Dela sidan:

Public Service-kommittén, som i mitten av juni ska lägga fram sin slutrapport om SVT:s, SR:s och UR:s framtid har redan arbetat fram en rad nya och tuffa förslag. Resumé kan avslöja att det bland annat handlar om krav på mer lokalt innehåll och att programbolagen ska fokusera tydligare på sina kärnområden och inte utöka konkurrensen mot till exempel tidningsföretag genom att producerat alltmer skrivna artiklar. SVT ska inte heller kunna slippa undan förhandsgranskning lika lätt som idag. Samtidig tornar hoten upp sig. Den tidigare enigheten mellan de åtta riksdagspartierna ser ut att spricka. Och risken för ett EU-ingripande mot den nya och tvingande public service-skatten är enligt flera bedömare mycket stor.

En olycka kommer som bekant sällan ensam. Det klassiska ordstävet tycks just nu passa bra in på Public Service.

Häromveckan kom siffrorna om hur förtroendet för SVT minskar. SOM-institutets rapport är ingen rolig läsning för vd:n Hanna Stjärne, som försöker hålla god min genom att i första hand säga att siffran 73 procent är imponerande hög. Alltså de som markerar förtroende för SVT. Dock, förtroendet sjunker dramatiskt. Och tappet är dramatiskt bland unga. Men visst, är man vd så är man och då väljer man ljusglimten istället för det växande mörkret.

På samma sätt lär det nog bli med det kommande och sista förslaget från Public Service-kommittén. I oktober förra året kom den första etappen om den framtida finansieringen, som innebär att dagens licensavgift ska ersättas med en skatt. Som det ser ut blir den nya ordningen i princip kostnadsneutral i förhållande till licensen. Normalfallet landar på 1300 kronor per person och år. Skatten har sminkats och fått ett behagligt utseende med lägre nivå för dem som tjänar under 13 600 kronor i månaden. Men det sensationella med skatteförslaget, som nu granskas av Lagrådet, är att Public Service-kommitténs samtliga ledamöter, representerande åtta partier, var eniga. 

Man kan möjligtvis hävda att med kniven på strupen så lades motsättningarna åt sidan för en unik politisk enhetsfront för skatt. Allt fler smiter från att betala licensen. Skolket ligger för närvarande på drygt 10 procent av dem som har skyldighet att betala, vilket betyder att Public Service går miste om mer än 800 miljoner kronor om året. Därtill minskar försäljning av tv-apparater dramatiskt. Det går inte att möta dessa negativa trender med allt högre avgifter. 

Men här tycks endräkten ta slut och här fortsätter motgångarna för Public Service, som bedrivit lobbying för att i stort sett inga förändringar ska införas i det nya sändningstillstånd som ska reglera verksamheten framåt. Kommittén ska överlämna sin utredning till kulturminister Alice Bah Kuhnke den 19 juni, och det handlar om den känsligaste frågan – Public Service-bolagens inriktning: hur bredd och mångfald i utbudet av tv- och radio-program ska definieras, avgränsningarna mot kommersiellt finansierade mediebolag, sändningar på nätet och hur verksamheten ska kontrolleras. På vacker utredningssvenska heter det att utredning ska föreslå ”hur en ändamålsenlig reglering för radio och tv i allmänhetens tjänst i ett nytt medielandskap kan utformas på kort och lång sikt.”                                                                                                    

Även om Public Service-kommittén inte har haft sitt slutsammanträde visar de uppgifter jag fått bekräftade att utredningen på en rad områden går på offensiven.  

SVT ska fokusera på rörlig bild och på sina tjänster online – inte skriva fristående artiklar.  Utredningen har uppenbarligen tagit intryck av den massiva kritik som kommit från flera tidningskoncerner, att SVT expanderar på nätet med text som enligt kritikerna slagit hårt mot de lokala tidningarna. På samma sätt ska SR fokusera online på radio.

Public Service uppdrag innebär enligt utredningen att materialet ska göras tillgänglig på i princip alla plattformar. Men det får enbart ske i form av kortare ”teasers” och länkar till de egna distributionsplattformarna. Detta utvidgar uppdraget till publiceringar på till exempel Facebook, Youtube med flera. Men även här ser SVT:s kritiker ut att få gehör – publiceringarna ska alltså begränsas och det material som läggs ut på externa plattformar ska också kunna användas av SVT:s konkurrenter. 

Public Service-bolagens skyldighet att anmäla nya tjänster till förhandsprövning kommer att skärpas genom att privata medieföretag också ges rätt att göra anmälningar. 

Kravet på förhandsprövning infördes redan 2010, men har hittills inte lett till en enda anmälan då det är Public Service-bolagen själva som frivilligt ska göra anmälningarna. Granskningsnämnden, som undersöker hur SVT, SR och UR skött sig, har inte heller anmärkt på att förhandsprövningen blivit totalt verkningslös. Utredningens förslag ger nu de privata medieföretagen makt i frågan om hur public service ska kunna expandera.

Public Service-kommittén vill också skärpa ansvaret för lokala satsningar. Det cirkulerar nu skrivningar i kommittén, vilka innebär att public service verksamhet ska ha som mål att byggas ut till kommuner som idag saknar självständig publicistisk verksamhet.

Kommittén har uppenbarligen inspirerats av BBC som i sitt nya avtal fått utökade krav på lokala satsningar, bland annat anställning av 150 så kallade demokratireportrar, som ska arbeta med lokal journalistik. 90 miljoner kronor av BBC:s licensmedel går årligen till detta projekt. Men så långt tycks inte den svenska Public Service-kommittén gå.

Det är dock uppenbart att de flesta av politikerna som nu arbetar på den sista Public Service-rapporten vill skärpa tonen och komma med flera förslag som begränsar public service-bolagen frihet.

Det finns dock flera frågetecken som ännu inte rätats ut.

I den kanske känsligaste frågan om hur Public Service ska definieras är det långt kvar till enighet. Det finns även här vassa formuleringar som går ut på att Public Service ska fokusera på programområden där till exempel kommersiella tv-företag har ett svagt utbud. Men att man skulle gå den vägen är osäkert.

Däremot tycks det vara klart med en höjning av licensperioden från 8 till 10 år, det vill säga ända fram till 2020. Detta framgår av den remiss som Kulturdepartementet skickat till Lagrådet. I Public Service-kommittén pågår dessutom en ytterst känslig diskussion om hur mycket skatten ska höjas från första årets 1300 kronor per år och individ. I det ursprungliga förslaget handlar det om 2 procent årligen. Men på grund av de ökade kostnader som följer med de krav, som nu Public Service-kommittén väntas lägga fram, så är en tanke att första året höja dubbelt så mycket, alltså 4 procent. Public Service-bolagen skulle därmed komma upp på en betydligt högre nivå från start och därmed öka värdet på de 2 procent som sedan ska gälla som intäktsökning för resten av perioden. Någon enighet har dock ännu inte uppstått i denna fråga. Man kan utgå från kritik från de kommersiella medieföretagen, som rutinmässigt tvingas till återkommande sparprogram för att klara ekonomin. 

Från frågetecken till direkta orosmoln.                                                                       

Den sensationella enigheten, där åtta riksdagspartier ställde sig bakom förslaget till skattefinansiering, är med stor säkerhet ett minne blott.  På SD:s valkonferens i mitten på mars gjorde detta parti en helomvändning och deklarerade att man inte längre står bakom uppgörelsen om skattefinansiering.  Partiets gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, deklarerade att han inte stöder den tvingande skatten då SVT och SR under åratal ”systematiskt motarbetat och missgynnat SD vid sidan av att vara allmänt vänstervridna”. Därmed blev SD:s representant i utredningen, Angelika Bengtsson, totalt överkörd. Nu krävs det fler fronderande partier för att fälla förslaget. Moderaterna kan sägas ligga i den riskzonen då man i ett särskilt yttrande klargjort att man förbehåller sig rätten att bedöma skatteförslaget igen då hela uppdraget för Public Service utretts färdigt. Enligt moderata ledamoten Olof Lavesson är en viktig faktor att skatten inte pressas uppåt och blir avsevärt dyrare än dagens licens och att inriktningen för SVT, SR och UR blir mycket tydligare än idag. Slutsats blir därför att det som i oktober förra året, då skatteförslaget presenterades, var en sensationell enighet snabbt kan förbytas i dess motsats och lämna handlingsförlamning efter sig. Risken för splittring har påtagligt ökat med de förslag som nu övervägs i den andra och sista etappen av utredningen, som alltså ska läggas fram den 19 juni.

Nästa orosmoln kan visa sig vara det allvarligaste och gäller risken för ett EU-ingripande. Det handlar om att övergången från licensavgift till tvingande skatt blir, som det heter på EU-språk, ett ”direct government aid”. Statsstöd är regelmässigt otillåtna, vilket innebär att den nya skatten måste anmälas hos EU för sitt godkännande. Här har Public Service-kommittén underskattat risken genom att i utredningen om skatten helt sonika utgå från att EU inte har någonting emot upplägget. Regeringen har en skyldighet att hos EU anmäla den nya skatten. Den ska notifieras, som det heter.  Den nya skattemodellen kan leda till förhandlingar med EU där till exempel public service-uppdraget kan behöva förtydligas. Liksom hur kontrollen av att public service ska förstärkas med reella sanktionsmöjligheter.

De experter jag talat med bekräftar risken för att EU kommer att intervenera och driva krav på ytterligare skärpningar av public service-uppdraget för att godkänna skatteförslaget. Dit hör till exempel Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt.                                                                 

Skälen till ett EU-ingripande är uppenbara och handlar om att licensen var ett frivilligt system kopplat till innehav av tv-apparat. Ingen apparat – ingen avgift. Även tittande på dator blev i rättsligt utslag befriat från tv-licens. Den nya skatten ska betalas av alla, oavsett om man tittar på tv eller inte. SVT har dessutom kvar kommersiell finansiering i form av sponsring i begränsad omfattning. Den stora utmaningen för att få skatten godkänt som legalt statsstöd är att public service-uppdraget blir tydligt definierat, och då räcker inte dagens allmänna formuleringar om bredd, mångfald, kvalité och oberoende i programutbudet.

Pressen på public service kommer att bli stor i denna fråga. Min rundringning till kommersiella tv-bolag visar att alla bevakar just denna fråga nogsamt. Detsamma gäller Tidningsutgivarna, TU, där vd:n Jeanette Gustafsdotter bekräftar att man planerar att agera. Hon vill dock inte precisera hur.                          

Som sagt en olycka kommer sällan ensam. Eller så kan man översätta talesättet till det kanske mer passande att problemen hopar sig för public service. Samtidigt tickar klockan. Alltfler skolkar från licensavgiften, vilket slår hårt mot möjligheterna att upprätthålla kvaliteten i programutbudet. Den nya skatten är tänkt att införas 2019. Och nytt sändningstillstånd ska gälla från 2020. Dagarna är räknade, politisk oenighet, stundande val samt risken för ett EU-ingripande bådar inte gott. Tidsplanen är i fara och förutsättningarna för att de förslag, som Public Service-kommittén nu arbetar med, ska gå igenom är långtifrån säkra. Kommittén har ännu inte haft sitt slutsammanträde då formuleringarna ska spikas. Men utslätade kompromisser är inte heller någon lösning då det kan komma att möta motstånd både från kommersiella mediekonkurrenter och EU.

Jan Scherman
Mångsysslare och friljansjournalist som bland annat jobbar för Resumé. Tidigare vd på TV4 och affärsområdeschef TV på Aftonbladet.



Dela sidan: