Dela sidan:

I år arrangerade Gina Tricot den glammiga, influencertäta välgörenhetsgalan Power Girl Awards för andra året i rad. Syftet är att "hylla tjejer och rulla ut röda mattan" under en kväll med prisutdelning till olika power girls, gästartister, bubbel, goodiebags, beauty, DJ och dansgolv. Arrangörerna beskriver välgörenhetsgalan som "festen som aldrig vill ta slut" och den gick av stapeln dagen innan internationella kvinnodagen. Intäkterna i samband med välgörenhetsgalan skänktes till UN Women Nationell Kommitté Sverige och i år meddelande man att summan uppgick till över 1,6 miljoner kronor!

Helt fantastiskt! Eller?

Jag ser en uppenbar problematik här. Det är nämligen så att Gina Tricot inte är i närheten av att bedriva en jämställd verksamhet. De fattiga kvinnor som syr kläder på fabrikerna i Bangladesh får inte många kronor om dagen för sitt hårda arbete. Väljer man att bygga sin affärsverksamhet genom att utnyttja fattiga kvinnor i u-länder är man kanske inte en lämplig arrangör av en gala där man säger sig "hylla tjejer och rulla ut röda mattan".

"Men hallå, det är ju en välgörenhetsgala där pengarna går till bra saker så då måste man kanske inte vara så neggig Amanda".

Eller så kanske man verkligen behöver vara kritisk och granskande. En välgörenhetsgala och skänkta pengar väger inte upp för att man från första början utnyttjar fattiga kvinnor i beroendeställning. Det är lite som att misshandla sin fru och sedan köpa blommor till henne som plåster på såren. De här låga lönerna har varit kända i flera decennier och ändå har bolag som Gina Tricot fortsatt att utnyttja det faktum att de kan ha höga marginaler genom att använda billig arbetskraft istället för att ställa krav på förändring eller flytta sin produktion. Det går inte att köpa sig fri på det sättet som Gina Tricot försöker göra. Genom den här välgörenhetsgalan och samröret med UN Women försöker få de få det att framstå som att man är en del av lösningen när man egentligen är en del av problemet.

Vidare slår det mig att enbart namnet på välgörenhetsgalan borde skvallra om hur dålig koll man har på jämställdhet inom Gina Tricot. Nominerade i Power Girl Awards är nämligen riktigt tunga namn som hjärnforskaren Mouna Esmaeilzadeh, journalisten och författaren Katarina Wennstam, skådespelerskan Mia Skäringer, kriminologen Nina Rung och statsvetaren Suad Ali. Men i och med namnvalet reducerar man dessa skarpa hjärnor och all denna kompetens till vad? Jo, till "tjejer". Och inte bara tjejer, utan tjejer med "power". Ni hör ju. Personligen väntar jag spänt på Power Boy Awards och prisandet av män som åstadkommit samma typ av bedrifter som kvinnorna ovan.

I år meddelar man att man skänker 1,6 miljoner till  UN Women Nationell Kommitté Sverige. Kikar man närmare på den ekonomiska biten så visar det sig att merparten av dessa pengar inte alls kommer från välgörenhetsgalan. Trots att det är vad som kommuniceras i sociala medier och i intervjuer. Hela 95 procent av summan kommer istället från ett helt fristående och för handeln branschgemensamt initiativ som heter One Bag Habit. One Bag Habit går ut på att man skänker vinsten av varje påse som säljs i butik till välgörande ändamål. Alltså har det absolut ingenting med galan att göra. Men dessa summor redovisas ändå i klump, istället för separat, för att få välgörenhetsgalan att framstå som mer legitim.

Faktum är ju att Gina Tricot ju vinner i anseende på att kunna hävda att den här galan är just en väldigt lyckad välgörenhetsgala och lite cred får man ändå ge dem. De har aktivt klarat av att flytta fokus från de pengar man tjänar genom att använda utfattiga fabriksarbetande kvinnor, till de pengar man skänker för att ta hand om utfattiga fabriksarbetande kvinnor. Genom att knyta UN Women till sig så tillskansar man sig en trovärdighet man inte haft annars. Genom att nominera feministiska profiler till priser och bjuda in dem till galan knyter man målgruppen till sig.

Allt för att Gina Tricots "godhet" och generositet ska få ordentlig spridning och förhoppningsvis också bra snurr i sociala medier. Så är detta verkligen en välgörenhetsgala, eller är det en ruskigt opportunistisk marknadsaktivering? Faktum är ju att 95 procent av de 1,6 miljonerna hade kunnat skänkas till UN Women ändå, helt utan en glammig gala.

Vi kan inte låta företag som inte är jämställda använda kampen för jämställdhet som ett sätt att sälja fler produkter och betala sin nästan helt manliga styrelse mer pengar, medan de fattiga kvinnor som producerar kläderna knappt har råd med mat till sin familj. Det förvånar mig faktiskt att inte fler har reagerat. Det förvånar mig att så många stora feministiska profiler obekymrat ingått betalda samarbeten eller bara kommit som gäster på galan och delat det hela i sociala kanaler. Det förvånar mig att UN Women vill ta emot pengar av ett bolag som inte står för grundläggande mänskliga värderingar.

Jag uppmanar härmed alla annonsörer med rent mjöl i påsen att höra av sig UN Womens Sverigekomitté. Kanske kan vi få till en riktig välgörenhetsgala, eller varför inte en supergala med massor med annonsörer som skänker pengar, till nästa år? Men med ett krav, att de annonsörer som hakar på följer de värderingar som en sådan här gala förmedlar och som UN Women står för. Gissningsvis är inte Gina Tricot med då.

Och Gina Tricot. Ni lurade oss nästan. Men bara nästan.

***
PS – Ett eventuellt svar på den här texten från Gina Tricots håll kommer att innehålla massor med trixiga siffror som redogör allt gott de gör för befolkningen i Bangladesh. De kommer också redogöra för hur samma befolkning utan dess närvaro hade haft det väldigt mycket sämre. Glöm då inte exemplet med den misshandlande mannen som ger blommor.



Dela sidan: