Dela sidan:

Röda kryss markerar skoterleden genom det vita landskapet. Den som följer spåret passerar ett upphängt renhuvud och en gammal slalomskida som inte har använts på säkert ett halvt sekel. Avslutningssträckan är storslagen och går längs med vitklädda berg vars toppar reser sig i horisonten. I fjällets förgrund står Daniel Collin, iklädd endast blåjeans och tröja.

Företrädarna för kommunikationsbyrån Vinter gillar att leka med dess profilering. Förutom att Stockholmskontoret inretts i enlighet med det säsongsbetonade namnet har man gjort en presentationsfilm där byråns aningen vaga erbjudande liknas vid ett fulländat utförs-åk på skidor – "ett riktigt epic run".

– Det ska vara lite after ski-känsla, konstaterar Daniel Collin och skrattar, medan han sjunker ner i en fåtölj som kanske mer liknar en divan.

Ett passande tillbakalutat tema, med tanke på skälen till Daniel Collins karriärskifte. Hela hans vuxna yrkesliv har hittills genomsyrats av en nära nog konsekvent röd tråd: vad han än har jobbat med så har han funnit sig i ansvarsroller, allt från gruppledandet i lumpen till vd-decenniet på den GroupM-ägda mediebyrån MEC (som efter sammanslagningen med Maxus fått namnet Wavemaker).

Luleåbaserade Vinter är några storlekar mindre. Daniel Collins nya titel lyder senior kommunikationsstrateg och är bara en halvtidssyssla i kombination med andra mindre uppdrag. I det nya upplägget saknar han helt personalansvar, för första gången på länge.

Milt sagt något helt annat än att vara vd i ett globalt byrånätverk. Och det finns goda skäl till karriärskiftet.

– Jag är i en fas där jag behöver hitta tillbaka till djupandningen. Till en tillvaro där jag känner att jag kan bestämma över min kalender, där jag hinner andas och tänka istället för att bara springa på. Jag behöver det, kanske mer än jag trodde när jag lämnade MEC. Min fru har försökt tala om det för mig i många år, men för mig tog det längre tid att inse.

Mycket har nämligen gått fort i Daniel Collins liv. Som den utstuderade karriärplanen till exempel, vars grundpelare restes redan i tonåren.

– I slutet av 80-talet fick jag praktik på Rönnberg & Co tack vare min pappa som jobbade i mediebranschen. Byrån var 'the shit' på den tiden, verkligen herre på täppan. Där fick jag träffa branschens legendarer och blev otroligt fascinerad av det här med reklambyråer. Många av mina jämngamla hade inte en aning om vad de ville göra när de blev stora, men jag fann redan då en riktning: jag skulle starta en egen reklambyrå.

Allt han gjorde de kommande åren var förankrat i planen. Som säljjobbet på tv- och radiobutiken Expert: "för att kunna förstå marknadsföring måste man förstå sälj" och tiden som utesäljare för gratistidningsbolaget Mitt i: "jag träffade personerna bakom vartenda företag som köpte annonser och lärde mig hur stor betydelse köpet hade. Det är ganska bra att ha med sig när man senare bollar med hundratals miljoner kronor på en byrå". Eller när han fakturerade sina insatser på då nystartade Tidningen Södermalm: "Ska man grunda en reklambyrå måste man kunna driva bolag. Där fick jag chansen att öva".

1998 skiftade Daniel Collin från sälj till marknad. Han klättrade skyndsamt på Svenska Dagbladet och redan som 28-åring var han tidningens marknadschef under vd:n Gunnar Strömblad. 2001 intog han samma roll på FLT Media (i dag Mediekompaniet).

Marknadschef torde vara ett jobb som fyller vardagen till bredden – och kanske mer därtill. Men det hindrade inte Daniel Collin från att ha dubbla sysselsättningar.

– Jag hade 80-timmarsveckor i ungefär 4–5 års tid. Först pluggade jag kvällstid på Berghs i två år. Sedan läste min fru Jessica samma utbildning de efterföljande två åren. 'Vad ska jag då göra på kvällarna?' funderade jag, och passade på att jobba då också. Det var helt på lust och energi, vilket gjorde att det aldrig blev ansträngande på ett osunt sätt. Det är inte ett upplägg som håller i längden. Möjligen en period – om man är lagd åt det hållet. Men i dag skulle jag aldrig komma på tanken.

 

När han erbjöds att bli vd för mediebyrån MEC – efter en kort tid som vice vd – var både han och Jessica väl medvetna om att rollen innebar något helt annat för livet än vad hans tidigare positioner gjort. Dessutom visste hon hur han kunde bli när det blev för mycket på jobbet. Han kunde "gå in i grottan", som hon uttryckte det. Därför kom de överens om att han skulle avge ett löfte: om jobbet går ut över vardagen måste han kliva av.

Redan efter några år började grottan arta sig. Saken blev sedan knappast bättre av att han gick upp i flera styrelseuppdrag vid sidan av MEC, i organisationer som IRM och Komm. Men det skulle dröja innan han infriade löftet. Ungefär 12 år, närmare bestämt.

– Det började i en period där en pitch upptog mycket tid och tankeverksamhet. Jag kapslade in mig, tänkte mycket på jobbet när jag var hemma. Jag är en person som inte klarar av att lämna en tanke ofärdig, utan måste tänka klart den ena för att kunna ta mig an den andra. Det är lite olika hur man är lagd. Vissa behöver ett bollplank – jag behöver tid att resonera med mig själv. Till slut blev det ett mönster.

Det rörde sig aldrig om utbrändhet eller stress. Han ägnade lika mycket tid åt barnen som innan. Men Jessica märkte hur han blev allt mer sluten, tyst och tråkig. Personlighetsförändrad, i brist på ett bättre ord. Till slut sa hon ifrån: "Nu får du komma ut från grottan. Det är inte kul när du är där inne".

En morgon i början av december 2014 pratade han som vanligt med Stefan Hedlund på telefon på väg till jobbet, de hade lärt känna varandra på 1990-talet, när de arrangerade SvD:s retorikvecka på Cirkus i Stockholm, och med tiden blivit goda vänner. Stefan tyckte att Daniel hade gjort sitt på MEC och rådde honom att gå vidare. "Inom tre år måste du därifrån", sa han. Daniel Collin hade inget att invända och satte ett mentalt kryss i kalendern som markerade slutet som vd.

Men han behövde inte vänta riktigt så länge. Efter 2,5 år skulle MEC och Maxus bli ett och samma bolag med namnet Wavemaker – ett utmärkt tillfälle att tacka för sig.

– Under åren hade jag bekantat mig med tanken på att lämna och börjat forma idéer för vad jag skulle göra härnäst. Sen märkte jag intuitivt att mina chefer kommer att välja Maxus vd Martin Hugosson före mig. Ägarna, GroupM, hade i många år velat investera i ny teknik, verktyg och system. Jag inser att sådant är nödvändigt för framtiden, men för mig går ändå alltid människorna först. Teknikintresset har aldrig riktigt funnits där. Martin var bättre lämpad.

När ägarna kallade honom till mötet om framtiden beslutade han att föregå deras besked: "Jag vet vad ni kommer att säga. Skulle jag kunna få börja? Jag tror att det är läge för mig att gå nu. Det är inga hard feelings att ni ber Martin ta byrån vidare".

– Vi kände likadant. Alla nöjda, alla glada.

En liten svart penna med kromade detaljer i silver, knappa decimetern lång, finns alltid behändigt nedstoppad i Daniel Collins högra byxficka. En kanske obetydlig detalj, om det inte vore så att den berättar något om honom som person. Han fixerar blicken på skrivdonet som han nu håller i handen, inser symboliken.

– Om jag tänkte tillbaka på högstadiet så var jag en sådan som tyckte om att skriva för hand. Jag laborerade med handstil, bytte säkert tre-fyra gånger. I dag växlar jag väl mellan två: versaler rakt upp och ner eller versaler och gemener som det ska vara. I början handlade det bara om att det var snyggt, men sedan övergick det också till innehåll.

Skrivandet har förekommit i två syften: dels som terapi, eller ett sätt att avsluta de ständigt pågående tankarna. Dels som ett sätt att ta ett grepp om resonemangen. Resultatet har landat på en Wordpress-blogg eller som små sagolika allegorier på Dagens Media, där till exempel Dr Jekyll and Mr Hyde använts för att belysa den kluvna marknadschefens dilemman.

– En av mina drivkrafter har varit att förstå de stora sammanhangen. Jag söker mig ofta till helikopterperspektivet. Tänker i metaforer, liknelser eller kopplingar. Det finns väl en dröm om att skriva en bok någon gång, så sagorna var ett högst egoistiskt sätt att testa mig själv.

När han hade övergivit MEC sommaren 2017 var skrivandet (som bland annat fortsatt i en blogg på Resumé) bara en i raden av flera "terapeutiska" sysselsättningar. Han hade fått ett skräddarsytt träningsprogram av de gamla kollegorna för sitt cykelintresse och dessutom getts ansvaret att ta hand om familjens nya hund. Han skulle ta hand om sig själv, både fysiskt och psykiskt.

– Jag hade sett fram emot att göra 'ingenting'. Men det blev inte riktigt så. Många hörde av sig och ville ses över en kaffe, diskutera nya samarbeten. Jag kunde inte säga nej, eftersom jag är för nyfiken. Cykelprogrammet sprack direkt och hunden kändes mest som något som kom i vägen. Jag var oerhört priviligierad som kunde landa på det här sättet i höstas, men kunde ändå inte förmå mig att njuta av det. Då insåg jag igen att jag verkligen behövde den där distansen, och ett upplägg där jag styr över min egen tid.

Vilket kommunikationsbyrån Vinter kunde göra.

– Jag har varit tydlig med att det bästa för både mig och mina uppdragsgivare är att jag bidrar med 25 års erfarenhet, relationer och nätverk. På Vinter har jag hamnat hos människor som ger mig energi och har sunt förnuft. Här tar man hand om varandra. Det var en stark orsak till att jag hamnade här. Det ska bli jävligt kul att ta fram koncept, idéer och strategier. Det jag gör utanför Vinter handlar om att ha en roll där jag är mer en rådgivande mentor. Då behöver jag inte hamna i projekt som drar i väg, eller i situationer där jag hamnar i deadline-fällan. Jag får göra saker i min egen takt, och det känns superbra.

Som i hans och vännen Stefan Hedlunds nystartade Barking Like Frankie, ett bolag vars erbjudande lyder just "senior rådgivning". Och precis som när Daniel Collin var 17 år, ingår hela beslutskedjan i ett nytt karriärmål.

– Det blev aldrig någon egen reklambyrå. Dock ser jag ändå rutan som ikryssad, i och med att jag var vd för MEC i många år, en byrå som också vidrörde reklambyråernas arbete. Men om jag blickar tio år framåt, så hoppas jag kunna vara rådgivare till människor inom kommunikation och ledarskap. Jag skulle absolut kunna tänka mig att sitta i ett par styrelser. Jag har som sagt börjat ha liknande roller redan nu, men är nog ännu lite för ung och otålig för att göra det fullt ut.

Daniel Collins 5 karriärtips

  1. Försök formulera vad ditt drömjobb är på lång sikt. Det kommer hjälpa dig i att se vägen dit som kul och lärorik.
  2. Försök att alltid vara nyfiken i det du gör/jobbar med. Rätt inställning är A och O.
  3. Umgås med de som är bättre än du själv. Lär dig så mycket du kan av dem.
  4. Vårda ditt nätverk. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Respektera människor, inte titlar.
  5. Var dig själv i alla situationer.

Fakta / Om Daniel Collin

Ålder: 47.
Bor: Älvsjö.
Familj: Fru, tre söner, tre katter och en hund.
Tjänar: 2 394 300 (2016).
Karriär & utbildning: Studier i marknadsekonomi på Berghs. Säljare på Expert och Lokaltidningen Mitti. Marknadsdirektör SvD och försäljnings- och marknadschef på FLT Media. Printchef, vvd och vd på MEC. Styrelseordförande för Komm och IRM samt föreläsare i Påverkanslära på Berghs.
Medievanor: Dagligen: P1, ljudböcker, någon enstaka podd, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, DI, VA, Resumé, Dagens Media, diverse internationella branschsajter, Facebook, Linkedin, Twitter. Veckofrekvens: Fokus, Readly, ett par serier på Netflix och/eller CMore, någon fotbollsmatch på Viaplay.
Förebild: "Ingen speciell, men många som inspirerar mig".
Aktuell: Nybliven kommunikationsstrateg på byrån Vinter samt rådgivare i det egna företaget Barking Like Frankie. Läser även till att bli licensierad mental tränare på SLH.


Dela sidan: