Dela sidan:

Biarritz är bara tre dagar bort. Där stannar Peter Sahlberg i några veckor. I juli lyfter han mot Galicien i Spanien, sedan följer södra Kalifornien, Costa Rica och slutligen Sri Lanka, varvat med några nedslag på svensk mark.

Sahlberg lever västvärldens sinnebild av ett drömliv. Han tar aldrig ut vad vi andra kallar för semester, utan beskriver sitt och Jens Holmers företag Surfakademin – Sveriges största surfföretag – som ett "livsstilsprojekt", där allt pågår i ett "flow". Han spenderar halva året på någon av företagets destinationer, som alla kännetecknas av sandstränder, palmer och härliga vågor.

– Akademin har alltid handlat om livsstil. Inte om att jobba ashårt i tio år så att man kan ta två år helt off för att leva en tidsbestämd dröm. Det är lätt att man då är så trasig att man inte orkar njuta till fullo. Vi vill istället ha något långsiktigt där varje dag är härlig, oavsett om det är måndag eller lördag. Det var tanken från början, att lura systemet lite och hitta fram till en vardag som vi själva regisserar.

Den skäggiga surfentusiasten ler brett åt tanken på att de också lyckades. Han sitter på en hög barstol på utomhusfiket vid Mosebacke Torg, med långt saltkurvigt hår och brunbränd hy iklädd en gammal arméjacka med prima patina. Han pekar mot ett par öppna fönster på ett av sekelskifteshusen som omger torget.

– Jag bor där uppe. Vi driver ingen butik och har inget kontor. Om jag är i Sverige sitter jag hemma, på café eller i en kompis ateljé. Det är lite nomad-vibe över det hela, säger han och skrattar, berättar vidare om idén med Surfakademin.

Den är enkel: De fixar resa, boende och lär dig surfa i paradiset. Men vi snackar inte en torr, trött och generisk surfskola understryker Sahlberg, "utan det ska kännas som att åka på surfresa tillsammans med sina polare där man känner in dagen som den kommer".

Precis som det var för dem själva i början. Peter Sahlberg kan efter 20 yrkesverksamma år konstatera fem delar som har varit betydande för att ta honom dit han är i dag. Och den första fann han på paradisöarnas paradis-ö, i början av 90-talet.

"Följ passionen."

Sahlberg och Holmer for i tidiga 20-åren till Hawaii för att surfa och plugga. De lärde sig av "Hawaiianska beach boys" – på stora brädor och snälla vågor.

Blodad tand vore en underdrift. Här föddes en passion som skulle komma att bli livslång. Clinchen var således stor när Sahlberg efter fyra år återvände till "betongen" i Stockholm. Där började han jobba inom pr-branschen, först Sund kommunikation och sedan som presschef på MTG, medan vännen Holmer drev varumärkesbyrån Label BBDO i Göteborg.

Känslan av att livet i Stockholm var en utflykt – eller en parantes – växte sig allt starkare. "Havet är mitt nya hem", tänkte Sahlberg.

Han knyter sammanbitet näven över bröstet.

– Det värkte så mycket i mig. Jag surfade varje ledig dag i Biarritz, men sex veckors semester räckte inte. Jag kände mig som en halv person. 'Kan man surfa två månader om året?' började jag tänka, 'mer?' Och för varje surfresa så plockade vi med oss vänner och gav dem en introduktion till surfen. Alla föll pladask, precis som vi gjort på Hawaii.

Idén om ett surfcamp växte fram organiskt. Sommaren 2006 slog de slag i saken.

– Vi tjackade tjugo brädor och två folkabussar, ovetandes om det skulle hålla bara en sommar, ett år eller längre. 'Är det en dagslända?' Det fanns inga kartor som ledde oss dit vi ville.

Satsningen på Surfakademin sammanföll med lanseringen av iPhone och det starka genomslaget för sociala medier. Duon drog igång ett pr-race och fick stora uppslag i tidningar, som till exempel Dagens Industri.

– Vi byggde ett case som vi sedan har repeterat i alla år: 'bästa vännerna som upptäckte surfen på Hawaii och nu följer sin passion'. Sen har svenskar en slags inbyggd dragning till sol, palmer och stränder... och när vi drog in surf i den ekvationen så var det liksom öppet mål. Det vill säga att vi lyckades visa att surf inte behövde vara som den så ofta porträtterades i media: en biffig snubbe ridandes enorma vågor på sylvasst rev. Som på Hawaii, där alla surfar oavsett ålder och fysik. Den bästa surfaren är den med störst smajl – som så oftast inträffar glidandes fram på en stor bräda på små vågor.

12 år har passerat och 12 miljoner kronor har blivit den årliga omsättningen, konceptet har växt till fem orter och verksamheten utökats till yoga. Sahlberg lever sin passion. Konceptet har gått vägen.

– Som filosofen Alan Watts så träffande en gång sa: om pengar inte vore en issue, vad skulle du vill göra då, i dag, i morgon och nästa vecka? Den filosofiska inställningen har lett mig i alla mina val.

Men har han offrat något för sin passion?

– Visst har man gjort avkall på vissa saker som hör ett vanligt liv till. Det har grusat och komplicerat vänskaps- och kärleksrelationer. Jag tänker mycket på det här med familj. Hur blir det om jag får ett barn eller flera? Vad tycker barnet om att resa runt? Kanske man kan starta en skola som inte är geografiskt bunden... Vi får se. Den dagen är än så länge minst nio månader bort, haha.

"Lita på intuitionen."

Den som vill följa passionen bör också lita till intuitionen, menar Peter Sahlberg. Han smalnar av i blicken och börjar veva med armarna framför ansiktet, drömmer sig bort till det mest intuitiva han vet.

– När man surfar så blir allt radikalt annorlunda. Du paddlar ut, väntar på vågorna, känner totalt lugn. Du ser en dyning i horisonten... och i det ögonblicket ska du bestämma dig: 'okej, kan jag ta den här vågen? Ligger andra surfare i vägen eller är det fritt fram?' När du vänt brädan måste du välja mellan att paddla hårt eller mjukt, om du ska hoppa upp fort eller långsamt. Allt det här... brädan, kroppen, sinnet... det bara flödar, allt händer intuitivt. Så fort du övertänker något blir tajmingen fel.

Intuitionen, menar Sahlberg, har i många avseenden byggt Surfakademin.

– Ofta utspelar sig en kamp mellan kroppen och hjärnan. Men när det gäller surfakademin... den är så levande, sprudlande och ligger så nära hjärtat. Det känns helt rätt i kroppen och behöver aldrig ifrågasättas. Någon försökte en gång charmerande pitcha in idén om att sälja aktieoptioner i Akademierna. Kroppen bara skrek nej.

Förmågan att lita på magkänslan i många avseenden lett honom rätt. Men emellanåt också helt åt fanders.

– Jag hovrar lätt på mittfältet och springer på alla intressanta bollar, vissa mer lovande än andra. Någon gång där i de första åren, när projektet fortfarande var något vi gjorde vid sidan av våra 'dayjobs', fick jag en idé som slutade med att vi förlorade massor av pengar. I en tid när varje bokning var en överraskning.

De ville genomföra en extrem version av helikopterskidåkning – men för surfare.

– Vi skulle flyga folk till en stor båt, typ en yacht, som stod redo i de södra atollerna i Maldiverna, som i sin tur skulle ta alla till ett ställe som ingen har surfat på innan. Alltså lyxsurfing. Vi fick inte en enda bokning. Alla tyckte det var för dyrt. Rimligt. Vi förlorade 250 000 kronor.

 

"Försök leva i en tid utan internet."

En av Surfakademins främsta deviser är att gå sin egen väg. Det innebär bland annat att strunta i vad konkurrenterna har för sig. Men det är en evig kamp att våga ignorera omvärldens hajper, menar Sahlberg.

– Självklart blir man påverkad vad alla andra gör. Man lockas att ändra något, sänka priserna eller presentera något på ett annorlunda sätt... Men här tror jag man måste återkomma till intuitionen, det är när man litar på den som allt funkar som bäst. Om man tittar för mycket för andra så stökar man till det för sig själv.

På samma sätt påverkar omgivningen skapandeprocesser, menar han.

– Om du bara tittar på vad andra gör och vad som funkar för dem, då blir din egen skapandeprocess avbruten av en slags reflektion om hur det skulle tas emot av andra. Man liksom utvärderas redan i idé-fasen: 'det här kommer bli en like-raket'. Det är jättesorgligt, och resulterar i att man reproducerar ett tomt skal som förväntas gå hem. Allt går i inflation och blir i slutet en del av den generiska smörjan.

Därför försöker Sahlberg placera sig i en tid utan internet, "vad hade Ingmar Bergman gjort?" tänker han, eftersom det då går det att hitta en helt annan nerv och långsiktighet i ens tankemönster.

– Vi omsluts konstant av stimuli, det är så sällan vi får landa i kroppen utan att omedelbart pushas upp i huvudet igen genom diverse distraktioner vi inte valt. Ju mer stimuli, desto mer ofokuserad blir jag. När man stänger av telefonen, böckerna läggs undan och musiken tystnar, i ensamhet, det är då egensinniga idéer börjar flöda. I närvarande och oförstörd kreativitet kan jag känna att jag kan flytta berg, men när jag är i monkey mind kan jag knappt fösa undan en fluga...

"Ha ett härligt crew"

Peter Sahlberg beskriver upprepade gånger Surfakademin som en familj. Han startade den med en sin bästa vän, försöker alltid att anställa kompisar, och har dessutom utökat verksamheten med Yogiakademin – ledd av flickvännen Josefine Bengtsson.

De har genom åren lärt sig vikten av ett "härligt crew".

– Om du ska starta ett bolag, ta med dig en vän in i projektet. Då ökar sannolikheten för att lyckas bygga ett kollektiv och legacy som är större än dig själv. Jag behöver egentligen inte vara på plats operativt längre eftersom det rullar på så fint ändå, vi har verkligen bästa möjliga team. Så otroligt tacksam för det. Men hänget och surfen gör att jag ändå spenderar sex månader om året på våra destinationer.

Kärnan är således en stark relation mellan två vänner.

– Jag och Jens har hållit ihop i tjugo år nu. Även om vi ibland kanske vill slita huvudena av varandra, så sitter vi båda alltid i livbåten. Slutar den ena ro så får den andra ta över. Slutar båda ro så förliser vi tillsammans. Vi är i den här grejen ihop och drivs av samma mål. Det är vackert och en stor trygghet. Ser oss lite som Keith Richards och Mick Jagger, det finns inget bäst före-datum utan Surfakademin har gått ifrån ett livsstilsprojekt till livsprojekt.

 

"Ha leken i fokus"

Ett par småfåglar försöker komma åt fikets croissanter. Sahlberg tumlar dit och viftar snällt bort de små fjäderfäna, stoppar om croissanterna med en bakduk, och hoppar sedan upp på sin pall igen. Han återkommer till det som en gång fick honom att överge ekorrhjulet, nämligen surfen. Leken. "Är det bra vågor så surfar jag oavsett vad".

– Man ska inte ta sig själv på för stort allvar, det är viktigt med distans, för i slutet av dagen leker vi ju bara företag. Det är enkelt att hamna i en situation där det 'brinner' hela tiden, ett mentalt dominospel där något måste hinnas med, för att något annat måste funka, för att... och så vidare. Ja, du förstår.

På ett plan skulle han vilja leva i en sorts "total liberal hedonism", för struktur var ju faktiskt en av de kedjor som han en gång valde överge. Men de senare åren har Peter Sahlberg kommit till insikt om att ett resschema trots allt är bra för någon som honom.

– Jag skulle vilja leva i en värld av liberalt flow. Men jag har redan provat det livet. Jag har lätt för att romantisera det där. Struktur är egentligen ganska bra för mig, eftersom jag har lite svårt att fokusera.

En vän frågade om en gång om livet med Surfakademin innebär att han lever sin fantasi nu.

– Jag svarade: 'kommer man någonsin att göra det?' Jag är väldigt tillfreds och har en väldigt fin mix just nu. Men vi får se hur länge det håller. Allt är i konstant rörelse här i livet!

Fakta / Om Peter Sahlberg

Ålder: 42 år.
Bor: Mosebacke Torg.
Familj: Flickvän.
Tjänar: 550 000 kr "och 200 surfdagar".
Karriär & utbildning: Journalistikstudier vid Hawaii Pacific university, Fil Kand i Medie & kommunikationsvetenskap vid Lunds Universitet och Masters of Science i Public Relations vid University of Stirling. Har arbetat som Planner på Label, projektledare på Sund Kommunikation och presschef på MTG nya medier. De senaste 12 åren hälsoentreprenör, grundare till Surfakademin (2006) och Yogiakademin (2015).
Medievanor: "Ibland, oftare och oftare nuförtiden, går jag in i total medieskugga (svårt att ducka för löpen på stan, men jag gör mitt yttersta) för att hålla mig ren i mina tankebanor. Annars så Dagens Nyheter, Filter och podden 'Here´s The Thing'."
Förebild: Alan Watts.
Aktuell: Med den dramatiserade biografin "Allt för Vågorna" som ges ut på förlaget Mondial och kommer ut den 10 juli.


Dela sidan: