Dela sidan:

Jag gillar att reklambranschen har demokratiserats som den har gjort under de senaste tio åren. Eller har den imploderat? Eller gett upp? Äh, låt mig förklara. Ta något att äta och sätt dig ner, för det här kommer ta en stund.

Jag jobbade med reklam en evighet, sedan var jag på Klarna en sväng och när jag skulle tillbaka till reklambranschen insåg jag att jag inte ville dit. I en bransch i snabb förändring funderade jag på vilken som borde bli den viktigaste byrån för marknadschefer. Jag la min röst på mediebyrån. En organisation befolkad av människor som ansvarar för 95% av marknadsbudgeten, är bra på matte, luktar gott och kommer i tid till möten. Och som dessutom både har tillgång till data och kan använda den.

Jag tror fortfarande det, så här är jag nu. Men det är inte vad den här texten handlar om.

Med reklambranschens demokratisering menar jag detta: Att vem som helst idag är ett alternativ för annonsörer, när det handlar om kommunikation. Ganska nyss var strukturen rigid, etableringshindren höga och det var reklam-, web- och PR-byråer som gjorde sitt och så var det med den saken.

Idag? Nischbyråer, influencers, inhouse-avdelningar, mediehusens egna kreativa studios, mediebyråernas kreativa studios och produktionsbyråer, billigare och snabbare filmproduktionsbolag som jobbar direkt mot kund osv etc med mera. Det är heller inte alltid möjligt att ens säga vad som är reklam, content eller media.

Jag älskar det.

Det är en strukturell och tydlig förändring, som är en konsekvens av digitaliseringen. Och den befolkas till stor del av unga som i relativt hög utsträckning struntar i konventioner. Som avförtrollar reklamen, om du fattar. De kanske inte vet vem Bosse Rönnberg är men de kan trimma en Voi så den gör 55 km/h, så flytta på dig. När Gretas gäng tackade nej till Titanägget blev det tydligt hur lite en ännu yngre generation bryr sig om våra fåfänga forum.

Jag älskar att det går fortare och att jag delar kontor med smarta och kreativa människor vars respektlöshet (i sin mest positiva betydelse!) lär mig saker dagligen. Jag gillar att branscher som nyss var prydligt separerade och avgränsade nu har rivits, blandats, luckrats upp och dekonstruerats. Även i kundernas organisationer sker förändringar och det sitter personer som är beställare, fast utan egentligt mandat, pressade av både tid och pengar. Den här biten vore det lite överdrivet att påstå att jag älskar. Inte heller den valhänthet med vilken vi, i bred bemärkelse, hanterar det.

För baksidan av allt det härliga är att inget är värt något. Inget får ta tid. Och ingen
bryr sig.

Texter hastas fram av skribenter, rubriker sätts av folk som inte kan typografi och en strategi är något som kommer i formatet powerpoint. De stora idéerna är sällsynta men "ytor" som fylls av "innehåll" är desto mer frekventa. Det värsta av allt? Att good enough är det nya bra.

Vi borde lugna ner oss lite. Inte på ett extravagant eller världsfrånvänt sätt. Men bara precis så mycket som krävs för att jobba igenom saker. Snart kommer mycket av innehållet för ytorna göras av AI och/eller av människor i länder med lägre löner. Och de kommer göra det lika bra. Och ännu snabbare.

Kanske är jag en löjlig dinosaurie som gråter över att ingen kan kerna en logotyp ordentligt och att folk inte kan använda "de" och "dem"

Kanske borde vi inte bromsa något utan snarare försöka accelerera utvecklingen mot automatisering. Inte kämpa för att få mer tid till always on-grejer. Utan fokusera på att göra de andra sakerna, vilka de nu är. Berätta historier. Förtrolla med lyxiga produktioner. Beröra på det vis man bara kan göra med korrekt grammatik och bra cateringbudget.

Kanske är båda sakerna korrekta.

Fredric Thunholm, Wavemaker



Dela sidan: