Dela sidan:

"Genuint intresse för jobbet."


Det puffar lite lätt ur den enorma skorstenen; en grå jätte belägen i Stockholms nordöstra
stadsdel Hjorthagen som tornar mot en nästintill klarblå novemberhimmel. Pelaren har
länge varit synonym med miljöförstörelse. Ägarna, tidigare under namnet Fortum Värme, låg
 2015 på plats sju i Naturvårdsverkets lista över de företag som står för mest utsläpp i hela 
Sverige. Enligt Stockholm stad (som också är bolagets delägare, tillsammans med Fortum)
stod företagets kolkraftverk Värtaverken för i snitt 22 procent av stockholmarnas totala
koldioxidutsläpp mellan 2007–2015.
 Men det är en synonym som bolaget vill ändra på. Till att börja med har man beslutat att
 avveckla användningen av kol till år 2022, i linje med stadens ambition att vara
 fossilbränslefritt senast år 2040. Det ersätts av det nya biokraftvärmeverket, som invigdes
 2016 och främst drivs av restprodukter från skogs- och sågverksindustrin.
 För det andra har Fortum Värme döpts om till Stockholm exergi. En stor förändring i 
varumärket, vars sjösättning var Thomas Gibsons första uppdrag när han 2017 tog över som 
kommunikationsdirektör.


– Vi brukar säga att vi ska ställa om från ett energibolag till ett miljöbolag, berättar han
samtidigt som han lotsar genom de bitvis tegeltäckta lokalerna invid skorstenen.
– I min anställningsintervju med vd:n (Anders Egelrud, reds anm) sa han att han inte jobbar
 med det här bara för att se till att stockholmarna har det varmt och skönt, utan för att kunna
 lämna över en bättre stad till sina barn. Det fick mig att känna att jag ville vara med på den
resan.
 Bolaget har rent av bidragit till att minska stadens utsläpp, menar han.


– Kol förekommer bara i en av våra anläggningar och utgör endast en liten del av vårt
bränsle. Mellan 2002–2017 har vi dessutom minskat utsläppen i Stockholm från 19,2 kilo per 
kvadratmeter till 6,7. Det samtidigt som vi har ökat andelen förbränning. Vi har medan andra 
ord både minskat utsläppen – och samtidigt ökat effektiviteten. I dag har vi 89 procent
 förnybar eller återvunnen värme. I morgon ska vi vara hundraprocentiga. Vi har en bit kvar,
 men det jobbar vi med.


I lanseringen av Stockholm Exergi har man valt att lyfta Stockholmsprofiler, till exempel
cykelreparatören med rosa skägg, Gabriel Wall, som håller till på Götgatan. Det för att stärka
 kännedomen om var invånarna faktiskt får bostadens värme från. Och samtidigt att förklara
 att begreppet exergi betyder att man nyttjar precis den energi som behövs vid det enskilda
 behovet. Varken mer eller mindre.
 Utmaningen är att göra en 'lågintresseprodukt' som energi till en 'högintresseprodukt',
 förklarar Gibson. Och inte minst att lyckas koppla den till vad han beskriver som bolagets 
'superviktiga miljöarbete'.

– När man går förbi här utanför ser man skorstenar som ryker och en massa rör. Det är klart
 att folk tänker att det inte är bra. Men de vet ju inte vad vi gör. Kommer man in under skalet
 så förstår man att vi jobbar med bra grejer.


Gibson är uppenbart genuint intresserad av – och angelägen om – att ställa om bolaget, för
 att minska utsläppen. Just ett brinnande intresse anser han vara vitalt för att lyckas med sitt
jobb, och därmed den kommunikativa berättelsen om processen.


– Jag är lyckligt lottad som har möjligheten att jobba med något som jag tycker är både
intressant och viktigt. Att brinna för det man gör tror jag är en förutsättning för att göra ett 
bra jobb. Det ger den där extra nivån som gör att man får till en riktigt bra annons eller vad 
det nu kan vara. Utan den känslan blir det svårt.


– Att det också är en kommunikativ utmaning, gör att jag blir ännu mer intresserad. Vilket ju
 är vad jag alltid har sökt mig till, oavsett var jag har varit.

"Ta ett år i taget."


Thomas Gibson har jobbat i kommunikationsbranschen sedan 1993, i roller som
projektledare, vd och delägare. Han började på kundsidan och Telia, men skiftade efter tre
 år till byråbranschens TBWA. Sedan blev det King och Leo Burnett, därefter Åkestam Holst 
och slutligen McCann. Bara för att nämna några. När han 2017 gick tillbaka till kundsidan och
 Stockholm Exergi, har det gått över 20 år sedan hans senaste vistelse på den planhalvan.
 Beslutet kom efter Gibsons årliga ritual.


– Jag har ett ett årskontrakt med mig själv, som jag alltid omprövar under mellandagarna.
'Trivs jag här?' frågar jag mig själv. 'Utvecklas jag, har jag roligt?' 'Och arbetsgivarna, hur
trivs de med mig?' Om jag svarar ja på allt så är det fantastiskt – och då är det bara att
fortsätta.


Men så fort det börjar smyga in sig ett 'nej' öppnar han upp för förändring. Precis som under
 julfirandet 2016.


– Den gången tänkte jag att jag faktiskt har varit på reklambyråer i väldigt många år. Att det
 kanske vore det spännande att se vad jag kan tillföra på kundsidan. Det var inte så att jag i
 panik började söka jobb, utan snarare att jag öppnade dörren. Jag hade ju fått en del
propåer under åren, men varit restriktiv eftersom jag trivts på byråsidan. Men då började jag 
lyssna på de rekryterare som hörde av sig.

Att det blev energibranschen var egentligen en 
tillfällighet. 
Orsaken till ritualen går att finna i en aversion mot långa 'förhållanden'.


– Jag kan få panik av tanken på att jag ska stanna på ett ställe hela livet. Det är så lätt att
man bara fastnar, att dagarna rullar vidare och plötsligt har man jobbat på samma ställe i tio
 år. Jag tror inte på idén om att vara på samma jobb hela livet – om det inte sker förändringar
 i rollen eller arbetsuppgifter så klart. Jag tänker samma sak om min personal, att jag bara har 
dem till låns. En dag dyker något upp och då drar de vidare. Så är det bara.


Han hade egentligen aldrig tänkt 'bli en sådan som hoppar runt'. Men det blev han
onekligen.

– Det är väl något lutherskt jag har i mig från mina föräldrar, som själva jobbade på samma
 arbetsplatser nästan hela livet. Kanske är det för att jag har det i mig som jag känner att det
 är nödvändigt att ifrågasätta det varje år.

"Bredd i utbildningen ger valfrihet."

Ritualen har inte alltid funnits. Men inget fel i det. Motsatsen, att hoppa på tåget och låta sig 
transporteras, kan ge andra fördelar. Bredd, till exempel.


– Och det fick jag via mina utbildningar. Jag hade först egentligen ingen tanke med mina val
utan det bara blev som det blev.
 Den maskintekniska utbildningen på gymnasiet i Upplands Väsby, som han valde för att bli 
ingenjör precis som sin far, gav honom en grundförståelse i ekonomi och teknik.


– Det har varit en fördel när jag jobbat med företag inom den branschen, som representant 
för reklambyråer. Samma sak här på Stockholm Exergi. Visst, jag kan inte energifrågorna lika 
bra som många andra, men det finns ändå en del teknisk igenkänning.


Som kompanibefäl på militärtjänsten blev han tvungen att kavla upp ärmarna för att
motivera ett 50-tal 19-åringar att dra åt samma håll.


– Det gav mig grunderna i ledarskap. Där upptäckte jag värdet i att visa att man är en del av 
gruppen – och att aldrig sitta på en hög häst. I reklambranschen har jag jobbat på samma
 sätt för att förtjäna kreatörernas förtroende.


Inom civilekonomutbildningen på Stockholms universitet fördjupade han sina kunskaper
inom ekonomi. På Berghs stärkte han sitt marknadsföringshuvud. Båda har naturligtvis haft
 ett stort värde för någon som har varit ekonomisk ansvarig på byråer, eller ansvarig för
 kundprojekt.
 Bredden som utbildningarna inneburit har varit en styrka, menar Gibson.


– Som projektledare eller vd på reklambyråer, eller nu, i ledningsgruppen på kundsidan. I
efterhand kan jag känna att det kanske 'var meningen', att det fanns någon slags
undermedveten styrning, för att jag skulle få lära mig lite av varje. Med facit i hand kanske
 det fanns en slags riktning ändå. Att jag skulle bli en generalist.


"Våga, för det blir sällan som man planerar."


Det har som bekant blivit hela 20 år på byråsidan för Thomas Gibson. Men överraskande nog
 hade han länge svårt att se sig själv på byråsidan. Inte minst på 90-talet.


– Som reklamköpare på Telia jobbade jag med Stockholms då bästa reklambyråer, som
Rönnbergs, HLR, Stenströms och allt vad de hette. Jag gillade och gillar verkligen reklam – 
inte minst när man gör en ruskigt bra kampanj. Och det finns verkligen fantastiska kreativa 
och duktiga personer i branschen. Men jag hade svårt att se mig själv i den. För jag gillade 
inte nidbilden av en reklamare.


Han tyckte sig se igenom några 'glassiga personer' som han upplevde inte var i
reklambranschen av intresse för hantverket – utan som snarare hade lockats av den sköna
livsstilen.

– Det märktes, när de slarvade med hantverket och inte fascinerades av reklamen, utan
snarare reklambranschen. När man hade inställningen att jobbet innebar att bara lalla runt
och hitta lite sköna idéer. Men så funkar det ju inte.


Men en artikel i Resumé visade en annan sida. På ett foto poserade Frank Hollingworth och
 Sunit Mehrotra framför en piratflagga med texten 'creativity, guts and glory'. Duon skulle
 starta TBWA Stockholm.


– De beskrev sina ambitioner för byrån och jag tyckte att det lät som att de ville förändra
världen. Att de skulle utmana allt och alla. Jag kände att det var något annat. Något
annorlunda. Jag såg en resa som jag ville vara med på.


Så trots att han hade svårt för att se sig själv i reklambyråbranschen tog han kontakt med
Mehrotra.


– Det blev en fantastisk resa. Senare gick vi ur TBWA och skiftade namn ett par gånger innan
 vi blev King. Där gjorde vi så jävla bra grejer. Kareoke-reklamen med låten 'Movie star' för
 Nissan, till exempel. Vi var ett så sjukt bra gäng. Det där har jag alltid haft med mig sedan 
dess, att man måste våga. Det är först då man får en framdrift och verkligen kan utvecklas.

"Teamwork och delaktighet."


2007, när Thomas Gibson hade lämnat King för Leo Burnett, samlade han sitt team för att
 dra en ny kampanj för en kund. En av personerna hos kunden visade sig vara engelsktalande,
 så inför mötet hade Gibson kollat av med personalen om de skulle ta mötet på svenska eller 
engelska. 'Han har bott i Sverige länge och läser till och med tidningarna, så det är lugnt, ta
 det på svenska', hade de svarat.


– Så vi kör vår grej, snackar svenska och inleder presentationen.
 Bam! Den engelsktalande mannen slår handen i bordet, rejält upprörd över svenskarnas
 ohövliga beteende som han tyckte exkludera honom helt. Stämningen blev tryckt.


– Det blev en jättejobbig situation. Vi kände att vi inte kunde hänga ut våra kontakter hos
kunden som hade rått oss att ta det på svenska, så vi bara skiftade till engelska
okommenterat. Men vi skrattade rejält ute på parkeringen efteråt, vad annat kan man göra.


Händelsen blev en lärdom – att man alltid borde jobba tätt med kunden för att skapa stabila 
förutsättningar.


– För det räcker med ett pennstreck eller en felsägning som kan förstöra allt. Att presentera 
en kreativ idé är i sig en väldigt skör situation. Den bärs fram av en stadig grund byggd av
samarbete, teamwork och delaktighet. Såväl i de egna leden som i banden till kunden.


FAKTA/Thomas Gibson
Ålder: 53 år.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Familj: Fru och tre barn.

Tjänar: 1 717 500 kr (2017).
Gör: Kommunikationsdirektör på Stockholm Exergi. Är även Distriktsförbundskapten på
 Stockholms Fotbollsförbund där jag jobbar med olika distriktslag.

Karriär: Projektledare på Telia. På byråsidan i roller som projektledare, vice vd och vd: TBWA,
 Hollingworth, King, Leo Burnett, Peacock Advertising, Åkestam Holst, McCann.

Utbildning: Civilekonom, RMI-Bergs, och 4-årig teknisk maskiningenjörsutbildning
Medievanor: DN, DI, läser e-bok varje dag (på iPhone), streamar serier en del på Netflix, HBO
 och C More. Blir en hel del fotboll. Jag tycker också att det är väldigt inspirerande att lyssna
 på de olika Sommarpratarna (perfekt att lyssna på landet under en morgonpromenad eller
löprunda), det ger energi.

Förebild: Som fotbollsentusiast inspireras jag av till exempel Janne Andersson (lyssna på
 hans sommarprat) och Pia Sundhage (hur hon kör sin grej). Basketcoachen Jim "Jimmen"
 Turessos ledarskapsföreläsning är inspirerande. Det finns många som står för något och har
 vågat ta det hela vägen, som Astrid Lindgren och Ahmed Abdirahman (som har dragit igång
 Järvaveckan och besökte oss i företagsledningen).



Dela sidan: