Dela sidan:

"Lyssna"

Personer som är duktiga på att prata tenderar att ta sig långt i karriären. Det är inte alltid de säger något av substans, men det är lätt att man blir förförd av mängden ord.

Påståendet är Sebastian Smedbergs. En dalmas som har varit reklambyrån Garbergs trogen sedan praktiken för 14 år sedan, fram till i år då han sålde sina andelar och lämnade rollen som partner och art director.

Det märks direkt att han själv är mer av det tysta slaget när han möter upp på sin nya
arbetsplats, House of Radon. Han gör inget väsen av sig, trots sin plats i den utåtriktade reklambranschen.

– Utan att ha gjort någon medicinsk analys av mig själv så kommer jag mer från det introverta hållet, säger han.

– Genom åren har jag fått öva på att prata. Det har inte kommit helt naturligt för mig.

Däremot har han alltid varit en god lyssnare.

– Och jag skulle vilja slå ett slag för det, för lyssnandet. Duktiga lyssnare förstår såväl medarbetare som vänner bättre. Lyssnar man riktigt noga begriper man också organisationen och strukturen på ett företag, man har koll på vad som sker. Man får också mer förtroende och därmed större ansvar över kundernas budget och kommunikation. Självklart behövs både extroverta och introverta personer, men jag tycker att den senare gruppen borde lyftas fram oftare.

Lyssnade gjorde han också när House of Radon hörde av sig om rollen som exekutiv creative director. Med större intresse än vid andra propåer.

– Många har kontaktat mig genom åren, men jag har aldrig känt någon anledning till att gå till de mest uppenbara konkurrenterna som Forsman & Bodenfors, Åkestam Holst eller King. I mitt huvud vore det ett kliv åt sidan.

House of Radon är inte en traditionell reklambyrå. De kommer från andra hållet; startade som ett produktionsbolag för elva år sedan och är nu multidisciplinära. Det är något helt annat, menar Smedberg.

Jag hade jobbat ganska länge med att försöka vrida Garbergs från en traditionell byrå till att starkare kunna möta de digitala utmaningarna. Det startades förvisso en filmavdelning, men det skulle ha gjorts med mer kraft bakom. Därför var House of Radon lockande. De kändes som en ny art, som har goda förutsättningar till att möta en ökad efterfråga på helhetslösningar.

"Tänk på döden"

17 år tidigare. Klockan är tjugoen minuter i sex på morgonen och Sebastian Smedberg stämplar som vanligt in på stålverket i dalorten Fagersta, tidig, för att jobba in en rast. Han bär blåställ och hörselkåpor, redo för att ännu en dag tillverka rör på löpande band.

– Många sögs upp där, berättar Smedberg.

– Det var ganska enkelt att få jobb, lönen var bra, anställningen var säker. Det var lätt att bli kvar. Men jag visste att jag inte ville det.

Det blev han inte heller. Men minnet av året på bruket fungerar som en bra påminnelse i pressade tider i reklambranschen.

– Jag är glad att ha fått uppleva det. För när det blir riktigt stressigt, som det verkligen kan bli i den här branschen, känns det alltid bättre när man sätter det i relation till stämpelklockorna på bruket. Det finns olika nivåer av utmaning om man säger så.

Men han kan gå ännu lite längre. Med jämna mellanrum påminner han sig själv om döden.

– Vid entrén till Skogskyrkogården (Enskede, söder om Stockholm, reds anm.) är citatet "tänk på döden" ingraverat. Jag gillar den tanken. Det är lite som med rymden – för vissa kan det nog kännas skrämmande att vi svävar runt i det oändliga och att vi en gång ska dö – men för mig kan en påminnelse om döden påminna om vad som faktiskt betyder något. Det gör att jag kan hålla lugnet i pressade situationer.

Han menar inte att man ska förringa vikten av det man gör. Tvärtom understryker han att den som jobbar i yrket måste vara genuint engagerad och intresserad för att lyckas.

– Men ibland kan det vara bra att jämföra reklamkampanjen med annat som är viktigare, eller som är värre; barnen, livet, döden... eller bruket.



"Gör fel"

Bilden av en yrkeskarriär var milt sagt begränsad när Sebastian Smedberg växte upp. Hamnade man inte på bruket i Fagersta så löd alternativen Ica eller lokala handlare. Sin egen dragning till kreativitet såg han möjligen som ett intresse, precis som mormors fallenhet för att skulptera och måla.

Han hade därför ingen aning om vad det skulle bli av honom när han gått färdigt gymnasiet. Men när han gjorde lumpen, ungefär ett år innan han började jobba på bruket, träffade han en person som breddade perspektiven.

– Vi låg i samma logement och blev vänner. En dag berättade han att han skulle söka in till reklamskolan Berghs. Jag fick titta på arbetsproverna och blev direkt peppad på att prova.

Mer eller mindre ute på fält slängde han ihop sina arbetsprover för hand, för att sedan slutföra det hela hemma i Fagersta.

– Jag läste att man skulle lämna in arbetsproverna på pannå. Hade ingen aning om vad det var, så jag gick in i en butik i byn och frågade. De visste inte heller, så jag fick panel. Träplank alltså, som jag klistrade upp proverna på. Det var en ganska tung hög som jag sedan fraktade med tåg till Stockholm och lämnade över disken på Berghs.

Även om han inte blev antagen den gången, och trots att han hade gjort bort sig, var misstaget starten på hans livs resa.

– Hade jag inte vågat göra fel från början så hade jag inte startat upp allt det här.

Vid sidan av bruket började han plugga på distans på den konkurrerande reklamskolan Forsbergs. Därefter studerade han form och design på en folkhögskola i Värmland.

Två år efter första försöket gjorde han om arbetsproverna på Berghs.

– Denna gång på pannå. Då blev jag antagen.

"Var inte bäst"

Sebastian Smedbergs första karriärsteg var en praktikplats på Garbergs, reklambyrån som han inte skulle komma att lämna förrän år 2018. Där omgavs han av många skickliga kollegor.

Lotta Mårlind (som också lämnade byrån i år, reds anm.), Malin von Werder och Lotta Lundgren till exempel. Lundgren är kanske den bästa reklamskribenten jag någonsin sett. Jag minns när hon skrev "Kärleksbrevsboken" för Södra Cell som gav guld i Cannes. Det var fascinerande att se någon göra poesi av något så vardagligt som pappersmassa.

"Om jag blir ens i närheten av så bra som dem blir jag glad", tänkte Smedberg de första åren. Sedan dess har han själv varit med och vunnit ett tiotal guld- och silverägg samt omkring 70 internationella priser. Han har arbetat med Barncancerfondens hyllade "A hairraising message" såväl som Bris flerfaldigt guldäggsbelönade kampanj "Abused Emojis".

Allt en summa av att inte vara bäst, eller omvänt, av att omge sig av andra som är bättre.

– Jag har definitivt dragit nytta av alla duktiga människor omkring mig. Det behöver inte heller röra sig om stjärnkreatörer. Det kan lika gärna handla om personer som är bäst på nischade områden. Eller de som jobbade som produktionsledare på Garbergs till exempel, de är fantastiska.

Efter 14 år och stora framgångar – hade du blivit bäst på Garbergs och därmed börjat känna dig tvungen att gå vidare?

– Så är det absolut inte. Det finns så otroligt många talangfulla människor där. Förhoppningsvis kommer jag att vara bra på min nya roll på House of Radon. Jag är också helt övertygad om att jag kommer att omges av många som är vassare än mig på flera punkter.

"Var naiv"

De bästa idéerna är svåra att sälja in, eftersom de av naturen är nya och därmed aldrig gjorts förut, menar Smedberg vars mångåriga erfarenhet lärt honom följande:

– För att ändå våga försöka, krävs en stor dos naivitet.

Som när Garbergs gjorde kampanjen "Snowden out of office" till exempel, där visselblåsaren Edward Snowden läser in ett röstmeddelande om att kommunikationen övervakas, öppet för alla att använda i mobilen.

En idé som krävde att byrån fick fatt i en av världens mest eftersökta personer, vilket varken CIA eller FBI lyckats med. Ganska naivt, med andra ord.

– Vi kände att det var så intressant att vi var redo att göra precis allt vi kunde för att det skulle bli av. Som tur var hade vi Amnesty med på tåget, som hjälpte oss att komma i kontakt med en av Snowdens advokater. Sedan satt man plötsligt i ett Skype samtal med honom. Overkligt.

– Det som skiljer de allra bästa byråerna från de ganska bra byråerna, är inte i första hand att komma på de här idéerna. Det handlar mycket mer om att ha förmågan och naiviteten att faktiskt genomföra dem.

Och när man väl har gjort det:

– Då känner man alltid att det var värt det.



Fakta / Om Sebastian Smedberg

Ålder: 38.
Bor: Stureby.
Familj: Fru och två barn.
Tjänar: 720 000.
Karriär & utbildning: Partner/Senior AD Garbergs, Partner/ECD House of Radon, Forsbergs
Skola, Hällefors FHSK, Berghs School of Communication.
Medievanor: DN, SvD, Di, Internationell nyhetsmedia, Svensk- och internationell
branschpress och allsköns trams online.
Förebild: Astrid Lindgren.
Aktuell: Lämnat Garbergs för House of Radon.



Dela sidan: