Dela sidan:

Varumärken berör sällan i sig själva. Och en annons eller reklamfilm kickar lika sällan igång några större känslokavalkader inom oss. Vi har inget instinktivt förtroende för företag och deras stories. Varför skulle vi? De vill ju sälja något, få ut något av oss, och de kan visserligen omfamna en autentisk produkt och ett relevant, kanske rentav semi-inspirerande budskap, men en grundares livsresa faller storymässigt rätt platt mot vilken Netflix-produktion som helst.

Varför försöker vi då så himla förtvivlat hårt? Varför producerar vi exklusiva 30 sekunders filmer och lite billigare varumärkescontent i mängder som (i bästa fall) desperat skriker: Känn nåt då! Snälla. Men som oftare passerar med en gäspning hos mottagaren, eller rentav bara irriterar och stör.

Kanske borde vi alla därför gå tillbaka till grunderna. Till den (kommersiella) kommunikationens själva vagga. Hur gjorde antikens- eller medeltidens varumärkesägare, det vill säga drottningar, kungar, riddarhus och andra mecenater? Jo, de gav (trumvirvel!) människor det de verkligen ville ha. De sponsrade musikanter, poeter, teatrar och tornerspel, och de stöttade samhällsprojekt. De byggde ett eller annat Colosseum för köttiga sportupplevelser och massmöten, och gav människor känslosamma minnen att snacka om runt lägerelden. De gjorde det inte av några altruistiska skäl – nej, det här är i många fall inte ens demokratiskt valda bossar vi snackar om – men de (och deras konsulter) fattade att om de sponsrade intressen och andras stories och tillhandahöll unika upplevelser, så blev de själva lite mer omtyckta.

Därför är sponsring och event faktiskt de mest ursprungliga formerna av kommunikation (många hundra år äldre än tv-reklam), och de ligger närmast det mest basala hos människor och våra emotioner. Och kanske börjar allt fler svenska marknadschefer att förstå detta.

2018 slog sponsring och event, enligt IRMs färska siffror, all-time-high och närmar sig 15 miljarder kronor. Sponsring ökade med 5 procent jämfört med året innan och event med 6 procent, och detta efter flera års stadig uppgång. Men ändå utgör de två formerna fortfarande "bara" knappt 17 procent av de totala medieinvesteringarna. Många av mina kompisar inom sponsrings- och eventsverige tycker nog att detta är helt fantastiska siffror, men personligen menar jag att det är alldeles för lite. Vi är inte klara än – vi måste tillbaka till framtiden.

SÅ! Låt oss ge människor något de verkligen vill ha, ja rentav behöver. Låt oss i ännu större utsträckning finansiera de som verkligen vet hur man berör. De som faktiskt kan berätta en historia, de som underhåller på riktigt och de som vill göra skillnad i samhället. Låt oss skapa upplevelser som samlar människor. Och låt oss sedan våga lita på att dessa känner tacksamhet och förtroende inför den som gör allt detta möjligt. Den som förstår deras behov, och som lyssnar mer än den pratar. Ja, låt oss bli mecenater för tvättäkta KÄNSLOR.

Niklas Turner Olovzon
vd på Passion Lab & vice styrelseordförande i Sponsrings & Eventsverige (SES) – branschorganisationen bakom den dynamiska och växande intresse- och upplevelseindustrin i Sverige.



Dela sidan: