Dela sidan:

"Om du inte har kul – byt jobb"

Breaking News befinner sig i förproduktion. Idéerna slipas och programmen sätts. Vid tiden för intervjun är det bara dagar kvar tills Margret Atladottir och hennes redaktion i betongfundamentet Filmhuset får dyka ner i studion på nedervåningen, för att dra igång ännu en säsong.

– Det är underbart, det har blivit... inte ens hem, så långt ska jag inte gå... men man är här jävligt mycket, och det är riktigt härligt att vara det.

Ett halvår har gått sedan Politism-redaktören övergav opinionsjournalistiken för ett liv "bakom kulisserna". Först var hon redaktör men nu tituleras hon producent tillsammans med Emil Persson (Fördomspodden).

– Innan årsskiftet insåg jag att jag ville göra något annat, men hade ingen aning om vad fan det skulle vara. Så jag pratade med lite folk jag känner på Nexiko om Breaking News, ett program jag tyckte om och själv hade gästat tidigare. Till slut testade jag för att se om det var något för mig. Jag hade aldrig varit redaktör för ett tv-program innan, bara typ deltagit i Nyhetsmorgon och Finkel-tv, så det var asnervöst. Men det har varit lärorikt, kul – och gick faktiskt bra.

Jobbytet kom på sätt och vis inte som någon slump. Det går det att skönja ett mönster i skarvarna: 2008–2013 befann hon sig på Nöjesguiden. 2013–2018 var hon redaktör på Politism.

– Jag går i femårscykler, tydligen... Efter ungefär fem år stannar jag upp och funderar: hur trivs jag? Vill jag att mitt liv ska vara så här?

Är svaret "nej" så är det dags att gå vidare.

– Kanske till och med att byta bransch. Att jobba hårt som fan i ett stressigt yrke med mycket press är BARA värt det om du har KUL också. Lusten måste vara prio ett.

I Margret Atladottirs fall kan orden "stress" och "press" hårdraget översättas till hat och trakasserier. För det var sådant hon ständigt tvingades lägga på vågen, när hon övervägde om uppoffringen verkligen betalade sig tillräckligt bra.

 

"Fokusera på din hälsa och ditt välmående"

Det var inget fel på Politism i sig, påpekar Atladottir.

Eric Rosén (chefredaktör, reds anm) är en av de bästa personerna jag träffat. Det var en otrolig arbetsplats med fantastiska kollegor och superbra stöd.

Felen låg snarare i den offentliga debatten, som i dag är mer krävande än kanske någonsin. Samtidigt stod valet 2018 för dörren. Hon frågade sig om hon verkligen var "up for it".

– Mitt jobb handlade till stor del om att skriva opinion. Men den biten av journalistiken, alltså att konstant vara en del av debatten och att hela tiden få ta del av vad läsaren tycker – inte bara om texten utan även en själv – gör det svårt att ha en sund relation till jobbet. Det är inte helt enkelt att syssla med det jag brinner för på dagarna och sedan stänga av när jag kommer hem. För tio år sedan kunde man kanske det, då hade Twitter precis kommit. Men nu... allt har blivit så jävla mycket mer intensivt för journalister.

Hon frågade sig vad som egentligen är rimligt att utsätta sig för.

– Var det verkligen värt det att ta emot så mycket hat och trakasserier? Jag tror inte att det är sunt för någon att konstant befinna sig i konfliktsituationer med andra. Tids nog behöver man dra sig tillbaka. För mig var det liksom inte värt det när de negativa känslorna vägde tyngre än de positiva. Jag fattar inte folk som året runt, dag in och dag ut, tjafsar med folk på Twitter. Jag förstår inte hur man orkar. Jag har det inte i mig.

Samtidigt är hon en person som kan jobba hur mycket som helst om hon tycker att något är kul.

– Och ibland kan det då gå för långt. Det blir inte skitbra i längden.

Breaking News är därmed också resultatet av en jakt på balans, på en rimligare tillvaro.

– Jag behövde någonstans där jag kunde jobba med något som var roligt och relevant, men som inte innebar att jag behövde ta emot åsikter om mig som person. Då föll valet på att gå bakom kulisserna, istället för att stå kvar mitt i debatten.

Nu sätter hon sin hälsa i första rummet.

– Det tar emot att säga det, men viktigast för mig nu är att tänka på mitt mående i förstahand. Till exempel genom att återhämta mig varje dag och vila hjärnan – till exempel genom att totalt hänge mig till ett avsnitt "Keeping up with the Kardashians" eller "The Bachelor". Det är ingen nyhet att många i branschen går in i väggen och mår dåligt, för min del har det aldrig gått så långt, men jag gör också allt jag kan för att inte hamna där.

"Gör ALLT – skriv rubrik, bildtexter, ingresser, rubbet"

Marget Atladottirs karriär började med en blogg. På loveatfirstsite.blogspot.com skrev hon och en vän om livet, musiken och Malmös klubbliv. Ett tag var den relativt framgångsrik – åtminstone mätt till de mått som fanns till hands.

– Jag har ingen aning om hur många besökare vi hade, för vi hade inget statistikverktyg. Däremot märktes det på att väldigt många hörde av sig och kommenterade. Vi hade högt engagemang, som man säger, hehe.

– Om man föreställer sig hur bloggar såg ut under boomen 2005 – eller så kanske de fortfarande ser ut, dock med väldigt mycket mer ekonomi inblandat – så var den klassiskt dagbokliknande. Vi skrev om vad vi gjorde och vad vi funderade på.

Några av läsarna jobbade på Nöjesguiden i Malmö, som tids nog plockade in henne som klubbredaktör på tidningen. Vidare hamnade hon på Sydsvenskan, Punkt.SE och slutligen Nöjesguiden i Stockholm 2008.

Någonstans på vägen gav en redaktör "old school-rådet" att alltid lämna så komplett material som möjligt.

– Jag var väldigt grön, hade inte gått någon journalistutbildning och hade verkligen ingen aning om hur allt funkade. Men jag minns att det var ett bra tips, som jag därefter alltid har försökt att hålla mig till.

Det är så hon har lärt sig.

– På Nöjesguiden till exempel, det var en superliten redaktion. Även om jag var chefredaktör så var det jag som skrev bildtexter, fixade rubriker och roddade inför plåtningar. Så är det nu också. Det finns aldrig någon uppgift jag är för bra eller för fin för. Det skulle aldrig hända. Jag tror att det kan vara en bra påminnelse, så att man hela tiden fortsätter att göra ett bra jobb. Det är en bra klyscha.

 

"Våga!"

Margret Atladottir var den yngste någonsin att bli chefredaktör för Nöjesguiden. Efter bara ett halvår på Stockholmsredaktionen, 23 år gammal, tog hon över tidningen. Något som krävde en hel del mod.

– När jag fick erbjudandet hörde jag en röst som sa "är det här verkligen en bra idé? Du har det ju bra, stanna här och ta det lugnt". Men precis som många andra gånger i karriären lät jag en annan röst vinna, den som sa "äh, kör bara!" Så har det egentligen varit med allt jag har jobbat med. Inget hade hänt om jag inte hade vågat ta för mig.

Hon tog dessutom över en tidning med nedåtgående läsarsiffror, mitt i papperstidningsdöden. Läsarkretsen, som en gång varit trendig, hipp och relevant hade nu nått 35-årsåldern och ansåg dessutom att innehållet blev allt sämre. Samtidigt hade många i hennes egen ålder inte ens hört talas om tidningen.

– Vi behövde hitta nya, yngre läsare. Alla vi i redaktionen var då i tidiga 20-årsåldern och vände oss helt enkelt till oss själva. Vad ville vi läsa? Jo, vi ville ha feministiska och antirasistiska vinklar på populärkulturella frågor.

Så började politiserandet av den tidigare mer axelryckande nöjesprodukten. I ett uppmärksammat nummer ersattes samtliga "han" och "hon" i brödtexten av "hen". Ett annat rubricerades "jag är inte rasist men..." och handlade genomgående om rasism. Tidsenligt såg man även över representationen på redaktionen, som tidigare varit sedvanligt manstung.

– Det handlade aldrig om att bli en viktig spelare i den politiska debatten, snarare om att skapa innehåll som vi själva var intresserade av.

Läsarsiffrorna vände uppåt och tidningen blev återigen aktuell. Atladottir vågade med andra ord inte bara bli chefredaktör rekordung, utan hon hade även modet att nästan omgående profilera om en tidning som funnits längre än henne själv (grundad 1982).

– Vi var idealister med bra självförtroende som tänkte "fan va mäktiga vi är om vi gör det här med en skitbudget i en tid då allt verkar gå åt helvete". Och vi gjorde det tillsammans.

Att våga följa magkänslan borde fler göra, menar hon.

– För den som vill ta sig fram i mediebranschen: tro på dina idéer, var inte så jävla rädd och prova dig fram. Sen är det självklart väldigt individuellt, men det har åtminstone fungerat för mig.

"Hjälp andra, och ta emot hjälp"

Nöjesguiden kanske politiserades, men det rörde sig trots allt fortfarande om kultur- och nöjesjournalistik. Första mötet med ren och skär opinionsjournalistik gjorde Atladottir först på Politism, den bloggliknande LO-finansierade sajten för unga vänsterdebattörer.

– Precis som med alla mina andra jobb visste jag egentligen inget innan jag började. Jag kom från Nöjesguiden där print var huvudprodukten. Politism var bara online och opinionsjournalistisk. Men som tur var fanns Karin Pettersson (då politisk chefredaktör på Aftonbladet), Jan Helin (då publisher på Aftonbladet) och Eric Rosén där och gav mig asmycket stöd samt hjälp. Det kommer jag alltid att vara tacksam för.

Stöd och hjälp med vad?
– Att hålla distans till exempel. Att det inte finns någon anledning till att vara på mejlen och Twitter dygnet runt, att det räcker att vara det när man jobbar och att det är okej att koppla bort när man är ledig.

– Jag har alltid fått så mycket hjälp av kollegor och chefer som berättat om sina erfarenheter och delat med sig av vad de kan. Det har varit så otroligt avgörande för mig. Jag försöker vara likadan och vill ge allt jag kan till andra också. Vill de ha min hjälp så ger jag den.

Du fick alltså hjälp att hålla distans på kvällarna – men det räckte ändå inte för att palla livet i den offentliga debatten?
– Det går tillbaka till själva lusten – jag tyckte inte att det kändes kul eller givande längre. Då blir det outhärdligt att ha det som jobb.

Fakta / Om Margret Atladottir

Ålder: 33.
Bor: Kungsholmen i Stockholm.
Familj: Utspridd lite här och var.
Tjänar: 562 300 kr (2016).
Karriär & utbildning: Tidigare chefredaktör för Nöjesguiden, redaktör för Politism.
Medievanor: Rätt och slätt allt jag får tag på.
Förebild: Har ingen särskild förebild.
Aktuell: Producent för Breaking news med Filip och Fredrik samt krönikör för Fokus.



Dela sidan: