget och administration, få sluta.

Som om inte arbetsbördan var stor nog blev Peter även involverad i en pitch för den potentiella kunden Electrolux strax innan sommaren. Personen som egentligen skulle ha varit kundansvarig i projektet var sjukskriven och hade inte möjlighet att delta. Peter åtog sig att bidra, trots att han redan hade mycket att göra.
– Jag var verkligen orolig för hur det skulle gå eftersom Peter redan jobbade så pass mycket och täckte upp för två personer. Hur kunde någon tycka det var lämpligt att han involverades i det? Han sa att "jag ska bara stå ut till semestern" men jag tror att han kände sig utnyttjad. Att företaget inte hade respekt för honom och hans liv, säger Frida.

Sitrus har i efterhand framhållit att Peter självmant deltog i pitchen och tonat ned hur mycket han tvingades jobba med den. Peter hade rapporterat in 6,5 arbetstimmar i det interna systemet under sina semesterveckor, men Frida hävdar att det i praktiken var mer jobb än så.

Gradvis märkte hon att Peter, som aldrig tidigare under deras drygt 20-åriga relation hade drabbats av psykisk ohälsa, var ur balans. I vanliga fall prioriterade han alltid ledigheten och att umgås med barnen. Situationen på jobbet hade satt stopp för det och nu krävde hon att de skulle boka in en längre resa över nyår för att kompensera. Peter hade sammanlagt 35 semesterdagar, plus 54 sparade, att ta ut under 2015. Med andra ord hade han inte behövt snåla med sommarsemestern för att kunna ta ledigt igen på vintern.

I augusti gick Peter till Sitrus vd Christian Sahlgren och tog upp sin ohållbara situation. Han bad om att få andra arbetsuppgifter, men fick nej. I stället blev han ombedd att prata med sin närmaste chef Lars, som han vid det här laget hade tappat förtroendet för. Frida kommer ihåg hur Peter kom hem den dagen och såg blek ut i ansiktet.
– Peter pratade med både Lars och Christian om sin arbetssituation. Han var arg, ledsen och besviken. Men inget gjordes för att förbättra den.

I stället blev han, enligt Fridas utsago, uppmanad att justera upp säljprognosen för hösten.
– Jag tror att han vägrade, för det byggde på önsketänkande. Men det handlade om att imponera på ägarna, och ordern kom från Christian eftersom han blivit vd för det sammanslagna bolaget.

I upprörda samtal med sin fru sa Peter saker som "jag kommer aldrig att arbeta för den här typen av människor igen". Han sökte också jobb på ett annat företag, och blev kallad till intervju. Men beskedet om att han inte fick positionen kom först efter att han dött.
– Han var så otroligt sliten och hade helt tappat självförtroendet då. Det dagliga jobbet åt upp honom. Jag kunde inte stoppa honom från att arbeta.

En kväll i början av oktober satt Frida och läste sagor för barnen när Peter kom hem från jobbet. Hon hörde hur han klev in i hallen och sedan föll ihop med en duns. Frida rusade ut för att kolla vad som hade hänt och fann Peter ligga avsvimmad på golvet. Första tanken var att ringa en ambulans, men han kvicknade till relativt snabbt och de kom överens om att han skulle uppsöka en läkare inom de kommande dagarna. Frida insisterade på att Peter skulle stanna hemma från den inplanerade konferensresan med jobbet för att vila upp sig. Något motvilligt gick han med på det.

Läkaren som Peter besökte konstaterade att han led av en utmattningsdepression och sjukskrev honom direkt. Han fick medicin utskriven och en remiss till psykiatrin. Dessutom fick han strikta förhållningsorder om att inte ha någon kontakt med jobbet, som enligt läkarens bedömning hade orsakat hans psykiska ohälsa. Men det lyckades Peter inte riktigt hålla. Trots att han var sjukskriven hittade man registrerade arbetstimmar på Peter i rapporteringssystemet även under sjukskrivningen.
– Han lämnade över sjukintygen till Lars och berättade att han inte skulle kunna göra något mer. Lars lovade att ta hand om allt pappersarbete. Jag tror att han genuint såg att Peter mådde väldigt dåligt, och hävdade att företagets kontakter med honom därefter bara var av omtanke. Men faktum var att Peter satt på all viktig information om Ericssonuppdraget som de behövde, säger Frida.

I förhör med polisen berättar Lars att han fick övertala Peter att avstå från att arbeta. Kontakterna i samband med sjukskrivningen handlade enligt hans uppfattning bara om att göra en bra överlämning och avlasta honom från allt ansvar.

Men att ta över Peters jobb visade sig inte vara helt lätt. Fyra personer fick kallas in för att ta över alla sysslor. Samtidigt blev hans tillstånd allt sämre och han hade svårt att ta sig upp ur sängen om dagarna. Därför blev Frida både chockad och upprörd när hon en dag i början av november kom hem och såg att han satt vid köksbordet i en telefonkonferens med bland annat Lars och några andra anställda på Sitrus. Hon gick fram och bad honom avsluta samtalet, men han insisterade på att få slutföra mötet som sedan pågick i någon timme.
– När Peter lagt på sjönk han ihop mot bordet och började gråta. Jag fick hjälpa honom de tre meterna från köket till sängen. Han sa: "Nu behöver jag aldrig mer prata med de här människorna."

Hösten led mot vinter. Mitt i allt det jobbiga kände Frida en lättnad över att Peter aldrig mer skulle behöva återvända till Sitrus. Båda var fullt medvetna om att vägen tillbaka till ett normalt liv skulle bli lång, men hon tvekade aldrig på att han skulle klara det. Att Peter, på grund av sin depression, inte kunde se något ljus i slutet av den mörka tunneln höll han för sig själv ända in till slutet. Så sent som dagen innan han tog sitt liv pratade de om hur skönt det skulle bli att resa bort.
– Han var den sista människan jag trodde skulle kunna göra något sådant. Vi växte upp tillsammans, levde tillsammans, skaffade barn tillsammans och han var en fantastisk pappa. Vår plan var att bli gamla och grå ihop, berättar Frida.

Tiden efter självmordet är som ett stort töcken. Över 300 personer kom till begravningen och Sitrus var hjälpsamma med att stå för många av de praktiska detaljerna i arrangemanget. Peters aska jordfästes sedan i en privat ceremoni för de närmast sörjande i den lilla stenkyrkan i Uppland, platsen där de gifte sig femton år tidigare. Nu vilar Peter i Fridas familjegrav.
– Då visste jag inget om framtiden, om vi kunde bo kvar i lägenheten eller bli tvungna att flytta någon annanstans. Men det här är mitt hem, oavsett var jag befinner mig i världen. Därför kändes det självklart att han skulle begravas här. Den här platsen betyder mycket för mig och en dag kommer jag också att ligga här.

I Fridas värld fanns det inga tvivel om att Peters död var orsakad av situationen på jobbet, och tog för givet att byrån skulle göra en arbetsskade­anmälan. Det dröjde till februari 2016 innan hon förstod att någon sådan inte var gjord.
– De hävdade att hans sjukskrivning kom som en blixt från klar himmel. Jag blev otroligt skakad eftersom jag hade trott att allt var på banan. I det läget kontaktade jag hans fackförbund DIK.

LÄS MER: Byrån svarar: Vi visste inte att det var så allvarligt

Vid sin död hade Peter ett flextidssaldo på drygt 160 timmar att ta ut. 60 av dessa tillkom under hans sista månader i livet. Detta trots att företaget hade satt 20 timmar som en maxgräns. I förhandlingarna mellan Sitrus och Almega på ena sidan, och fackförbundet DIK och Frida på andra sidan, kom diskussionen till stor del att handla om övertidstimmarna som Peter hade jobbat ihop. Byråns inställning var att de inte behövde betala ut någon ersättning eftersom timmarna låg inom gränsen för vad ingick i flextiden. Till slut valde de ändå att gå facket och dödsboet till mötes "för sakens lösande", enligt förhandlingsprotokollet.

Frida minns iskylan i rummet under mötena:
– "Är det pengar du är ute efter?" frågade Christian Sahlgren vid ett tillfälle. "Nej, jag skulle inte ta emot en krona av er. Men det skulle vara klädsamt om företaget bad om ursäkt till barnen och Peters mamma." svarade jag.

DIK är hårda i sin kritik mot Sitrus hantering av dödsfallet. I en skrivelse som Resumé har tagit del av redogör fackförbundet för svårigheterna med att få tillgång till dokumentation från byrån, och "det anmärkningsvärda i att arbetsgivaren påstod att det inte fanns några anteckningar från utvecklings- och medarbetarsamtal under femton års anställningstid. En uppgift som dessutom sedermera visat sig vara felaktig".

DIK avstod att driva frågan om arbetsmiljöbrott, men förbundsjuristen Sara Luthander är övertygad om att sjukskrivningen orsakades av jobbet.

"För DIK:s vidkommande är det uppenbart att Peters insjuknande i utmattningsdepression hade ett omedelbart samband med hans arbetssituation och icke hörsammade signaler om en alltför hög arbets­belastning" skriver hon i ett intyg till AFA Försäkrings vållandenämnd som ska pröva familjens rätt till arbetsskadeersättning.

Efter mer än ett år fyllt av möten, mejlväxlingar, utredningar och en polisanmälan klassade Försäkringskassan Peters död som en arbets­skada i april 2017. Det innebar att familjen fick en begravningshjälp på 13 000 kronor. Men framför allt betydde det att barnen fick rätt till en livränta på 7 000 kronor i månaden fram tills de fyller 20 år. Nu har familjen råd att bo kvar i lägenheten.
– Jag har kämpat som ett djur för att försöka få min lön att räcka till. Att få beskedet kändes som en stor upprättelse för Peter och för barnen, säger Frida.

Försäkringskassan bedömer i sin utredning att Peter hade varit utsatt för höga psykiska krav i sin yrkesroll. När allt fler arbetsuppgifter hamnade på hans bord blev situationen allt värre. De anser därför att det finns "övervägande skäl" som talar för att hans utmattningsdepression var orsakad av skadlig inverkan i arbetet.

I läkarjournalen, som Försäkringskassan har tagit del av inför sin bedömning, berättar Peter om hur han hade upplevt en längre tids stress på jobbet. Hans mådde gradvis sämre och som en konsekvens av arbetsbelastningen fick han svårare att få saker gjorda. En dryg månad före sin död säger Peter till läkaren att hans att situationen på byrån är ohållbar.

Hade Sitrus verkligen inte kunnat ana det? Jo, skulle det visa sig. Bara några veckor innan han sjukskrevs hade Peter ett utvecklingssamtal med sin närmaste chef Lars. Där berättade han i klartext om sin tuffa situation. Men byrån avslöjade aldrig att samtalet hade ägt rum, varken för änkan eller hans fackförbund. Det skulle dröja ända tills anteckningarna hittades på en server av en annan person som i sin tur gav dem till Frida. Genom utredningen har de även nått Försäkringskassan.

I samtalet, som Resumé har tagit del av, beskriver Peter sin oro kring hur resurserna och kunskaperna om Ericssonuppdraget hade eroderats de senaste åren. Flera erfarna medarbetare hade tvingats sluta vilket ledde till att trycket på de kvarvarande specialisterna ökade. Peter kallar utvecklingen för en "verklig fara" och något som i längden skulle få "katastrofala effekter".

Som en konsekvens av nedskärningarna hinner Peter inte ägna lika mycket av sin tid ute hos Ericsson. Det riskerade att försämra relationen med kunden och därmed också förmågan att sälja in fler konsulttjänster, vilket Sitrus ledning krävde för att öka byråns intäkter. "Jag behöver stöd" skriver han i sina kommentarer till sin chef. I anteckningarna från medarbetarsamtalet med Lars, vars existens Sitrus själva inte berättade om, säger Peter:

"Det har varit ett förfärligt år. Förut hade jag Anna (namnet fingerat, reds. anm.) som kunde hjälpa mig, men nu är det svårt att själv inte bli involverad i projekten. Folk lägger över jobbet på mig, och den nuvarande strukturen tar bort tid från kunden. Mycket av tiden går åt till att släcka bränder, och personalminskningarna har förvärrat situationen avsevärt. Det är mentalt dränerande att vara bufferten mellan Ericsson och Sitrus."

Lars svarade genom att berömma Peter och intyga att han gjorde ett fantastiskt jobb. Men någon konkret plan för att avlasta honom och förbättra hans arbetssituation presenteras inte närmare. I stället ville han bland annat få med Peter i fler projekt gentemot Ericsson, utöver de han redan ansvarade för. I efterhand hävdar Lars att Peter fick de resurser han bad om och blev nöjd med lösningen.

Försäkringskassan konstaterar i sin utredning att Sitrus tycks vältra över sitt ansvar som arbetsgivare för en acceptabel arbetsmiljö på den anställde.

Enligt arbetsmiljölagen måste arbetsgivare regelbundet undersöka förhållandena på arbetsplatsen och bedöma riskerna för ohälsa, så väl fysisk som psykisk. Om en anställd blir sjuk på grund av jobbet ska arbetsgivaren göra en anmälan till Försäkringskassan. Om olyckan är allvarlig eller om det gäller dödsfall ska företaget snarast möjligt göra en arbetsskadeanmälan till Arbetsmiljö­verket. Men Sitrus har inte lämnat in någon sådan. De anser sig vara helt utan skuld till Peters utmattningsdepression som i sin tur ledde till hans död. I all korrespondens med myndigheter och Frida skriver de att Peters sjukdom och bortgång kom som en total överraskning.

En annan bild framkommer i läkarintyget som företaget fick ta del av i samband med sjukskrivningen där Peter beskrivs som en "patient med längre tids stress som har utlöst en egentlig depression med nedstämdhet och orkeslöshet, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter".

LÄS MER: Därför angår Peters död hela kommunikationsbranschen

Först ett halvår efter Peters död inledde Sitrus sin egen utredning för att ta reda på om bristande arbetsmiljö hade orsakat hans sjukdom. Företaget pratade då med fyra medarbetare och tre chefer, inklusive Lars och vd:n Christian Sahlgren, om hur de hade uppfattat Peter tiden före hans sjukskrivning. Resumé har tagit del av svaren.

De flesta intervjuade uppfattade Peter som normal under våren 2015, men några av kollegerna berättar att de märkte en skillnad efter sommaren.

När det gäller Sitrus interna arbetsmiljöprocesser är kritiken desto hårdare. Flera av medarbetarna efterlyser bättre rutiner för att fånga upp kolleger i farozonen för utbrändhet. En medarbetare vittnar om att det är flera som mår dåligt och att någon skulle behöva säga till på skarpen.

Peters närmaste chef Lars håller med om att det finns bristande rutiner på Sitrus. Både han och vd:n Christian Sahlgren beskriver sin avlidne medarbetare som mycket kompetent och uppskattad. "Han var inte en person som klagade" summerar Lars och hävdar att han ofta berömde Peter för hans insatser. "Hade Peter kommit och begärt mer resurser eller bett om andra saker så hade han fått det" slår Christian Sahlgren fast med brasklappen "inom rimliga gränser".

Eftersom Sitrus inte ville dela med sig av sina interna dokument till DIK och Frida vände hon sig till polisen i början av 2017. De inledde omgående en utredning om arbetsmiljöbrott. I utredningen förhördes Lars och skyddsombudet på Sitrus om Peters självmord. Lars beskriver honom som "en tyst överutförare" och en nyckelmedarbetare på byrån. Förhörsledaren ställer frågor om utvecklingssamtalet där Peter uttryckligen nämner sin frustration och oro. Men Lars minns det inte som att situationen var ohållbar.

Sitrus skyddsombud anser att arbetsmiljön generellt sett var bra på byrån och att stress inte var något stort problem. Hon hade ingen nära kontakt med Peter och fick inte heller några indikationer på att hans arbetsbelastning var för hög.
– Jag såg verkligen ingenting när det gäller honom, säger hon i förhöret med polisen.

Resumé har pratat med ett flertal personer, både nuvarande och tidi­gare medarbetare på byrån, som ger en helt annan bild.
– Han var överarbetad, stressad och hade ett jobb som innebar mycket ansvar. Det var många som litade på honom, säger en uppgiftslämnare som vill vara anonym.

Uppdraget för storkunden Ericsson var i sin helhet värt omkring 90 miljoner per år under början av 00-talet, berättar vd Christian Sahlgren i internutredningen. Men från 2010 och framåt minskade byråns arvode successivt till cirka 55 miljoner under 2015. Den del som Peter ansvarade för var den enskilt största, ett så kallat "fastprisavtal" värt runt 21 miljoner kronor år 2015.
– Ericsson stod för en mycket stor del av omsättningen. Utan dem skulle det bli konkurs. Att lägga så mycket ansvar på en person utan att samtidigt ge honom möjligheten att sköta uppdraget på ett tillräckligt bra sätt blev förödande. Han fick inte heller något gehör utan blev hänvisad till mellanchefer som inte förstod vad han jobbade med, säger en källa som arbetade på Sitrus samtidigt som Peter.

Bilden som träder fram är en djup klyfta mellan cheferna och personalen "på golvet" som arbetade ute i uppdragen. Den bristande förståelsen i kombination med hårda besparingar gjorde att situationen blev alltmer pressad för Peter, minns en tidigare anställd.
– Vi jobbade båda sent ibland och då kunde vi prata i förtroende. Han berättade vid flera tillfällen hur tungt det var med Ericsson och att ingen lyssnade på honom. Han hade alltid en positiv attityd i grunden, men han blev mer tyst och inbunden mot slutet. Jag kände på mig att något var fel och jag hoppades att han ville prata om det.

Han var heller inte ensam om att tvingas till sjukskrivning på grund av situationen på jobbet under den här perioden. Resumé har tagit del av namnen på ett tiotal personer som drabbats av utbrändhet eller andra psykiska besvär på JG/Sitrus de senaste åren. Listan har bekräftats av en oberoende källa med god insyn.
– Det är fel när ledningen påstår att de inte visste något, säger en av Peters kolleger.

Kammaråklagare Charlotta Tanner valde att lägga ner förundersökningen om arbetsmiljöbrott strax innan sommaren förra året. I beslutet skriver hon:

"Av utredningen framgår att Peter uppfattande sin arbetssituation som pressande och tyckte att han under 2015 hade för stor arbetsbelastning. Uppgifter som antecknats i journalhandlingar med mera och de som han lämnade vid medarbetarsamtal talar tydligt för att det var så. De sistnämnda uppgifterna är sådana signaler som arbetsgivaren bör fånga upp och agera efter. Underlåtenhet i det fallet ska, enligt min uppfattning, vägas in vid en oaktsamhetsbedömning."

Men detta räcker alltså inte för att väcka åtal om vållande till annans död eller kroppsskada. Ord står mot ord och polisen har inte hittat tillräckligt med uppgifter som stöder att Sitrus agerande varit brottsligt. Även Arbetsmiljöverket valde att avsluta sitt ärende utan åtgärd.
– Försäkringskassan gjorde bedömningen att det var en arbetsskada, och jag säger inte att det är fel. Men jag prövar om dödsfallet har skett till följd av någons oaktsamma handlande eller underlåtenhet. Jag gjorde bedömningen att det inte gick baserat på uppgifterna vi fick in. För att kunna visa det måste ytterligare omständigheter fram, säger Charlotta Tanner.

Hon har arbetat som kammar­åklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i två år och har aldrig haft ett fall som liknar detta på sitt bord. Hon har inte heller hört talas om någon kollega som ställts inför samma omständigheter. Det närmaste utredningen om Peters dödsfall kan jämföras med är ärenden om kränkande särbehandling.
– Det är svårt att nå lagföring i den här typen av fall eftersom de är väldigt svåra att bevisa. Just det här hade varit intressant att ta upp i rät­ten om det hade funnits mer att gå på.

Det orörda snötäcket gnistrar i det skarpa solljuset. Februari har just blivit mars och Frida är tillbaka på kyrkogården där Peter ligger begravd. Här lovade de att älska varandra i nöd och lust tills döden skilde dem åt. Men på grund av den depression, som enligt läkaren hade orsakats av situationen på jobbet, kom slutet alldeles för tidigt.
– Varje gång jag kommer hit kommer jag att tänka på den vackra sommardagen när vi gifte oss. Men här kan jag också gråta och sörja Peter. Hemma ska middagen stå på bordet och fotbollsträningen ska hinnas med, säger hon.

Drygt två år har gått sedan hans självmord. Fortfarande går en stor del av Fridas tid åt till att bearbeta sorgen. Av kampen för att få rätt mot Sitrus, som numera har fusionerats med resten av Nordic Morning, återstår bara ansökan om arbetsskade­ersättning till AFA Försäkring som ingår i kollektivavtalet. Nya chefer har tagit över rodret men byråns inställning är fortfarande att de inte bär något ansvar för Peters sjukdom som kostade honom livet.
– Jag blir väldigt upprörd när jag tänker på hur han blev behandlad de sista månaderna. De pratar om att han var en fantastisk kille, men vad gjorde de i praktiken för att stötta honom? Inte ett jäkla dugg.

Fotnot: Peters och Fridas namn är fingerade av hänsyn till familjen och anhöriga. Chefen Lars riktiga namn är också något annat.

LÄS ÄVEN:
Byrån svarar: Vi visste inte att det var så allvarligt
Därför angår Peters död hela kommunikationsbranschen
Beviset: Så hänger medarbetarnas välmående ihop med byråns framgång

Har du självmordstankar?
Om du mår så dåligt att du tänker att livet inte är värt att leva ska du inte hålla det för dig själv. Då behöver du prata med någon som du har förtroende för. Du kan prata med en person som jobbar inom vården, eller med någon du känner. Du kan vara helt anonym när du ringer. Du kan till exempel kontakta:
• Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60.
• Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.
• Jourhavande präst nås via 112.
• Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

Vanliga tecken på utmattningssyndrom:
• Du har ingen energi och upplever en stor trötthet som inte går att vila bort.
• Du känner dig utmattad.
• Du har svårt att somna på kvällen eller vaknar många gånger under natten.
• Du är lättirriterad, orolig och nedstämd.
• Du har ångest.
• Du glömmer saker och har svårt att koncentrera dig.
• Du har problem med att planera och genomföra uppgifter.
• Du har fysiska besvär som hjärtklappning, yrsel och värk.
• Du är väldigt känslig för ljud.
• Du kan få olika typer av besvär från magen och tarmarna.
Källa: 1177 Vårdguiden.

FAKTA/#Baramänniska
År 2013 startade Resumé initiativet #baramänniska för att belysa arbetslivets baksidor. Det vi alla har upplevt men sällan pratar om. Syftet med publiceringarna är att bryta ett av vår tids stora tabun: att må dåligt. Dela gärna med dig av dina erfarenheter, tankar och lösningar på hur branschen ska bli mänskligare genom att använda hashtagen i sociala medier.

Har du själv erfarenheter av ohälsosam stress och utbrändhet i kommunikationsbranschen? Hör av dig till fredrik.thambert@resume.se. Du får vara anonym.


Dela sidan: