Dela sidan:

Den har kallats en av de sämsta medieaffärerna i Sverige någonsin. Vi pratar om Bonniers historiskt otajmade köp av Canal Plus (numera C More) för drygt tre miljarder kronor. Det var 2007 och året därpå kom finanskrisen som en svidande örfil. Men den verkliga knock-outen kom i december 2009 när de snuvades på Premier League-rättigheterna av det då helt okända bolaget Medge Consulting. En smäll som C More aldrig riktigt har lyckats hämta sig ifrån, med förluster i miljardklassen som följd. Telias uppköpsplaner, som Resumé avslöjade under fredagen, kan eventuellt lägga plåster på såren.


Vad var det egentligen som hände? Det har skrivits både artiklar och böcker om hur Bonniers tapp av sändningsrättigheterna till den engelska fotbollen kom att rita om den svenska tv-marknaden för alltid. Det markerar också startskottet på den stegrande prisutvecklingen på sporträttigheter som har bara har accelererat sedan dess. Huvudpersonen Peter Liljestrand (som tidigare hette Harrysson), hjärnan bakom Medge Consulting och arkitekten bakom den kuppartade affären, har hela tiden valt att hålla en låg profil i spalterna. Men nu ger sin version av händelserna.

För att förstå Peter Liljestands roll i affären måste vi backa bandet till början av 90-talet. Då hade han just gått ut Kulturamas dramaproduktionsutbildning och drömde om att skapa långfilm. Men att hitta ett vasst manus och finansiering var lättare sagt än gjort. Samtidigt skrek den begynnande tv-branschen efter människor som kunde producera innehåll. Det föll sig så att Peter Liljestrand flyttade norrut till Jämtland där han drev kanalen TV Åre och senare TV4 Jämtland.

I Stockholm pågick samtidigt en kapprustning om kabel-tv-marknaden som befann sig i sin linda. Det effektivaste sättet att ta marknadsandelar visade sig vara att direktsända sport. I synnerhet fotboll. Peter Liljestrand värvades till den nystartade kanalen Supersport som sedermera kom att bli Canal Plus. Där utsågs han till sportchef för Norden och så småningom fick han ansvar för inköp av sändningsrättigheter i hela Europa.
– Det uppstod ett krig om rättigheterna. Sport blev ett verktyg för att penetrera marknaden. Mitt uppdrag blev därmed väldigt viktigt och centralt i satsningen, säger han när vi träffas i ett kombinerat kontor och pentry i spelhallen Inferno Online vid Odenplan i Stockholm. Varför vi sitter just här återkommer vi till senare.



Under 2000-talets tidiga år fick Canal Plus nya ägare på löpande band. Kronjuvelerna i det växande betal-tv-imperiet stavades Allsvenskan och Premier League. Båda hade Peter Liljestrand sett till att dra in och behålla. Därför kom det som en stor överraskning när han år 2007, efter mer än tio år som sportchef, plötsligt stängdes av från sitt jobb för att sedan lämna bolaget.

Enligt källor med insyn handlade det om att Peter Liljestrand ingått ett muntligt avtal med den skandalomsusade agenten Rune Hauge om att inte lägga sig i förhandlingar om rättigheter som Canal Plus var intresserade av. Han fick alltså betalt – för att göra ingenting. Journalisten Olof Lundh skriver i sin bok "Vad jag pratar om när jag pratar fotboll" att det handlade om fem miljoner euro (drygt 50 miljoner kronor), men som sedan förhandlades ner till 1,25 miljoner euro.

När Canal Plus dåvarande ägare, riskkapitalbolagen Permira och KKR som stod i begrepp att sälja till Bonnier, fick nys om uppgörelsen gick de i taket, enligt Resumés källor.
– De var övertygade om att han fick kickback och stoppade i pengarna i egen ficka. Det gjordes en enorm undersökning, men inget kunde bevisas, säger en person med god kännedom om händelserna.

Trots att företaget inte kunde hitta några belägg för sina misstankar slutade alltså Peter Liljestrand. Sedan dess har elva år passerat men han inte sugen på att bjuda på några detaljer. Han förnekar att han betalat pengar till Rune Hauge för att ligga lågt.
– Jag har skrivit på papper om att jag inte får berätta något om det. Men jag kan säga så mycket som att jag sa ja till saker som inte var sanktionerade av styrelsen. Det trodde jag nämligen att den lokala vd:n hade gjort. I formell mening hade jag gått över mina befogenheter. Efter lite turbulens landade det ändå i en kanondeal, där de fick behålla Premier League-rättigheterna den vändan, plus att jag fick ett superavtal eftersom de insåg att de hade gjort fel. Vi tog varandra i handen och skildes som vänner, säger han.

Peter Liljestand klev ut genom dörren som en fri man med en plan.
– När jag slutade 2007 var jag en av de mest utbildade och meriterade inom det här området. Jag hade ett globalt nätverk inom sporträttighetsbranschen. Så egentligen fortsatte jag att göra samma sak fast i egen regi.

Tillsammans med sin kollega Timothy Smart flyttade han till London och startade Medge Consulting – företaget som tre år senare skakade om den nordiska tv-branschen i grunden. För när det drog ihop sig till nya förhandlingar av Premier League-rättigheterna hade Peter Liljestrand skissat på en idé som dramatiskt skulle höja deras värde. Fram tills då hade Canal Plus köpt in dem till paketpris för hela Norden. Men om man istället skulle köpa dem för att sedan sälja styckvis per land skulle priset kunna stiga avsevärt, resonerade Liljestrand. När vi pratar om den historiska affären i dag antyder han plötsligt sensationella uppgifter.
– Jag köpte Premier League-rättigheterna framför näsan på Bonnier och Viasat. Det blev förstås ett herrans liv. De hade gjort upp på kammaren om vilka som skulle ha det där, och det visste jag på förhand.

Hade de verkligen gjort det?
– Det är bara att kolla på varför det såg ut som det gjorde under alla år. Det fanns en lång historia av att en plattform hade Champions League, och en annan Premier League. Jag säger inte att det är så, men jag säger att det är lite konstigt.

Efter elva år som sportchef på Canal Plus, med full insyn i Premier Leagues värde och kommersiella potential, satt Peter Liljestrand med trumfkort på hand.
– Det var ingen konst. Jag visste deras riktiga värde. Sedan gick det vägen mycket tack vare TV2 Norge som var första tagare, sedan hakade Hans-Holger Albrecht (dåvarande koncernchef på MTG) på med Sverige. Därmed var dealen i hamn, säger han.
– Att den vitala rättigheten bytte plattform har fått stora efterverkningar. Canal Digital och Canal Plus (numera CMore) har ju inte varit sig själva sedan dess. Men det är helt och hållet deras ansvar. De hade också kunnat bjuda rätt.

I boken "Räkna med känslorna" skriver TV4:s dåvarande vd Jan Scherman att Medge Consulting betalade 123 miljoner euro för de nordiska sändningsrättigheterna år 2010. Det var dubbelt så mycket som Canal Plus första bud. Sedan lyckades de sälja samma rättigheter för omkring 150 miljoner euro (1,5 miljarder kronor), vilket betyder att de gjorde en vinst på cirka 200 miljoner.

Återigen figurerade Rune Hauge i kulisserna. Det var han som fick TV2:s dåvarande vd Alf Hildrum att komma med ett första indikativt bud på 390 miljoner kronor för rättigheterna i Norge, vilket drev upp priset kraftigt. Hauge var persona non grata hos det engelska fotbollsförbundet sedan tidigt 90-tal, då han som spelaragent hade betalat hundratusentals pund under bordet för att Arsenal skulle värva två av hans spelare. Misstankar riktades tidigt om att Peter Liljestrand och hans kollega enbart agerade fasad medan det i realiteten var norrmannen som styrde i kulisserna, och finansierade hela affären. Än i dag vill Peter Liljestrand inte avslöja var pengarna till rättighetsköpet kom ifrån, men han förnekar att de kom från Rune Hauge.
– Han hade en relation till TV2 i Norge, så han bidrog genom att komma med dem i hand till bordet.

Vems initiativ var det att köpa och stycka upp rättigheterna?
– Stycka upp... man kan se det som att de var bundlade innan. Men initiativet att köpa dem var mitt. Sedan dök han upp längs vägen.

Vad har ni för relation i dag?
– Ingen. Ibland blir jag nyfiken på hur han mår. Vi har varken setts eller hörts på fem-sex år.

Hur fick ni råd att köpa rättigheterna framför näsan på jättarna?
– Det kan de få fortsätta att undra över. Det är väl jättebra att det är möjligt. Att jättarna inte alltid kan trycka ner de andra.

När TV2 i Norge var klara som köpare hade turen kommit till Sverige, och vid den tiden fanns i praktiken bara två kandidater: Peter Liljestrands forna arbetsplats Canal Plus och MTG-ägda Viasat. För Bonniers räkning utsågs den nytillträdda Canal Plus-vd:n Jonas Eriksson (numera vd på TT) till ansvarig för förhandlingarna. Istället för att känna av var vindarna blåste gick han in med inställningen att försöka pressa ner priset och därmed sabotera Medge Consultings affärsupplägg.

"Han åkte och träffade Peter Liljestrand och talade om för honom att hans bolag Medge skulle gå i konkurs på grund av förvärvet av Premier League. Eriksson lovade att lindra smällen genom att köpa fotbollen till ett slags symboliskt pris. Förnedringstaktiken fick motsatt effekt" skriver Jan Scherman i sin bok.

Medge Consulting sålde istället som bekant rättigheterna till Viasat, som har behållit dem sedan dess.

Gick det till på det sättet?
– Något i den stilen, ja. Och det är en märklig strategi gentemot en person som kunde ändra hans liv.

Bonniers dåvarande vd Jonas Bonnier hörde också av sig direkt till Premier League och erbjöd att köpa rättigheterna för samma pris som Liljestrand och hans kumpaner – men fick kalla handen.

Kändes det som en revansch för dig gentemot Bonnier och Canal Plus?
– Inte ett dugg. Jag har fått frågan förut. Men jag gjorde upp med några direktörer från New York. Jag slutade med en ursäkt och ett avtal som var fantastiskt för mig.

Hur tycker du att Bonnier skötte förhandlingarna?
– Fantastiskt dåligt. Det är ett skolexempel på hur man inte ska göra. Till att börja med sköter sig Premier League exemplariskt när det kommer till förhandlingar. Det är fair and square och ingen har några fördelar över någon annan. Bäst bud vinner. Lägger man inte bäst bud får man inte rättigheterna. Bonnier svarade genom att skicka ut någon som var fullständigt oerfaren istället för att låta en person som Jan Scherman sköta förhandlingarna. Vi är fortfarande goda vänner, så om vi hade suttit ner hade vi ju löst det. Istället försökte de vänta ut oss.

Tre år senare var det dags igen, och den här gången ville Premier League förhandla direkt med tv-husen. Istället för att gå ut i en öppen anbudsprocess hjälpte Medge till att förmedla kontakterna till MTG, och blev rikligt belönade på kuppen. Enligt en artikel i Resumé rörde dig som om "hundratals miljoner" som kompensation för att de blev utköpta.

Hur mycket sanning ligger i det?
– Det ligger mycket sanning i det. Men det är väl inte olagligt?

Hur mycket har du tjänat?
– Du får göra din bästa gissning. Det blir tokigt hur man än uttrycker sig.

Att skapa sig en komplett överblick av Medge Consultings räkenskaper under åren som gått är svårt. Bolagskonstruktionen är snårig och högst upp i trädet finns ett moderbolag på Malta. Tidigare har de haft sitt läte i skatteparadiset Luxemburg.
– Jag bodde i London fram till för några år sedan och hade bolag där. Sedan har jag haft bolag på Malta. Det är inom EU och inga konstigheter. Vi har inte agerat i Sverige och det har varit rätt för affärerna. Skälet har aldrig varit att mörka något utan vi har gått på de rekommendationer vi har fått.

Rättighetsbranschen omgärdas av många misstankar och dåligt rykte. Varför är det så?
– Det är en galopperande med marknad, få beslutsfattare och jättemycket pengar. Så det är klart att det blir så.

Varför lyckades du navigera så pass bra i den världen?
– Jag kom från golvet, var producent, och jag såg att det fanns något att utveckla. Det handlar om att vara där och ha en känsla för vad som kan funka.



Ute på Odengatan gassar eftermiddagssolen över uteserveringarna. Nere i källaren på Inferno Online är det mörklagt. Lokalen är halvfylld av tonårskillar som sitter koncentrerat med hörlurar vid datorerna. Några av dem kanske borde vara i skolan istället. Luften doftar svagt av svett och energidryck. Peter Liljestrand utgör en kontrast med sin perfekta solbränna, lediga t-shirt och kritvita sneakers. Sedan några år tillbaka har han helt lämnat rättighetsvärlden för att satsa helhjärtat på e-sporten. I vintras köpte han den legendariska spelhallen där vi nu befinner oss. Under tiden vi fotograferar dyker plötsligt legendaren Emil "HeatoN" Christensen upp. Här finns bland annat det så kallade NiP-rummet – döpt efter det legendariska svenska Counter Strike-laget Ninjas in Pyjamas som han var med i.
– Vi hade aldrig köpt det här om jag inte hade haft min bakgrund inom den "vanliga" sporten. Ta Camp Nou som exempel. Även om Barcelonas matcher sänds ut till miljontals människor har den fysiska platsen en ikonisk betydelse. Så vill vi se Inferno Online. När vi är ute i världen och pratar med folk inom e-sporten så vet de ofta vad Inferno Online är för ställe, säger Peter Liljestrand.

Sedan 2013 driver han också bolaget E-sportal tillsammans med bland annat gamingprofilen Daniel "Pani" Aicardi som sitter bredvid oss under intervjun. E-sportal är tänkt att bli ett slags seriesystem för spelare som vill möta andra som ligger på ungefär samma nivå. Alltså precis som i fotbollen, med allt från amatörer i division sju till proffsen i Allsvenskan.
– Jag vill ta allt jag kan och implementera det i det nya. Jag har rekryterat Mathias Engstrand som tidigare varit på SVT och vill samma sak som mig. E-sporten i dag är i samma skede som sporterna befann sig i början av 1990-talet. Sedan ser kapitaliseringen annorlunda ut. Det går inte att jämföra med tv-rättigheter. Dels för att e-sporten inte är geografiskt avgränsad, dels för att communityn är en mycket större del av det som kommer ut monetärt.

I början gick det "pisspotta" som Peter Liljestrand uttrycker det, men nu har affärerna börjat ta fart.
– Jag är en innehållsperson i grunden. Nu vill vi göra bra innehåll och skapa egna rättigheter som håller över en livstid. Inte bara köp och sälj. Jag är inte särskilt road av det.

Vad är ditt end game när det gäller e-sporten?
– Att bygga upp ett antal funktioner i den här galaxen som ska göra att vi kan attrahera utövare och ha mycket trafik. Hur affärsmodellen kommer att se ut i slutändan får vi se. Men vi tänker inte syssla med betting, det får andra göra.

Hur ser du på risken att det är en bubbla?
– De flesta initiativ kommer att försvinna över tid. Många har inte hittat sin position än. Det finns många 20-åringar som vill lyckas inom den här världen. Därför tror jag det är bra att min gamla värld kan komma in och bidra med vår erfarenhet.

Peter Liljestrand har också varit med och byggt upp spelbolaget Star Stable sedan år 2010. Nyligen fick de in Egmont som nya majoritetsägare. Mediebolaget pumpade in 160 miljoner kronor, varav en okänd andel landade i Peter Liljestrands ficka. Att ge sig in i e-sportens värld har redan betalat av sig.
– Det här är det absolut roligaste jag har gjort. Det finns inga mellanlager av direktörer utan det är bara att kasta slipsen och bli en del av kulturen. Annars fungerar det inte.

Har pengarna du tjänade på rättighetsaffärerna gjort att du kan leva ett lugnt och behagligt liv i dag?
– Nej, det skulle jag inte säga. Man står alltid sin senaste och största investering närmast. Det är fortsatta chanstagningar som gäller. 

Vad har du för drivkrafter i dag?
– Att få användare som tycker att det är skoj. Allt jag gjort har handlat om att göra saker som jag tror att folk ska gilla. Belöningen kommer när man sedan ser användarna kommer och sprider det vidare.

Hur ser du på mediebranschens framtid?
– Den är döende i sin nuvarande form. Kommersiell tv borde fundera på om de kan stå emot stora drakar som Amazon och Netflix i det långa loppet. Tror man inte det blir man som telefonkatalogen. Det går att kämpa ett tag men till slut har man ingen plats längre. Annars måste man konsolidera.

Vilka kommer att stå som vinnare bland de lokala mediehusen?
– Det kommer att konsolideras till slut och man kommer att dela på rättigheter och produktionsfaciliteter. Det är enda sättet att stå emot. Och sedan försöka göra det så lokalt och så annorlunda som möjligt. Räddningen för Sverige har hittills varit att vi är ett så litet land. Men snart är Amazon här med.


FAKTA/Peter Liljestrand
Ålder: 47
Familj: Två barn sedan tidigare och sambo
Uppväxt i: Nyköping
Bor: Stockholms innerstad
Utbildning: Scriptwriting på Kulturama
Karriär i korthet: Sportchef på CANAL+, egna verksamheten Medge, grundare Camp Jarl, grundare i Star Stable samt E-sportal och har precis förvärvat världens största gaming center Inferno online
Tjänar: "Höga toppar och djupa dalar".
Dyraste köp: Ett hus i Brasilien
Hobbys: Familj och vänner
Tittar på: Serier och dokumentärer
Läser: Biografier
Medievanor: Ointresserad av sociala kanaler men läser nyheter, branschpress och affärspress
Bästa egenskap: Orädd
Sämsta egenskap: Otålig
Oanad talang: Duktig på krigshistoria och att banka grodor på Grönan


Dela sidan: