Dela sidan:

Många ställer sig frågan vilka partier som ska bilda regering. Kanske är frågetecknet ännu större bland partiledarna själva, som inte riktigt vet hur regeringsbildandet ska formas. Inför valet har det varit hätsk debatt mellan partiledarna och när valet nu är avklarat hänger konflikten i debatten fortfarande kvar. 

Medieexperterna Paul Ronge och Jeanette Fors-Andrée är eniga om att partierna byggt murar istället för broar, vilket kommer resultera i svåra och långdragna diskussioner när en regering nu ska bildas. 

– Alla har målat in sig i ett hörn, alla inblandade har kategoriska krav för vad det ska bli för regering. Nu måste färgen torka och det kommer ta ett tag. Efter ordkriget i media måste man börja förhandla och det är inte enkelt. Jag förstår inte varför man varit så kategorisk så tidigt, det är väldigt onödigt. Sen förstår jag inte varför alla partier utser sig som vinnare? Om man precis har kommit över fyraprocent-spärren är man inte direkt en vinnare. Man underskattar väljarens förmåga att se igenom retoriken, säger Paul Ronge till Resumé. 

Jeanette Fors-Andrée är inne på samma linje, men använder murar och broar istället för målarfärg som metafor. 

– Partierna fortsätter att bygga murar: Båda blocken utropar sig som vinnare. Båda blocken uttrycker att det är "självklart" att det ena och det andra ska ske. I själva verket är det mycket mer komplext än så. Från partiernas sida är det troligen en medveten strategi att utropa seger i förskott. Men jag ser inte den strategiskt smarta poängen här. Det här är ett allvarligt läge samtidigt som de politiska ledarna ägnar sig åt ett öppet maktspel, utspel i media och tydlig jakt efter ministerposten, säger Jeanette Fors-Andrée och fortsätter: 

– Det de politiska ledarna bör göra är att sätta sig runt bordet, diskutera de svåra besluten och enhetligt presentera en lösning. Annars finns det en risk att tonaliteten trappas upp till en barnslig pajkastning. Och kvar finns det allvarliga politiska läget vi befinner oss i.

Det finns en kommunikationsstrategi före valet och en efter. Efter valet bjöd Socialdemokraterna bjöd in Alliansen till samtal, men inviten nobbades. Sedan var det dags för Alliansen att bjuda in Socialdemokraterna till ett samtal, inviten nobbades. 

– Ställningarna nu är helt låsta, och det handlar om vem som ska bli statsminister. Vilket parti ska vara det drivande? Ska det vara Socialdemokraterna eller Moderaterna? Det är där vi ligger just nu. Båda sidor kommer stenhårt hävda sin uppfattning om det. Socialdemokraternas argument är att de är störst. Moderaternas argument är att Alliansen är starkare som block, säger Paul Ronge. 

Du går till val på att kommunicera en grej, men det leder sedan till en annan: kan det inte bli problem för politikernas trovärdighet?
– 
Jag tror att det är ett mindre problem. Väljarna måste ju på något sätt vilja ha en fungerande regering och det tror jag att de kommer att förstå efter ett tag. Det riktigt stora problemet är att vi bara kan ha en statsminister. Om Löfven och Kristersson hade kunnat dela på posten hade det varit enklare. Det stora dilemmat blir vilket block som ska dominera och det är ett mycket större problem än väljare som inte förstår att man måste kompromissa.

Jeanette Fors-Andrée anser att det finns ett stort demokratiskt problem och att förtroendet för partiledarna minskar när man hela tiden bygger murar mot varandra. 

– Man pratar förbi varandra för att undvika motståndarens inlägg. Man undviker raka och tydliga svar på specifika frågor. I grunden tror jag att det handlar om att slippa hållas ansvarig för det man tycker och säger i en konkret situation. På samma sätt svänger då kommunikationen åt olika håll. Det här är förstås ett demokratiskt problem som innebär att folkvalda politiker förlöjligar sina motståndare och väljare, säger Jeanette Fors-Andrée. 

Hur sträcker man ut en hand till ett samarbete efter ett val?
– Det handlar om ett gemensamt ansvar. Det är nu ledarskapet testas på riktigt. Ledarskap handlar om att hantera de svåra situationerna, att ta fram den bästa lösningen för Sverige – inte för de enskilda partierna. Det ingår i rollen och bör egentligen vara självklart. Prestigen måste läggas åt sidan.

Paul Ronge håller med och säger att partiledarna borde vara lite mer försiktiga i sin kommunikationsstrategi: 
– Man kan ta det lite lugnt innan, istället för att gå igång med ett primalskrik över vem som ska bli statsminister. Jag förstår inte taktiken bakom det. Man blir ju inte mer statsminister bara för att man skriker högst.



Dela sidan: