Dela sidan:

Alla branschtidningar har sina återkommande profiler. På Veckans Affärer har man Warren Buffett, på Dagens Industri är det Christer Gardell och på Breakit är det Sebastian Siemiatkowski. Många är nog rätt trötta på de här profilerna, dels för att det uteslutande verkar röra sig om män men också för att de ofta verkar säkra på sin sak. Och för att de har något att säga.

I Resumé är en av dessa återkommande profiler Simon Strand. Sedan 2013 har han i redaktionella texter nämnts 106 gånger. För kontextens skull har Sveriges kanske mest hyllade reklamhjärna, Åkestam Holsts creative director Magnus Jakobsson, nämnts 99 gånger under samma period.

Men så är Simon Strand en av den driftiga kommunikationsbranschens mest driftiga personer.

Och nu har han lämnat branschen bakom sig. Åtminstone om allt går som det ska.

Det vore en överdrift att säga att nyheten strax innan jul slog ned som en bomb. Men nog var det några ögonbryn som höjdes när Simon Strand berättade att han skulle ägna 2019 års första kvartal åt att "utforska olika hypoteser om vad jag skulle kunna göra".

Han har varit bra på att skapa uppmärksamhet, både åt sina kunder och kring sig själv, sen han för elva år sedan klev in på Prime i en lite för snäv kostym. Han hade fått för sig att kommunikationsvärldens befolkning klädde sig så. Dagen innan hade han gått ut gymnasiet. Eller gått ut och gått ut, han fick ett så kallat "samlat betygsdokument" som delas ut till de elever som inte uppfyllt kraven för en gymnasieexamen. Ändå stod han där med ett sommarjobb på en av Sveriges främsta kommunikationsbyråer. Och med en tanke på att en gång göra exit från den bransch han precis gett sig in i.

– Jag är en typ av person som lätt blir uttråkad. När jag har avkodat något brukar jag rätt snabbt känna mig färdig och redo att gå vidare. Tanken på att en gång lämna branschen infann sig inte första dagen men ganska tidigt, jag visste hur jag fungerade redan då, säger Simon Strand och fortsätter:

– Livet för mig har alltid bestått av en serie ändliga sekvenser, vilket lett till att jag haft ganska bråttom med att uträtta saker. Betraktar man varje sekvens som mer eller mindre oändlig har man nog inte lika bråttom.

Han fick sommarjobbet efter att ha träffat Primes dåvarande kreativa chef Tom Beckman, i dag global kreativ chef på Weber Shandwick, i AIK-sammanhang. Simon Strand hade under de sista åren på gymnasiet fått upp ögonen för kommunikation via dokumentären "The Persuaders". När han träffade Tom Beckman hade han redan läst några av Handelsforskaren Micael Dahléns böcker på ämnet. Något som de flesta som jobbar i branschen skulle behöva göra, men förmodligen inte gjort.

– Första dagen på Prime kände jag mig som något av ett ufo. Samtidigt acklimatiserade jag mig rätt fort och trivdes verkligen bra. Det tror jag kommer från att jag alltid, sedan barnsben, haft ett väldigt splittrat umgänge, att jag ganska snabbt kan sätta mig in i en ny miljö.

Och sedan dess har han skrivit. Både i nyhetsbrev, egna sociala kanaler och i Resumé. Ofta med annorlunda perspektiv på den stundtals insnöade kommunikationsbranschen och gärna lite tillspetsat.

– Att skriva, intervjuas och föreläsa är utvecklande. Man tvingas formulera och slipa sina tankar på ett annat sätt än om de bara stannar inom en. På 500 har medienärvaron dessutom varit ett sätt att bygga byrån. Samtidigt är det viktigt för mig att poängtera att jag inte är den som försöker roffa åt mig allt utrymme så fort det finns en chans att synas.

Finns det en risk att du uppfattas så ändå?

– Det gör det säkert.

Har du alltid varit bekväm med att ta en annorlunda position?

– Det finns så många texter, bland annat hos er, som är fullständigt udd- och friktionslösa. Det är så klart upp till andra att bedöma om jag lyckas eller inte men jag försöker formulera något som avviker på ett eller annat sätt.

Kommunikationsvärlden har onekligen sin beskärda del av tomma tunnor, tunnor som enligt Simon Strand bör förbli tysta.

– Det finns så många chimärer där man antingen inte har någon aning om vad personerna gjort eller vet att de inte gjort någonting. Det enda de kan är att marknadsföra sig själva. När jag tittar på en del talanglistor kan jag bli full i skratt och får en känsla av att ni journalister inte alltid gör ert research-jobb tillräckligt bra.

De senaste månaderna har Simon Strand varit på resande fot. Mexiko, London, Honkong, Singapore, Thailand, Berlin och Helsingfors.. Det har bara blivit några dagar hemma i Stockholm. Inte heller har han följt med i några branschdebatter och har hållit sig långt borta från resumé.se.

– Slamsorna med ingefära som man alltid får till sushi får man för att nollställa smaklökarna mellan bitarna. Det här kvartalet tuggar jag ingefära, berättar han.

Någon form av avsmak för branschen som helhet alltså. Simon Strand säger sig ha tröttnat på tron om att kommunikativa lösningar kan lösa reella problem.

– Prime säger att de skapar värde som leder till uppmärksamhet snarare än tvärtom, något många byråer som vill vara lite avant garde försöker göra. Frågan är om det ens går om man ändå tar avstamp i kommunikation?

En fråga som gäckat branschen länge och som får byrå-vd:ar att prata om hur de måste närma sig affären för att visa sitt verkliga värde.

– Sedan jag kom in branschen har jag inte känt mig så motiverad av att bara jobba med utgångspunkt i hur saker och ting uppfattas. Det är klart att vissa byråer, bland annat vi på 500, legat närmre strategi-, affärs- och produktutveckling men emfasen ligger fortfarande på kommunikation.

– När jag tittar på samtiden känns det som att så många bedöms och straffas för hur de hanterar saker kommunikativt snarare än för vad de faktiskt gjort, vilket inte minst blir tydligt i krissammanhang. Detta är inte nytt men att bedömningarna mer och mer görs utifrån metakriterier är en trend. På många sätt är det en osund och deprimerande utveckling som kommer av hypermedialiseringen och kommunikationsbranschens professionalisering.

Samtidigt är det exakt den hypermedialisering av samhället som gjort att Simon Strand kunnat tjäna sitt levebröd. Speciellt när det kommer till krishantering.

– På många sätt är det ett hatkärleksförhållande som de senaste åren präglats mer och mer av hat.

Simon Strand säger att han efter elva år som pr-konsult känner att han avkodat branschen. Att han varit med i alla typer av projekt man som konsult med bas i Sverige och Stockholm har möjlighet till. Uppdrag för kunder som Lufthansa, Ica, Dagens Nyheter, Amerikanska ambassaden, PwC, Samsung, Vattenfall. Lägg därtill vad han själv kallar för "högprofilerade, hemliga kris- och politikuppdrag".

– Inledningsvis blir det roligare och roligare i takt med att man blir bättre. Jag menar inte att jag varit bäst i varje gren men jag har blivit lite avtrubbad och att få in ett nytt uppdrag skänker inte samma glädje som tidigare.

För trots att Simon Strand delvis gjort sig känd för att ha ett finger med i många spel säger han själv att han inte är trött, att hans resignation inte beror på någon form av utbrändhet. Beaktat att branschen har omvittnade problem med arbetsveckor betydligt längre än i många andra hade det inte känts som en orimlig förklaring. Simon Strands arbetsveckor är inget undantag. Lägg därtill hans engagemang i AIK, där han i princip på egen hand opinionsbildat för att driva igenom en ny styrelse i fotbollsklubben.

– Jag tycker om att jobba och när något är roligt tär det inte speciellt mycket på en.

Du har aldrig gett mycket för balansen mellan jobb och privatliv?

– Av moraliska och progressiva skäl bör man skapa normer som säger att folk inte ska jobba så mycket. Men det är ju en annan fråga än vid vilken nivå man når maxprestation. Allt annat lika kommer den som jobbat 60 timmar i veckan prestera mer än den som jobbar 40 timmar. I alla fall i vår bransch. Var den jämviktspunkten går beror förstås lite på vad man sysslar med. Vissa jobb kräver mer vila och andra mindre.

– Hela den diskussionen är en bra illustration av David Humes (skotsk filosof reds. anm) is/ought-problem. Man förväxlar vad som är med hur man tycker att det borde vara. I kommunikationsbranschen når man inte maxprestation på 35-40 timmar. Man får tycka vad man vill om det men det är ett faktum.

Så hur nöjd är han med sin egen verksamhet, den strategiska byrån 500 som han för drygt två år sedan lanserade tillsammans med Love Bonnier. Utifrån kan de framstå som varandras motsatser, den t-shirtklädda Simon Strand och Love Bonnier med sin fäbless för 20- och 30-talskostymer. Kreatören och strategen.

– Egentligen har vi ganska lika syn på saker och ting, om än med olika angreppssätt. Det tror jag leder till att man gör ett bättre jobb. Det är tufft att leva i tvåsamhet, oavsett hur den ser ut, och det finns dagar då vi varit mindre glada i varandra men jag är väldigt stolt över det vi åstadkommit.

Konsultbranschen är till sin natur kortsiktig. Du går in, jobbar på ett par projekt och går sedan vidare. Både du och kunden säger sig vilja ha "fräscha perspektiv" och det att det nog är bäst för båda parter. Ändå verkar Simon Strand sticka ut, ha bråttom framåt. Han berättar att han inte är mycket för att blicka bakåt och heller aldrig haft någon separationsångest. Sedan han lämnade 500 har han inte haft några problem med att släppa tankarna på byrån.

Är du typen som blir kvar någonstans en längre tid? Och ser du att det finns något egenvärde med det?

– Jag är nog en typisk solospelare, ensam på vissa sätt. Det är svårt att säga med säkerhet men jag är nog inte den som blir kvar för evigt inom något bolag, jag har en alldeles för uppgiftsorienterad syn på saker.

Simon Strand refererar till 1991 års Nobelpristagare i ekonomi, Ronald Coase, och dennes artikel "The nature of the firm" från 1937. Han gör sådär ibland, Simon Strand, slänger in en referens till någon av historiens stora tänkare. I "The nature of the firm", ett av den moderna ekonomiska teorins viktigaste verk som citerats över 40 000 gånger, ställer sig Coase frågan varför företag överhuvudtaget existerar. Det huvudsakliga, och lite tråkiga, svaret är på grund av transaktionskostnader. Coase argumenterar för att företag uppkom för att det ofta är den effektivaste organisationsformen i en ekonomi.

– Det är en så enkel och elementär fråga att det nästan blir löjligt, men är samtidigt väldigt intressant. Företagen finns till för att de tjänar vissa syften och personligen ser jag i dag inte något större egenvärde i vare sig loggan eller företagsnamnet.

Så nu står han här, arbetslös och utan vare sig logotyp eller företagsnamn att förhålla sig till. Och med en förverkligad dröm om att lämna kommunikationsbranschen. De flesta som tar steget brukar hyllas, som att kommunikation fortfarande vore någonting smutsigt. Att man är modig som tar beslutet och vågar följa sina drömmar. Inte sällan passar många, precis som Simon Strand, på att ge branschen de lämnar en känga. Skulle det vara ett misslyckande att komma tillbaka?

– De mest imponerande personerna är de som lyckas på fler fronter än en. När vi ändå är inne på Nobelpristagare är det häftigt att Marie Curie vann både Nobels fysik- och kemipris och att Winston Churchill vann litteraturpriset och var slutnominerad till fredspriset. Nu har jag redan gett upp hoppet om att vinna Nobelpris, men om jag skulle tvingas lomma tillbaka till kommunikationsbranschen skulle det visa att jag inte är något mer än en duglig kommunikationskonsult. Det vore väldigt deprimerande.

FAKTA/Simon Strand
Ålder: 29.
Familj: Snart!
Uppväxt: Hässelby, västra Stockholm.
Bor: Liljeholmen.
Utbildning: Ofullbordad gymnasieutbildning.
Karriär i korthet: Prime 2008-2011, Trigger Oslo, frilans 2012-2016, 500 2017-2018
Hobbys: Läsa, skriva, AIK, schack.
Tittar på: The Fall just nu, men Gomorra är nog min favoritserie av de jag har sett
Lyssnar på: Jag brukar lyssna på en låt i månaden ungefär. Samma låt om och om igen. Just nu är det Airport av Amason. Min vän Jacob säger att jag har världens mest omusikaliska musiksmak.
Läser: Just avslutat manuset till Pascal Engmans nästa bok. Hans tredje. Den kommer bli en stor succé! Läser nu två parallellt: Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans och (kanske sent omsider) Jordan B Petersons 12 Rules for Life.
Medievanor: prenumererar på följande medier digitalt: FT, The Information, DN, SvD. Netflix. Konsumerar artiklar mycket genom Facebook och Twitter.
Bästa egenskap: Har obegränsad arbetskapacitet om jag är motiverad
Sämsta egenskap: Kan inte gå upp ur sängen om jag är omotiverad
Oanad talang: Jag kan eller är väldigt bra på att gissa invånarantal i olika länder i världen, for what it's worth!



Dela sidan: