Dela sidan:

Under gårdagen släppte SD-ägda tidningen Samtiden en nästan två timmar lång dokumentärfilm om Socialdemokraternas historia. Filmen har fått stor uppmärksamhet och Socialdemokraternas partisekreterare har kallat filmen för "absurd". 

Enligt Marie Grusell, medieforskare kring partiernas strategiska kommunikation, handlar det om att få maximal uppmärksamhet och skifta dagordningen för att locka till sig väljare från Socialdemokraterna. 

– Utifrån ett forskningsperspektiv är SD väldigt duktiga på att kampanja. En av anledningarna är att de inte har den traditionen som de andra partierna har, utan gör all reklam själva och jobbar med att känna av vad som händer i samhället, säger Marie Grusell till Resumé. 

Hon anser att partiet är innovativa i sin kommunikation och har en förmåga att lyfta nya saker. 

– Nu kommer det här bli stort för att media gör det stort, och det är väl tanken egentligen. De vill visa att det inte bara är SD som har historia. Och att det kommer efter släckningen av bränderna gör att det har högre nyhetsvärde. De är helt enkelt strategiskt skickliga. Den här typen av uppmärksamhet går inte att köpa för pengar. 

Vad kan man dra för historiska kopplingar till filmen?
– Av det lilla som jag har sett påminner det ganska mycket om propaganda. 

Någon som har sett hela filmen är Jimmy Vulovic, litteraturvetare med inriktning mot propagandaforskning och fristående forskare på Lunds Universitet. Han tror att Sverigedemokraterna vill relativisera sin egna partihistoria genom att peka på vissa delar av Socialdemokraternas. 

Vad tror du att filmen får för effekt? 
– I bästa fall leder den till en diskussion om historieskrivning och påverkan. Men det är väl inte så troligt att det blir så, givet klimatet i den pågående valrörelsen och massmedierna överlag. Istället kommer filmen antagligen bara att bli ännu ett vapen i det pågående ställningskriget mellan just Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, säger Jimmy Vulovic till Resumé. 

Han skulle dock inte gå så långt och kalla det för en dokumentärfilm. 

– Bara för att det finns historiska dokument i den som var för sig säkert är korrekta blir det inte en dokumentärt syftande film. Syftet med den här filmen är inte att dokumentera utan att propagera. Det avslöjas inte minst genom det snäva urval av källor som man har gjort. För parallellt med den svenska samlingsregeringens eftergiftspolitik gentemot Nazityskland som gestaltas i filmen, pågick inom det socialdemokratiska partiet också ett antinazistiskt arbete.

Hur tror du att filmen påverkar S och SD?
– Jag tror att många socialdemokratiska väljare förvånas över förekomsten av den typen av rasbiologiska idéer som många socialdemokrater, liksom en överväldigande majoritet också i andra grupper, har propagerat för. Och det lär bli en svår match för deras kommunikationsavdelning att hantera så här någon månad innan valet. Visst, de kan ju förstås bara låtsas som ingenting och försöka glömma hela saken, men det förändrar ju inte det faktum att filmen finns fritt tillgänglig på nätet redo att påverka. Från sverigedemokratiskt håll tror jag man är ganska nöjda med läget.

Jimmy Vulovic tror att en selektiv historieskrivning kommer vara ett kraftfullt påverkansvapen i kommande marknadsföringsstrategi. 

– Vi har ju tidigare sett hur moderaterna då de ville bli det nya arbetarpartiet försökte skriva om sin egen historia så att de framstod som ivriga förespråkare för införandet av allmän rösträtt i Sverige. Lyckligtvis avslöjades det. Den typen av selektivt minne är betydligt vanligare än man tror och det är något som i sig pekar på vikten av en seriös kritisk diskussion om vad historieskrivning, och dess metoder, faktiskt är.

Vad kan man dra för historiska kopplingar till filmen?
– Film och text som till formen efterliknar dokumentärt berättande har från alla möjliga politiska håll alltid varit ett populärt propagandagrepp. Jag har i min forskning belyst en rad sådana exempel. Jag brukar exempelvis prata om hur den katolska påvemakten under tidigt 1500-tal gestaltade Martin Luther som Lucifers hantlangare. Den här filmen är ett exempel av många på hur en huvudmotståndare utmålas som en mycket mörk kraft, under den fina ytan. Och glöm inte att socialdemokraterna länge använt samma strategi gentemot sverigedemokraterna.

Jimmy Vulovic tror att Sverigedemokraternas strategi kan lyckas, eftersom det kommer att bli svårare för Socialdemokraterna att fortsätta lyfta upp deras historia. 

– Nu har man ett konkret exempel fritt tillgängligt på nätet där de mörkare delarna av socialdemokratins historia visas upp.

Anser du att det är propaganda?
– Ja, jag anser att filmen är propaganda liksom allt annat som kommer från de politiska partierna i en valrörelse. All propaganda syftar till förenklingar och ensidiga beskrivningar av en ofta väldigt komplex verklighet. Så sker även i det här fallet. Den lånar dokumentärfilmens skrud men syftet är förstås inte dokumentärt. Den syftar till att vinna väljare i det stundande valet.



Dela sidan: