Dela sidan:

"Om du gillar att ha en plan – ha det. Om inte – låt bli. Livet tenderar ändå alltid att bita dig i ändan"

Niclas från Ångermanländska Hoting ska bli präst. Det är Guds vilja!

Eller det var åtminstone grabbens egen övertygelse en gång i tiden, präglad av sin fars ämbete och många timmar spenderade inom kyrkans ungdomsorganisation i Köping. Men precis som för sin pappa skulle jobbet komma att driva honom rakt in i väggen.

– Han var pastor. Vi gjorde samma resa, berättar Deeped Niclas Strandh och skrockar lite samtidigt som han stoppar ett par vindruvor i munnen.

Han sitter mitt i resultatet av sitt karriärskifte – ett mötesrum på pr-byrån JMWGolin – och konstaterar krasst att saker sällan går som man tänkt.

– Och då är det lätt att bli uppgiven, att tänka att allt gått åt helvete. Tro mig, som skild medelålders man som har haft en byrå som gått i konkurs och tvingats byta yrkesroller, jag vet. Men det gäller att försöka se planändringen som en möjlighet. Det låter kanske klyschigt, men så är det.

Driven av sin dåvarande övertygelse hamnade Deeped på Uppsala universitet. Han studerade teologi och beteendevetenskap, spenderade en "ohemul" tid på V-Dala, där han drev klubbar och producerade tidningar.

– Som präst börjar man med ett års praktik i en församling. Jag ville genomföra min i Norrland, men min dåvarande fru Jenny ville inte flytta för långt från Västerås. Så vi satte oss ner, tittade på kartan och kom fram till att södra Dalarna var en bra kompromiss. Vi började i varsin församling, hon i Hedemora, jag i Avesta.

Ett år senare, ungefär samtidigt som det kriminella nätverket "Familjen" härjade i Borlänge, fick Deeped en tjänst som ungdomspräst i ortens församling Stora Tuna.

– Det var ganska rörigt under den tiden, och många råkade illa ut. Att jobba natt på gatorna var inte alltid så kul. Men vi som jobbade i ungdomssvängen var rätt fredade eftersom vi kände alla.

Istället var det omfattningen som var hans största fiende.

– Stora Tuna är Sveriges tredje största församling med 32 000 medlemmar. Det innebar att ungdomsarbetet, som jag var chef över, var ganska stort.

Han ansvarade för konfirmandarbetet, två fritidsgårdar, jobbade helgnätter och var generellt sett "ute mycket".

– I en arbetssituation med ungdomar kan man liksom inte styra sin egen tid; ringer någon för att denne mår vansinnigt dåligt så kan man inte bara säga "vänta, jag ska kolla efter en dag i kalendern". Samtidigt var jag ganska ung och bildade egen familj.

Som så många andra präster betraktade han sitt uppdrag som viktigare än allt annat, rent av viktigare än livet. Till slut blev det för mycket. Han började tappa bort sig i trakter han kände till och framför allt: han tappade suget.

– Inget var roligt längre. Och börjar man känna så, då är man riktigt illa ute.

Han hade haft en plan, men livet bet honom i ändan.

"Har du inte roligt – gör något annat."

Prästen Deeped Niclas Strandh hade drivit sig till utmattningssyndrom, till den grad att han blivit sjukskriven. Och under återrehabiliteringen tappade han tron.

– Då var det inte så mycket kvar till att jobba som präst. Jag blev tvungen att hitta på något annat.

Han sträcker ut handflatorna framför sig och fäller ner en flackande blick, som för att illustrera hur han vid det tillfället sökte i sin verktygslåda efter något som kunde bli en karriär.

– Nu ska vi se här... jag hade pluggat beteendevetenskap och jobbat med tidningar, marknadsföring och pr i Uppsalas nationsliv. I arbetet med konfirmation hade jag dessutom funderat en hel del kring erbjudande och leverans...

"Vad brinner jag för?" frågade han sig följaktligen, "Vad tycker jag är kul?"

– Många ställer karriärval mot tankar om huruvida det är "bra" för något. Men jag tycker att man borde fråga sig om man har roligt, om man trivs och om man mår bra. Känner du att du växer? Inte? Då kanske du borde göra något annat.

Glödlampan tändes: "Jag kanske borde jobba med kommunikation". Via några vänner fick han praktik på en byrå. Därefter en anställning på en annan. Han testade livet som copywriter, föll istället för creative planning.

– Jag blev präst för att jag var fascinerad av människor. Samma metafysiska intresse fick mig att bli planner.

2009 kom nästa vägbom. Han hade ägnat fyra år åt reklambyrån Heimer & Company i Falun, till och med köpt in sig som partner. Under en tid hade han bearbetat sina kollegor om sociala medier, eftersom han såg fenomenet som en enormt viktig del för framtidens kommunikation, som något de borde satsa tid och pengar på (han var så begeistrad i den digitala världen att han senare döpte om sig till sitt internet-nick Deeped).

Men styrelsen höll inte med.

– Så jag sålde min andel och gick vidare. Jag menar, jag hade funnit något – sociala medier – som jag tyckte var kul och betydelsefullt. Skulle jag då sitta kvar och fortsätta på den gamla banan? Någonstans måste man fråga sig vad man drivs av och ta steget.

Tron som en gång hade drivit honom till att sprida det kristna budskapet, applicerades nu på fenomenet sociala medier.

– Min drivkraft går delvis ut på att evangelisera. Jag kan liksom inte bara göra något för att göra det, utan jag måste drivas av den här viljan. Även om det handlar om teknik och digital kommunikation.

 

"Ta vara på de du älskar."

Och evangeliserat har han gjort. På sin blogg Deepedition.com till exempel, eller som konsult i sina verksamheter Deepedition DigitalPR och Social by default (tillsammans med Sarah Larsson Bernhardt). De tre första åren efter han blivit frälst av sociala medier spenderade han delvis på sin nuvarande arbetsgivare JMW, som inbäddad Stockholmspendlande konsult. Han föreläste, utbildade och köpte snart också en byrå (som dock gick i konkurs).

Med åren seglade han upp som en av Sveriges mest framstående pr-konsulter, inte minst för sina bedrifter inom just sociala medier. Men på samma sätt som prästskapet drabbade honom själv skulle konsultlivet drabba hans familj. I perioder bodde han "utsocknes" flera dagar i veckan. Och de kvällar han väl var hemma satt han ofta framför datorn i kontoret istället för att umgås med sina nära och kära.

Så vem fick dra lasset hemma? Frun, förstås.

– Ja, numera exfrun... Jag jobbade bort mitt 25-åriga förhållande. Jag vaknade liksom upp och tänkte "jävlar vad traditionellt det här har blivit". Man hade gjort alla fel i boken. Visst beror det också på annat när man skiljer sig, till exempel de där 25 åren, men jag har ju insett att... Det finns en stor fara med att syssla med något som man älskar till den grad att man glömmer bort de man älskar.

Han hade fastnat i fällan av att inte kunna separera arbetslivet från fritiden.

– Att skilja på de två är ett koncept jag inte förstår. Mitt liv handlar väldigt mycket om att saker flyter in i varandra; jag jobbar med sådant jag är intresserad av, och om jag upptäcker nya intressen så försöker jag alltid inkorporera dem i jobbet.

I efterhand önskar han att han hade varit mer närvarande, inte minst de kvällar han faktiskt var hemma.

– Lyssna på de som älskar dig. Det är faktiskt inte som de är elaka som de säger "snälla sluta jobba nu, kom och ät". Det är för att de bryr sig.

Men hur lever han i dag? Har han ändrat på något?

"Skapa livstid."

Platsen för intervjun är JMWGolins lokaler i Stockholm. Senare ikväll ska han fara till Uppsala för kundmöte på Wermlands nation, följt av övernattning i stan. Den 19-åriga sonen bor hemma hos honom i Borlänge (har barrikaderat sovrummet, medan pappa är förpassad till vardagsrummet). Dottern, 16, bor med mamma i Västerås.

Till synes samma liv som innan, förutom vissa nya geografiska förutsättningar.

– Ja, eller, förhoppningsvis har man blivit lite mer mogen efter det som hänt. Nu har jag ingen som är beroende av mig på samma sätt som då... Viktigast nu är att försöka vara ledig när man är ledig. Att träffa såväl barn som kompisar när de själva faktiskt har tid.

I juni nästa år flyttar även Deeped till Västerås.

– Jag vill komma närmare min dotter.

Han har fått inse att sättet han lever på inte är optimalt. Inte bara för att det blev som det blev med familjen, utan även för sin egen hälsas skull.

– Rent krasst ska många av oss hålla i arbetslivet upp till 70 år om vi inte trillar av pinnen innan dess. Då kanske vi inte kan fortsätta att driva på mot stupet som vi gör. Man måste våga inse att man faktiskt kan bli trött, och lyssna på det.

Är man själv och nosar på samma livsstil som hans, borde man se till att skapa "livstid", menar Deeped.

– Du kanske inte alltid kan vara ledig, men du måste se till att vila. Hitta en balans mellan när du är aktiv och när du är vilande.

Har du funnit balansen nu?
– En balansakt är ständigt pågående. Så det är jättesvårt. Om man har hittat till den så måste man se till att också hålla den. Varje steg är hela tiden nytt.

 

"Var nyfiken."

På porten till JMWGolin står orden "välkomna alla nyfikna".

– Det är precis det jag gillar med den här byrån, och en av anledningarna till att jag återvänt hit. Jag trivs med att hela tiden vara i rörelse och att inte veta vad som sker härnäst. På samma sätt som det är anledningen till att jag älskar att vara planner, en roll som innebär att man får sätta sig in i en oändlig uppsjö av branscher och produkter, är det orsaken till att jag i sommar satt och plöjde influencers på Youtube. Varför har till exempel "Matkoma" 500 000 visningar? Två killar som äter så mycket mat som möjligt inom olika teman... Jag blir nyfiken och fascinerad.

Det vore inte helt oväntat, menar Deeped, om han ännu inte har gjort sitt sista karriärskifte. Men oavsett hur och när eller om det sker, så är han glad att nyfikenheten alltid kommer att finnas där.

– Jag har gjort en tio år lång resa med sociala medier, som har gått från att vara något nytt och outvecklat, till att vara något som de allra flesta vet vad det handlar om. Därmed behövs inte mitt evangeliserande på samma sätt längre.

Men behoven förändras. Och därmed även hans roll.

– Min strategiska kunskap och erfarenhet behövs däremot alltså fortfarande, men på ett annat sätt än innan. Roller utmanas ständigt, och det viktigaste när det sker är att vara öppen för förändringen och att vara nyfiken. Men inte minst att ta fasta på sina drivkrafter. För kom ihåg: ens drivkrafter är något man känner hos sig själv – medan kunskap alltid går att förvärva.

Fakta / Om Deeped Niclas Strandh

Ålder: 48.
Bor: "Borlänge. Pendlingsfantom. Flyttar till Västerås våren 2019."
Familj: "Barn i de äldre tonåren."
Tjänar: 412 500 kr (2016).
Karriär & utbildning: Präst, copywriter och planner. Teologi, beteendevetenskap och reklam.
Medievanor: Sociala medier, Youtube och Omni.
Förebild: "Jag bygger nog någon sorts förebildspersona med delar från många människor."
Aktuell: Planner på JMWGolin och pr-konsult.


Dela sidan: