Dela sidan:

En mäktig scen utspelar sig precis invid Alaskas mötesrum i Frihamnen. Utanför det stora panoramafönstret ligger en kryssning förtöjd, vars vita långsida avtecknar sig mot himlen, klarblå sånär som på några ensliga moln. Människor samlas utefter relingen medan fartyget gör sig redo för avgång.

Catarina Lundbäck har varit beredd på avfärd hela sitt liv. Hon sätter sig med ryggen mot utsikten, för att slippa bländas av ljuset som studsar mellan vattnets yta, fartyget och in i det ljusa mötesrummet. Släpper ur sig ett lugnt konstaterande.

– Det har alltid funnits hos mig, en känsla av att jag borde ha något eget. Och "Efterlyst" är ju något jag drömt om sedan jag var barn.

40-åringen är en av kriminal-Sveriges starkast lysande medieprofiler, vid sidan av storheter som Hasse Aro och Leif GW Persson. Hon har producerat allt från "Efterlyst" till "Vägens hjältar" och skrivit en stående krim-kolumn i Expressen. Sedan ganska precis ett år tillbaka driver hon produktionsbolaget Alaska, som ur hennes egna fickor och målmedvetenhet växt till en omsättning på 28 miljoner kronor (egen uppgift, ännu inte bokförd), 70 projektanställda och hela sex produktioner – bland annat "Stockholmspolisen", "Tunnelbanan" och "Efterlyst". Med bud på fler.

– Jag hade dragit ett ganska stort lass hos min senaste arbetsgivare, Nyhetsbolaget, och tänkte att 'fasen, det här borde man göra själv, och går det åt helsicke får jag väl fara till Norrland och fiska eller nåt', säger hon och refererar till sin uppväxtort Piteå.

Lundbäck hade inte gjort klart med några produktioner när hon sparkade igång, utan det hela började på vinst och förlust.

– Allt hängde på om jag skulle lyckas sälja in min första produktion eller inte. Jag lyckades, och sedan har det rullat på. Jag vet ju vad jag kan, är bra på de här speciella miljöerna som Polisen, sjukvården och tunnelbanan där det är känsligt att filma och man måste ta hänsyn till tredjeperson. Jag fattar att man inte bara kan klampa in i deras verksamheter och köra. Att deras drift går först och att tv-programmet är sekundärt. Så bolaget är nischat inom kriminalhistorier och den här sortens unika access.

Firman är byggd helt utan investerare. Hon har istället tagit in delbetalningar från kunder och byggt varsamt runt projekten.

– Jag ville få det att flyga själv från scratch, utan några investerare som står och knackar på axeln. Men jag vill verkligen poängtera att det aldrig hade gått utan alla de människor som har valt att lämna sina säkra anställningar på stora bolag för att följa med mig. Det är ingen klyscha jag bara kläcker ur mig, det är verkligen sant. Det har inte funnits någon säkerhet i det här projektet, de hade kunnat stå där utan lön.

Men varför följer de just henne? Hon svarar på sitt bredaste Pitemål.

– 'Här ska vi int kom å bränn ut oss direkt!' säger jag hela tiden, för jag ser det som att jobbet ska integreras i livet, inte tvärtom. Vi har skapat något av ett norrbottniskt gäng som känns tryggt och som är kul att jobba med, där alla vet att jag inte vill bli en storägare som i förstahand drivs av profit eller driver de anställda hårt. Ibland händer det saker som gör att man inte kan jobba heltid, och då måste det vara okej att dra ner. Det är den ena. Sen tror jag att de förstår vad det här betyder för mig och att jag behöver dem.

 

Svarta rökpuffar klättrar ur skorstenen. Lastbilar far in i fartygets främre gap, en efter annan. Lundbäck slänger en blick på händelseförloppet och berättar att hon, omgiven av en entreprenörsfamilj, tidigt lärde sig att visualisera målet. "Catarina, man är sin egen lyckas smed", sa hennes pappa i enlighet med 80-talets tidsanda. Dottern vill inte vara sämre, och betygar i dag gärna för sina medarbetare att "visualisera målet, så faller bitarna till slut på plats", precis som det också blev för henne själv.

Lundbäck formulerade sina mål anmärkningsvärt tidigt. Hon fascinerades av folks mörka sidor, "någonstans är det alltid vanliga människor som begår brotten", och läste Nordisk kriminalkrönika från hon var åtta år gammal. Hon författade gärna egna spök- eller kriminalhistorier: "Till exempel lurade jag mina klasskamrater att de inte kunde gå vissa vägar i skogen, ja, på grund av trollen".

En kväll när hon var tolv år satt hon i familjens beigea hörnsoffa i Piteå och såg på favoritprogrammet "Efterlyst" (hon missade inte ett enda avsnitt), vände sig till sin mamma och sa: "Där ska jag jobba när jag bli stor". Men modern var föga imponerad av visionen: "Hur många tror du jobbar där, och hur många tror du är från Piteå?"

– Hon tyckte att jag skulle skaffa mig ett 'riktigt jobb'. Så ja, det blev ju ekonomi. Det är jag glad för i dag, kurserna i ledarskap, organisation och ekonomi har varit bra att ha, inte minst nu med Alaska. Jag jobbade en tid på bank också och pluggade kriminologi.

Men hon kände hela tiden att banken inte var hennes grej. Lundbäck visste ju vad hon ville, sökte sig därför till Poppius journalistskola i Stockholm och fick praktik på SVT.

– Sedan tjatade jag mig in på "Efterlyst". 'Nu har jag ju erfarenhet från tv!' sa jag, 'nu får ni väl anställa mig, hur svårt kan det va!?'

Hon jobbade där i tre år och gjorde sedan Bonniers kriminalmagasin "Misstänkt", innan hon började producera och leda allehanda tv-program hos Titan och därefter Nyhetsbolaget.

– Jag lärde mig massor under åren på "Efterlyst". Jag träffade traumatiserade människor och... jag har lärt mig att det inte går att äga någon annans berättelse. Det måste man som journalist ha respekt för. Det är grunden i allt. På samma sätt som att man inte bara kan komma inklampande och filma i en verksamhet hur som helst – det kräver en förståelse för deras värld.

 

Catarina Lundbäck framhåller upprepade gånger under samtalet vikten av att respektera de verksamheter som hennes diverse produktioner bygger på, och de personer som förekommer i de känsliga sammanhang som berättelserna utspelar sig i; ordningsvakterna som patrullerar i tunnelbanan såväl som individerna som bråkar. Men formaten hon skapar handlar ändå om att göra underhållning av verklig brottslighet, verkliga olyckor och högst verkliga människor, vars liv kan förändras i och med de händelser som dokumenteras.

Syftet med programmen, som gärna paketeras action-späckat, är enligt Lundbäck dock framför allt att lyfta vardagens hjältar.

– Även om vi paketerar lättsmält för att nå den breda massan, så tycker jag inte att man ska kalla det för underhållning. Det absolut viktigaste är att vi berättar om yrkesgrupperna som gör ett så viktigt arbete. I "Stockholmspolisen" till exempel, handlar det i första hand om att visa Polisens arbete och värde i samhället, snarare än att exploatera. De är samhällets hjältar, som inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar, så jag brinner verkligen för att lyfta dem och deras berättelser.

Din nisch har de senaste åren växt sig stark på den svenska tv-marknaden. Varför är det så tror du?
– När det är skakigt i omvärlden, som det är i dag, så tror jag att många vill se att det finns någon som håller en i handen. Man vill se och lära känna de här personerna som löser biffen, sjukhuspersonalen, räddningspatrullen eller Polisen.

Finns det inte en risk att folk blir uppskrämda, när de bara hårdvinklat får se samhällets baksida? Jag vet folk som är rädda för att åka tunnelbana sent på kvällarna, på grund av en uppfattning som bildats av "Tunnelbanan".
– Ja, men det är även många som reagerar tvärtemot. En gång när jag var ute med en inspelning på fält – jag tycker att det är viktigt att själv åka ut ibland – kom det fram en gumma till ordningsvakterna och sa 'nu ska ni få höra! Det är väldigt sent, men tack vare att jag har sett er på Tunnelbanan, så vet jag att det är säkert. Så jag vågar åka!' Så det går åt båda hållen. Den vanligaste feedback vi får är att folk känner sig säkrare, för att de ser att det finns de som kan hjälpa till.

 

Fiskmåsarnas jakt på mat intensifieras när kryssningen lättar ankare. Fartyget backar ur hamnen och påbörjar färden mot någon av Östersjöns destinationer.

När det stod klart att Lundbäcks Alaska får äran att producera "Efterlyst", var det en cirkel som slöts. Eller kanske en resa som äntligen påbörjades.

– Det är ju helt fantastiskt! Det var ju med "Efterlyst" allt började, och i höst ska jag relansera det. Det har liksom alltid varit meningen att just Alaska skulle få jobbet! Att få den möjligheten alltså... jag tror inte det finns någon i hela Sverige som brinner så mycket för det här som jag gör. Förutom kanske Hasse Aro då...

Hur kom ni över uppdraget?
– Vi pitchade och vann. Hasse fick frågan först. Vi går way back, och gillar att jobba ihop. Sen tror jag han har tyckt att jag är lite besvärlig, åtminstone i mina yngre dagar. Men han har nog vant sig nu, så det är lugnt, haha. Jag brukade säga emot och sådär, kunde bli ganska irriterande och tvär. Det beror på att jag aldrig varit en följare, utan hela tiden velat manövrera. Det är nog också därför jag vågat göra det här; eftersom jag vågat vara besvärlig och gått min egen väg.

Blir det några förändringar i nya "Efterlyst"?
– Njae alltså, originalet var så fantastiskt bra. Det där liveprogrammet, som fungerar som en samlingspunkt när det händer grejer och brinner ute i världen. Där man kan hålla Hasse i handen, och där vi inte bara rapporterar om brott – utan rent av löser dem! Jag tror inte att man ska ändra på ett vinnande koncept... Se bara på Robinson och Fångarna på fortet, de har alltid sett likadana ut. Så planen är nog att utgå från originalet och sedan göra några mindre justeringar. Jag kan tyvärr inte gå in på det mer än så.

Alaska bärs i dag uteslutande av kriminalproduktionerna, med undantag för redan avslutade "Det stora tårtslaget". I framtiden ska produktionsbolaget förhoppningsvis stå på tre ben: krim, drama och reklam/content.

– Man vet ju aldrig vad som händer, genren kanske självdör. Därför har jag en vision att åtminstone försöka bygga på tre starka ben. Men fortfarande med berättelserna i centrum, samt långsamt och långsiktigt eftersom jag inte har några finansiärer med en massa stålar. Och det är ju självvalt. Man är ju sin egen lyckas smed!

 

Fakta / Om Catarina Lundbäck

Ålder: 40 år.
Familj: sambo, två barn.
Uppväxt i: Piteå.
Bor: Gärdet.
Utbildning: ekonom, kriminolog, Poppius journalistskola.
Karriär i korthet: Kort inom banksektorn, sedan tv-producent, programchef och chefredaktör inom Efterlyst, SVT, Strix, Nyhetsbolaget och kriminalmagasinet Misstänkt. Skrivit kriminalkrönikor för Expressen.
Hobbys: "Läsa förundersökningar och domar."
Filmtips: "Just nu blir det mest barnfilmer tillsammans med barnen. Jag hinner sällan se en hel film, istället föredrar jag dramaserier där avsnitten har lagom längd. Men ibland händer det, och senaste såg jag filmen The square."
Lästips: "Nordisk kriminalkrönika".
Medievanor: "Konsumerar det mesta via mobilens appar."
Bästa egenskap: "Förmågan att få bra saker att hända."
Sämsta egenskap: "Otålig (det kan vara väldigt jobbigt att sitta i möte med mig, jag är alltid halvt på väg därifrån), men jag jobbar på det."
Oanad talang: "Jag är grymt bra på att köra bil."



Dela sidan: