Dela sidan:

Måste man klä av sig naken för att nå ut som apotekare?
Måste man vara redo att peka finger åt... mjölk..!?
Är vi rent av där nu när en framgångsrik kampanj kräver att kunden tuggar i sig lite flugsvamp och kör kränk-PR-raketen utan riktigt veta var den hamnar?
Svaret: jo, jag tror det.

Låt oss backa några dagar...
Oatly har som vi alla vet klivit ut och gjort en kampanj där man valt att lätt blasfemiskt nyttja en älskad anti-alkohol-kampanj för att ge sig på den lede fi: mjölken. Den som vi lärt oss upphöjt älska skall nu hatas.
Spola Mjölken. Fyndigt. Men nu rejält kritiserat.
Måns Zelmerlöw red naken in i, ja inte solnedgången, men väl nästa storm. Nätapoteket MEDS behövde stärka sin position och kännedom. En naken Måns... På en häst... räkneverken väste på sociala medier.
Två kampanjer. Två debatter.

Det märkliga är att jag, som PR-strateg och till vardags mjölk-bärande tonårsfar och med ålderns rätt mer aktiv apotekskund, inte har sett kampanjerna.
Nej.
Inte alls faktiskt.
Nu bor jag inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Jag prenumererar inte på de stora morgontidningarna (de orkar inte bära ut dom på rätt dag längre).
Jag konsumerar tv via Premium-betalad streaming utan reklam. Läser olika saker via betal-appar. Ja, ni vet. Som de flesta lite nyfikna och slösaktiga gör.
Jag är "inte där" längre.
Jag ser inte de stora kampanjerna.
Jag inser att jag själv är ett bevis på hur dagens fragmentiserade medielandskap missar många.

Men... jag har tagit del av debatterna om Spola mjölken och naken-Måns. Jag vet den vägen alltså ALLT om kampanjerna. Och om jag orkar googla ser jag filmerna.
Så. Har man inte stora grosshandlarplånboken i medieköp (läs: Telia, Ikea och Volvo) så måste man nog beakta att PR kan vara den enda vägen att faktiskt säkra riktig räckvidd. Inte döda ytor som visas 0,2 sekunder när jag scrollar förbi, utan rubriker som får mig att klicka in och stöna "åh fan".

Och som PR-strateg älskar jag förstås den modiga kunden. Den som är lite full i fan. Som får den där infernaliska "nu-gör-vi-det-glimten" i ögat när man föreslår något helt utanför alla boxarna. Och sanningen är den vanliga, det som provocerar mest når flest. Men till vilket pris? Självklart måste allt linjera med varumärkets kärnvärden och önskad positionering. Åtminstone någorlunda. Eller ja... lite.

Oatly svettas nog trots allt just nu. Att kritikerna börjar lyfta fram deras kinesiska ägare och samma ägares inte så hållbara kolkraft skaver. Att man faktiskt trampar på sina leverantörer, bönderna. Men, jag undrar om inte deras lite charmiga Robin Hood-image också fick sig en jobbig törn hos många konsumenter när de mixade alkoholism och mjölk.

Oatly behövde inte synas till vilket pris som helst. De var redan kända. De hade något att förlora. Men MEDS... tack vare lite naken-Måns vet jag nu om att de finns. En seger bara det.

Hur detta än slutar så tror jag att vi bara har sett början på kränk-PR. Lättkränktheten är den virala språngbrädan.
"Att göra en Oatly..."
Jag lär missa även nästa stora lansering, men jag väntar febrigt på sociala medier och Resumé.se för att ta del av de underhållande efterskalven. Ibland på det aktuella varumärkets bekostnad.



Dela sidan: