Dela sidan:

John Mellkvist växte till största delen upp tillsammans med sin yngre bror och pappa Wilhelm i Bromma. "Wille", som gärna slog sig i slang med de människor som kom i hans väg. Alltid med sin avslipade malmöitiska, ofta med citat som fastnade hos mottagaren. Född 1921 hade han hunnit bli 51 år gammal när han i ett andra äktenskap fick två söner med ett års mellanrum, varav John var äldst. Att i gränslandet mellan 1970- och 80-tal ha en pappa som var så uppenbart mycket äldre än klasskompisarnas var inte direkt något man skrävlade om i onödan. För John kände ingen som hade en äldre pappa och som de flesta andra bar han på barnets önskan om att falla inom ramen: vad som helst men inte annorlunda. Fyra decennier senare, våren 2017, hade John Mellkvist bestämt sig för att göra Sverige mer åldersmedvetet.

– Att jag har växt upp med en äldre pappa har varit nyckelgivande och blev en viktig trigger när jag tog mig an åldersfrågan.

***

I forskningsvärlden myntades begreppet agendasättning av den amerikanske journalisten Walter Lippman i boken "Public opinion" (1922). Med internet och sociala mediers framväxt har den agenda-sättande mediemakten stegvis decentraliserats. En ny logik av förflyttade positioner.

Att diversifiera, förfina och upprepa budskap hör till en av de mer väletablerade strategierna inom agendasättning. Till vardags jobbar John Mellkvist under titeln head of future and strategy på pr-byrån Mindmakers. Han har grånade tinningar och bär svart kavaj i modern, smal manchester. Blicken och rösten är avslappnat allvarlig. Han känns grundad i sina resonemang och upphör aldrig att tillföra nya fakta, lite som en kraftig islossning efter en hård, kall vinter.

– Argumenten hade funnits i huvudet ganska länge. Utgångspunkten var att göra skillnad. När jag märkte hur stort behov det fanns av att prata om ålder ville jag testa hur långt vi kunde rulla den här stenen. Jag har försökt hålla en tydlig linje och för mig har det varit viktigt med en positiv approach, inget gnäll, inga pekpinnar eller bitterhet.

I maj 2017 påbörjade John Mellkvist sin kampanj med Linkedin och Facebook som huvudkanaler. Han gjorde det medvetna valet att skifta angreppssätt längs vägen. Ibland med ett politiskt perspektiv, andra gånger försöker han inspirera och ibland är han coach.

–Det tog ett antal inlägg, precis som när jag coachar kunder som pr-konsult. Det handlar om att hitta sin egen målgrupp, ton och form. Etablera en dialog. Det tar tid att vässa argumenten och bygga upp en trogen skara av följare. Eftersom arbetslivet är en så viktig del av vår tillvaro så valde jag Linkedin, ett renodlat yrkesnätverk, som huvudkanal. Målsättningen var att skriva dagligen och bara om ålder.

– Man måste också våga vara lite jobbig och tjatig. När man slutar bry sig om vad andra eventuellt tycker för att man själv är övertygad om att något är tillräckligt viktigt, då vänder det. Jag var inte färdig att göra det här för femton år sedan. Dels för att det inte var comme il faut, dels för att jag är tryggare i mig själv i dag.

Vad hade du för målsättning?
– Jag tror på "de små stegens revolution" för att uppnå stora och varaktiga förändringar. Mitt mål är förbättring, inte perfektion. Om man kan se varje tillfälle där man kan förbättra situationen och vad det kan ge för effekter så blir det mycket lättare att jobba med samhällsförändring. Ett av mina mål har varit att sätta ålder som ämne på mediernas agenda eftersom de både legitimerar och förstärker ämnets betydelse. Bara för några veckor sedan skrev DN en osignerad ledare på temat "svenskt arbetsliv gjort för 30-åringar", då blev jag glad.

***
En sommarboende aktivist breder ut sig i Ölandsbladet, intervjuer i SR och SVT, soffan i "Nyhetsmorgon", regelbundna krönikor om ålder i -SvD:s Perfect Guide. Lägg till föredrag på ett flertal företag och evenemang runt om i Sverige. Det senaste ett och ett halvt året har John Mellkvist blivit en röst i åldersfrågor i Sverige, trots att han som 46-åring rent demografiskt inte själv tillhör dem som diskrimineras hårdast. Reaktionerna har varit positiva, men det har förekommit kritiska eller röster. "Varför är du intresserad av ålder?" eller "Är inte du för ung för att hålla på med det här?" Någon menade att han överdrev fördomarna.

– Det är lätt att bli intuitivt misstänksam just eftersom det har pratats så lite om de här frågorna. Trots att potentiellt flest människor borde ha en åsikt.

– Vikten av att hålla i är underskattad. Ibland undrar folk om jag jobbar för en politisk organisation eller ett pensionsbolag. Men det här är inget någon kan klistra på mig. I mitt jobb som konsult brukar vi ofta intervjua våra kunder för att komma åt vad de brinner för, på riktigt. De starkaste samhällsaktörerna har nämligen en sak gemensamt, de har ett äkta engagemang.

Hur har du arbetat för att fånga de traditionella mediernas uppmärksamhet?
– Framför allt tror jag det ena har gett det andra eftersom jag hållit i frågan så konsekvent. I andra hand tror jag att det har varit en fördel att jag har kommit från ett annat, lite oväntat håll. Genom att jag har gjort mig till talesperson för andra generationer än min egen, blir jag något annat än "pensionären som inte vill gå i pension". Det ger en annan sorts trovärdighet. När man sedan blir en mer etablerad röst skapas en snöbollseffekt, där möjligheterna att uppmärksamma frågan ökar över tid. En del av genomslaget kan också förklaras av att det inte har funnits så många som har talat om det här i en tid där intresset för frågan på kort tid har ökat dramatiskt.

Annars brukar man prata om den personliga avsändarens makt.
– Det finns en stark potential i enskilda berättelser och jag ger en röst åt dem nästan varje dag i mina inlägg. Poängen med att föra talan åt andra än sig själv är lite som en trojansk häst – det blir en överraskande effekt med större kraft. Fokus blir på argumenten som framförs, inte på personen som framför dem.

Till skillnad från rasism och sexism, som är uttryck för en rädsla mot "det andra" riktar sig ålderismen mot våra framtida jag. En fördom som någonstans bor inom oss. Begreppet "ageism" myntades redan 1968, men åldersdiskriminering blev olagligt i Sverige över fyrtio år senare. Hur kan ett problem som många känner sig så besläktade med ha flugit under radarn? Varför ser vi ingen seniormotsvarighet till Stockholm Open? Kanske åldersfrågan inte har varit drömmen för kommunikatörer. Ett osexigt debattämne där alla är överens utan hetare konfliktytor. Men John Mellkvist ville försöka lyfta frågan och prata om ålderism – snarare än åldersdiskriminering. Strukturer som gör det svårare för yngre att få chansen i exekutiva roller och svårare för äldre att få stanna kvar. När han gick från att beskriva framtiden till att opinionsbilda nutiden handlade det om tre faktorer som sammansmälte:

• 1
Inom forskningen har frågan flyttats från höjd levnadsålder till de samhällsekonomiska vinsterna med att hålla befolkningen frisk. Exempelvis har Google investerat mångmiljardbelopp i bioteknik-företaget Calico för att på sikt "vända" åldrandet.

• 2
Vänner i John Mellkvists generation som trots meriter har svårt att få komma på jobbintervju, men som av olika skäl har svårt att själva prata om problemet.

• 3
John Mellkvists pappa som tog sig för självklar i alla sammanhang. Som aldrig lät sig begränsas av sin ålder.

– Jag bestämde mig för att börja skriva om detta efter att ha läst om någon som hade fått nej från en arbetsgivare med motiveringen att den var "överkvalificerad". Det var en gång för mycket som jag stötte på detta märkliga resonemang. Finns det någon arbetsgivare som med handen på hjärtat tackar nej till mer kvalifikationer än vad som krävs?


Det är i inkorgen han ser effekten med ofilterade historier om åldersdiskriminering, men också från det stora antal arbetsglada 40-talister som vägrar att gå hem från jobbet. Här hämtar han näring till sina inlägg.

– Rent professionellt, som pr-konsult, har jag kommit till en annan nivå genom att jag har ställt mig inför exakt samma situationer och utmaningar som våra uppdragsgivare möter. Jag har lärt känna en lång rad skickliga journalister, jag har lärt mig varje steg i hur man kommer till en tv-studio, jag förstår maskineriet bakom och jag vet hur det känns att få en mikrofon under näsan. Du blir så att säga en bättre tennistränare om du själv har spelat tennis.

– En av de största insikterna är att när man tar tag i en fråga som man själv känner är viktig, så är den sannolikt viktig för någon annan också. Lyckas man hitta ett sätt där man kan göra det lättare för andra att ta ställning så förbättras förutsättningarna markant. En väg dit är att frekvent komma med nya fakta och argument eftersom vi alla går i gång på olika saker.

Hur ser du på ålderismen inom den bransch du själv verkar i?
– Hela kommunikationsbranschen har ett upplysningsarbete framför sig. Byråerna måste sätta nya exempel hur man tar till vara erfarenhet, exempel som visar att man ser framtiden i vitögat. Det handlar om att visa vägen och vara värderingsdriven, på samma sätt som man är i andra frågor.

Konkret, vad skulle kommunikationsbranschen tjäna på att folk stannar längre?
– Har man personal som fortsätter utveckla sin kompetens så blir vinsterna stora. I dag fasar man med automatik ut personal som har arbetat länge. Företag som i stället tar hand om sin personal och förvaltar sitt arv genom att vårda sin kultur lever längre och mår bättre under tiden. Men argumenten stannar inte där. Kultur- och värderingsfrågorna blir allt viktigare och det är ofta dessa som avgör valen av arbetsgivare för millenials och generation Z.

– Det är inte säkert att jag som 45-åring ska sitta och göra samma sak som de medarbetare som är en generation yngre. De har ofta en annan digital spetskompetens och kommer direkt från skolorna. Poängen för framtiden är att på ett medvetet sätt skapa ett aktivt mentorskap åt båda håll där yngre utvecklar äldre och visa versa.

2006 förkunnade Ericsson att de ville locka cirka tusen anställda i åldrarna 35–50 år att sluta för att kunna slussa in nytt ingenjörsblod. I efterhand kan man konstatera att varumärket inte lyckades återta initiativet. Sverige har kanske mer än andra länder en förkärlek för det unga moderna. Vi är snabba på att haka på trender och early adopters i teknikanvändningen. Enligt Ashton Applewhite, den ledande aktivisten inom ålderismen, måste vi ge upp vårt binära sätt att se på ålder eftersom det så tydligt handlar om en bedömande skala där värdet sjunker med stigande ålder.

– I en tid där vi borde vara positiva till åldrande är vi i stället rädda för ålder och klassar äldre som sämre. Problemet är inte när man sorterar människor utifrån ålder eller generationer, utan när man sorterar UT människor, vilket blir hinder för nya möjligheter. Det är kärnan av ålderismen. Att det finns en vurm för ungdom i den samtid vi lever i är en sak. Men vi måste rikta in oss på att framtiden ligger i ålderdomen eftersom vi alla kommer få mer av denna.

Förra året skickade nationalekonomerna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson ut drygt sextusen jobbansökningar från fiktiva kandidater i åldrarna 35 och 70 år med exakt samma meriter. Studien visade att chansen att bli kallad till intervju minskade drastiskt redan när den sökande har fyllt 40 år. John Mellkvist har själv inte drabbats hårt av ålderism, men har ett visst mått av personlig erfarenhet – vilket han ser som en fördel i arbetet med frågan.

– Som så många andra har jag säkert blivit osakligt åldersbedömd utan att själv veta om det. Jag har även fått höra att jag är överkvalificerad när jag har sökt jobb. Redan när jag hörde det första gången så kände jag att det gnisslade till. Det är ett konstigt sätt att argumentera. Jag undrar hur man värderar människors intentioner när man sätter likhetstecken mellan erfarenhet och trötthet. Man underskattar totalt erfarna människors energi, motivation och nyfikenhet på nya saker.

Vad betyder överkvalificerad i din bok?
– Det är en överslätande omskrivning av för gammal eller för dyr alternativt en oro för att man snabbt kommer att bli understimulerad, men det ska den sökande själv få avgöra och förklara.

Varför tror du att fler kommer att stanna kvar i branschen i din generation?
– Det måste bli så, eftersom vi människor har en så stark drivkraft att försörja oss och att skapa möjligheter. Däremot kommer vi att ha nya roller och vi kommer se nya former av problemlösning. Vi kommer förmodligen att jobba med att lösa andra kommunikativa problem.

***
I januari 2007 lyfte Willhelm Mellkvist, 85 år gammal, på kepsen för sista gången. Det skedde med det skarpa intellektet och den nyfikna attityden intakt. Begravningen ägde rum i en fullsatt Lovö kyrka och viloplatsen kom att bli Drottningholms golfbana där Johns pappa under otaliga golfrundor dragit den ena anekdoten efter den andra, för sönerna och deras vänner.
"Gott omdöme vinnes av erfarenhet. Erfarenhet vinnes av dåligt omdöme", var ett av Willhelms favoritcitat. Det är tydligt att orden fastnade någonstans.

***

På svenska arbetsplatser är andelen anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen från personer som tror sig ha blivit bortvalda på grund av ålder överlägset vanligast (64 procent/274 anmälningar). I höstas släppte rekryteringsföretaget TNG en rapport som visade att åldersdiskrimineringen är vanligast inom marknadsförings-branschen. Här uppgav 73 procent att de tror att de har fallit för åldersstrecket. En kartläggning som Resumé genomförde för två år sedan visade att endast 14 procent av kreatörerna på de största byråerna är över 50 år.

FAKTA/John Mellkvist
Född: 1972.
Vad: Pr-konsult.
Bor: Bromma.
Familj: Gift med -Catharina, och sönerna Love, 17, och James, 14 år.



Dela sidan: