Dela sidan:

Det går inte en dag utan att man hör uttalanden som "Reklambranschen kommer inte finnas länge till" eller "I en värld där kommunikation och teknik måste kombineras har branschen svårt att hänga med" och jag kan inte låta bli att förundras. Hur det har blivit så här? Under mina 20 år i kommunikationsbranschen har jag haft den stora förmånen att jobba på både små och stora byråer, i Sverige och utomlands. För mig har kommunikationsbranschen alltid varit nyskapande på många områden, men något har hänt. För mig är det svårt att acceptera att branschutvecklingen ska ha stagnerat och är påväg in i en långsam död pga digital transformation. Vi bör ändra vårt fokus och tänka om.

Jag arbetar idag med att hjälpa organisationer att förverkliga sina idéer, att gå från tanke till action. Med hjälp av korta faciliterade sprintar rör vi oss snabbt framåt och går från idé till testad prototyp på bara några dagar. Vi rör oss snabbt och jobbar med människor med olika kompetens och perspektiv. Ibland finns dessa människor redan i organisationen och ibland tar vi in folk utifrån. Forskningen visar på att en grupp med olika människor och kompetenser har mycket lättare att komma på unika idéer.

Reklambranschen borde vara den som är bäst rustad för den "digitala" omställningen. Här har man sedan urminnes tider jobbat tillsammans med olika kompetenser och perspektiv för att få ut sitt budskap på olika plattformar vare sig det är en folder, vepa eller en facebook chatbot. Jag påstår också att merparten av reklambranschen är "early adopters" i sin natur när det kommer till teknik överlag. Så vad gick fel?

I det stora hela handlar det inte om teknik eller bristande digitalkunskaper. Det handlar om förlegade affärsmodeller. Tekniken som finns på plats idag medför att vi kan jobba snabbare. Den nya "Gig Ekonomin" och den stora frilans-vågen som väller in, gör att vi lättare kan få in nya perspektiv i våra arbetsgrupper, men tyvärr går dagens affärsmodeller mest ut på att sälja existerande team och timmar.

Kunderna vill röra sig snabbare framåt. De vill ha mer komplexa lösningar samtidigt som det finns ett motstånd att betala för kreativitet. De följer också med i utvecklingen och är fullt införstådda i att teknik och metoder gör att vi kan röra oss snabbare framåt och vill ogärna lägga pengar på att team skall sitta i veckor och knåpa på sin kammare.

Vi ser att många reklambyråer försöker hämta hem affären i inhouse-produktion och det är en bra lösning, men man målar snabbt in sig i ett nytt hörn, där man i första hand måste se till att belägga sina anställda. Och dessutom blir man begränsad till det specifika teamets kunskaper.

Byråerna måste helt enkelt ändra sin affärsmodell. De behöver gå mot värdebaserade
intäkter som gör det möjligt för alla parter att ta ut svängarna lite mer och bli ännu mer
snabbrörliga. Det måste bli ok att ta bra betalt för ett projekt som bara tar en vecka om det löser kundens problem. Det blir inte bättre bara för att det tar längre tid att lösa.

Det är så klart en stor omställning att byta affärsmodell, det kommer ta tid och göra ont på vägen. Men det finns ett ljus i tunneln. Vi lever i en tid där tekniken ligger långt före vår fantasi. Det finns egentligen inga hinder längre, bara vi kommer på vad vi vill göra med tekniken. Reklambranschen måste släppa in fler perspektiv i sina arbetsgrupper för att bredda sitt erbjudande. Med hjälp av de processer och metoder som finns idag kan man på ett enkelt sätt ta in exempelvis en AI-expert, en beteendevetare eller varför inte slutkonsument för att bredda sina lösningar, bara man vet hur.

Vi har därför tagit fram en modell där vi hjälper våra kunder att, parallellt med existerande process och organisation, få möjlighet att på ett enkelt sätt få in nya perspektiv i sina arbetsgrupper, något som vi hoppas på sikt blir något som är en del av byråns egna process. Så länge vi är människor så kommer behovet av kommunikation finnas kvar. Tekniken kommer göra det lättare för oss att kommunicera. Ibland till och med automatisera den. Men vi får inte glömma att det är vi människor som styr skeppet. Vi bestämmer om vi vill sitta i båten medans den sjunker eller om vi tillsammans vill täppa igen hålet så vi kan hålla oss flytande.

Fredrik Heghammar, House of Sparks.



Dela sidan: