Dela sidan:

Det senaste året har åldersfrågan inom reklambranschen varit uppe på tapeten. Det är på intet sett en ny fråga, kreativa branscher har sedan urminnes tider fetischiserat ungdom och nya talanger på ett nästan ohälsosamt vis.

När Resumé tidigare i år publicerade en lista på marknadsföringsindustrins 100 största talanger under 30 var det många som reagerade. Måste man nödvändigtvis vara ung för att räknas som en talang? Vad händer med de som efter några osäkra år blommar ut efter både 40-årsfirande och barnafödslar?

Precis som för många andra branschomspännande frågor har utvecklingen gått långsamt. När ett problem eller en utmaning inte kan knytas till en specifik aktör är det svårt att hitta någon som tar stafettpinnen. Alla är överens om att något måste göras. John Mellkvist, pr-konsult på Mindmakers, har sedan 2017 kampanjat för att få kommunikationssektorn på banan gällande ålderismen, ett ord som kom in i svenskan redan 1968.

– Hela kommunikationsbranschen har ett upplysningsarbete framför sig. Byråerna måste sätta nya exempel hur man tar till vara erfarenhet, exempel som visar att man ser framtiden i vitögat. Det handlar om att visa vägen och vara värderingsdriven, på samma sätt som man är i andra frågor, berättade han för Resumé tidigare i år.

En annan profil som de senaste åren tvingats ställa sig frågan om hur väl byråerna tar hand om sina småbarnsföräldrar är Daniel Vaccino, copywriter på Åkestam Holst. För honom väcktes tankarna i samband med en föreläsning på Berghs Scool of Communication. Efter att han tillsammans med studenterna diskuterat konceptualisering och värdet av långsiktighet kom en av dem fram till honom och frågade om det ens var någon mening att han, med en tvåårig dotter, utbildade sig till copywriter.

– Det är skitfarligt om folk uppfattar vår bransch på det viset. De flesta kommer någon gång att skaffa barn och det måste finnas en plats för dem. Att bli förälder har bara gjort mig till en bättre copywriter.

Daniel Vaccino befinner sig i en lite speciell situation. Tillsammans med sin fru Lisa, art director på Åkestam Holst, har han tre barn. Det yngsta inte äldre än sex månader.

Tidigare i karriären, när han själv inte hade några barn, såg han äldre kollegor försvinna  iväg på föräldraledighet. När de åtta månader senare kom tillbaka hörde det inte till ovanligheterna att de i princip var bortglömda. Kunderna hade gått vidare till en ny byrå, en marknadschef ville få en nystart genom att byta ut arbetsgruppen. Kommunikationsbranschen är inte sällan kortsiktig.

– När jag kom tillbaka efter mitt första barn var det som att kollegorna på min dåvarande byrå hade glömt bort mig. Det är rätt tufft att anpassa sig till. Man går från att vara helt inne i loopen och känna sig viktig för både för sin byrå och sina kunder till att vara tillbaka på noll.

Daniel Vaccino har de senaste åren tillhört landets toppskikt när det kommer till copywriters med vinster i alltfrån Guldägget till 100-wattaren, en typ av kompetens man som utomstående tror att en arbetsgivare bör värdera och jobba långsiktigt för att behålla. Men realiteten är att de allra flesta inom byråvärlden aldrig ser röken av varken Guldägg eller prestigekunder. Och då är det ännu lättare att man "glöms bort" efter att ha varit borta en tid. Kan man verkligen inte jobba upp ett förtroendekapital? Daniel Vaccino är osäker och känner själv att han inte är bättre än sin senaste kampanj.

– Byråerna är kortsiktiga och låser sig ofta vid kvartalsrapporter och nästa grej som ska ut. Det är klart att det finns personer som är avgörande för sina byråer men till syvende och sist handlar det om gänget som finns i huset just nu och de måste lösa de briefer som ligger på bordet.

Frågan om hur väl byråerna tar hand som anställda med småbarn är tätt sammankopplad ytterligare en av branschens eviga frågor – myten om det kreativa geniet som lägger både kvällar och helger på att lösa kundernas uppdrag. Allra helst ska den slutgiltiga idén komma i sista sekund.

– Redan under studietiden drillas man och får lära sig att de 100 första idéerna alltid är dåliga. Med relativt mycket erfarenhet kan jag säga att det i mitt fall ofta är precis tvärtom. Det handlar inte om hur många timmar du lägger på kontoret, det handlar om vad du gör av dem. 

Själv tror han att de byråer som klarar av att ha en mer långsiktig inställning till sina anställda är de som i slutändan kommer att lyckas. Forsman & Bodenfors har varit Sveriges främsta byrå i över 20 år, detta samtidigt som byrån alltid satt sin personalpolitik i främsta rummet. The Amazing Society, Perfect Fools och sin nuvarande arbetsplats är tre andra byråer som Daniel Vaccino lyfter fram. Samtidigt anställde Åkestam Holsts byrånätverk NoA, med över en miljard kronor i omsättning, sin allra första HR-chef. En rekrytering som kommer så sent att man fundera över hur högt området är prioriterat området egentligen är.

Och hur högt värderar de yngre frågan? Vad väger ett löfte om att byrån kommer ta hand om en om man om tio år väljer att skaffa barn mot några tusenlappar extra i lönekuvertet, för en uppmärksammad 24-åring? På Åkestam Holst jobbar Daniel Vaccino bland andra med Linus Bronge och Oscar Pernefeldt, två av branschens mer uppmärksammade unga talanger.

Är det något de bryr sig om eller är det frågor man börjar fundera över först när det gäller en själv?

– När man är ung är det lätt att vara fullt uppe i sin karriär och bara fokusera på att få ut bra jobb, men jag upplever ändå att frågan diskuteras. Förhoppningsvis kommer de att vilja jobba på Åkestam under en längre tid och då gäller det att vi som byrå kan anpassa oss efter vad som händer i deras liv.

Daniel Vaccino säger sig själv ha blivit bättre på att hantera föräldraledigheterna för varje barn. När han fick sitt första hade han svårt att koppla bort och ville fortfarande vara involverad i sina kunder. Inte för att hans dåvarande byrå, DDB, förväntade sig det. Det handlade snarare om honom själv.

– När jag tänker tillbaka på det skäms jag för att jag inte var tillräckligt närvarande för min son. Vi kunde vara på utflykt men jag gick ändå runt med telefonen tryckt mot örat. Det finns en idé om att man i byråsvängen ska leva med sitt jobb i varje stund och jag hade nog fallit för den.

Vad gjorde du annorlunda den senaste gången jämfört med din första föräldraledighet?

– Jag var tydligare i att jag klev av. Jag var inte inkopplad i några mejlslingor och var mer noga med att alltid sätta mina barn och min familj i främsta rummet.

Men Daniel Vaccino har blivit kvar när många kollegor i liknande situationer tagit klivet över till kundsidan eller börjat jobba med något annat. Branschlogiken säger att man bör hylla de som ger sig i kast med nya projekt men vad händer med de som väljer att stanna?

– Det är Lotta Lundgren-skolan. Hon gick från att vara en av Sveriges bästa reklamkreatörer till att göra något helt annat – fan vad coolt! Det var uppenbarligen rätt för henne och alla har nog suttit i ett möte och tänkt att de hatar alla och bara vill dra, men alla kan och vill inte jobba med att skriva manus åt FLX. Personligen förstår jag inte varför de som väljer att lämna skrivs upp så. För mig väger fördelarna med jobbet upp det negativa, trots att jag numera har färre timmar på mig att göra samma jobb som tidigare.

Och alla hinner kanske inte ens att peaka i karriären innan de väljer att lämna den. Människor fungerar olika och du behöver inte nödvändigtvis "slå igenom" innan du fyllt 25. Daniel Vaccino är ett exempel. Själv säger han att han under sina första sju-åtta år i branschen inte producerade någonting av värde. 

Att du peakat lite senare i karriären, har det gjort att du insett värdet av att ge någon tid för att mogna?

– Absolut. Alla har olika kurvor och jag var långtifrån något stjärnskott. Magnus Jakobsson (då creative director på DDB reds. anm) förbarmade sig över mig och plockade in mig till DDB även om jag dittils bara gjort skit. Under en karriär kommer man att ha toppar och dalar, vissa har topparna under de första åren medan andra tar längre tid på sig.



Dela sidan: