Dela sidan:

Med morgonens nyhet att Telia nu förhandlat klart och köper Bonnier Broadcasting förändras hela den nordiska tv-marknaden i ett slag. Den här affären berör inte bara Sverige genom att TV4 ingår i köpet. Den berör förstås också Finland med MTV3, som är en av det landets största tv-verksamheter och faktiskt en av Europas äldsta kommersiella tv-bolag med nationellt täckande distribution.

Men Telias förvärv påverkar också Danmark och Norge då TV4 i organiserad form samarbetat med sina kommersiella kolleger i form av statligt ägda danska TV2 och norska TV2 som ägs av Egmont. Det har gällt gemensamma köp av sporträttigheter och fleråriga avtal om köp av film-och tv-serier från Hollywood studios. De nordiska kommersiella tv-bolagen har också under lång tid samarbetat i frågor om nationella tv-format och teknikutveckling.

Nu blir Telia med Bonnier Broadcasting i sig en gigant som har kraft att klara sina inköp av tv-rättigheter på egen hand. Om det finns ett nordiskt perspektiv i Telias tv-ambitioner är kanske för tidigt att säga, men det borde finnas med som en mycket logisk fortsättning. Danska statens intresse att behålla TV2 är dessutom svagt. Telia skulle kunna vara en intressant köpare. Telia har ju dessutom genom det färska köpet av TDC:s norska verksamhet med bredbandsoperatören Get stärkt sin tv-distribution i Norge rejält. Get har drygt 500 000 norska hushåll och företag anslutna till sitt kraftfulla fibernätverk.

Den stora tv-affär som nu Telia och Bonnier Broadcasting genomför får direkta och stora konsekvenser. Sålunda förändras den nordiska spelplanen per omgående. Här uppstår en mediekoncern som faktiskt blir av så betydande slag och med en sådan ekonomisk styrka att den kan bli en efterlängtad motvikt till de stora internationella koncerner som nu i rask takt erövrat stark position. Kommersiellt tar Facebook, Youtube och de multinationella giganterna nästan all kommersiell tillväxt online. 9 av 10 nya reklamkronor hamnar där.

När det gäller tv-innehåll så växer företag som Netflix och HBO mer än de nationella tv-bolagen. Viktiga sporträttigheter köps nu av många andra än klassiska tv-bolag. Senast var det Amazon som köpte en betydande del av Premier League för den brittiska marknaden. Om man utgår från vad British Telecom och SKY betalat för sina fotbollsmatcher från samma liga så ligger Amazons prislapp på nära 20 miljarder. D.v.s mer än dubbelt så mycket som Telia ska betala för Bonnier Broadcasting, drygt 9 miljarder. Priskarusellen kommer att snurra på uppåt. De internationella giganterna kommer att växa. Om ingen gör något fortsätter denna strukturförändring.

För att slå vakt om nationell tv med egna nyheter, dokumentärer, familje-underhållning, svensk film och lokaltv så behövs rejäla krafttag på den privata sidan. Telias tv-köp är ett sådant viktigt och riktigt steg. De invändningar som handlat om att Telia inte vet något om publicistik och inte har någon tv-kompetens kan ju vid första påsyn verka relevanta. Och visst, detta gäller företaget Telia. Men affären innebär ju att Telia köper just den kompetensen genom att förvärva företag som TV4, C More och MTV3. Där finns ju mängder av erfarna journalister och publicistiskt kunniga
chefer. Och även om man får utgå från att köparen kommer att effektivisera och möblera om så lär man inte vara så korkad, ursäkta ordvalet, att man inte skulle inse vikten av att just vara noga med att ta hand om det som är livsavgörande för trovärdigheten.

Till bilden hör att Telia också genom sina egna tv-erbjudanden i många år redan byggt en tv-kompetens och t.ex i Finland redan köpt tunga sporträttigheter som den finska hockeyligan. Det är inte gamla Televerket som nu blir ägare till flera av Sveriges populäraste tv-program. Telia är ingen novis vid spisen. Det som ytterst få talat om är den kompetens som Telia kan tillföra ett medieföretag, som måste förändras snabbare för att klara dagens och morgondagens utmaningar. Här finns gedigen kunskap om konsumenternas beteendemönster. Här vet man genom sina egna betal-tv-erbjudanden vad som är det mest attraktiva innehållet.

Telia är givetvis ettteknikföretag, men som i högsta grad kan tv-distribution. Förmodligen bättre än TV4. Det finns också en lokal och regional struktur i Telia som i högsta grad kan gynna utvecklingen på ett extremt utsatt område. TV4 lade för ca 5 år sedan ner sina drygt 25 lokala tv-stationer, vilket utlöste en våg av protester. Jag själv, då som f.d vd för TV4, tillhörde en av kritikerna. Telia finns representerat över hela landet i en vittförgrenad butiksstruktur med närmare 70 försäljningsställen. Telia är vad än kritikerna säger ett starkt lokalt företag med 7 000 anställda och stora arbetsplatser i Malmö, Göteborg, Karlstad, Sundsvall, Luleå och självfallet Stockholm. Underskatta inte denna nya mediejättes förmåga och vilja att bygga tillbaka lokal tv-journalistik! Telia vet bättre än de flesta att det finns en lokal annonsmarknad som det går att tjäna pengar på.

Dagens affär kommer få fler omvälvande effekter, inte minst för statens ägande i Telia. Det är nu när avtalet är undertecknat mycket svårt att se framför sig hur staten med nuvarande näringsminister Mikael Damberg skulle kunna tänkas sätta stopp för affären. Oavsett hur en ny regering ser ut efter höstens val gäller med största säkerhet detsamma för denna. Trycket ökar nu istället på staten att sälja ut sina 37 procent av Telia. Redan en timme efter att affären offentliggjorts twittrade liberalernas Jan Björklund att staten nu måste sälja sitt innehav i Telia.

De för samhället känsliga infrastrukturdelar, som staten äger genom Telia, kan antingen överföras till statliga Teracom eller beläggas med särskilda avtalsmässiga
restriktioner för den privata aktör som köper statens ägande i Telia. Här finns olika möjliga lösningar, vilket också går att avläsa i omvärlden som hanterat försäljning av statliga telekomföretag på olika sätt.

Telia skulle må bra av en ny ägarstruktur där insikten om affärsnyttan med att äga både distribution och innehåll finns. Däremot kastar samgåendet mellan Telia och TV4 en besvärande mörk skugga över regeringens närmast obefintliga mediepolitik där kulturministerministern mest utreder och minst av allt gör något. Ett futtigt tillskott för presstödet och en övergång till skatt istället för TV-licens för Public Service är just nu allt. Vill påstå att alla riksdagspartier laggar inom detta område, vilket diskuterades vid flera av Resumés seminarier, nyligen under den politiska veckan i Almedalen.

Som sagt, i ett slag och genom denna storaffär så förändras medielandskapet
dramatiskt. Hur ska den mediepolitik som landets kulturminister vill driva se ut i detta helt nya läge? Ja, frågetecknet är stort. Kanske rentav, megastort?

Telias företagsledning och styrelse, inte minst dess styrelseordförande Marie Ehrling, får nog sägas ha visat en tydlig handlingskraft. Trots kritiken i debatten om planerna på att köpa Bonnier Broadcasting så har affärens drivits igenom med effektivitet och integritet. Prislappen blev dessutom något lägre än tidigare aviserats. Och Telias strategi efter de många misslyckade affärerna och expansionen österut i länder som Azerbajdzjan och Georgien blir nu både tydligare och tryggare. Med det tidigare förvärvet av Get i Norge kan man utan överdrift tala om en gammal monopolist som nu dressat om till ett modernt telekomföretag, rustat för konkurrens och där konsumenternas intressen måste komma först, då det i sin tur bäst gynnar affärerna och därmed också lönar sig för aktieägarna.

Telias offensiv markeras tydligt av det faktum att man köper 100 % av Bonnier Broadcasting, och inte låter Bonnier vara kvar med någon form av kontrollpost. Det är svårare att förstå Bonniers strategiska överväganden. Det traditionsbundna familjeföretag som med noggranna överväganden i början på 1990-talet klev in i tv, och markerade att rörlig bild var framtiden, tycks nu finansiellt intryckt i ett hörn med skulder i balansräkningen som är nästan exakt lika stora för det pris man bärgat hem från försäljningen av hela sin tv-verksamhet. Defensivt är bara förnamnet. När förre vd:n Jonas Bonniers närmast riskkapitalistlika företagsförvärv drogs igång i samband med hans tillträde på vd-posten 2008 så fanns i alla fall något av expansionslust. Bonnier skulle enligt plan ökat sin omsättning från 30 till 60 miljarder kronor på fem år enligt Jonas Bonnier. Strategin föll platt till marken och nämnde Bonnier fick sparken av sin släkting och familjens överhuvud Carl-Johan Bonnier.

Nye vd Tomas Franzéns viktigaste uppdrag blev att samordna och effektivisera för att klara koncernens behov av investeringar, inte minst för rörlig bild online. Även detta kan nu konstateras ha misslyckats. Kvar blir ett rest-Bonnier med ett handfull tidningar som försöker göra tv, läs Expressen och Dagens industri, en tidning som strävar efter att vara fin och exklusiv, därtill en del magasin och ett bokförlag. Viktigare än någonsin blir Bonniers kassako, dess fastighetsbolag. Den en gång så mäktiga medieskutan, som fick tidigare kulturminister Marita Ulvskog att driva kravet på en Lex Bonnier mot medial ägarkoncentration och drastiska liknelser mellan Italiens Berlusconi och Sveriges Bonnier ser nu ut att försvinna in i den historiska dimman.

Vad finns kvar att säga? Att konkurrensverket skulle kunna stoppa dagens medieaffär? Faen, tro´t. Denna myndighet har hittills inte visat framfötterna för att förhindra nya
strukturer. Inte ens de tv-distributionsmonopol som man släppt fram genom att t.ex låta Comhem få kontroll över större delen av just tv-distributionen har stoppats. Och vem vet, det kanske är så i förlängningen att den nya kraft Telia med TV kommer att få gynnar konsumenterna. Om detta nya medieföretag väljer att satsa på att köpa attraktiva rättigheter som annars riskerar att gå förlorade till internationella aktörerna och om detta Telia väljer att inte ensidigt fokusera på sista raden så blir det bra för konsumenterna. Svaret på detta lär visa sig i närtid.

Jan Scherman, diversearbetare och f.d TV4-chef.

LÄS MER: Jan Scherman: Därför vill Bonnier göra sig av med TV4

LÄS MER. Jan Scherman: Bonnier-vd:n Tomas Franzén befinner sig i farozonen

LÄS MER: 
Affären gör Bonniers framtida inriktning oklar

LÄS MER: Bonnieraffären ger Telia möjlighet att ge sig in i rättighetsfajten



Dela sidan: