Dela sidan:

Snömodd i kvarteren runt riksdagshuset. I en av Gamla Stans gränder blir Sveriges avgående kulturminister fotograferad av Janne Naess som har tydliga minnesbilder av händelserna.

Resumés fotograf ber Alice Bah Kuhnke vända ryggen mot kameran och gå några steg upp mot den korsande gatan samtidigt som hon, då och då, ska vända sig om och titta in i kamerans lins. Hon sveper in sig i sin gråa halsduk när en man svänger ner från den västra långgatan och går förbi fotograferingen. När mannen ser dem saktar han in.

"Very Sexy", ropar han till toppolitikern samtidigt som hon får sina instruktioner.

Fotografen Janne Naess, Alice Bah Kuhnke och Miljöpartiets pressekreterare Sofia Guererro försöker ignorera mannen.

Miljöpartiets toppolitiker får instruktionen att ställa sig i gränden, vänd mot kameran.

"Loooking Good...work that ass!" ropar mannen som nu sakta närmar sig fotografen med huvudet vänt bakåt mot foto-scenen.

Alice Bah Kuhnke rör inte en min, hon fortsätter uppmärksamt ta fotografens instruktioner.

Janne Naess minns hur hon vänder sig om en sekund och ser mannen göra tummen dem mot oss, samtidigt som han traskar vidare i snön i riktning mot Munkbroleden.

"Men herregud", utbrister pressekreteraren.

När mannen märker att han inte får någon respons och lämnar tittar Alice Bah Kuhnke på pressekreteraren och brister ut i skratt.


"Från Disneyklubben till kulturminister", "Alice Bah Kuhnke om lättklädda bilderna", "Twitter: Disneyklubben tar över kulturdepartementet". När Stefan Löfven den 3 oktober 2014 presenterade den rödgröna regeringen var det inget snack om vem som var sällskapets största skräll. Tre veckor senare, efter en mardrömsartad intervju med Johar Bendjelloul i P1 Morgon var Kultursveriges dom hård. "Alice Bah Kuhnke har inte kompetens nog" konstaterade Gunilla Brodej i Expressen.

"Hon kan coachas att göra bättre intervjuer. Sluta prata om "verktyg", "utmaningar" och att demokratin är viktig för henne. Men posten som kulturminister är ingen lärlingsplats."

Hennes svävande, duckande, flosklelartade svar och upprepade avfärdande av frågor som "hypotetiska" togs som ett kvitto på att Alice Bah Kuhnke inte var rätt person för uppdraget. Alice Bah Kuhnke själv upplevde inte hösten 2014 som en speciellt svår tid. Hon berättar att hon har varit utsatt för kritik under hela sitt liv.

– Sedan innan jag föddes har det funnits kritik mot min existens. Jag har alltid varit en person som har haft starka åsikter och låtit dem höras. Att inte vilja hålla tyst har provocerat vissa människor i min omgivning sedan jag var barn. Jag är oerhört väl rustad för kritik. Om man inte tål kritik ska man inte vara politiker. Jag älskar kritisk granskning, men inte den som handlar om vem jag är eller hur jag ser ut, säger Alice Bah Kuhnke när vi sitter i en mötesrum i Miljöpartiets riksdagskansli.

I februari 2019 har en mandatperiod passerat och i Sverige har den rekordlånga politiska dvalan övergått i en fyrpartiöverenskommelse där Miljöpartiet återigen tagit plats i regeringen och fått kulturministerposten. Ansvarig för kulturdepartementet blev Amanda Lind. Hennes företrädare har sedan i november förra året haft siktet inställt på Europaparlamentet. I slutet av denna månad får vi veta om Alice Bah Kuhnke blir partiets toppkandidat på listan inför valet den 26 maj.

Var du förberedd på att den kritiska rapporteringen skulle komma när du tillträdde?
– Ja, just eftersom jag alltid har varit kritiserad och blivit förminskad. När jag till exempel vann i friidrotten som barn så handlade det inte om att jag hade tränat hårt utan om att det var lätt för mig att vinna på grund av mitt afrikanska påbrå. Jag är väldigt väl förberedd på kritik. Jag vet att jag har fel och brister och arbetar aktivt för att bli bättre men jag vet också vilka mina styrkor är och hur jag kan använda dem.

Mediebevakningen vände någonstans. Gjorde du någonting aktivt?
– Nej, jag jobbade på. Det var inte jag som förändrades utan andras uppfattning om mig. Det fanns ingen plan.

– I dagens medieklimat och snabba kommentarer tror jag det är en förutsättning att ha skinn på näsan. Det är kanske ingenting man kan läsa sig till, men med de förutsättningarna som finns kan man njuta av de stora möjligheter man har som politiker och som minister i regeringen. Det handlar inte bara om kritik från medier, på sociala medier eller en kultursida. Det här är en hårdhet som jag verkligen haft nytta av i skarpa förhandlingar med Magdalena Andersson.

Alice Bah Kuhnke har noterat den inledningsvis kritiska rapporteringen kring utnämningen av hennes efterträdare.

– Jag ser fram emot att det blir en bevakning av Amanda Linds politik. Jag fördjupar mig inte i den bevakning handlar om Amanda Linds utseende och som därigenom tolkar vad hon kommer att göra.

Efter intervjun i P1 Morgon strax efter du tillträdde kritiserades du för att ducka frågor, komma med floskler och sakna kunskap. Var du inte tillräckligt påläst?
– Jag minns inte intervjun, det var ju fyra och ett halvt år och hundratals intervjuer sedan. Men, jag är likväl övertygad om och piskar mig själv med insikten att alltid ha kunnat läsa på mer, om allt.

Har du medietränats?
– Nej, något sånt har jag nog aldrig fått. Tyvärr skulle jag säga. Det kanske blev så per automatik för att man trodde att jag kunde det här tack vare att jag hade jobbat i media som ung.

Du kände aldrig själv att det hade behövts?
– Nej, jag ville bara fortsätta arbeta. Vi lade en ambitiös mandatstrategi tidigt för vad vi skulle åstadkomma under de fyra åren. Det var det enda jag hade fokus på.

Alice Bah Kuhnke säger sig ha slipat på flera verktyg i sin kommunikativa verktygslåda under mandatperioden.

– Jag vill vara ärlig och rak. Jag tror också att det märks. Det är någonting jag har utvecklat under de här fyra åren. Att säga "jag vet inte" om jag inte vet, och visa glädje när något gått min väg eller visa besvikelse när det inte gjort det.

Var du för luddig innan?
– Det tror jag inte. Jag har oftare blivit beskylld för att vara för mycket rakt på sak än för lite.

Du var aldrig nere för räkning?
– Nej, (skratt) Det kanske såg tufft ut utifrån, men jag har varit med om mycket tuffare saker i mitt liv och jag är förberedd framåt för många tuffare rundor än de under hösten 2014.


Den 26 mars 2015 hade Alice Bah Kunke varit kulturminister i ett halvår. Det var här hon postade sitt första inlägg på Instagram. Det blev en kanal för varumärkesbyggande och kulturministern skapade regeringens största och mest engagerande konto. "I stället för att boxas med kulturchefer" som Kristofer Andersson slog fast i sin betraktelse över ministerns flöde i Aftonbladet Kultur. Med 54 000 följare och 1300 utstuderade inlägg har Alice Bah Kuhnke skapat en effektiv kommunikationskanal till väljarna , men också att kommentera aktuella händelser. Vissa mer omtalade och kritiserade än andra som efter ett brandattentat mot en lokalpolitiker med judisk bakgrund där hon valde att lägga ut en bild på sig själv framför Stockholms stora synagoga. Eller "knytblusbilden" förra våren i samband med manifestationen utanför Svenska Akademien där Alice Bah Kuhnke med bestämdhet slog fast att det inte var ett ställningstagande för Sara Danius.

– De höll på en hel natt (MP:s kommunikationsstab reds. anm). Jag skrev en kort feministisk text. Sedan höll mina medarbetare på och bolla mellan olika bilder. Vi hade en chatt där vi diskuterade hur inlägget skulle utformas och jag kände att jag behövde lägga mig. På morgonen hade de bestämt sig.

Alice Bah Kuhnkes Instagramkonto är en produkt av hennes kommunikationsstab. Tillsammans med ministern har de satt upp en sofistikerad plan för inläggen och vad som ska debatteras. Strategin har varit tydlig från allra första början: personlig, men aldrig privat.

– Många upplever mig som privat, men det är väldigt få som vet hur mitt privatliv ser ut. Alternativet är att göra ett skenbart privat konto där man visar bilder på sina barn och vad jag äter eller tränar. Något jag har blivit uppmanad till från flera håll för att få ett större konto. Men det är inte jag.

Du väljer också bort att vara spontan.
– Det är också en missuppfattning om mig. Jag är aldrig spontan. Jag har alltid varit genomtänkt eftersom jag aldrig har haft marginaler att vara spontan. Varken som barn eller politiker. Om man har 12 år på sig att göra något kraftigt åt klimatförändringarnas konsekvenser har man inte marginaler att lalla på. Jag försöker styra själv och planera utifrån olika scenarier..

– Även på sociala medier kommer jag att kunna bära längre genom att varken vara spontan eller privat. Börjar jag blanda in mitt privatliv så kommer det att bli geggigt. Jag behöver det där rummet som bara är jag och de människor som står mig närmast.

Det blir ett väldigt strategiskt konto
– Ja, det är enbart strategiskt. Varenda inlägg ska kunna bidra till något. Mycket handlar om kommunikation och många har blivit medlemmar i partiet eftersom jag har tydliggjort något som de kanske inte förstått innan. Jag har sänkt trösklarna för politiskt engagemang vilket är alla folkvalda politikers uppgift.

Är politiker för dåliga på att komma ut med hur de bedriver politik?
– Jag tror alla behöver bli bättre på att förklara varför det vi debatterar och driver igenom spelar någon roll för människor i deras vardag. Vi politiker pratar väldigt ofta över huvudet på väljarna.

Även om du hade haft andra erfarenheter eller personlighet. Finns det utrymme att vara spontan?
– För mig är det självklart att jag som är född i världens bästa land, levt med tak över huvudet, aldrig behövt äta mig mätt och aldrig behövt fly inte har utrymme för spontanitet. Jag behöver se till att jag får ut så mycket som möjligt av det jag gör varje dag. För mig är det drivkraften.


Alice Bah Kuhnke har rört på sig i karriären. Hon pluggade statsvetenskap på heltid när hon arbetade på TV4 eftersom hon ville jobba politiskt och visste att hon behövde en examen. Efter examen sade hon upp sig från tv-kanalen. Hon engagerade sig i frihandel, blev pressekreterare på Rättvisemärkt, drev tankesmedjan Sektor 3 och för tio år sedan gick hon över till det privata näringslivet som CSR chef för ÅF där Ulf Dinkelspiel lärde henne vilka siffror och vilka ord hon skulle använda för att få genomslag i styrelserummet. 2013 utsågs hon av Alliansregeringen till generaldirektör för Ungdomsstyrelsen. Ett år senare ringde den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven upp med erbjudandet om att bli Sveriges kultur- och demokratiminister.

Hon tillsatte Anette Novak som medieutredare 2015 och när lutan lämnades över till kulturministern sågades flera av förslagen i remissinstanserna. Alice Bah Kuhnke själv avfärdade förslaget om demokratikriterium samt ett fjärde public service-bolag i Ekots lördagsintervju. Det som blev slutprodukten kom att malas ner till att presstödet omvandlades till ett teknikneutralt mediestöd som höjs med 55 miljoner från 2019 och lika mycket från 2020. Få bedömare anser i dag att åtgärderna är tillräckliga för att lösa lokalpressens kris, inte heller Alice Bah Kuhnke själv.

När Alice Bah Kuhnke tillträdde som kulturminister jobbade hon med det största kulturpolitiska anslaget i Sveriges historia i en tid där svenska medier är utsatta för en större press än de någonsin varit. När Institutet för Mediestudier nyligen summerade 2018 stod 35 kommuner utan redaktionell närvaro, det är tre fler än året innan. I de nya formerna för mediestödet ingår bland annat möjlighet att ansöka om pengar för journalistiska satsningar i vita fläckar.

Med en ny regering på plats tror Alice Bah Kuhnke att förutsättningarna för att mediepolitik ska få genomslag i budgeten är sämre. Den tidigare kulturministern trycker samtidigt hårt på ett löfte som kom med i överenskommelsen mellan S, MP, C och L – att mediestödet ska öka.

Hur ser du på ditt eftermäle som medieminister?
– Det var en tuff mandatperiod utifrån förutsättningarna med minoritetsregering. Vi gjorde tidigt en plan för hur vi skulle få igenom förändringar i mediepolitiken eftersom vi visste att oppositionen skulle sätta sig på tvären ibland bara för att manifestera läget. Vi lade väldigt mycket tid i Sveriges riksdag från dag ett till exempel när det kommer till att öka mediestödet och de andra förbättringarna som gjordes i flera steg.

Stora delar av lokalpressen blöder. Här hade ni väl kunnat göra mer?
– Jag är helt övertygad om att vi skulle ha gjort mer, men det finns starka krafter och många mandat som inte ville det. Vi kom så långt vi kunde och lite till. Vi kämpar mot krafter som inte vill se något mediestöd överhuvudtaget. I den nya fyrpartiöverenskommelsen (januariavtalet mellan S, MP, C och L reds anm) är det av stor betydelse att stödet till medierna ska stärkas, vilket Miljöpartiet förhandlade in i avtalet.

Det är ju inga exakta tal, vad gör det för skillnad?
– Att den står där i överenskommelsen är en stor sak. Den kom in under en natt i förhandlingarna och innebär att vi har C och L med oss på att öka mediestödet. Men det behövs fler saker, till exempel sänkt digitalmoms och ökat skydd för journalister under hot. Sedan behöver vi göra något mot Google, Facebooks och Amazons urgröpning av annonsmarknaden som inte minst drabbar lokalpressen.

Vad gäller Facebooks och Googles dominans kan det ju vara svårt att lagstifta mot deras affärsmodell. Vilka konkreta åtgärder ser du?
– Jag tror absolut inte på att lagstifta mot deras affärsmodeller. Däremot ser jag det som fullt rimligt att EU fortsätter det arbete som kommissionär Vestager driver, att de ska betala för sig.

Det är uppenbart att du inte fått göra allt du ville. Vad skulle du välja om du fick genomdriva en förändring?
– Att sänka digitalmomsen, den skulle ha gjort störst skillnad. När den sänks kommer det omedelbart innebära väsentliga skillnader för ekonomin bland mediehusen. Nu ligger den frågan på finansministerns bord och i slutändan på EU:s. Jag hade hoppats att vi hade drivit igenom detta under förra mandatperioden. Jag tog egna kontakter med andra länders kulturministrar för att de skulle ligga på sina länders finansministrar. För ett Kulturdepartement i Sverige har inte det skett tidigare. Att en kulturminister ger sig in för att bära andra ministrars frågor. Men man måste jobba så. Det är så jag har byggt relationer med Frankrike och Tysklands kulturministrar på ett sätt som inte varit brukligt tidigare.

Innan du tillträdde var du också kritisk mot din företrädare Lena Adelsohn Liljeroth eftersom mediepolitiken hade stått still i flera år
– Hon hade inte heller något utrymme, jag har frågat i efterhand. Hon såg att det behövdes men hon fick inte de möjligheterna. Det prioriterades inte av den dåvarande finansministern Anders Borg.

Som demokratiminister skulle du "rädda demokratin" men kommer politiken kunna rädda medierna?
– (Lång paus) Både ja och nej. Politiken kan skapa förutsättningar och skyddsmurar som stärker oberoendet och gör att journalistiken kan göra sitt jobb. Politiken kan stärka rättsstaten så att det finns en tydlighet hos institutioner som domstolar och polisväsende som ju journalistiken bevakar men också är beroende av för att kunna verka. Politiken kan riva hinder på vägen där digitalmomsen är ett exempel. Att det enkom kommer att rädda alla de lokaltidningar som vi faktiskt behöver för medial granskning av lokala makthavare, det är jag inte alls lika övertygad om.

– Det här är både skrämmande och utmanande. Det här sker i stora delar av Europa och världen samtidigt som extremister använder sina verktyg och medier för att nå människor med sin världsbild. Det finns ingenting vi är i större behov av i dag än granskande journalistik. Kolla på Transportstyrelsen och Nya Karolinska. Listan är lång på skandaler vi inte hade haft kännedom om utan granskande journalistik.

Hur ser du på Bonniers köp av Mittmedia?
– Det har inte varit någon hemlighet att Mittmedia har kämpat med att få ihop sin ekonomi och att det pågått en process för att hitta en ny ägare. Förhoppningsvis kan detta vara ett led i att åstadkomma långsiktiga förutsättningar för lokal journalistik. Samtidigt som ägarkoncentration av fria medier aldrig är ultimat. Men vi får se vad konkurrensverket kommer fram till.

Frågan om ägarkoncentration har hamnat längre ner på agendan sen Marita Ulvskogs dagar som kulturminister. Hur problematisk anser du själv att en medieägare täcker en så pass stor del av Mediekartan som Bonnier gör om affären går igenom?
– Jag delar det som kultur- och demokratiminister Amanda Lind har sagt, att det är av avgörande betydelse att det finns både lokal oberoende journalistik i hela landet och en mediemångfald. Det är inte ovanligt att en och samma tidningsägare har tidningar med ledarsidor av olika kulör. Vi har också en lång tradition i Sverige av att medieägare respekterar mediernas oberoende, den hållningen måste förstås värnas och bevakas aktivt.

***
Vi återvänder till händelsen under fotograferingen. Där en man plötsligt kom förbi och utbrast kommentarer som "Loooking Good...work that as!".

Efter intervjun berättade vår fotograf om att du blev sexuellt trakasserad av en man i samband med fotograferingen. Hon reagerade och det gjorde jag också. Är den här typen av närmanden någonting som förvärrats sedan du blev minister?
– Nej. Det har alltid varit lika illa. Den typen av idioti är ingen förskonad från och kryper fram överallt. Den finns på skolgården, i fikarummet, i riksdagens korridorer och på vackra bakgator i Gamla stan.

Hur ser du på händelsen som feminist?
– Att det finns väldigt mycket kvar att göra. Metoo-uppropen hösten 2017 kommer inte vara det största som har hänt. Det riktigt stora vore om vi lyckas förändra de strukturer och normer som råder, i Sverige, Europa och världen.

Vi pratade tidigare om Amanda Lind och hur hon blir bedömd efter sitt utseende. När du utnämndes till kulturminister var det en viss fixering på din bakgrund från Disneyklubben. I vilken utsträckning blir man annorlunda bedömd som kvinna i den kontext där du verkar?
– Att det finns och används olika måttstockar för människor beroende på hur du ser ut, vem du älskar eller var du kommer ifrån förvånar väl ingen längre? Väl?! Det enda som är anmärkningsvärt och sorgligt är ju varför vi accepterar det? Varför är det inte fler, med makt, som ser till att vi arbetar bort fördomarna?

FAKTA/Alice Bah Kuhnke
Ålder: 47 år
Familj: Gift med skådespelaren Johannes Bah Kunke och tre barn
Uppväxt: Född i Malmö uppväxt i Småland
Bor: Nacka
Utbildning: Fil.kand i Statsvetenskap Sthlms Universitet samt mängder av ledarskapsutbildningar bland annat Ruter Dam.
Karriär i korthet: Verksamhetschef tankesmedjan Sektor 3, Generalsekretare för Fairtrade, Hållbarhetschef ÅF, Generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Statsråd 2014-2019
Hobbys: Läsa skönlitteratur
Tittar på: Om jag får
Lyssnar på: Den som talar till mig
Läser: Allt jag kommer över
Medievanor: Mest radio, P1
Bästa egenskap: Tror att det mesta går om vi vill.
Sämsta egenskap: Vaknar alltid och har alltid gjort 0430. Alltid. Även om jag somnar först 0130.
Oanad talang: -

 



Dela sidan: