Dela sidan:

Televerket var ett mäktigt juridiskt statligt monopol. SVT var ett faktiskt monopol. Staten bestämde hur vi skulle prata eller titta tills Jan Stenbeck beslöt bryta monopolen med Comviq och TV3.

I dag äger staten bara 37 procent av börsnoterade Telia Company och SVT blir saliga om de får 37 procent av tittartiden. Men snart blir staten åter en jätte i de snabbt konvergerande sektorerna telekom och media.

Vad har Telia då i tv-branschen att göra?

Den som undrar det har inte hört talas om Östen Mäkitalo, pojken som inte hade el i hemmet i Övertorneå förrän han började skolan 1945. Han blev elektronikingenjör och chef för Televerkets uppfinnarverkstad, utvecklade såväl NMT som GSM och HDTV, blev Telias CTO och dog 2011.

Televerkets kejsarlike generaldirektör Tony Hagström var S-politruk, men likväl framsynt. När hans teknikexpert Lars Aronsson 1980 skulle på bröllop i USA fick han en extra vecka ledigt och order att bara titta på tv. Resultatet blev Televerkets kabel-tv, som med jätteparaboler i Farsta tog ner Music Box, Super Channel eller ryska Horisont från satellit och drog koaxialkablar i nybyggda kvarter. Det var mer Televerket än Stenbeck som bröt tv-monopolet i Sverige.

Statliga Teracom sände tv via master i skogen och statliga Televerket blev Telia som dominerade kabel-tv, senare omdöpt till ComHem. När Telia köpte finska Sonera 2002 tvingade EU bolaget att sälja ComHem för att inte bli för dominerande på marknaden. Teracom startade Boxer när tv digitaliserades, men sålde det 2016 till ComHem. Och i vintras såldes ComHem till Telias värsta konkurrent Tele2.

Det är inte så konstigt att Telia vill köpa sig tillbaka på tv-marknaden.

Telia Company omsatte i fjol 80 miljarder kronor och gjorde ett rörelseresultat på 13 miljarder, en vinst som med råge räcker för att köpa Bonnier Broadcasting. Eller Discovery Nordic. Eller MTG:s tv-del NENT.

Staten är dominerande ägare i Telia med en andel på 37,3 procent, motsvarande 30 miljarder av omsättningen och 5 miljarder av vinsten. I år tickar det in 3,7 miljarder kronor i utdelning från Telia till statskassan.

Staten heläger också Teracom som i fjol omsatte 2 miljarder kronor och gjorde ett rörelseresultat på nära en halv miljard, varav en kvarts miljard delades ut till ägaren.

Staten äger också de tre public servicebolagen som omsätter 8,5 miljarder kronor. När tv-licensen ersätts av en skatt blir de en tydligare del av den statliga infrastrukturen.

Därutöver delar staten ut drygt en halv miljard kronor i presstöd och ett omkring 150 miljoner till kulturtidskrifter.

Det innebär att staten omsätter omkring 41 miljarder inom telekom-media och gör en vinst på drygt 5 miljarder.

Som jämförelse omsätter Bonnier AB runt 25 miljarder kronor och gör en vinst på drygt en miljard. Kinnevik kontrollerar Tele2 och MTG, nu delat i MTGx och NENT, med en sammanlagd omsättning på 45 miljarder och ett rörelseresultat på 3,5 miljarder kronor.

Men om Telia köper Bonnier Broadcasting blir staten störst med en omsättning kring 50 miljarder kronor. Och mest lönsam med en vinst kring 6 miljarder kronor.

Resumé frågade kulturminister Alice Bah Kuhnke om vilka för- och nackdelar hon ser med Telias köp av Bonnier Broadcasting. Hon mejlade följande svar:

”Ur ett mediepolitiskt perspektiv är det yttrandefrihet och mediernas oberoende,  inte minst från den offentliga makten, som står i fokus. Om det sker affärer som den som nu diskuteras, är det alltid viktigt att mediepolitiskt följa vilka konsekvenserna blir för mediemångfald och konkurrens.”

Regeringen meddelade i går att man inte tänkte lägga sig i affären, utan låter konkurrensvårdande myndigheter avgöra lämpligheten. Samma innebörd kan uttolkas ur kulturministerns svar.

Men Alliansen har, enligt Resumés källor, redan börjat fundera på hur statens makt kan begränsas genom att låta utreda hur mycket av Telias infrastruktur som är systemkritisk. Det innebär rimligen att en utbrytning av för totalförsvaret viktiga delar kan göras, möjligen för att placeras i Teracom, och att resten av Telia kan säljas.



Dela sidan: