Dela sidan:

Telia tar ett stort kliv framåt. Och Bonnier backar in i framtiden med att sälja sin största verksamhet, som är bäst positionerad för den nya digitala världen.

Det går förstås att summera Sveriges, Nordens och kanske Europas största medieaffär på många sätt. Men en del av Telias köp av Bonnier Broadcasting med TV4, C More och MTV3 handlar om Bonnier-chefen Tomas Franzéns misslyckande. När han tillträdde 2013 var det akuta målet att få det decentraliserade och redaktörsstyrda Bonnier att jobba samordnat och rationellt. Den mest självklara åtgärden handlade om att få Expressen att samarbeta full ut med TV4. När sedan Bonnier News skapades med Expressen, Di och Dagens Nyheter, så blev samordningen egentligen ännu mer affärsmässigt motiverad. Men Expressens Thomas Mattsson har ostört kunna storinvestera i tv parallellt med att TV4 gör sina satsningar. De effektiviseringar som varit uppenbara för alla inblandade har aldrig varit i närheten av att plockas med i ett centralt och tvingande Bonnier-beslut. När Bonnier-koncernens ekonomi dessutom balanserat på en skör tråd har Tomas Franzén tvingats till andra åtgärder för att säkerställa Bonnierfamiljens krav på avkastning. Rationaliseringar har bytts ut mot försäljningar. Resterna av SF såldes. Senast avyttrades ett framtidsföretag, youtubernätverket United Screens, till holländska mediekoncernen RTL.

Min egen erfarenhet som vd för TV4-gruppen i tio år säger mig också att denna koncern betraktats som en kassako, och inte som en strategisk del av verksamheten. Jag minns möten med Bonniers styrelse där Hans-Jacob "Nisse" Bonnier avbröt mig med frågan: hur stor blir vinsten – blir den 800 miljoner? Frågan upprepades gång på gång. Och den kunde börja ställas redan i januari när det återstod många långa månader innan bokslutet var klart. För Bonniers delägare var resultatet avgörande för den privata plånboken. De drygt 70 familjemedlemmarna valde därför ofta att fokusera blicken längst ned på sista raden. Det gällde "Nisse" och det gällde alla de andra.

Det hör till bilden att tidningskulturen och böckerna var intimt förbundna med den Bonnierska folksjälen. Firman startade ju som ett bokförlag. Sedan köpte man den fina dagstidningen Dagens Nyheter. Och Expressen var en av familjens få egna stora uppfinningar. TV4 förvärvades i ett sent skede, då kommersiell tv redan brutit igenom i Sverige. Det betraktades under slutet av 1980-talet och början av 90-talet som en viktig framtidsinvestering.

Och Bonnier klev på när TV4-aktien var närmast all time high, drygt 200 kronor. Sändningstillståndet i det analoga marknätet hade bärgats och risken var låg. Men det dröjde innan vinsterna växte, och i många långa möten på 20:e våningen i Bonnierskrapan på Torsgatan, i det fina styrelserummet med inbyggda bokhyllor, så avlöstes den ena bekymmersamma diskussionen av den andra. TV4:s dryga koncessionsavgift gjorde att vinstlyftet kom av sig.

Det var först efter att skatten för monopolet i marknätet avskaffats och digitaliseringen bröt in som det började gå att räkna hem mångmiljonvinster. Den församlade koncessionsavgiften uppgick till 3 500 miljoner. Efter mina tio år som vd var den ackumulerade vinster 5 500 miljoner. Ett netto som liknade ljuv musik, alltså kassaklirr. Men det var andra toner som saknades – de som följer med kärleksaffärer. Det sade liksom aldrig "klick" mellan Fyran och Familjen, mellan TV och Bonnier. TV4 blev istället som ett "enfant terrible", som endast legitimerade sig genom goda vinster.

När Bonnier steg för steg skaffade sig kontrollen över aktierna kom politikerna, med Marita Ulvskog i spetsen, och viftade hotfullt med lagar som skulle begränsa ägarkoncentrationen. Och när nya reklamregler infördes kom kultureliten med fina filmregissörer i spetsen och klagade över att deras konstverk förstördes av Dressman, Gevalia eller Kalles Kaviar. Så dagens affär där en tredjedel av hela imperiet knoppas bort, lämnar inga tårar efter sig.

Men om denna mediala stormakt kan beskrivas som ett hangarfartyg så är det kvarstående smärtsamma frågan vad Rest-Bonnier är för något? En liten ynklig och klent bestyckad fregatt? Det handlar om en handfull pigga dagstidningar som försöker satsa på tv och ett mäktigt bokförlag som ju också tycker bokstäver på papper. Hur långt räcker detta? Med all respekt för Expressens oförblommerade kaxighet som tv-kanal, och Dagens industri, som Nordens bästa affärstidning och därtill den stoltserande och uppnästa Dagens Nyheter, så kanske inte det leder till tillväxt, framgång och återbäring i tillräcklig mängd för ägarna. Nu finns ju dock Bonnier Fastighetsbolag som årligen tryggar överskott på 200 – 300 miljoner. Det framtida Bonnier blir därmed någonting helt annat än den mer än 200-åriga traditionen som ett stolt mediekonglomerat med hög kvalité och oberoende publicistik höll sina kulturella bildningsambitioner högt.

Och landar vi sedan ner allt detta i små detaljer så finns ju förstås frågan om Tomas Franzén blir kvar? Det räcker med att frågan ställs så är markeringen tydlig - vd:n befinner i farozonen. Ungefär som i örådet hos Robinson när någon sitter osäkert.

Bonnier är med detta sagt knappast den eventuella affärens vinnare. Kanske ett par steg bakåt. För Telia är däremot logiken och det positiva förtecknen tydligare. Eventuellt ett litet steg framåt. Efter att ha befunnit sig i en strategisk ökenvandring efter misslyckade affärer österut med miljarder i bötesbelopp och en sjunkande aktie, så verkar det som ett ljus syns i slutet på tunneln. Telia har varit och nosat på tv-innehåll under en längre tid. Man misslyckades i budgivningen om den engelska toppfotbollen Premier League. Däremot plockade Telia hem den finska hockeyn, som bästa sporträttigheten i detta vårt grannland.

Till vägen mot att äga eget tv-innehåll hör också flera öppna konflikter med Discovery, MTG och även gnissel med TV4. Alla broadcasters har krävt mer och mer pengar för sitt innehåll. Och Telia har stretat emot under hot om släckta tv-rutor. Inte helt oväntat att fler och fler i Telias ledning lockats till slutsatsen att det är bästa att äga allting själv.

Runt om i världen gör för övrigt telekombolag redan som Telia nu vill göra här hemma hos oss. British Telecom har köpt det mesta och bästa av internationella fotbollsrättigheter och driver egen stor sport-tv-kanal. AT&T har flera egna tv-kanaler, och ville ju nyligen köpa hela Turner med bl.a CNN, vilket dock stoppades av Donald Trump. Affärsmodellen bygger på en kraftfull treenighet. Det gäller att äga innehåll, distribution och med betalsystem bygga omfattande kundregister. Det är som en telecomindustrins egen kostcirkel där man genom att styra över hela näringskedjan kan effektivisera och ekonomisera mycket bättre. T.o.m hantera de allt dyrare sporträttigheterna som tv-kanalerna fått allt svårare att hantera.

Redan för ett par veckor sedan uttalade sig Telias styrelseordförande i en intervju i SvD Näringsliv. Hon uttalade besvikelse över alla bedrövelser österut och den sjunkande gråstenen till aktie. Men hon spände också musklerna med en stark balansräkning och imponerande senaste kvartal. Mitt i intervjun sade hon också frankt att stora affärer låg bakom hörnet. Nyligen missade Telia att köpa danska TDC, som man förhandlat om i drygt ett år. MTG körde om på slutet, men missade själva före målsnöret när danska pensionskassor tog hem bytet. Det är nog ingen underdrift att påstå att Telias miss triggade och injicerade nytt liv i de tröga och segslitna samtalen om att förvärva Bonnier Broadcasting.

Men börsen kommer säkert att göra tummen ner då marknaden saknar hjärnkapacitet att rätt värdera s.k vertikalt integrerade strukturer där man äger kunden, innehållet och distributionen. Men långsiktigt är det både logiskt och affärsmässigt lovande. Olyckskorparna som varnar för att Telia inte kan tv eller publicistiska frågor kraxar nog ut i tomheten. Den kompetensen finns att köpa. Så enkelt är det.

Gamla Televerket som förlorade sin själ på vägen in i det digitala samhället och gjorde bort sig vidlyftiga utländska affärer kanske hittar tillbaka, eller hittar ett nytt jag med förvärvet av folkkära TV4. Kanske rentav en perfect match, där båda behöver varandra.

Summa sumarum: Telia + TV4 = sant?

Om dagens avslöjande i Resumé sätter käppen i hjulet vet just nu ingen. Men det skulle förvåna.

Men det finns fler frågor. Typ – kommer Konkurrensverket att krångla med krav på åtgärder som att Telia måste sälja av annan verksamhet? Själv är jag föga imponerad av vår konkurrensmyndighet som uppvisat en imponerande förmåga att acceptera affärer som skapar monopolliknande strukturer.

Därmed är det mycket som talar för att det blir sant.

Om konsumenterna kommer att vinna eller förlora på att Telia blir tv är en helt annan sak.

Hursomhelst så är Telias planerade köp av Bonnier Broadcasting en affär som kommer att förändra hela Sveriges och Nordens mediemarknad. En ny gigant, styrd av svenska staten som också styr Public Service, kommer att se dagens ljus. Ingen kommer att förbli oberörd av detta steg då både konsumenter och konkurrerande medieföretag påverkas.

Jan Scherman, diversearbetare och f.d TV4-chef.



Dela sidan: