Dela sidan:

– Jag är less på att vi kvinnor ska behöva gå på feministiskt självförsvar. Det är dags för maskulint självansvar.

Ida Östenssons ord möts av ett rungande jubel från de som samlats på Sergels torg i Stockholm. Hon håller talet tio dagar efter det att Cissi Wallin postat det Instagraminlägg som var den tändande gnistan för den svenska #metoo-rörelsen.

Som grundare och ordförande i stiftelsen Make Equal och Fatta-rörelsen har Ida Östensson länge varit en av de största feministiska profilerna i landet. Och nio månader efter det att halva befolkningen brutit en tusenårig tystnadstradition kring sexuella trakasserier och övergrepp fick Fatta-rörelsen äntligen vad de kämpat för sedan 2013. En samtyckeslagstifning i sexualbrottsbalken. Allt annat än ett ja är ett nej. Genom gräsrotsarbete och idog bearbetning av politiker hade rörelsen stått på barrikaderna och varit en ledande kraft i vad som beskrivits som en av de snabbaste lagändringarna i modern svensk historia.

Ida Östensson feministiska engagemang har brunnit länge. Som tonåring fick hon låna de feministiska biblarna "Fittstim" av Linda Skugge och Belinda Olsson samt "Under det rosa täcket" av Nina Björck av sin äldre brors flickvän. Böckerna ses fortfarande som några av de viktigaste i den moderna feministiska rörelsen även om en del av dess innehåll kommit att bli omdiskuterat.Värt att påminna om är att den feministiska rörelsen i slutet av 90- och början 2000-talen inte hade samma genomslag som den har i dag.

– Frågorna fanns inte på agendan på samma sätt. De kanske hade börjat lyftas på andra ställen i Sverige men jag bodde i Holmsund strax utanför Umeå, berättar Ida Östensson för Resumé.

Ida Östensson minns en högstadieperiod där tjejerna på skolan blev konstant trakasserade av sina manliga klasskompisar. För att lyfta upp problemet med trakasserierna startade Ida Östensson upp jämställdhetsgruppen "Tjejmaffian" och fick svar via anonyma lappar på skåpet om att hon var en "feministfitta som borde raka sig och börja använda deodorant". Ida Östensson har fortfarande kvar en av lapparna som satt på skåpet.

– Det spelade ingen roll att jag följde alla normer, det var symboliska slagord som var till för att tysta mig och det arbete vi i gruppen försökte åstadkomma.

Något år senare hände något som fick Ida Östensson att inse att hon trots glåporden gjort skillnad. Under en klassfest på gymnasiet vågade sig en av de mest högljudda högstadiekillarna fram till henne. Han berättade att "Tjejmaffian" och det arbete gruppen bedrev hade sått ett frö hos honom och att han var tacksam för att hon inte hade gett upp och han idag stolt kallade sig feminist.

– Jag kände en så stor respekt för honom, att han vågade komma fram till mig, och tänkte att om jag ger det några år till så kommer fler att vända.

Ett liknande händelseförlopp utspelade sig ytterligare några år senare när Ida Östensson engagerat sig i Umeås skatescen. Ingen av de som redan fanns på scenen hade reflekterat över att det knappt fanns några tjejer som valde att plocka upp skateboarden. Återigen valde Ida Östensson att organisera de som ville kämpa för en mer inkluderande skatescen.

– Startar man en förening tvingas andra att lyssna, och du blir heller inte lika ensam i ditt arbete. Det är som att man helt plötsligt blir en legitim part om man har en styrelse, stadgar och det går dessutom att söka ekonomiskt stöd.

Ida Östensson bedrev opinionsbildning på forum som Lunarstrom och Apberget (en lokal version av Lunarstrom reds. Anm) och fick till en attitydsförändring.

Oavsett vilken organisation hon valt att engagera sig i har Ida Östensson alltid satt lösningen i fokus. Förändringen har formulerats i enkla, slagkraftiga budskap som sympatisörer kunnat dela med sig av och därigenom fungerat som ambassadörer för föreningen i fråga, så även i hennes arbete med Make Equal.

– För att någon ska lyssna kan du inte bara peka på problemen, du måste presentera en lösning, berättar hon. Ingen lyssnar på någon som bara gnäller eller pratar över huvudet på en. Jag har mina andningshål där jag kan vara hur gnällig som helst men i min roll som ordförande för Make Equal gäller det att ibland sätta på sig en mask och bara köra.

De enkla och slagkraftiga budskapen är som gjorda för att delas i sociala medier och tryckas på t-shirtar. Make Equal-föreningen Fatta:s slogan om "Mot sexuellt våld, för samtycke" till exempel.

– Det är något som alla kan ställa upp på. Vi behöver bara säga att min kropp är min tills jag säger att jag vill dela den med någon annan, folk kommer ihåg såna sayings. Skulle vi säga att vi vill ha ett samtyckesrekvisit i sexualbrottslagstiftningen, vilket är vår interna mål, skulle allmänheten bara känna att vi pratar över deras huvud, säger Ida Östensson.

Den andra nyckelfaktorn för att nå ut med sitt budskap är enligt Make Equal-grundaren att alltid se till att ha bra timing och inte vara alltför fastkedjad vid sin kommunikationsplan. Händer något i samhället du kan dra nytta av, stryk allt i planeringen och se till att ta tillvara på stunden. Som sommaren 2015 då mycket medialt fokus låg på de eskalerande problemen med övergrepp på festivaler. Många var frustrerade över festivalerna och polisens svårigheter att få bukt med problemen.

– Alla sökte efter en lösning, säger Ida Östensson.

I en statusuppdatering på Facebook beskrev Ida Östensson problembilden, fångade upp frustrationen kring medias fokus på vad tjejerna borde göra och uppmanade alla killar att börja samtala om problemen med sexuella övergrepp, de gråzoner som finns och om sex och samtycke. Samtidigt bidrog hon och organisationen med material som visar hur män själva drabbas av patriarkatet . Tjugo minuter efter att hon postat sitt inlägg hade det delats tusentals gånger. Dagen efter var Make Equal och den nystartade #killmiddag-rörelsen omnämnda i över 70 medier.

– Hade vi satt oss ner för att skissa på en hel sajt med information om vad som borde göras hade vi varit klara en månad senare och ingen hade lyssnat, säger Ida Östensson.

Erfarenheter från gräsrotsrörelser och ideellt engagemang har även lett till en del frustration när Ida Östensson samarbetat med en del större organisationer.

– Jag kan bli tokig på verksamheter med jättebudgetar som drar ihop satsiga evenemang utan någon aning om vad de egentligen håller på med. Flera av våra projekt har inte haft någon budget överhuvudtaget och ändå lyckats engagera folk och fått uppmärksamhet.

Ett starkt följe och en begåvning för att driva engagemang har oundvikligen lett till att stora företag närmat sig för att göra gemensamma projekt. I de fall där Make Equal och Ida Östensson fått en känsla av att företaget i fråga mer ser det hela som en pr-aktivitet väljer de snabbt att inte gå vidare. I pr-arbetet har de fått mycket hjälp från pr-byrån Lennox som delat samma kraft och engagemang som Make Equals personal och sympatisörerna.

För bakom kommunikationsplaner, de slagkraftiga budskapen och det ständiga fokuset på tajming döljer sig en sak – ett brinnande engagemang. En egenskap hon delar med de övriga vinnarna av Näringslivets 150 Superkommunikatörer 2018.

– Det tar aldrig slut. Jag känner så himla mycket och måste få kommunicera de känslorna. Annars skulle det inte fungera.

Läs de övriga intervjuerna med vinnarna från årets Näringslivet 150 Superkommunikatörer:

LÄS MER: Petter Stordalen skapar storytelling värd miljarder

LÄS MER: Per Granqvist vill leverera trams och folkbildning

LÄS MER: Elcim "Superturken" Yilmaz är van att stå i skuggorna – nu träder hon fram

LÄS MER: Resumés chefredaktör Fredrik Svedjetun om Superkommunikatörer som får saker gjorda



Dela sidan: