Dela sidan:

Internt på Telia kallas vd Johan Dennelind för "Stor-Johan". Det finns nämligen en chefs-Johan till på detta telekomföretag, strategichefen Johan Andersson. På samma sätt finns det motstridiga tankar om Telias strategi. Det är fortfarande till del ett ingenjörsdrivet bolag som funnits sedan mitten av 1800-talet. Bland de 19 000 anställda runt om i världen finns det de som är tveksamma till att kliva in i tv-branschen och köpa Nordens största tv-koncern. Motståndet finns även på absolut högsta nivå. Men de interna konflikterna har ledningen hittills lyckats dölja och det är bara Telias vd och styrelseordförande som talat i det offentliga om den stora tv-affären.

Historien om hur Telia kom att köpa Bonnier Broadcasting börjar dock inte här och nu, utan redan för fyra år sedan på hösten 2014. Den 30 september hade Telia kapitalmarknadsdag. Då hade Johan Dennelind suttit på vd-posten i ett år och uteslutande ägnat sig åt att städa efter företrädaren Lars Nyberg. En rad skandalaffärer med centrum i Uzbekistan hade förföljt den nya ledningen. Det är möjligt att Johan Dennelind som "Stor-Johan" rent av känt sig som "Stor-Potäten" i det gamla barnprogrammet i SVT med titeln "Vilse i pannkakan. "Stor-Potäten" var fruktad av alla och Johan Dennelind, som normalt sett är en mjuk och vänlig chef, lär enligt en rad personer i hans närhet ha tagit i med hårdhandskarna. Och att Telia sprungit vilse och inte visste hur den strategiska färdvägen skulle se ut framgick både internt och externt. Men på kapitalmarknadsdagen denna höstdag 2014 presenterades den nya planen.

LÄS MER: Spelet bakom jätteaffären – därför var Bonnier tvingade att sälja TV4

Nu skulle Telia inte bara satsa på det som är core business i telekom. Kärnaffären var fortfarande viktig och hade sina tre engelsktitulerade ben: connectivity, convergence och effecient operations. Alltså, erbjuda sina kunder de bästa uppkopplingarna, vara bäst på både konsument- och företagsaffärer samt i alla delar vara vältrimmat och effektivt. Mycket verbal varmluft som det alltid blir när börs-vd:ar ska charma analytiker och ekonomireportrar. Men sedan kom Dennelind med fortsättningen, det extra godis som skulle göra Telia till ett nytt och något annat än ett gammalt televerk. Han lade till tre saker. Det var internet of things, säkerhetsfrågor och så kom de där två bokstäverna – tv. Att Telia ville kliva in i affärer om tekniska lösningar som kunde handla om allt från uppkopplingar när man kör bil till hur lantbrukare automatiskt kan övervaka mjölkning av sina kor var inte oväntat. Internet of things hade redan då blivit ett modeord. Säkerhetsfrågorna började bli heta även om läget var långt ifrån dagens med ständiga överbelastningsattacker. Det var dock en total överraskning att tv placerats in i strategin, och att det inte enbart handlade om distribution.

Telia ville ge sig in i content-branschen, köpa rättigheter. Och det fanns egentligen ingen tydlig gräns. Förvärv av medieföretag kunde inte uteslutas. Till det oväntade hör dock också att ingen riktigt verkade notera Dennelinds tv-intresse. Åhörarna kanske inte tog det på allvar, eller förväxlade det med Telias ip-tv och de tv-paket man erbjöd sina kunder.

Men för Telias alla ägare måste det dock vid det här tillfället blivit kristallklart att Telia var på väg in i tv-branschen. Den nytillträdde näringsministern Mikael Damberg fick ju här svart på vitt vad den nya strategin handlade om. Men Damberg hade enligt våra källor fått det goda rådet att hålla sig på behörigt avstånd och låta tjänstemän på sitt departement ta ansvaret för att hålla koll på Telia. Men det kom inga varningssignaler. Näringsdepartementets handläggare verkade gilla det nya läget. I likhet med Telias många andra ägare. Däremot är det är mer tveksamt om den nya planen var väl förankrad bland medarbetarna på Telia.

LÄS MER: Så många miljarder kostade TV4 Bonnier att köpa

"Stor-Johan" kände sig uppenbarligen uppmuntrad av läget och hur mottagandet på kapitalmarknadsdagen hade blivit. Telia hade dessutom hämtat underlag för sin nya plan hos British Telecom, BT, som kommit långt med idén att köpa tv-innehåll. Britterna hade förvärvat en stor del av världens mest attraktiva fotbollsliga, Premier League. Det hade skett mitt framför nästan på SKY som ägt denna juvel för sig själv. Men BT hade också gått vidare med annan europeisk fotboll och värvat några av BBC:s bästa sportkommentatorer.

För Telia blev det dags att gå från ord till handling. Omedelbar marschorder!

Personer som deltagit i förhandlingen om Bonnier Broadcasting bekräftar att det var Johan Dennelind som sent hösten 2014 kontaktade sin gode vän och nyblivne Bonnier-vd:n Tomas Franzén. Det visade sig vara perfekt timing. Franzéns uppdrag var att effektivisera och få ordning på Bonniers hårt ansträngda balansräkning där skulden fortfarande låg och pendlade kring 10 miljarder på en omsättning runt 25 och med en extremt låg marginal. TV4 tjänade pengar, men CMore blödde. Och i Finland förlorade tidigare vinstgivande MTV3 pengar.

Förhandlingar drevs upp i ett högt tempo och pågick året ut 2014 och en bra bit in i 2015. I denna första omgång handlade det inte om ett förvärv, utan inriktningen var att hitta någon form av joint-venture. Men det gemensamma bolagets inriktning blev svår att definiera och det uppstod stora risker för intressekonflikter.
På Telias hemmafront blottades redan nu tydlig oenighet kring den nya strategin. Skulle detta anrika företag, med sin starka minoritetsägare staten, verkligen ge sig ut på den riskfyllda och hårt konkurrensutsatta tv-marknaden?

Men det interna motståndet hade ingen klar insikt i hur maktens nätverk såg ut. De två Handelshögskolestudenterna Marie Ehrling och Carl-Johan Bonnier hade åratal av nära relation i bagaget. Telias styrelseordförande och Bonniers styrelseordförande var djupt indragna och pådrivande i de operativa samtalen mellan kompisarna Tomas Franzén och Johan Dennelind. Detta blev en kvartett, som inte sprängdes. Det var en grupp som drev tv-frågan i enighet, hårt sammansvetsade i vänskap och övertygelse om att detta vara den rätta affären. Bonnier skulle få efterlängtade pengar på banken, miljarder till skuldsanering och Telia en kronjuvel i sin tv-strategi.

Efter kapitalmarknadsdagen och den första förhandlingsomgången kom nu en tredje fas. Samtalen med Bonnier drogs ned på sparlåga. Telia riktade i stället blickarna mot danska TDC som blivit till salu. Ett förvärv mitt i kärnverksamheten. Frågan togs flera gånger upp i Telias styrelse och gick mot ett avgörande. Vid ett tillfälle i styrelsen ställde ledamoten Susanna Campbell, med cv från Ratos och en av Sveriges ledande affärskvinnor, frågan om ägaren staten inte borde informeras om läget. Enligt Resumés välplacerade källor blev Marie Ehrlings svar kort och koncist:

– Det gör vi när vi har signerat avtalet.

Många har riktat kritik mot Marie Ehrlings hårda linje när det gäller hantering av staten som ägare. Å andra sidan hade staten ju valt att vara passiv genom att till exempel inte ens med sina 37 procent i ägarandel begära en styrelseplats.

Hela Telias team var inställt på ett avslut med TDC. Detta skulle bli Telias i nutid största förvärv. Slutbudet låg på drygt 50 miljarder kronor och med långtgående lånefinansiering.
Samtidigt och under radarn hade Telia börjat förhandla om att köpa finska hockeyligan. Den affären gick i mål våren 2017. Priset på avtalet hade tidigare varit 165 miljoner kronor om året. Det nya sex-årsavtalet hade stigit till mer än 200 miljoner per år. En Telia-delegation hade också varit i London och presenterat ett bud på Premier League för hela Norden. Den matchen förlorade Telia då MTG säkrade den åtråvärda rättigheten för ytterligare en treårsperiod.

Telia gjorde sonderingar över hela sporträttighetsfältet. Johan Dennelind träffade dessutom cheferna för andra tv-bolag än TV4. Bonniers representanter i kvartetten kände inte till hans otrohetsmanövrer. Möten ägde rum i USA med Discoverys vd David Zaslav. Det togs fram förvärvskalkyl för Discoverys nordiska verksamhet. Telias ledning initierade även diskussioner med Anders Jensen på MTG om Viasat och tv-kanaler som TV3.

Så kom dagen D i TDC-förhandlingen. Men inte på det sätt Telia kalkylerat med. Torsdagsmorgonen 1 februari 2018 blev istället för seger ett svidande nederlag. TDC och MTG gick samman Det blev turbulenta dagar, men redan efter en vecka hade ett litet hopp tänts. TDC:s ägare i form av tunga danska pensionsfonder krånglade, och till slut stupade TDC-MTG-fusionen. Gravt stukade fick MTG-direktörerna Jörgen Madsen Lindemann och Anders Jensen återgå till vardagsarbetet utan det tilltänkta nya konsortiet. Flera års förhandlingar hade resulterat i noll och intet. Nu blev det istället som om Telia och vd "Stor-Johan" reste sig när ringdomaren räknat till nio. Skam den som ger sig. Telia tog kontakt med TDC och erbjöd sig att köpa loss den stora och viktiga norska verksamheten i GET. Det 23-miljardersavtalet blev klart i mitten av juli i år.

Bakslaget med TDC utlöste sedan den sista fasen i de avstannade förhandlingarna med Bonnier. Högsta växeln igen och en helt ny inriktning. Telia hade nu bestämt sig för att köpa hela Bonnier Broadcasting. Det fanns inte ens utrymme för en Bonniersk kontrollpost på 10 procent. Allt eller inget var Telias motto. Men det höga tempot och den nya inriktningen väckte samtidigt en del bromsklossar till liv. Förvärvschefen Andreas Ekström på Telia ska enligt Resumés uppgifter agerat intensiv motvallskärring. Han ville skriva ett "white paper" och låsa in det i kassaskåpet. Det skulle tas fram och visas upp för att intyga att han på affärsmässiga grunder varnat för riskerna med Bonnierförvärvet.

Andreas Ekström var inte ensam om sina tvivel. Det fanns fler som tyckte att Telia istället skulle skalas ner till ett klassiskt telekombolag som fokuserade på kärnaffären. Motståndsrörelsen blev dock inte tillräckligt stor och stark.
Kommentaren från Telias pressavdelning kring dessa uppgifter är som sig bör diplomatisk där man hänvisar till en grundlig genomgång och "i de diskussionerna har olika synpunkter kommit fram, men beslutet att köpa Bonnier Broadcasting togs av en enhällig styrelse och ledning." Enighet utåt, men det har uppenbart också funnits delade åsikter.

Bonnier-köpet gick under kodnamnet "Projekt Vulcan", vilket för den som kan sin tv-serie Star Trek var namnet på en planet där invånarna var extremt logiska, rationella och känslokalla. Telianerna ville likställa sig med de så kallade humanoiderna på planeten Vulcan. Sedan finns ju förstås också det brittiska bombflyget Vulcan som var Royal Air Forces stora stolthet under det kalla krigets dagar. Det går inte att utesluta någon av uttolkningarna. "Projekt Vulcan" skulle förändra den nordiska tv-marknaden – en stor fet smäll som var noggrant kalkylerad och genomlyst i mängder av iskalla excelark.

Förhandlingarna mellan Johan Dennelind och Tomas Franzén gick under försommaren i år in på upploppet. Tanken var att offentliggöra avtalet före midsommar.

Men Resumés avslöjande om förhandlingarna satte en käpp i hjulet och en annan käpp sattes dit av Telias jurister som vill ha mer hängslen och livrem på avtalet. Det handlade framförallt om att säkerställa att inte rest-Bonnier med Expressen, DI och Dagens Nyheter skulle kunna utveckla ett nytt TV4. Nyhetsläckaget provocerade fram ilskna politiska reaktioner både från näringsminister Mikael Damberg och moderaternas Elisabeth Svantesson, vilket gav Telia tid att bygga upp en försvarslinje inför den dag då affären gått i mål och skulle offentliggöras. Den politiska kritiken och en del skepsis från analytiker tycks ha sporrat både Telia och Bonnier. Fredagen 20 juli, knappt en vecka efter GET-affären kom nyheten om att Telia gjort upp med Bonnier om att köpa Bonnier Broadcasting med TV4, CMore och MTV3 i Finland. Priset 9,2 miljarder var något lägre än det som låg på bordet en månad tidigare.

De delar av affärsplanen, som vi tagit del av, visar självfallet på det kloka i Telias beslut. Telias senaste årsredovisning utgör en bländande bild av ett välmående företag med en urstark balansräkning. Hela koncernen omsatte förra året 80 miljarder, vinsten ligger på 25 miljarder, vilket ger en marginal på mäktiga 31 procent.
Men Telia är framtungt och sårbart. Det handlar om att man står och faller med den svenska verksamheten som är nästan halva omsättningen, exakt 46 procent. Och Sverige är hela 56 procent av vinsten. Det är därför jobbet som Sverigechef är en nyckelposition. Och i Sverigeenheten finns de stora pådrivarna och supportrarna till TV4-köpet.

Tv är idag en mycket liten del av Telia. Det handlar om drygt 3 miljarder av de totalt 80. Sverige är även här dominerande. I Telias affärsplan framåt finns flera scenarier, men om man lägger köpet av GET i Norge och Bonnier Broadcasting så blir det i dagsläget 4,5 tillskottsmiljarder i Norge och nästan 8 miljarder från Bonnier Broadcasting. Tre år framåt skulle Telia i ett normalcase omsätta drygt 100 miljarder med en möjlig nivå mellan 110 och 115. Men ha en något lägre marginal än idag, pendling mellan 27–30 procent.

Siffrorna får säkert inga analytiker att jubla. Men position som ett vertikalt integrerat telekombolag som kontrollerar både distribution och innehåll är en styrka. Man kan erbjuda konsumenterna helhetslösningar. I det ekonomiska fikonspråkets värld och internt på Telia talar man "share of wallet". Alltså att ta mer av konsumenternas pengar. Det som dock inte syns i sifferexercisen är andra risker. Kalkylerna bygger på att Telia plockar 600 miljoner i synergier. Hur, är frågan som inte har något enkelt svar. Därtill gäller det att säkra de åtråvärda sporträttigheterna. Om ett år det dags för Premier League-förhandling igen. Det som varit ett problem för TV4 är en utmaning också för Telia, även om den nya plånboken är större. Varför Telia inte valde British Telecoms mindre riskfyllda väg och enbart satsade på att köpa innehåll och värva duktiga publicister framgår inte av det material vi tagit del av.

Den tredje osäkerheten är konkurrensmyndigheterna och då är osäkerheten inte i första hand att affären stoppas, utan att köpet förses med restriktioner. Exempelvis Telias starka ställning gentemot konsumenterna. Det räcker med att någon av de här riskerna slår till så kan fördelen med affären minska avsevärt. Framme vid hösten 2018 och dagsläget med kort tid kvar till valet har Telia redan lämnat in material till Konkurrensverket i Sverige och till EU i Bryssel. I en första etapp kommer det att avgöras om förvärvet av Bonnier Broadcasting ska granskas i en fördjupad och förlängd prövning. Samtidigt undersöker Myndigheten för Press Radio och TV, MPRT, om den ägarparagraf som finns i TV4:s sändningstillstånd tillåter den ägarförändring som nu sker eller om tillstånden i det digitala marknätet riskerar att dras in. Varken Telia eller Bonnier anser att den risken föreligger.

Flera källor på Telia uttrycker dock stor förvåning över det politiska spelet. Det politiska ointresset för något annat än Telias starka balansräkning har varit påtaglig under hela perioden från 2014 och fram till idag, alltså under hela den tid då Telia arbetat med sin nya strategi. När köpet av Bonnier Broadcasting blev klart och diskussionen drog igång om statens makt över mediemarknaden så vaknade politikerna. På Telia talar flera personer som deltagit i den aktuella affärsförhandlingen om besvikelse över statens agerande. Uttryck som "verkar inte vilja förstå", "har ingen egen idé om vad Telias ska satsa på" och ordet "yrvaket" förekommer frekvent. En del ser mer cyniskt på saken och spekulerar i att utspel präglats av att exempelvis moderaten Elisabeth Svantesson vill markera sin position som blivande näringsminister, medan moderaterna i själva verket gillar affären då den skulle kunna driva på en försäljning av statens 37 procent i Telia.

Mikael Dambergs agerande får liknande uttolkningar, positionering inför en ny S-regering som behöver se över statens ägande i Telia. Men ingen vet om det betyder ökat eller minskat ägande. Ungefär lika helgarderat som när Stefan Löfven i Expressens och DI:s partiledardebatt höll upp både ett grönt och rött kort när frågan ställdes om man var för eller emot Telias köp av TV4.

Vid sidan av de stora politiska spelteorierna och djupsinniga analyserna finns i Telia-TV4-affärens spår andra mer handfasta frågor. En gäller styrelseordföranden Marie Ehrlings framtid. Kan hon sitta kvar efter all kritik, bland annat för att hon inte informerat staten i förväg? Här spelar det mindre roll att Telia anser sig ha säkrat en majoritet av ägarna för affären som exempelvis AMF, Robur, amerikanska fondförvaltaren Black Rock och många fler. Det är hennes självsvåldiga och egensinniga attityd kritikerna talar om. Mer oväntat finns det också spekulationer om "Stor-Johan" som städat ut skumraskaffärerna från Centralasien, satt en ny strategi, omorganiserat, effektiviserat och framgångsrikt fört flera storaffärer i hamn. Vad är Dennelinds nästa steg? Slutföra affären eller ta ett helt nytt steg? Nytt jobb utanför Telia? Sedan återstår förstås att se om Telia + Bonnier Broadcasting blir sant. Mycket talar för det just nu, inte minst det faktum att om politikerna skulle lyckas stoppa affären så lär Telia tvingas betala ett skadestånd till Bonnier på drygt en miljard. Så ser det undertecknade avtalet ut enligt källor med insyn i affären.

Grundtips etta, att affären går i mål även om alla granskningar lär ta ett år. Men, för säkerhets skull gardera med tvåa.

Jan Scherman



Dela sidan: